Hatar att ha "fel" när jag vet att jag har rätt.

Har haft detta problem i flera månader nu och vet inte vad jag ska göra för att bara kunna släppa det... när jag "förlorar" ett argument fast jag vet att jag har rätt så går jag och släpar på det varje dag och jag slutar aldrig att tänka på det, hur bör jag göra för att släppa detta?

Hur kommer det sig att du förlorar ifall du nu har rätt?

Har man rätt förlorar man inte en konflikt om ämnet i fråga...

Om din motpart är ovillig att greppa/förstå ämnet eller bara sätter sig på tvären är han/hon inte värd att argumentera med.

Arbeta på din argumentationsteknik.

Sanningen vinner alltid i slutändan.

Jag undrar också vad TS egentligen pratar om.

This.

Anledningen till att man förlorar en argumentation/diskussion är antingen för att man har fel, eller så har man en undermålig argumentationsteknik/brist på fakta för att stödja sina argument!

Du vet ju själv att du har/hade rätt. Och varför lägga energi/tankar på trångsynta människor? De kommer troligtvis alltid vara så.

Och jag har samma problem emellanåt och blir lite arg inombords men brukar försöka tänka igen och igen: Jag vet sanningen själv och att de här människorna är korkade är straff nog!

Jag förstår vad du menar.

En brud som jag snackade med sa att man kan äta hur mycket som helst om man går på Lchf diet.
Jag sa att det är tyvärr inte möjligt att är hur mycket man vill.
Äter du 4000kcal på en dag och inte förbränner allt så kommer du att lägga på dig vikt.

Svaret jag fick tillbaka var:
A men typ det är inte så det fungerar för om man äter lchf så använder kroppen all energi man får i sig.
Typ hår naglar hud mm tar åt sig näringen och växer fortare.
Och finns det någon energi kvar så bajsar man ut det för kroppen kan inte ta upp den överflödiga energin.



Jag orkade verkligen inte disskutera mer så jag sa att hon nog hade rätt.

Jag förstår precis vad du menar.

Om man är sensitiv och kanske inte världens bästa retoriker och möter någon som bara kan köra över en med sin retorik, så är det inte alltid så roligt efteråt.

Man kan älta och älta och älta, man kan dra sitt argument helt korrekt i huvudet för sig själv och önskar att man hade kunnat säga det just då det gällde.

Jag kan ligga sömnlös i nätter när jag "förlorat" ett argument som jag visste att jag hade rätt i. Att jag "förlorade" berodde mest på att den andra personen inte lyssnade på mig eller att jag var alldeles för stressad för att kunna tänka logiskt och strukturerat.

Vad jag brukar göra är att jag undviker diskussioner, eller helt enkelt går mot min vilja och bara instämmer på vad personen säger. Min terapist lärde mig att det är lättast att släppa saker genom att aldrig plocka upp dem, våga experimentera lite i sociala situationer. Var lite oseriös mot dig själv och håll med något stolpskott någon gång mest för skojs skull, ge personen lite självkänsla, även om den inte förtjänar det.

Agera lite mot ditt ego. Mata andras ego.

Fett jobbigt men om du är säker på din sak behöver du inte bry dig i att tutta i någon annan ditt faktum, om de inte vill ta del av din visdom så är det väl tråkigt för dem.

I privatlivet kan man alltid lösa det genom att strypa kontakten med sådana personer. Jag har träffat på många besserwisser som är helt oemottagliga för argument.

Riktigt jobbigt blir det dock om detta händer i arbetslivet. Till exempel min farsa som jobbade som konsult inom kemi var ibland inkallad för uppdrag bara för att bli överkörd av chefer som trodde att de visste bättre.

Även jag har drabbats av detta inom mitt område.

Vi löste det på samma sätt: vi drog. Sedan blev de sååååå förvånade att vi "bara drog".

Lite skadeglädje var ju att de sedan satt fast i sina problem och gick i konkurs...
Ännu mer skadeglädje var att en av dom inte kunde få ett nytt jobb utan var tvungen
att flytta hem till sina överåldriga föräldrar och bli försörjd...

Smart terapeut! Jag håller med och det är lite åt det hållet man borde resonera för att slippa grubbla.

Men vad gör man när andra drar upp äldre diskussioner? Då kan det börja ältas igen