Troende, varför tror ni?

ttsp, inga kommentarer?

Jag tycker även att Penns reaktion är intressant.

Att du gillar kritik mot popfiguren Dawkins har nog ingen missat, men vad det klippet har med topic att göra är mycket oklart. Matt och Trey förklarade ingenting om varför man trodde, bara att man gjorde det och att det var oviktigt i deras liv.

Du har rätt, jag borde skrivit i en annan tråd.

När tillräckligt många människor höjt sin medvetandenivå kommer sanningen bli självklar för alla.
Det är INGEN känsla. Det är en vetskap. Jag önskar jag kunde förklara så intellektet höll sig utanför.

Du läser tydligen inte det jag skriver.

Jodå, och det är inget märkvärdigt vad du skrivar, men samma new-age skåpmat som jag har haft beröring med i decennier.

Esoterism är inte främmande för mig ..... varken i mitt personliga liv där det är en integrerad del med ett agnostisk underlag, eller som ett möjligt allmänt verktyg,

Men din version av observer-created reality ..... i strid med sunda filosofiska principer om verklighetens natur .... och ditt självförhärligande av "medvetande"-nivå såsom du upplevar det med DIN subjektiva introspektion är för magstärkt.

Om det är vetskap hade du haft en metod, inte hänvisningar till auktoriteter, "det bara är så"-argument och slutligen hängivit dig till förutsägelser som "vi får se". Det är bara känslomässig övertygelse du kallar vetskap.

New-age kommer försvinna, också en sanning.

Då kan du väl berätta för mig vem du tycker skriver "sanningen". Om denna person finns så är det samma "sanning" jag skriver även om jag möjligtvis uttrycker mig annorlunda.

Det är värst så profetisk du är idag.


Vad jag vet finns det ingen SANNING, men däremot sannolikheter. Och den bäste av dessa representeras för tillfället av den rationella beskrivning av kosmos ..... dock självklart inte exklusivt.


Det börjar låta tämligen megalomant.

Du vill precis som Bogomil att det ska finnas en metod.
Det finns en metod. Låt alla tankar du tänker om hur saker och ting fungerar passera som moln på himlen. Gå medvetet ner till hjärtat och fråga dig själv om du någonsin älskat? Om du älskat så mycket att ingenting spelar någon roll. Dina barn, eller kanske en plats du upplevde som barn. Låt den kärleken expandera till att omfatta allt levande. Känn den i dig. Låt den fylla dig. Där är sanningen om dig. Du är kärlek!

Du verkar helt ha glömd .... eller du kanske ignorerar medvetet ...... att jag för min del har en omfattande förstahands-erfarenhet av denna "metod" (och teorierna omkring den), och att den ÖHT inte ledar till samma konklusion för mig som den gör för dig.

Det är bara bhakti-flum i västlig new-age tappning.