Oneness

Det är rätt neutral information. Såklart blir det ju vad man gör det till också.

Sen kan det även finnas andra anledningar till varför energin känns inkompatibel ^^.

Men kan oneness vara ett i en oändlighet? Som Borgerna...bla bla...yoouuuuuu are meeee.
Om Gud kände sig ensam och skapade flera kopior? Nääää?

Ja men måste det startat från ett? Tycker nog inte det. Inte i en oändlighet.

Det började i ett. Det är min teori. Se här vad en viss Sri Aurobindo säger: ”Existence that multiplied itself for sheer delight of being, plunged into trillions of forms so that it might find itself innumerably.”

Alltså: Gud fanns i begynnelsen. Men för att uppleva sig själv skapade han Världen med alla dess varelser för att kunna uppleva separation. Och, med tiden, återförening. Givet att varelserna fick fri vilja, vilket de torde ha fått.

Det hela är invecklat, men enligt min teori ska det ha varit så här. Bland annat i "The Law of One" drivs detta. Där sägs även något i stil med att "infinity presupposes oneness", vill jag minnas.

Hur känns oneness? Om någon upplevt sådant.

Som oändlig kärlek i hjärtat? Orädsla? Att man är olika personligheter med olika minnen annars samma?
Att man egentligen inte existerar men ändå lite kanske?

Det upplevs nog i mångt och mycket ungefär som det upplevs att vara Borg i Star Trek.. Dvs du tänker "VI" om dig själv och du existerar över huvud taget inte som en enskild individ utan är snarare en del av ett unisont kollektiv

Det är som en spirituell form av kommunismens grundideal kan man säga.

Sägs vara obeskrivlig lycka o Borgerna verkade ju inte så snälla o glada.

Jag kan bara tala ur min synvinkel om vad som innebär att allt är ett. Men vi ser detta fenomen i både religioner och vetenskapen.

"Från jord är du kommen, till jord skall du åter varda"

Detta citat går att jämföra med vetenskapens kretslopp, och de flesta religiösa trossamfund. De starkaste bevisen, är de bevis som har stöd både i den naturvetenskapliga forskningen, och den spirituella utforskningen, och tron. Att sära på spirituell forskning och naturvetenskaplig forskning, som två opponenter, som ej kan kompletteras är det bland de dummaste misstagen människan gjort.

Jag tror alla vi här i tråden, är relativt överens om att energi, aldrig kan förstöras, den antar bara en annan form. På det viset, sprids din energi i jorden, till gräset, till kossan, till en ny människa, efter din kropp av kött och blod förtvinat. Det naturliga kretsloppet!

Om vi sedan ser livet till en större skala utanför den molekylära nivån. Om växtriket mår bra, djuren mår bra, och människorna mår bra - så torde hela jorden må bra? Om jordens energier, är i balans - så borde väl summeringen bli att jorden mår bra? Om allt jordens liv skulle må dåligt, skulle vi väl inte kunna påstå att jorden är en trivsam planet att leva på.

På det viset, måste man ta hand om varandra, om min omgivning mår bra, mår jag bra! Om ett djur får ströva fritt mår det bra, och jag mår förhoppningsvis bra av att se det djuret må bra! Förstår ni?

Enligt vetenskapen skapades hela universum av en explosion, ur denna explosion skapades grundämnen, som Du, Jag, Räven, Blomman och Stenen alla är uppbyggda utav. Precis hela universums byggstenar (som ännu är upptäckta) går att skriva ned på ett A4 papper.

Jag ska inte fördjupa mig i vibrationer och frekvenser, även om jag är redo att ta den diskussionen med någon om denne vill! Men det jag just skrivit om, beskriver en helhet vi ofta glömmer, och förpassar teorin om att allt är ett, till något flummigt och o greppbart. Men om vi kommer till den enkla insikt, och börjar med oss själva, att behandla våran omgivning som den borde bli behandlad - har vi skapat förutsättningarna för att utvecklas som själsliga individer.