Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Gromph verkar mena att eftersom marknadshyror kommer att leda till mycket högre hyrespriser per kvadratmeter, så kommer folk att tränga in sig tätare i samma mängd lägenheter, därmed minskar mängden kvadratmeter per person och marknaden har löst problemet med lägenhetsbristen.


Nu är problemet istället svår trångboddhet när man bor ett par/en familj i varje rum (till hutlöst pris också). Hur man än vänder sig har man arslet bak.

Var ska det byggas förresten. Så fort förtätning avslöjas blir grannarna asförbannade och säger att de minsan inte vill ha några fler bostäder där de bor.

Intressant. Om nästan hälften av Sveriges befolkning lever ensamma och vill leva ensamma så är inte problemet att de vill leva ensamma, det är politikerna och politiken som är fel som inte försöker anpassa sig till hur dessa 46% vill leva. Politiker ska anpassa sig efter medborgarna och deras vilja, inte säga åt människor hur de ska leva. Det är folket som bestämmer.

På vilket sätt löser marknadshyror problemet? Det som kommer hända är att helt emot din teori så flyttar rika personer in i stora lägenheter alternativt hyr lägenheterna för att ha som kontor, vilket är vanligt i Stockholm. Marknadshyror trissar upp priserna eftersom fler kommer att slåss om samma lägenhet när det är brist, den som då kan betala bäst får lägenheten. Då blir problemet att ungdomarna som är runt 30 bast och jobbar på callcenter i huvudstaden, som säljare på Telenor eller kundtjänst fortfarande inte kan flytta hemifrån. Med andra så kommer fortfarande alla "majoriteten" som inte är miljonärer att stå utan lägenhet.

I Stockholm är situationen så allvarlig att det inte spelar någon roll om du bor i en förort "ghetto", det är brist på lägenheter även där. Staten måste börja fösa in pengar i en statlig bostadskassa och sedan börja bygga hyresrätter till rimliga priser. Du kan jobba i Stockholms innerstad men ändå inte tjäna tillräckligt bra så att du kan bo där, hela det här jävla samhället är på ruinens brant. Sen föses det in invandrare som går före i kön till lägenheter som Stockholm stad betalar skyhöga hyror för, utan motprestation, utan att dessa kommer att kunna försörja sig själva. Det är nått jävla fel i skallen på den där Reinfeldt.

Nu tror jag att du inte läste vad jag skrev. (Så det är nog en bra ide att du läser om det).

Frågan var hur man definierar och mäter bostadsbristen.
Och ett sätt är då kön till hyresrätter.

Men har man det sättet att mäta bostadsbrist så upphör bostadsbristen om man inför marknadshyror. Då finns ingen kö längre. Priset, dvs hyran, stabilisera sig där betalningsviljan för en lägenhet möter utbudet.

Nu kan någon säga att då kommer priset att stiga och det lär väl ske i centrala Stockholm som folk älskar att tala om. Folk som inte tycker att det är värt priset att bo i stengettot kommer att flytta därifrån, och de som vill betala vad de kostar kommer att flytta dit. Men det kommer att gå bra att få sig en lägenhet där. Det kommer att finnas vakanser.

En del som är extremt sugna på att bo där kommer säkert att slå sig ihop och hyra lägenhet ihop. I London har man länge kunnat hyra ett halvt rum. Svenska ungdomar som nödvändigtvis vill bo i London tycker att det är acceptabelt. Då får man dela rum med någon okänd. Och kanske dela toa med 7 andra (om det är en 4:a).

Så svenska ungdomar skulle väl göra det för centrala Stockholm också.
Dvs där det är mer status att bo packar folk ihop sig på mindre yta. (Det finns i snitt 40 kvm per person i Stockholm att sprida ut sig på). Och eftersom man packar ihop sig på vissa populära ställen så blir det desto "luftigare" på andra.
Som jag skrev i ett annat inlägg, så länge något är prisreglerat/subventionerat kommer det alltid att finnas en brist.

Jag ska ta ett exempel: Antag att det byggs massor med lägenheter, men hyrorna är subventionerade. Då kan den som vill ha en extra lägenhet för t ex att ha fester i eller något annat, hyra den. Eller ha sin modelljärnväg i.

Så länge man subventionerar ned priset under vad folk vill betala kommer alltid brist att gälla.

Det jag egentligen pekar på är svagheten med att använda kötid till en hyresrätt som mått.
Dels kan man då eliminera bostadsbristen med ett penndrag då man inför marknadshyror.
Dels kan man bygga ihjäl sig och ändå ha kvar bostadsbristen genom att ha nedreglerade/subventionerade hyror.


Men inför man marknadshyror så kommer folk att packa ihop sig där det är status och inne att bo.
Men en del kommer inte att tycka att det är värt priset och kommer i stället att bo mer luftigt på någon mindre poppig adress.

Och att folk packar ihop sig där det är inne att bo är i någon mening folkets vilja. På vissa adresser går det inte att både låta alla som vill bo där göra det och samtidig ha det luftigt. Det är bara att acceptera.

Notera också att har man marknadshyror och det lönar sig och går att bygga fler lägenheter så kommer de att byggas.

Det är fortfarande rika personer som kommer att bosätta sig på adresserna. Personerna i stenghettot flyttar inte för att de vill flytta utan för att de måste flytta, är det så svårt att förstå? Det är inte som att du får ett val 1. vill du bo kvar 2. vill du inte bo kvar. Det handlar inte här om vad du vill utan vad du tvingas till. Du kan inte bo kvar om du inte har pengarna som krävs.

Det kommer vara samma sak i Ghettona, men där fungerar det bättre iom att det kommer finnas fler potentiella kunder, personer som ändå har en marginal att kunna betala för en lägenhet är mycket större då medelklassen och de lägst avlönade är fler. Däremot kommer priserna ändå stiga i höjden. En person som har försörjningsstöd får mycket svårt att få bostaden i vilket fall som helst, även lägre avlönade personer som inte har deklarerat speciellt mycket.

Du måste se problemet vilket du inte gör. Problemet är inte att skapa lägenheter eller hitta lägenheter till rika, det klarar de av själva då pengarna finns på kontot. Problemet är att bygga upp och fixa en bostadsmarknad där medelsvenssons med hyfsade inkomster, låginkomsttagare med försörjningsstöd etc kan få en bostad, det är kärnan idag.

Vissa kommer bo väl luftigt, under bar himmel eller vara arbetslösa uppe i Lappland, vilket helt går emot arbetslinjen. En person med normal lön kan inte betala 20tkr för en jävla lägenhet, bara för att bo. Egentligen borde boendekostnaden vara den minsta av alla kostnader då alla människor ska ha rätt till en bostad.

Så länge gapet mellan nybyggda lägenheter och existerande bostads- och hyresrätter är så stort som idag, så kommer antagligen ingen större nyproduktion att ske. Enligt SCB är årshyran i en nyproducerad trea hela 66 procent högre än en trea i beståndet som helhet: http://www.scb.se/Pages/PressRelease____341272.aspx

Insatsen för en nybyggd bostadsrätt är ungefär 50 procent högre än marknadsvärdet för en begagnad. Det bästa vore väl om nybyggnadspriserna kunde stå stilla några år men det gör de troligtvis inte.

Bostadssituationen i Sverige är vår ekonomis akilleshäl. Folk som kan få jobb i storstäder måste tacka nej för att de inte kan hitta någonstans att bo, vilket främst gäller Stockholm. Studenter som vill utbilda sig kan inte hitta någon billig bostad vilket försvårar studiesituationen. Det största problemet är dock att vi har en totalt inkompetent regering vars ekonomiska politik de senaste åren har varit att elda på bostadsbubblan i syfte att få det att se ut som om Sveriges ekonomi växer. Jag har svårt att se att det kommer ske någon förbättring de närmaste åren.

Det finns folk som har lägenheter i stengettot och som skulle kunna ha kvar de med marknadshyror, men som inte kommer att tycka att det är värt det om dom ska behöva betala vad det kostar.

Ta t ex Göran Persson som på någon magiskt sätt fick sig en hyresrätt när han slutade som partiledare (det var visst ingen som ville ha den har jag för mig). Han kanske har kvar den och använder om han är i "stan", men sparsam som han är lär den kosta mer än det smakar om han måste betala vad den kostar.

Sedan är jag tveksam att om så många rika kommer att bosätta sig i det centrala högkostnads området. Folk som är rika är det för att dom inte slösar upp sina besparingar. Dom kommer nog att undvika det. En del med hög inkomst och som vill skryta med sin adress kommer däremot att vilja bo där. Och så ungdomar enligt vad jag skrev ovan om London.

Om inte medelsvensson ska betala sin hyra själv; vem ska då göra det?

Marknadshyror är extremt rättvist. Folk betalar för det dom nyttjar. Och man rättar munnen efter betalningsviljan. Och säg att en procent klarar inte att betala för sig av något (oftast medicinskt) skäl så får vi andra hjälpa till via socialförsäkring. Men då handlar det antagligen inte om någon som jobbar och då får det bli ett billigare boende någonstans. Och det bör vara ok för alla parter.

Nyproduktion har nog alltid varit mycket dyrare än att köpa/hyra befintliga bostäder.

Jag vet en bekant som köpte en nyproducerad villa 1990. Då kostade den dubbelt så mycket som de befintliga på andra sidan gatan. Då var ändå den nyproducerade mindre.

Men på den tiden så löste staten det genom att ha räntesubventioner. Staten betalade ut subventioner ned till en garantiränta (som sedan steg varje år varvid subventionerna avtog). På så vis kunde folk acceptera att köpa nyproducerat, och en viss nyproduktion fanns.