Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nej, som jag och andra förklarat för dig nu oräkneliga gånger så spelar något "maximalt spädningsfel" ingen som helst roll, eftersom provet inte har visats vara representativt. Det spelar ingen roll att du inte låtsats om detta problem, för i och med detta rasar hela åklagarens bevisning samman. Att vittnesmålen går emot åklagarens gärningsbeskrivning gör ju inte det hela bättre, samt att om det ju verkligen funnits en thiopentalinjektion under flickans sista tid eller därefter, så finns det inget som binder läkaren vid denna.

Dina fantasier om organiserade mord på sjuka patienter i vården ger mig för övrigt paranoiavibbar. Undrar om du inte skulle söka hjälp.

Ursprungligen postat av CarolSeaver

Jag antar att du menar att jag är en av de personer som "inte bemödat sig".

För det första har jag inte uppfattat deltagandet i denna diskussion som att jag är tvingad att omgående besvara frågor.
För det andra har jag befunnit mig utomlands under en tid. På vissa platser är det, hur konstigt det än kan låta, inte möjligt för mig att vara uppkopplad mot nätet.
För det tredje har jag en hel del annat att syssla med. Jag måste därför då och då prioritera annat än att bevaka denna diskussion.

Så till din fråga som jag i.o.f.s sett att du redan fått excellenta svar på. Jag kan därför endast komplettera med detta, som visserligen är lite Off Topic, men kanske ändå relevant i sammanhanget. Ord och begrepp i svenskan kan normalt sett inte direktöversättas med bibehållande av exakt samma denotation och konnotationer. Betydelsen i ett ord eller begrepp måste därför alltid ses i den språkliga kontexten och i det kulturella sammanhanget i det aktuella språket. Hur begreppen "likvätska" och "blod" ska/bör tolkas beror alltså på i vilket språkligt/kulturellt sammanhang det används. I ett forskningssammanhang måste alltid de begrepp som används i undersökningar och i resultatanalyser vara noggrant definierade. Definitioner kan därför skilja sig åt mellan olika forskningsområden, vilket alltså är helt naturligt. I en "vanlig" lekmannadiskussion ställs naturligtvis inte samma krav. Beroende på perspektiv kan du därför t.ex. definiera "likvätska" som "vätska från ett lik" och översätta till engelska som "fluids from a dead body" eller, om du verkligen vill betona att du menar de vätskor som produceras genom förruttnelsen av en död kropp, använda översättningen "cadaveric fluids".

Svar till HappySadHarry

Jag är en av dem som påstått att "blodprovet" bestod av "likvätska". Den bedömningen står jag för. Det finns inget i förundersökningen eller i domstolsförhören som utgör bevis för vad som faktiskt skedde vid provtagningen. Det finns endast ett påstående från den assisterande medarbetaren som beskriver hur en sådan provtagning på ett lik brukar gå till. Underförstått att han gjorde så också i detta fall. Det kan vara sant. Visst. Men det kan också vara fel. Människor kan nämligen påstå både det ena och det andra för att rädda sitt eget skinn när inget annat kan bevisas. Och vad skulle "obduktionsblod" vara om det inte är just "likvätska", dvs. "vätska från ett lik". Om du påstår att det skulle vara "blod", dvs. en vätska som går att jämföra med den vätska som kallas "blod" i en levande kropp, vill jag i så fall att du anger faktagrundade bevis för. Dvs. referenser till relevanta forskningsrapporter som jämfört "obduktionsblod" från kroppar i olika stadier av likomvandling med "blod" från levande kroppar.

Jag har försökt tyda ditt inlägg här och förstod till slut att det jag nu har
i min quote är det som PCuri skulle tycka.. förutom sista raden.

Så nej, för herr Althin skulle aldrig någon sådan enighet uppnås då han är
fylld av herrans makt och förundran. Aktiv dödshjälp finns inte på kartan
i hans fall.

Domstolen skulle inte ha fällt i någon instans, mätningsfelet oavsett.

DETTA visste dock alla inblandade från åklagarsidan om väldigt tidigt.
I det stora flertalet civiliserade länder hade detta lett till att huvuden
rullat hos åklagarmyndigheten. Kanske även hos Kalle Anka-labbet
med Agatha Christie wannabe'n.

Tyvärr är det inte så här i Sverige där RÅ sätter på sig dom STORA
skygglapparna och kombinerar det med en dumstrut och tänker att
det nog blåser över till slut.

Ingen orkar bry sig. Skit i barnläkaren som från ena dagen till den
andra förvandlades till en bloddrypande barnamördare.

Man kan leka med ord hur mycket man vill. Vi kan kalla urinprovet för likvätska också för det var ju vätska som kom från ett lik. Någon skillnad verkar det ändå ha varit mellan "likvätskorna" enligt analyserna.

Men du Happy....

Utan att lägga mig just er diskussion för mycket och utan att gå i clinch
när det gäller själva sakfelet i domskälet (eller ja, i skälet till att åtalet
kastades ut med huvudet före), så måste du väl ändå hålla med om att
det är en rätt stor skillnad på blod och blod ur ett fyra veckor gammalt lik.

Det händer en hel del med blodet under den tiden i en kropp.

Det är därför det är så viktigt att ta prover från flera delar av kroppen
och framförallt hjärtat. Nu gjordes inte det vilket gör att exakt HUR
kontaminerat blodet var från diverse fettdepåer och cellnedbrytning
är omöjligt att svara på.

Man vet alltså helt enkelt inte vad fan det är man egentligen testar på.

(Min fetning.)
Urinprov?

Ja vad var man tog vätskeprovet ifrån? Rättsläkaren sade själv att hon var förvånad över att kroppen var så pass bra skick som den var. Ett fyra veckor gammal lik, som iofs legat i kylrum, men som åldras från minut nr ett efter döden.

Sen har vi prata om dimensionerna av blodådror och nålarna... Vi pratar dom delar av mm på blodådern hos ungen och rättstekniker hade fått använda det minsta nålarna dom hade. Men jag tror dom lika bra kan ha stuckit in i kropp bara, utan att veta om det, o fått upp nån vätska...

Och så var det dags för PCuri att likt den trasiga gramofonskivan upprepa samma gamla lögn igen

Fortfarande är det PCuris fria fabulerande och inget som helst vetenskapligt bevis.

Att han sen fortfarande tydligen inte klarar att förstå sidan 20 i domen blir ju mer och mer uppenbart.


Här har vi då nästa lilla lögn från PCuri.
Fett innehåller upp till 53 gånger mer tiopental än blod (även detta står i domen. sid 85 för att vara exakt. Där finns också beviset för att man tog provet i ett sen tidigare skadat område)


Sen att han återigen föröker blanda bort korten med sin livetsord propaganda istället för att svara på hur han ska få in den dödande dosen i en 5 ml spruta visar återigen att han vet att han inte klarar att möta fakta

Nä egentligen gör det ju inte det men det är ju då synd att du och PCuri tydligen inte klarar av att förstå vad det är rätten skriver.

Åklagaren hävdar att fenobarbital halten utgör beviset för att analysen är korrekt.
Därmed så ska fenobarbitalhalt från Svenska RMV vara lika med den halt man får från den finska analysen.

Från Svenska RMV får man ett värde. Från Finska RMV blir värdet 0 iom att man inte kan mäta så lågt.
Och eftersom de två värden inte är samma så kan inte fenobarbitalhalten användas som bevis för att analysen är korrekt.
Det ligger inte minsta lilla fel i den slutsatsen alls.

Vad som är än mer anmärkningsvärt i ditt gnällande är att det du anför inte har med beslutet att underkänna analysen att göra. De skäl som anges för underkännade finns på sid 19-20 i dommen.

I sammanfattning så har provet tagits bristfälligt och det har sen hanterats utan garanti för att det längre representerar flickans blod.

Jag noterar även att du fortfarande inte kan förklara hur tiopentalet ska ha kunnat komma in i flickans kropp. Är det samma probelm som för PCuri. Dvs du klarar inte att diskutera utifrån fakta?

Tack för att du och andra tog er tid att svara, trots att frågeställningen kanske är helt eller delvis OT. "Cadaveric fluids" verkar vara den korrekta benämningen, där "purge fluids" utgör en delmängd, om jag förstått sakernas tillstånd rätt.

Det verkar som att det du syftar på är inledningen av slutsats-delen i domen:


”Tingsrättens slutsats

Den utredning som har lagts fram i fråga om analysresultaten har varit relativt komplicerad och inte helt lättillgänglig. Tingsrätten anser sig ändå har fått en tillräckligt bra bild för att kunna tillämpa sedvanliga bevisregler på frågan om analysresultaten är tillförlitliga. Det bör först sägas att analysresultat normalt inte blir föremål för en sådan ingående granskning som har skett här. Det finns dock skäl att iaktta särskild försiktighet, inte minst med hänsyn till att den uppmätta koncentrationen av tiopental av samtliga expertvittnen har betecknats som helt exceptionell. Det måste i ett sådant läge särskilt undersökas om analysen i något eller några avseenden är behäftad med brister eller om sådana brister inte kan uteslutas.

Det svar som tingsrätten har kommit fram till när det gäller frågan om analysresultatet är tillförlitligt är nekande. Det finns flera felkällor som tingsrätten inte anser sig kunna lämna utan avseende. För det första har man endast haft tillgång till ett enda prov, vilket i sig manar till särskild försiktighet när fråga är om ett så exceptionellt värde. Av det provet är det vidare endast ett enda prov som har analyserats outspätt. Av analysen av det outspädda provet kan någon annan – tillräckligt säker – slutsats inte dras än att tiopental påträffats i en koncentration som minst uppgår till 10μg/g blod. De ytterligare analyser som har utförts, inklusive den finska och den som senare gjordes vid RMV, har gjorts med användande av ett utspätt prov. Och det är alltså vid dessa analyser som det extremt höga värdet om 2000 μg/g blod har uppmätts. Det finns visserligen inte något som direkt talar för att det har begåtts något misstag vid spädningsproceduren. Å andra sidan finns det, mot bakgrund av de brister som Olof Beck påtalat, inte heller något som visar att misstag kan uteslutas. Det måste också tas i beaktande att minsta fel vid mätningen/vägningen av blodmängden kan resultera i stora utslag vid analysen. Det nu anförda är ägnat att inge än större betänkligheter. Sammantaget med de övriga brister som har påtalats ovan kan tingsrätten inte komma till någon annan slutsats än att analysresultatet om en förekomst av 2000μg tiopental per gram blod inte är så tillförlitligt att det kan läggas till grund för den fortsatta prövningen. Däremot anser sig tingsrätten kunna utgå ifrån att tiopental har funnits i det från Linnéa tillvaratagna lårblodet och att det har varit fråga om en hög koncentration som i vart fall har överstigit 10μg/g blod. Det förtjänas också att påpekas att av de experter som har hörts i målet har, förutom Jörg Mörland, inte någon närmare ifrågasatt analysresultaten utifrån det nu behandlade perspektivet. Såväl Krister Nilsson som Rune Dahlqvist har i sina yttranden utgått från att RMV:s resultat är riktiga och tillförlitliga även om de har ansett värdet i sig vara extremt. Krister Nilsson har uttryckt sig så att han inte har haft någon anledning att ifrågasätta RMV:s metoder, men också förklarat att om han hade varit mer kunnig på området hade han troligen varit mer kritisk. Han utgick när han skrev sitt utlåtande från att RMV hade använt sig av validerade metoder och att RMV var ackrediterade för tiopental.

Per-Arne Lönnqvist och Göran Wahlström, vilka också har funnit analysresultatet i fråga om tiopental synnerligen anmärkningsvärt, har framförallt hänfört sig till andra brister i fråga om provet, nämligen att det varit kontaminerat av fett och påverkat av postmortala förändringar, men de har inte närmare uttalat sig om analyserna som sådana. Jörg Mörland har däremot i sitt yttrande påtalat att en extra osäkerhet varit förbunden med de kvantitativa mätningarna på grund av utspädningen och på grund av att man har kommit utanför kalibrerat mätområde. Han har inför rätten angett att denna osäkerhet kan ligga i storleksordningen 25 %, vilket i så fall skulle innebära en lägsta koncentration av tiopental om 1400μg per gram blod. Närmare tillfrågad om hur han kommit fram till en osäkerhet om just 25 % har han uppgett att det värdet inte är annat än en ren uppskattning från hans sida. Det kan alltså konstateras att han inte har något egentligt underlag för sin bedömning i den delen.”


Några kommentarer:

1. Finska RMV var ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental, dock inte svenska RMV. De kom dock fram till samma mätvärde på tiopentalhalten, 2000 mikrogram/gram.

2. Den tiopentalhalt finska och svenska RMV fastställde var 2000 mikrogram/gram +/- 25 %. Sedan fick Mörland frågan om han eventuellt skulle kunna tänka sig ytterligare osäkerhet p g a provstorleken bara var 3 ml i stället för de 10 ml som RMV brukade eftersträva (även om detta inte var något absolut krav) och svarade då att han eventuellt kunde sträcka sig ner till 1400 mikrogram/gram p g a detta (notera att tingsrätten inte kunde hålla reda på att 25 %-siffran avsåg RMV:s intervall och att 2000 – 0,25 x 2000 = 1500 mikrogram/gram). Antagligen skulle någon expert på medicinsk statistik e dyl kunna kvantifiera hur mycket extra felmarginal man eventuellt skulle kunna lägga på p g a att RMV:s provstorlek var under den rekommenderade. Någon sådan eventuell kvantifiering kunde heller inte försvaret prestera. Kanske hade saken kunnat belysas ytterligare i en andra omgång i hovrätten. RMV och Mörland verkar dock mellan tummen och pekfingret ha gjort bedömningen att mätosäkerheten påverkades ganska litet.

3. Inget expertvittne verkar påstå att tiopental på något mystiskt sätt skulle kunna anrikas i kroppen utanför blodkärlen (så att tiopentalhalten blev högre än ursprungligen i blodet) även om den åtalade läkaren själv försökte sig på några sådana teorier. (Att tiopental försvinner tämligen omgående ur blodet och tiopentalhalten därför blir mångdubbelt högre i fettet är en annan sak, och det förklarade jag i mitt förra inlägg, https://www.flashback.org/sp44834903 .) Tingsrätten skrev också att man inte ansåg sig behöva ta hänsyn till den typen av osäkerhet. Antagligen p g a att det förefaller rimligare att ju mer tiopental blandas upp med annat än det som ursprungligen fanns i blodkärlen (som t ex likvätska och fett), desto mer utspätt prov och desto större sannolikhet för att mätvärdet snarare underdrev än överdrev tiopentalhalten. Så här skrev tingsrätten ”Med hänsyn till att tingsrätten redan funnit att analysresultatet måste ifrågasättas på sätt som redogjorts för ovan saknas anledning att närmare gå in på frågan om provet varit förorenat och därför missvisande. Tingsrätten lämnar därför den frågan utan vidare prövning.” Man satsade alltså i korthet på att det var fråga om ett spädningsfel på det provmaterial som skickades till Finland. Att mätvärdet genom felspädning maximalt kunde överdrivas 5,26 ggr underlät man dock att nämna.



Sedan har vi frågan om sprutstorleken. Jag förstår inte ditt prat om en 5 ml-spruta. Läkaren uppger själv enligt materialet som bifogas domen att den tiopentalspruta hon hade på sjuksalen var en 10 ml-spruta.

I all hast - PCuris slingranden och ordvrängeri hade varit underhållande om det inte hade varit en del i ett stalker artat förföljande av en troligen helt oskyldig läkare. bara två exempel:

1) Sprutan. Det hela rör sig ju om vittnesmålen. För att uppnå den mängd thiopenthal som det talas om i gärningsbeskrivingen skulle det kravas injektioner av stora mängder thiopental, och det stämmer inte med vittnesmålen som talar om små sprutor (5ml) utan färrgat innehåll. Vad det rörde sig om var ju flushning med koksaltlösning.

2) Som förklarats många gånger tidigare så är det naturligtvis ingenting "mystiskt" vare sig att en hydrofobt ämne som thiopental absorberas till fett, och det är heller ingenting märkligt att fett bryts ner till tvålliknande sibstanser i en död kropp.

Det finns mängder av svagheter i resten av PCuris ordväv också, men egentligen räcker båda dessa punkter - var för sig dessutom - för att tillbaka visa åtalet mot läkaren, och det var ju den slutsats som domstolen helt riktigt kom fram till också.