Smugglarkungen Algoth Niska (1888 - 1954)

Det kan iof ha varit Gräskökungen.

Jag pratade en gång med Tullmuseum i Helsingfors, och (har tyvärr glömt hans namn) den personen menade att det fanns betydligt större fiskar än Niska, men att de aldrig åkte fast och sedan tog sig högt upp i samhällets toppar. Låter inte otroligt, men han nämnde inte vem han menade. Det fanns för övrigt ett brännvin på 90-talet på Systemet som hette just Niska. Lite fyndigt. Har för mig att det var en smuggelskuta på etiketten.

Det är ju fullt möjligt att det kan ha varit så.Att med hjälp av pengarna kunde klättra högt upp i samhällets toppskikt.

Och det var ju lite fyndigt med namnet Niska och en smuggelskuta som etikett.

Genom att han köpte spriten direkt från exportländerna,fick Niska så småningom också kontakt med smugglarna på svenska sidan av Östersjön.Han skaffade ett eget depåfartyg,den tremastade skonaren Venus,som låg än i Finska viken än utanför Svenska Högarna och sålde till finska och svenska smugglare som dök upp i småbåtar.Han träffade svenska storheter i branschen som Gräskökungen Uno Österman och Lill-John,också han från Gräskö.Där fanns Våtkärs Erik,Vådö-Janne,Siden-Olle,Prelaten,Greven och Tavastprinsen Bertil Österman.Genom dessa kontakter blev Niska snart etablerad som smugglarkungen också i Stockholms skärgård.

I slutet av juni 1924 var Niska på väg med Venus från Svenska Högarna med kurs på Åbo.Det blåste hård västlig vind och plötsligt small storfallet av,storseglet dråsade i däck och gaffeln bröts.Fockbommen slog över och skörade focken.Motorn var i olag och Venus drog manöveroduglig in mot Finska viken.I lastrummet fanns björkved som tjänade som täckmantel för vad man egentligen sysslade med.Men femhundra dunkar estnisk sprit,som man inte hunnit sälja,stod kvar på däck.Risken för att man skulle möta tullen var uppenbar.
Niska beslöt sig därför för att maskera Venus till ett tyskt handelsfartyg.Namnet i aktern målades över och ersattes med "Carita,Cuxhaven".Tysk flagg hissades.Niska var den ende ombord som talade tyska,men sa åt besättningen att säga vad som helst som lät tyskt om någon pratade med dem.

Vid Hogland dök en tullkryssare upp.Dunkarna på däck täcktes med det nedfallna storseglet.Niska tog emot tullen och konverserade artigt på tyska.Vedlasten inspekterades.Sen vände sig en av tullarna till besättningsman Kurkela och frågade på stapplande tyska hur haveriet inträffat."Watt frem prodigans holidaj altabirn",svarade Kurkela med ett vänligt leende.

"En jävla dialekt,dom måste vara från Sydtyskland.Där har dom ett sånt grötigt uttal.Omöjligt att förstå.Men annars är det ett jäkligt gemytligt folk",sa tullaren till sin kollega.Intill honom satt besättningsman Paavo på spritdunkarna och låtsades sy på seglet som täckte dem.Tullaren frågade om det var svårt att laga seglet.
"Wat il kistela fascha gurna",sa Paavo och ryckte på axlarna.
Tullarna började fundera på om det kanske var fråga om plattyska."En ännu jävligare dialekt".
Under tiden hade maskinisten fått igång motorn på Venus/Carita.Tullarna lämnade båten och man kunde ta sig i lä för att reparera.
Följande dag tvättades det falska namnet Carita bort och båten döptes åter högtidligt till Venus med en flaska Henckell Trocken i förstäven.

Några år in på 20-talet var Niska ordentligt etablerad på den svenska sidan.Han hade skaffat sig våning på Birger Jarlsgatan i Stockholm och sommarstuga på Norra Stavsudda i skärgården.Han hade också byggt upp ett nät av kontaktpersoner och medhjälpare i Stockholms skärgård.

En decemberkväll kort före jul i mitten av 20-talet sitter Niska med några bekanta på krogen i Stockholm.Tidigt följande morgon ska ett parti på 600 liter levereras till en avtalad brygga på Värmdö.Smuggelbåten ligger på Högmarsö i norra Roslagen och Niska har skickat ut kumpanerna Knutte,Pedersen och Bolsjeviken med Vaxholmsbåt för att hämta den.Det är meningen att kumpanerna ska köra båten till ett hemligt lager i en sjöbod vid Lindalssundet,lasta 600 liter och möta Niska tidigt på morgonen på Värmdö.Men på kvällen blir det ett häftigt snöoväder.Knutte,en äkta söderkis,ringer till krogen från Högmarsö och säger att det inte går att köra. "Tjyvtjockt med flinger i luften sirru.Man koxar noll!"
Niska vill emellertid ha leveransen avklarad.Han ber Knutte köra båten in till Gregersboda brygga på fastlandet och tar själv en taxi dit.Det är riktig julesnö med stora,långsamt dalande flingor som faller tätt i natten.Niskas taxi går i nysnö upp till naven på Roslagens småvägar.Men man kommer fram till Gregersboda och kumpanerna väntar med båten.

"När vi kom ut på sjön kändes det som om vi var insvepta i en snödriva",skriver Niska.De ser knappt handen framför sig,men styr sakta söderut över det svarta vattnen.Några timmar senare blåser det upp från norr och snöyran skingras.Då är man inte långt från lagret i Lindalssundet.Sakta glider det in mot bryggan med frånslagen motor för att inte annonsera sin närvaro.Fiskaren som äger sjöboden är vaken och bjuder på kaffegök.Sen lastar man 60 "negerpojkar" i båten och forsätter mot Värmdö.Framme vid leveransbryggan,visar det sig att isen har lagt sig omkring hundra meter ut från land.Men båten är plåtskodd och smugglarna bryter ränna fram till bryggan.Niska förtöjer med aktern mot land för att snabbt kunna ge sig i väg,ger kumpanerna order att lasta av och beger sig själv upp mot landsvägen för att spana efter lastbilen som ska hämta spriten.Han pulsar fram genom snö och kolmörker.Men när han närmar sig landsvägen hör han röster och ser ljussken.Försiktigt smyger han närmare.

Rakt framför mig vid vägmynningen stodo bilen,köparen och chauffören,omgivna av ett tjog poliser,civila och i uniform.Deras niferlyktor spredo en trolsk glans över den underliga scenen mitt inne i den snötyngda skogen.Onekligen en pittoresk syn för en smugglare,som har litrarna stående på en brygga vid stranden nedanför.

Polisen har lagt ut en vägspärr av stockar,men Niska förstår av samtalet att man inte vet när eller hur leveransen ska ske.När polisbefälet skickar ut två man för att rekognoscera,försöker han smyga sig tillbaka mot bryggan.Han blir emellertid upptäckt av poliserna,som tar upp jakten.Men för en gammal vänsterytter var det ingen svårighet att lämna de frodiga poliserna långt bakom,skriver han.Medhjälparna har hunnit få upp alla 60 dunkarna på bryggan.Innan poliserna kommer fram,hinner man slänga tillbaka tolv i båten och med båtshakar dra sig ut längs isrännan till det skyddande mörkret.

Polisen tror att smugglarna har gett sig iväg.Men ute i snöyran på det mörka vattnet ligger Niska kvar och iakttar vad som händer.Poliserna räknar dunkarna 48 stycken.Båda vill gärna rapportera om kapet till chefen.Ingen vill stå kvar på bryggan som vakt.Smugglarna är ju redan borta,så de båda konstaplarna ger sig tillsammans av upp mot vägen och lämnar dunkarna obevakade.
Med aktern före och motorn startklar,glider Niskas båt in mot bryggan igen.Snabbt lastas de 48 dunkarna ombord.Motorn drar igång och smugglarna försvinner i natten.Motorljudet sätter förstås fart på polisen.Men när det kommer ner till bryggan är allt som finns kvar av det stora kapet 48 fyrkantiga märken i snön.
Två timmar senare satte vi negerpojkarna i land på ett annat ställe nära intill.Sålunda säkrades julbrännvinet och glöggen för en del av det svenska folket,som icke åtnjuta motboksinnehavarens tryggade ställning,skriver Niska.

Det fanns ju ett par andra smuggelkungar också. Carl Georg Malmberg var en av dem. Han hade tidigare varit anställd av svenska tullen (!!), men bytte sida så att säga. Hans smuggelfartyg var en före detta tysk jagare, men med artilleriet bortmonterat, som han döpte till Spader Ess (eller äss, som det stavades på 1920-talet.) Den gubben var en riktig hårding som hade varit frivillig i Estlands frihetskrig och förlorad ena benet där, och han var känd eller ökänd för att ha lätt att dra vapen och var i varje fall vid ett tillfälle inblandad i en eldstrid med finska tullen.
Nere i Göteborgstrakten fann det en kille som hette Ernst Bremer som väl var deras Niska eller hur man nu ska uttrycka det. Vet inte så mycket om honom, men har för mig att det kom ut en bok om honom för några år sedan.

Eldstriden där Malmberg var inblandad ska ha inträffat en natt vid Torsö år 1930.Deras båt innehöll vid tillfället 20 000 liter sprit och överrumplades av sjöbevakningen.En person avled Lennart Ahlström och fyra sårades.

Här finns en tråd om Ernst Bremer :https://www.flashback.org/t1449987

Gustaf V lär ha använt sig av den pseundonymen när han spelade tennis nere på kontinenten. Han blev mycket uppmärksammad för denna sin hobby både inom och utom landet; på 1800-talet var det mycket ovanligt och ansågs litet opassande att en kunglighet ägnade sig åt en så "medelklassig" sport som tennis, och senare blev det mycket uppmärksammat att kungen trots sin höga ålder fortfarande spelade tennis regelbundet.

På 30-talet visste alla svenskar vem "Mr G" var, så jag skulle tro att det var hans majestät själv som den skämtsamme telegramavsändaren syftade på.

Hittade det här som troligen är saxat ur en gammal tidning:
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/te...p/standard.htm
Kapten Malmberg verkar varit en intressant filur. Synd man inte vet mer om honom.

Missade det i länken ovan då jag inte läst sidan till slut, men sist finns ett helt gäng länkar till gamla artiklar från tiden det begav sig. Kul läsning.

Ja,vem vet.Det kan ju också varit Hans Majestät själv som sänt telegrammet.Niska kanske försåg även Drottningholm med rusdrycker.

Jag ska läsa vid tillfälle.