Varför förespråkar ni globalism?

Om du inte slutar komma med massa påståenden utan förklaring så kommer jag sluta svara i den här tråden då det är omöjligt att diskutera med dig. Var nu snäll och förklara hur en ekonomi är ett pyramidspel.



Dina frågor tyder också på att du inte förstår hur en ekonomi fungerar. Tillväxt sker genom specialiseringar, nya investeringar och entreprenörskap.


Vem bestämmer när en aktör blir för stor för marknadens bästa? Du? Om något företag skulle börja användas sig av illegitima metoder så kommer det företaget antagligen bli bojkottat.

Det sker automatiskt när flera människor med samma mål går tillsammans frivilligt. Handel är samarbete och under en fri marknad kommer jordens ändliga resurser användas på det effektivaste sättet.


Du hävdar alltså att människor inte vet vad dem själva behöver? Kan du inte ta hand om dig själv, eller vad baser du detta på? Efter att ha läst dina inlägg kan jag påstå att du är indoktrinerad. Vad vill du ha för hjälp?

Liberaler är inte homogena som grupp. Ayn Rand förepråkar en gren som försöker härleda moral objektivt. Läs böckerna som underhållning. Liberalismens starkaste argument är att den sopat banan med socialismen då det gäller att skapa välstånd för människor.

En stor del av tillväxt handlar om att hushålla med begränsade resurser:
http://www.affarsvarlden.se/tidninge...cle3681935.ece

Såvida man inte tror på kreationism framför evolution så vet vi att gener är egoistiska. Det innebär inte att människor är egoistiska. Evolutionen har gett oss altruistiska beteenden för att de ökar vår överlevnadsförmåga. Liberalens mål är att maximera frihet för alla personligheter genom ett minimalt regelverk.

En stor aktör är inte ett problem så om den bara kan förbli stor genom att hålla konsumenterna nöjda.

Om företag har politiskt inflytande är inte politikerna liberala. Jag hänvisade tidigare till en diskussion där äktenskapet mellan politik och företag diskuterades. Liberal politik syftar att hålla armlängds avstånd mellan politik och företag.

Lite svårt att veta vad du menar. Vitsen med kapitalism är att bättre lösningar skall konkurrera ut sämre. Företag brukar dock undvika konkurrens och söka nischer där de specialiserar sig.

För mig är enbart översittare som säger sig veta vad människor behöver ett problem.

Detta tycker jag är väldigt intressant. Jag vill inte göra anspråk på att ha ett svar på den här frågan, men jag vore oändligt tacksam om du skulle kunna tänka dig att besvara ett par motfrågor:

Argumentet "Folk kommer att vara lyckligare så fort jag med våld, hot och tvång implementerat min ideologi på samhället" har tidigare förespråkats av människor som Stalin, Hitler och Mao, som jag tror att de flesta av oss anser ha varit relativt snedvridna människor.

- Om du anser att dina argument inte implicerar hot om våld, hur lyder ditt argument för "vad folk behöver", om "folket" inte vill ha det du anser att de behöver?
- Vad anser du om människor som tror sig veta exakt vad alla andra människor i världen borde tycka och tänka, om deras åsikter skiljer sig från dina?
- På vilka grunder anser du dig vara en bättre bedömmare av främlingars välmående än nämnda främlingar?
- Hur anser du att du skiljer dig från tidigare människor med liknande argument?

Jag förstår självklart att frågeställningen är förolämpande, så det är fritt fram att förolämpa mig tillbaks. Det som vore mest intressant från mitt perspektiv vore dock ett logiskt resonemang som förklarar varför du vet bättre än andra, eftersom det är ett synsätt jag aldrig förstått mig på.

Förlåt igen om jag förolämpat dig, det är självklart möjligt att det är jag som inte förstår problematiken fullt ut.

Vet du vad ett pyramidspel är? "Pyramidspel är en form av affärsuppgörelse som är ohållbar efter ett visst skede i processen. Det påminner mycket om kedjebrev, på samma sätt som vid kedjebrev bygger de på exponentiell tillväxt och de kommer också att kollapsa efter ett visst antal generationer."

Vår ekonomi bygger på exponentiell tillväxt. Denna tillväxt kräver ett växande tillskott av energi, resurser och människor. När denna tillväxt stagnerar, så blir det kaos. Motreaktionerna blir en s.k. "overshoot", som vi sett idag med massiva krediter och tidigare i historien med en oändlig rad av kollapsade imperier, som haft exakt samma doktriner och dogmer, bara med lite variation, med exakt samma symptom på stagnation och kommande kollaps. Om du vill ha en 14 sidors avhandling, så har jag inte tänkt lägga ned denna tid, om något du ändå är övertygad om att så inte är fallet, precis som Romarna var övertygad om att deras rike skulle stå i 1000 år.
Tillväxt sker genom nytillskott av energi och resurser, en ekonomi kan inte trolla. När centraliseringen blivit för stor för sitt eget bästa, kommer ökade kostnader, en utökad dehumanisering, hejdlös korruption och desillusionerade motåtgärder få systemet att omöjligt kunna bära sina egna kostnader och tappa kontrollen över sig själv. Låtsasjobb är och förblir låtsasjobb, som bärs upp av de som tillför mer energi och resurser. Effektiviseringar av detta kan inte ske i all oändlighet.
Det här har ingenting med verkligheten att göra, kanske med din vision om hur saker och ting förhoppningsvis borde vara. Man kan inte legitimera egoism och sedan hoppas människor inte ska agera egoistiskt.
Problemet är att en exponentiell tillväxt inte kan fortgå och det nuvarande ekonomiska systemet inte kan fortsätta sitt paradigm. Måste resurserna ta slut innan vi kan enas om att använda dem på det effektivaste sättet? Måste vi vänta så länge?
Om du inte vet vad PR är och hur propaganda fungerar, så ta dig en titt på det. Jag har länkat till slagskeppet till dokumentär, "Century of the Self". Om du vill diskutera detta fenomén, rekommenderar jag dig att åtminstone se denna först. Just nu verkar du veta ganska lite om vad du försöker diskutera. Ja, jag hävdar definitivt att människor inte vet vad de själva behöver och inte kan skilja på "vill ha" och "behöver", det är det andra mekanismer som sagt åt dem. Det är så indoktrinering fungerar, därför fungerar reklam, därför att vi har ett undermedvetande som inte kan skilja fantasi från verklighet och saknar kritiskt tänkande. Ett undermedvetande som till 95% dikterar de flesta människors liv.
Jag är medveten om att liberaler inte är en homogen grupp, jag ville bara veta var ni själva ligger, de jag diskuterar med.
Den där artikeln innehöll en god portion frågetecken.
* Människor kan utföra mer arbete. - Javisst kan vi gå mot 12-15 timmars arbetsdag och pension vid 80 år (där vi redan är idag), frågan är bara vad vi arbetar för och vilka vinsterna av vårt arbete tillfaller. Det är inte samhället där människor faktiskt lever som drar nytta av detta.

* Bolag kan använda sig av fler maskiner, råvaror och annat produktionskapital. - Skribenten vurmar över hur fantastiskt elektricitet är, utan att förstå att det är tillgången till elektricitet som är problemet. Ekonomen verkar inte förstå att det är tillgången och tillväxten av energi som är basal för att man ska kunna använda fler maskiner. Det är bristen på ny energi som är problemet.

* Bolag kan bli bättre på att använda den arbetskraft och de grejer de redan har. - Till en viss gräns, ja. Man kan inte uppnå fortsatt exponentiell tilllväxt med ett sådant tillvägagångssätt.
Den absoluta auktoriteten kan inte härstamma ur individen, så länge individen inte har självinsikt och självkontroll. Att förstå hur sitt undermedvetande, ens ego och sin egoism fungerar är en av dessa bitar. Om de inte faller på plats, kommer ingen politisk ideologi att fungera.
I ideologisk vision, ja. Så fungerar inte riktigt verkligheten idag. Är det ett problem om en stor aktör medvetet går med förlust på en ort, för att låta mindre konkurrenter förblöda? Hur stoppar man karteller, när en marknad bara har sisådär fem globala aktörer kvar, som går samman i prissättning? Större är inte bättre. Att skeppa resurser över planeten kors och tvärs är inte hållbart.
I en fundamentalt korrupt värld kan du inte förvänta dig något annat. Då får visioner sätta sig på avbytarbänken.
Vänd på steken, vad människor inte behöver och överkonsumerar.

Korrekt.
Hur övertygar man en kristen om att Gud inte finns i den manifestation som de tror? Det kan bara de själva bli varse om. Jag kan inte övertyga någon annan om någonting. Du kan se att religiösa är indoktrinerade. Du kan se att kommunister är indoktrinerade. Du kan se att nordkoreaner är indoktrinerade. Du kan se att amerikaner är indoktrinerade. Varför tror du inte svenskar är indoktrinerade?
Jag förstår att om ton kan ha uppfattats som onödigt aggressiv och jag ska jobba på att uttrycka mig mer diplomatiskt. Jag säger mig inte ha "svaret på sanningen", jag säger mig däremot vara ganska övertygad om att den uppfattade verkligheten inte är så enkel som ideologier och vi själva vill framstå den att vara. Jag säger inte vad alla andra människor i världen borde tycka och tänka. Jag förespråkar bara självinsikt och självförståelse på ett seriöst plan, där man har den mentala styrkan nog att ta itu med sitt bagage man fått med sig i det här samhället och förstår konsekvenserna av detta. Din uppväxt upp till 7 år kommer till stor del att diktera vilken människa du sedan kommer bli. Det är inte skrivet i sten om du vet hur du ska bryta spiralen.

Att människor intalar sig att de mår bra och att samhället fungerar är ingenting jag kan göra någonting åt, det får verkligheten övertyga dem om.
Ingen ursäkt behövd, jag tycker inte du varit särskilt förolämpande alls. Jag förstår att det här är känsliga ämnen. Om vi säger såhär: för 5-6 år sedan var jag en normaliserad medborgare, precis som alla andra. Sedan rannsakade jag mig själv, förstod var min egen självdestruktivitet kommit ifrån och hur ett samhälle övertygar människor om saker och ting i sin absoluta grund. Det är inte individen som kommer fram till sina åsikter, det är summan av ens interaktioner med sin omgivning som gör det, interaktioner som man förvisso till viss grad kan styra själv. Åsikter och världsbild knyts till egot och kan ej ifrågasättas, utan att man tar kritiken som personlig.

Jag vet inte hur djupt jag ska gå in på detta.

Utifrån denna tråd så skulle jag nog vilja säga att du kan ha missuppfattat oss mer radikala liberaler. Inga problem, det är lätt hänt. Det du skriver verkar passa bättre in på kosmopolitiska "nyliberaler", den sortens liberaler som du kan hitta hos t.ex Timbro. Personligen förespråkar jag inte "globalism", utan snarare en radikal decentralisering av all politisk makt så nära individnivå man kan komma, eftersom jag tror att det skulle leda till största möjliga självbestämmande. Om de individuella valen som görs under ett sådant system sedan innefattar "global" handel, då har jag inga invändningar mot det. Kanske kan det kallas "globalism", men jag anser det vara missvisande eftersom det inte per se är något jag eftersträvar.


Skäms mest över att liberalismen förknippas med henne. Jag har bara läst en av hennes kortare noveller, så jag kan inte säga att jag har särskilt bra koll på hennes filosofi (men av det jag känner till så finns det förstås flera saker jag kan sympatisera med), utan det är mest den bild av den kallhjärtade, egoistiske liberalen hon lanserade som jag önskar ur världen. Jag spyr när jag hör henne i gamla intervjuer.


Jag lägger mer vikt vid ett fritt prissystem än vid "tillväxt" för tillväxtens skull. Jag håller dörren öppen för eventuella välståndsminskningar i framtiden om dagens olyckskorpar får rätt om oljebristen och allt vad de varnar om. Jag säger bara att den fria marknaden, om det är så att vi i framtiden oundvikligen måste sänka vår levnadsstandard, kommer att göra omställningen så smärtfri som möjligt genom att priser långsamt förändras enligt jordens förutsättningar. Det finns ingenting politiska ingrepp kan göra för att förbättra situationen (om vi utgår från att politikerna inte drivs av rovkorporativistiska egenintressen, vilket förstås är mer realistiskt än att de är ett gäng änglar).


Individualism: Metodologisk fokus på enskilda personer; insikten att alla grupper utgörs av mindre beståndsdelar, där den minsta beståndsdelen är individen.

Egoism/altruism är enligt mig mest en semantisk uppdelning av de riktningar som individens egenintresse kan ta. Egoism är då egenintresset ligger i att öka det egna materiella/psykologiska välståndet, altruism är då egenintresset får oss att offra en del av vårt eget välstånd för någon annans skull.


Hur vet man när aktörer blir "för stora" för "den fria marknadens bästa" (och vad är detta "bästa")? När någon använder illegitima metoder (våld) så får man bemöta det med försvarsvåld.


Poängen med konkurrens är att främja utveckling. Jag förstår inte riktigt vad du menar med "samarbete".


Problemet här är att det inte finns någon objektiv måttstock för detta. Jag tycker också att folk köper en väldig massa onödig skit, men jag kan på inget sätt bevisa att de borde köpa något annat, eller inte köpa något alls. Jag kan bara försöka resonera med dem.

Ett första steg i att minska slösaktig konsumtion är förstås att sluta subventionera den. Hela vårt moderna system med fiat-valutor och inflationsmål har som uttalat syfte att ha en viss materiell tillväxt per år, detta på bekostnad av de som faktiskt vill ta ansvar, spara och inte leva slösaktigt. Men om folk trots denna förändring av incitament skulle fortsätta med sin "konsumerism", ja då vet jag inte hur jag kan hjälpa dig.

Även den som vet "vad människor inte behöver och överkonsumerar" får finna sig i att bli kallad översittare.

Liberalismen rekommenderas inte om man anser sig veta bättre än gemene man.

För övrigt avstår jag replik och föreslår jag att du smälter de svar du fått.

Medan jag smälter era svar rekommenderar jag för tredje gången de som kritiserar mitt "översitteri" att människan blivit indoktrinerad att tro vad denne vill, att ta en titt på denna dokumentär: http://topdocumentaryfilms.com/the-century-of-the-self/. Dokumentären är skapad av till stor del öppen dokumentation och gamla intervjuer, inte konspirationer. Jag tänker inte påpeka detta igen.

Tror du jag påpekar detta gripet ur luften?

4h dokumentär baserat på psykoanalys...

Har du funderat på varför demokrati och välstånd korrelerar? Om folk lät sig indoktrineras skulle ju demokrati och diktatur inte göra någon skillnad. T.o.m. skulle diktaturen förmodligen vara mer effektiv.

Återupprepar: Om du anser att människor överlag inte kan ta hand om sig själva är liberalismen inget alternativ för dig. Knappast demokrati heller.

"Men varför tror ni å andra sidan att globalismen är ett fungerande alternativ? Varför skulle det bli bättre med "en fri marknad", där de stora företagskonglomeraten och oligarkerna i ett exakt lika korrupt och vedervärdigt system skapar karteller, monopol och kan ta till ordentligt smutsiga metoder för att slå ut mindre konkurrenter? Varför blir det bättre att medborgarna i varje land som utsatt mål ska förvandlas till en kulturlös, grå slavmassa som har konsumtion som sin enda kultur?"

Det är just regleringar och lagar som skapar monopol. Ett stort företag behöver inte lägga ner så mycket kraft på byråkrati och lagar i förhållande till omfattningen. Skatteplanering är ett bra exempel på hur storföretag kan alltid gå runt lagar. I en fri-marknad kommer det bli svårt att skaffa sig monopol. Ska du slå dig in på en marknad idag krävs det oftast stora pengar, beroende på vilken marknad det är. Det brukade heta, "Jag började med två tomma händer", idag är detta, "Jag började med händerna fulla". SVD, Cervenka har tagit upp detta problem också. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter...na_8633214.svd

I en fri marknad är risken för pyramidspel också mindre, eftersom det är människorna som bestämmer vad som är pengar. Det är just sådana lagar som insättningsgaratin och vem som bestämmer vad som är pengar, som är orsaken till dagens bubblor. Världens största illusion. Hade vi inte haft insättningsgaratin hade vi givetvis varit mer försiktiga vilka vi gav våra pengar. Denna lag var inte till för spararna utan för att skydda bankerna. Så man kan nästan säga allt är politikernas fel, fast vem vet inte det.

Jag tror du gör den vanligaste förekommande feltolkningen av vad Objektivismen menar med Egoism. Det handlar inte om egennyttig egoism. Vad som avses är Rationell Egoism, rationellt själv-intresse för att vårda sina egna förmågor för att sen i vidare bemärkelse, givetvis, kunna vara sin omgivning alt. omvärld behjälplig. Så det är någonting helt annat, eller hur? Det är samma sak som i anekdoten om den hungrige mannen som varje dag står vid stranden och försöker få fisk utan att veta hur man fiskar. Hur hjälper man bäst den personen? Genom att ge honom en fisk eller att lära honom att fiska? Vad jag kan förstå så är Altruism inte alls nån slags form av Egoism, möjligen anti-egoism (anti-rational self-interest), så det förstår jag inte riktigt vad du menar med att det bara är en semantisk uppdelning. Det är ju två motsatspar.


Altruism (självuppoffringen och andra människor högre värde än det egna personliga, som högsta livsdevis) förklaras rätt bra här också.

Följande länk i sammanhanget är ju rätt självklar, http://aynrandlexicon.com/lexicon/altruism.html
Den här också: Egoism, See Selfishness --> http://aynrandlexicon.com/lexicon/selfishness.html

Jag tycker personligen, rent objektivt, att det som sägs på de sidorna rätar ut de vanligaste missuppfattningarna om dessa begrepp från de konkurrerande -ismerna, eller hur?

Det är enligt min mening den kristna etiken som fördärvat mänsklighetens etisk-logiska tänkande och att det är anledningen till att missuppfattningen kring detta begrepp blivit så omfattande. Det lustiga är att Vänstern hakar på den kristna värderingsgrunden angående detta begrepps förfulande.

Följande sägs om missuppfattningen av AR:

Fast de är inte riktigt motsatser. Du kommer aldrig i ditt liv att göra något som är mot ditt egenintresse, även om du försöker. Om du frivilligt ger stora delar av din inkomst till personer som inte producerar något, så föregås även det av att du vill göra det. Har Ayn Rand en röntgenmaskin som kan se in i din hjärna och avgöra vilka av dina handlingar som är altruistiska och inte? Nej.

Hur hjälper man bäst den hungrige mannen? Tja, det beror på vad man vill uppnå samt vad man tror sig kunna uppnå. Finns det något sätt att hjälpa mannen på som är emot ens egenintresse? Inte om man går med på att värden är fullständigt subjektiva. Och om det finns objektiva värden, då måste man definiera hur en handling förhåller sig till dessa värden. Om det är "rationell egoism" att hjälpa sin dementa fru istället för att köpa en ball motorcykel och cruisa runt landet, eftersom man vill hjälpa henne, hur många "svagare" personer tillåter Rand en att hjälpa innan detta övergår i "altruism" - och plötsligt blir djupt omoraliskt?

Den logiska implikation jag kan se i hennes resonemang är att man antingen måste acceptera alla former av givmildhet, hur tärande de än är på ens egna materiella välstånd, eftersom alla ens handlingar föregås av att man vill agera. Något som hon verkar fatta när det gäller ens närmaste kretsar t.ex familj och vänner men inte annars. Eller så måste man avfärda alla sänkningar av ens egna materiella välstånd till förmån för någon annan som altruistiska, men detta skulle innebära att alla former av välgörenhet, inom såväl som utom familjen, faller under denna kategori och därför blir omoraliska.

Detta har diskuterats ingående i denna tråd, som jag föreslår att dessa repliker flyttas till av mod:
https://www.flashback.org/t1898993