AÅ berättar i förhör:
http://www.expressen.se/nyheter/jag-...att-jag-lever/
I förhör berättar 25-åringen om mardrömsresan upp till Robertsfors och om dagarna i fångenskap i ödeshuset.
– Jag är tacksam över att jag lever, säger han.
– Hon sa att jag skulle hålla mig borta när hon förberedde maten, berättar 25-åringen i förhör.
Då preparerade kvinnan maten som hon hade med sig - köttfärspaj och
muffins –
sömnmedlet Stilnoct och Zolpidem – och sedan började mardrömmen för 25-åringen.
– Jag var sovandes, och sedan blir jag slagen och fasthållen. Jag kämpade emot minns jag, och så frågade de frågor.
– Jag har en stark känsla av att jag blir slagen och fasthållen. Sedan sätts jag i en bil. Då förstår jag allt eftersom.
– Jag satt och funderade på vad det är som händer.
Han fick känslan att de försvann allt längre bort från bebyggelsen, och en dödsrädsla infann sig.
Bilen körde fast flera gånger i vinterväglaget innan de var framme vid huset.
En gång ropade 25-åringen på hjälp:
"Jag heter xx. De här är kriminella, de har knivhotat mig och kidnappat mig. Hjälp mig."
– Jag sov på betonggolv, men jag försökte hålla modet uppe. Och städade det första jag gjorde.
Ju längre tiden gick i huset började 26-åringen bli allt mer ångerfull och började be om ursäkt för vad han gjort. Han bröt slutligen ihop.
– Han sa att han inte klarar av det här, att jag får ringa polisen om jag vill, säger 25-åringen.
Under tiden i fångenskap fick 25-åringen så lite mat så att han inte skulle svälta.