Måste man ha en livspartner för att må bra?

Smidighet i form utav mindre som behöver förklaras, smidigt på så sätt att folk lät inte precis börja undra om man bor med en kvinna, men att folk lär få idér om man bor med en annan man exempelvis, samt om man vill ha barn i framtiden och skapa en familj så brukar giftemål underlätta en del, någonting som är enkelt mellan två av olika kön (eller samma kön fast det förutsätter att de är lagda på det sättet).

Därför tycker jag det ofta blir en fråga om ren smidighet.

Nej. Vad som ger mening med livet är vad du själv gör det till. Vill du ha som mening med livet att åka jorden runt så många gånger som möjligt eller tjäna så mycket pengar som du någonsin kan så gör det.

Tjejer och partners ska vara som en guldkant i livet när du har ett fungerande liv i övrigt. Om du inte har koll på ditt liv i övrigt så kommer dina förhållande bli lidande på grund av detta.

De som verkar må dåligt hit och dit, det är de som har en partner. Företrädelsevis gäller detta kvinnor som ofta är det mentalt svagare könet.

Tror att för att må bra man måste vara nöjd med att man har sig själv och inte mena man ska behöva något annat externt som saknas, oavsett om det är partner - vänner - eller prylar och pengar. Eftersom det är mer än flykt från sig själv där problemet med en själv kvarstår när objektet man fokuserat på försvinner.

Wat de budhists said.

Nej. Den tid jag har njutit av mest har varit den då jag varit singel.

I skulle säga att det snarare är en brist på sjävsäkerhet.

De flesta behöver nog det, men långt ifrån alla.

Skitsnack. Att vara ensam större delen av tiden med bara vissa relationer som man träffar då och då är mycket bättre.

Ja, det måste man. Åtminstone är det så jag fungerar.

Nej, det tror jag är en dålig idé. Jag tror du borde jobba på dig själv istället och finna viljan.
Nej jag vet, man kan ju aldrig veta till 100%.

Jag bara "vet" det. Det verkar vara det som livet bygger på. Jag har själv levt med avsaknad av nära relationer, och gör det fortfarande till en viss del. Jag tror det är en väldigt viktig grundsten till att må bra.
Det beror väl på hur man vill ha det och hur man lever. Jag tänkte också som du gör en gång i tiden. Men jag tror att om man kan och vill så blir det så mycket bättre med nära relationer.
Bra poäng.

För egen del - nej, livspartner behöver jag ingen för att må bra. Skulle dock behöva någon som ger mig närhet/ömhet/kärlek/sex emellanåt för att inte fortsätta sjunka allt djupare ner i mörkret så att säga.

Farlig väg att gå... det du säger gör att du tappar kontrollen över din egen lycka.... fokusera på det du kan kontrollera (dvs. inte andra människor)

Hmmm....undrar om det är så? Känner mig mest förvirrad. Hmm, kanske skulle ha tänkt på nåt annat än jobb de senaste fem åren, nu är jag bara totalt vilse.

Men en sak vet jag: har man fel livspartner mår man INTE bra.