Skvaller om Ingrid Carlqvist?

Citat ursprungligen av Milleri


Nej, jag har inte dukomenten.

Det känns inte OK att outa vare sig X-sambo eller X-styvdotter i tråden. IC verkar dock ha varit besatt av sambons vårdnadstvist och tycks ha drivit den hårdare än vad han gjort, åtminstone utåt sett. Sambon är ganska mycket yngre än IC, kanske han drog vidare mot någon yngre förmåga, kanske han tröttnade på en sambo som geggade runt i någonting som inte hade med henne att göra?

Separationen förklarar i vilket fall varför fokus har ändrats från att skriva om pappafrågor, om falskanklagande kvinnor och oskyldigt dömda män till att engagera sig i invandringsfrågor och att vara en av grundarna av Tryckfrihetssällskapet.

Det var precis så en del tänkte när hon intervjuades i sitt hem i samband med Tryckfrihetssällskapets bildande, och då sas vara helt nyinflyttad i sin lägenhet. Sen dess har många papparättare slutat nämna hennes namn och hon har blivit yrkesmässigt och socialt allt mer isolerad. Jag vill inte gå åt henne för mycket för det känns som att sparka på någon som redan halvligger.

Jag tycker inte heller att exsambo och styvdotter ska outas. Om man vill kan man i så fall enbart citera det från domen som berör I.C:s eget uppförande.

Den här artikeln ur Dagens juridik säger det mesta om både IC och hennes Tryckfrihetssällskap. Följ gärna länken som tar upp vad som hände när IC blev av med uppdraget som chefredaktör för tidningen Villaliv:

http://www.dagensjuridik.se/2012/03/...shaveristadiet

Som sagt, det låter väldigt sympatiskt med ett Tryckfrihetssällskap, frågan är om det är sympatiskt och om alla som inte sympatiserar med IC är skrämda, förtryckta och rädda för att vara icke PK?

Det är komik på hög nivå då IC anser att tryckfriheten är hotad eftersom hon inte fått ett antal artiklar köpta av tidningar som erbjudits dem. En artikel som nämns i sammanhanget handlar om mansmisshandel, att kvinnor misshandlar män i samma utsträckning som vice versa. Vad IC inte tycks förstå är att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle (förvisso med stora inslag av feminazism ) och att redaktionerna själva väljer vad som ska publiceras i tidningen.

Att IC gjort sig ett namn som i stort sett omöjliggör hennes trovärdighet i en del sammanhang, det förespeglar henne inte. Inte heller att hennes artiklar skulle ha en dålig kvalitet i något avseende. Tryckfrihet innebär att tidningarna har rätt att publicera vad de vill utan att staten ingriper och kväser dem.

Detsamma gäller det här att hon fick sparken. Jorå, om man arbetar åt en genomkommersiell tidning, alltså en tidning som bekostas av sina annonsörer så har naturligtvis annonsörerna makten att dra sig ur den dag de tycker att de inte vill bli sammankopplade med något negativt som tidningen står för, t.ex. en chefredaktör som privat driver en blogg där hon låter propedofila personer komma till tals och där hon hånar personer som bl.a. varit utsatta för sexuella övergrepp.

Men detta handlar alltså inte om yttrandefrihet utan är ett utslag för hur ett kapitalistiskt samhälle fungerar. That´s it!

Riktigt komiskt var det att hon ville att en brevskrivare skulle åtalas för grovt förtal när den kritiserat hennes blogg.
Samtidigt ser hon inga problem med att skriva en bok och påstå att en namngiven man är barnmisshandlare och kidnappare. Konsekvens är inte hennes starka sida

Jag har inget emot Tryckfrihetssällskapet som sådant, men jag håller med den sverigedemokrat som skrev att det var synd att det var Carlqvist som bildat det eftersom hon saknar omdöme. Ja, det kan man ju lugnt säga

Apropå ingenting, IC var delägare i det lilla förlaget Blue Publishing under en period. Samma förlag gav ut böckerna Inte utan mina söner och Keith och jag. Ingen av böckerna har kommit i pocketupplaga, något som talar för att försäljningssuccén uteblev. Inte utan... har dock kommit ut i en häftad version.

Ryktet säger att inte någon av böckerna sålt så värst bra men är det skälet till IC´s avhopp eller vad hände? Det är ett väldigt hoppande mellan olika förlag, något som kanske beror på att IC är spökskrivare i de flesta fallen.

Den enda bok som jag personligen skulle vilja läsa är den om Keith Cederholm, ska försöka göra det utan att det ger IC så mycket cash i plånboken, det kanske är behjärtansvärda ändamål att bidra till bostadsrätten men, nej, jag avstår.

Att egen infertilitet varit en stor issue i IC's liv bekräftas i hennes självbiografi.
IC har gett ut sin självbiografi på ett lite finurligt sätt, genom Keith Cederholms kändisskap. Keith och jag består av varannat kapitel om Keith Cederholm's resa genom livet och varannat om IC's, båda beskrivna av IC.

Cederholm dog innan boken var helt färdigskriven och möjligen hade det uppfattats som en smula smaklöst att beskriva honom som ett svin, vilket IC också låtit bli. Läser man boken med öppna ögon framstår det ändå ganska klart hur fullständigt hopplöst, hänsynslöst, empatifattigt och korkat han handlat genom hela sitt liv.

IC's delar om sig själv beskriver en människa som hade det lätt för sig i en ngt knepig uppväxtmiljö, och som inte riktigt blommade ut yrkesmässigt. Ett antal familjetragedier redovisas.
Vad gäller bokens utsagor om IC's jobbkonflikter o d får jag intrycket att långt från hela bilden redovisas i Keith och jag.

Det är hursomhelst ett annorlunda sätt att skriva en biografi på. Jo, jag har läst någonstans om att mamman hade psykiska problem och det kan inte vara lätt, inte alls. Vad jag inte är klar över är om hon drar några paralleller mellan sitt eget liv och Keith Cederholms, utöver den parallella handlingen i boken, då. När jag såg någon filmsnutt som gjorde reklam för boken fick jag intrycket att IC kände en viss sympati för Keith, det lilla jag vet om honom är att hela släkten verkar tillhöra samhällets olycksbarn med dåliga förutsättningar men särdeles sympatisk tycks han inte ha varit.

Det tycks som om många av IC´s yrkesmässiga problem grundar sig i hennes privata engagemang bl.a. för oskyldigt dömda män (enligt deras egen utsaga) och att hon inte riktigt förmått att hålla isär sin privata sida från den professionella. Hon är långt ifrån ensam om att ha sådana krav på sig men för att vara en person som ofta hånar offer (sic!) så känns det som hon i just detta avseende drar på sig den berömda offerkoftan och självömkar. Som frilans har hon försökt sälja artiklar om förfördelade män, om män som anklagats för övergrepp, om falska minnen m.m. och beklagat sig när tidningarna inte velat köpa hennes alster. Det känns inte som någon mänsklig rättighet att få skriva exakt det man vill och få det sålt, kanske får man skriva om bortsprungna katter, om 100-årskalas för att få ihop till hyran och sedan göra det man brinner för vid sidan av?

Ja. Och IC's bror var SSU'are i karriären som fick vattenplaning och körde ihjäl sig, bl a.


IC's och Cederholms koppling till varandra är att de:

- delvis växte upp samtidigt i Helsingborg. Men träffades aldrig då.

- Samåkte från Helsingborg till Cederholms berömda resningsrättegång i Malmö några dagar 1984.

- Samarbetade kring nämnda bok drygt tjugo år senare.

IC skriver definitivt om Cederholm i förmildrande ordalag, men uppgifterna hon redovisar ger honom ingen nåd och även IC märker att han ljuger för sig själv och för henne.

Rimlig tolkning tycker jag.

Jag känner sympati med människan IC som lämnar ut sig själv i Keith och jag. Det ser ut som hon peakat intellektuellt ovanligt tidigt, kanske i 25-årsåldern.

Ytterligare en bok hon ljuger i https://www.flashback.org/sp38263396

Vissa människor behöver man inte ens skvallra om. Sådana som hon gör ju bort sig i offentligheten gång på gång.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr...cle3530995.ece


Sedan är hon ju numer också polisanmäld för boken "Horungen".

En normal människa skulle beskriva det som en jobbig och tung dag, men skulle inte förvåna mig om hon just nu njuter martyrskapet.