Supportersäsongen 2013

Hifdif-kampanjen lyckades väl med att få er att inse att ni måste gadda ihop er om ni ska ha någon chans?

Men grattis till alla som bidrog till kampanjen, det förtjänar ni. Dessvärre deltog jag själv nog alldeles för lite för att ta åt mig någon som helst ära. Förhoppningsvis leder det här till fler kampanjer, inte bara från oss utan även från alla andra klubbar. Allsvenskan och svensk fotboll skulle må bra av ökad exponering. Med så kompetent folk och dessutom en nystartad supporterakademi känner jag mig trygg i att vi kommer fortsätta vara ledande inom det här området, också.

Och det roliga var? Att jag inte hade sett något av er kampanj vid den tidpunkten? Att den sedan utvecklades till något större är väl kul för er.

Som jag förstått det kommer man att försöka sänka priserna något för sittplatserna på långsida och i kurvorna, annars lär det vara ungefär samma som 2013.

Såklart inte.

Förövrigt ett år sedan sista matchen på Råsunda idag. Sol Invictus anordnar en samling utanför Norra för att hedra stadion och dess minnen. Vila i frid min vän.

Ja, det råder väl ingen tvekan om att AIK exponeras väldigt mycket i media, i både positiv och negativ bemärkelse. I synnerhet är ju Simon Strand, som till vardags jobbar som PR-konsult, otroligt skicklig på att fånga aktuella frågor och händelser, och låta AIK dra nytta av dessa. Otrolig cred ska han ha.

Ser fram emot vad han och Reklamgnagare har att bjuda på nu i vinter för att haussa upp nästa säsong. Kanske viktigare nu än någonsin i och med den väldigt kalla entusiasmen med Friends Arena.

Rätt tradig samling.

Tar inte alldeles för många supportrar sig på alldeles för stort allvar?

Jag fattar att man lever för fotbollen. Att den betyder allt. Att man hatar alla andra lag, deras supportrar och spelare. Att man skänker pengar och tid till sin klubb och att det är det enda man pratar om med vänner och kollegor är fotboll. Själv kan jag inte lägga ner mer tid på fotboll än vad jag gjort i mitt liv och så har det varit sen Janne Möller var proffs i Kanada. Men nuförtiden är det en sån hets efter att vara MEST supporter att det känns löjligt och falskt.

Någon skrev nyss att Råsunda skulle hedras för att det var ett år sen sista matchen spelades. Kan man verkligen deppa över det så länge eller gör man det för att verka mer äkta? Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig palla stå och glo på Malmö stadion en dag i november.

Sen hela grejen med att det ska sjungas i 120 min varje match - annars vinner kanske inte laget. Nevrotiskt. Man sjunger väl fan för att man är full och för att det är kul i första hand. Blir man trött i strupen är det OK att vila lite i min värld.

Någon MFFare skulle göra gay-aktion nyligen. Fullständigt skitnödigt. Det är ärligt talat inte jättemånga som bryr sig om vad det står på en bandrroll ens av de som går på matchen. Så ska man ha en får det stå ngt sjukt viktigt eller sjukt roligt.

Tycker det är läge att spänna av och inte vara så otroligt uppstyrda. Det är mer "äkta" i min bok.

Jo. Mest om man håller på Helsingborg.


Det kan man. Råsunda var det som inramade helheten med att gå och se på fotboll. Att behöva gå på nya nationalarenan är att likställa att bli våldtagen eller betala inkomstskatt.

Jag kan också tycka att det är lite krystat med en minnesstund för Råsunda, speciellt nu när stadion är totalt nedriven. Det är ju en fruktansvärt obekväm syn. Samtidigt så förstår jag dom som vill ha det. Det kan vara bra att titta tillbaka på det som varit och se om det finns något man glömde att ta med sig. För visst har saker hänt i leden under flytten. Dessutom kan det vara bra och samlas med ett gemensamt fokus. Jag antar att en sådan minnesstund sedan utmynnar i en pub-runda där man snackar om gamla minnen och där nya frågor och diskussioner väcks. Exempelvis diskussionen om en egen arena, en fråga som verkligen bör läggas fokus på vid det här laget.

Typisk mff-mentalitet.

men hur är det nu, heif går igenom reportagen på 20 minuter. Sen är det repeat. Inte lätt med variation när sångerna körs i 20-30 sekunder.

Men varför egentligen?
Friends är ju en bättre, snyggare, fräschare arena. Känns ju lite som att gråta över sin gamla 740 som skrotats efter man köpt en Ferrari.