Tråden om mordet på Olof Palme [Sammanfogad]

Har du svårt för att läsa och tyda kanske...?

Den här Grönberg lämnar ju ett tips till polisen om en man som suttit och snurrat en
revolver en tid innan mordet och yttrat följande: "Jag skall skjuta Olof Palme."

Detta tips bara försvann tydligen. Då när det lämnades visste ju inte denne Grönberg och
hans kompisar vem den hotfulle mannen med revolvern var, men sedermera förstod dom
att det hade varit en viss Christer Pettersson.
Svårare än så är det inte!

Hö-hö!

Men allvarligt, att tipset bara försvann och sedan hörs det av igen först 26 år efter mordet är liksom bara för bekvämt. Och om det nu var ett så himla bra tips, varför tipsade han inte igen när den första gången inte verkade ge resultat? Karln var ju faktiskt polis, eller sägs det implicit att det var en sådan kompakt mur av hitlerhälsande palmehatare i Polishuset som inte ville se mordet lösas?

Dessutom så bodde Pettersson i Rotebro, medans C bodde i Vasastan. Pettersson skulle alltså ha varit beväpnad för jämman i hopp om att stöta på Palme, eller att han gjorde en ren "hit". Problemet är då bara att biobesöket var helt spontant. Och bästa kanditaten är då alltså C.

Ergo: Grönberg är en gammal stöt som inte kan åldras med värdighet.

Har du svårt för att läsa och tyda kanske...?

Den här Grönberg lämnar ju ett tips till polisen om en man som suttit och snurrat en
revolver en tid innan mordet och yttrat följande: "Jag skall skjuta Olof Palme."

Detta tips bara försvann tydligen. Då när det lämnades visste ju inte denne Grönberg och
hans kompisar vem den hotfulle mannen med revolvern var, men sedermera förstod dom
att det hade varit en viss Christer Pettersson.
Svårare än så är det inte!

Barbrogruppen
Läser just nu en gammal men intressant bok av Åke Ortmark, "Maktens redskap". Den handlar om rättsväsendet och speglar läget i Sverige i det sena 60-talet/tidiga 70-talet. Ortmark skrev flera böcker om makt och makthavare i Sverige. De är fortfarande mycket läsvärda, inte minst för intressanta personporträtt.

I "Maktens redskap", som utgavs 1971, läste jag på sidorna 74-78, kapitel 4: Poliserna. Proffs och amatörer, något som fick mej att haja till.

Ortmark beskriver frivilliga grupper som "hjälper" polisen spana efter misstänkta. En av dessa benämner Ortmark "grupp Barbro".

Utvecklades några av dessa grupper och användes 15 år senare, i ett mer sinistert syfte? Är det dessa grupper Olle Frånstedt pratar om i Jallais intervju? Grupp Barbro och grupp Leon.

Det närmaste jag kan komma när det gäller Barbro med anknytning till FRO är Barbro Kristina Sagnell (f af Geijerstam) (1927-06-29 – 2000-08-30) som var gift (1963) med John Rune Sagnell (1924-04-30 – 2010-05-17). Båda radioamatörer och aktiva i FRO. Bodde på Gammelgårdsvägen 4A, Stora Essingen – med lustig antenn på skorstenen. (Barbro 58 år vid mordet). Hmmm.... gled jag nu ut på de tunnaste av isar?!

Barbro Wass i Contra verkade vara mest intresserad av familjepolitik. Det fanns ingen Barbro Wass i Stockholm den aktuella tiden tycker jag mig kunna se.

Så ligger det till från min horisont i ett nötskal.
Polisens inkompetens var alltid helt avgörande för att Christer Petterson skulle kunna undkomma.
Fallet är dött sedan länge.Det enda som kan driva någon utveckling framåt härvidlag är om Sucksdorffsvapnet kan hittas och därefter bedömas såsom utgörande mordvapnet.
Det är en ren och skär utopi 26+ år efter mordet.

Vad som återstår är de nakna fakta som finnes kring mordet och de indicium som de kan leda till.

Eller så leddes utredningen av en inkompetent idiot(inledningsvis) och mängden material blev för stor för att effektiv vaska fram det man ville ha fram.
CP hade närt tanken på att mörda palme sedan fängelset så det behöver inte betyda att det var första gången han hade uttalat nåt liknande.
Om vi ska köra rakkniven så är CP mördaren och Palmeutredningen föll offer för den politisering av tjänstemannakåren Palme själv varit med och skapat.

För det fjärde finns det en intressant grupp människor som i sina ansträngningar att rädda Sverige undan kommunismen har kommit att ägna sig åt något som är eller gränsar till olovlig kårverksamhet, ett brott som i värsta fall kan rendera förövaren två års fängelse. När man studerar säkerhetsarbetet ute på fältet blir man delvis stimulerad och upphetsad. Man träffar upprepade gånger figurer som inte kan klämmas in i det hederliga ämbetsmannaschemat. Det kan vara en pundig gangster, en tuff matrona (stor moder) eller en ivrig skönhet. Den som normalt verkar bland skrivbord och länsstolar blir imponerad av sådana karaktärer, särskilt som de förlenar en Bondsk atmosfär åt huvudstaden. Dessa personer berättar fascinerande och ibland skrämmande historier om sina bedrifter i Säpo:s och fosterlandets tjänst. Inte sällan innehåller berättelserna anspelningar på våldsamheter med för rikets fiender förödande utgång. Man drar då, sedan man samlat sig, den naturliga slutsatsen att man återigen har blivit infångad av en mytoman, en patetisk figur som i beskäftig iver brukar plåga säkerhetsavdelningen med icke efterfrågad information. Men problemet har sina intressanta och allvarliga aspekter. Det finns gott om vapen i dessa kretsar, säregna dokument cirkulerar och märkliga aktioner företas.

Ledare för en grupp personer på denna nivå är en kvinna som vi kallar för Barbro. Hennes fullständiga namn ska inte avslöjas här, eftersom det är möjligt att gruppmedlemmarna kommer att åtalas för sin verksamhet. Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism eller kommunism. Hon ser med stor skepsis på det moderna samhället. Hon anser att de subversiva tendenserna inte hålls i schack. Myndigheterna är alltför oskickliga och släpphänta. Grundfelet är att landet sedan decennier styrs av socialistiska politiker. Sådana människor är opålitliga. Alla människor är förresten opålitliga, men socialisterna har nått längst. I det läget måste kraftfulla människor vara beredda att gripa in och ta saken i egna händer. Barbro arbetade tidigare på FRA, försvarets radioanstalt, en av hörnpelarna i totalförsvaret. Sedan hon lämnat FRA har hon varit verksam i FRO, alltså den frivilliga radioorganisationen. FRO är indelad i kretsar som motsvarar försvarsområdena och har ungefär 1700 medlemmar. FRO:s huvuduppgift är att utbilda och träna radiosignalister för totalförsvaret. Blir det krig kan FRO ställa radiosignalister till försvarets förfogande. (Det finns ett tjugotal frivilliga försvarsorganisationer i Sverige. Förutom FRO är det organisationer som Centralförbundet för befälsutbildning (CFB), frivilliga skytterörelsen, blå stjärnan, lottakårerna m. fl.)

Barbro märkte vid några tillfällen under sextiotalet att viss materiel stals från den plats där hon var verksam. Narkotika var inblandad i sammanhanget. Barbro blev allvarligt oroad av detta. För att bidra till lösningen av det svenska narkotikaproblemet samlade hon en grupp på ett tiotal personer kring sig. Dessa personer har sedan dess spanat efter narkomaner och langare och rapporterat sina upptäckter till polisen, dels narkotikapolisen, dels säkerhetspolisen. Barbro har till en del valt tämligen kuriösa medarbetare. Man vet inte om man skall kalla dem blomkvistare, mytomaner eller fantaster. Somliga individer skulle förmodligen ha utsikter att få ett sjukintyg av en psykiater, de flesta har en romantisk dragning till vapen, uniformer och krigsmakt. Gruppen har alltså huvudsakligen spanat efter narkomaner och langare. I ett första stadium kastas några snabba anteckningar ner på ett papper vilket som helst. En medlem i gruppen observerade t. ex. fredagen den 30 april 1971 en ”tämligen djupt intoxikerad” flicka på Stockholms central. Han antecknade hennes signalement med ett uppbåd av detaljer. Han beskrev hennes hår, ögon, ansiktsform, hy, kroppsbyggnad och klädsel, han levererade på lappen också hennes öknamn. Sådana lappar bildar basen för ett register. Två medlemmar i gruppen har försökt skaffa dels polisens formulär för signalementsupptagning, dels det s.k. personbladet. De misslyckades och konstruerade då sitt eget formulär. Det återges här. (Min anm. sid 76-77 återger formuläret).

De rapporter som har kommit från gruppen betecknas inom polisen som ointressanta. Inte i något fall har en rapport från grupp Barbro lett till ett gripande, uppges det. Det finns heller inget som tyder på att gruppen skulle ha polisens stöd. Den har tillkommit på privat initiativ, den finansieras inte genom något bidrag från polisen och kvalitén på gruppmedlemmarna är sådan att arbetsresultatet säkert är diskutabelt. Till det kommer förstås det allvarliga: gruppmedlemmarna rör sig på eller över gränsen till det brottsliga. Att flera av dem har gjort sig skyldiga till olaga vapeninnehav är klart. Vidare har en del av informationsinsamlingen skett med illegala metoder. Flera källor har bekräftat att några gruppmedlemmar t ex vid ett tillfälle bröt sig in i ett hus för att stjäla en viss personförteckning. Hösten 1971 prövar SÄPO frågan om gruppen gjort sig skyldig till olovlig kårverksamhet. Sådan föreligger om någon ”bildar eller deltar i sammanslutning” som ”lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka” (Brottsbalken 18:4). En av medlemmarna i Barbros grupp uppger att det finns fler grupper än den som Barbro leder. Åtskilliga tiotal personer – eller flera hundratal – skulle enligt denna källa vara involverade i den här sortens verksamhet. Tiden har inte tillåtit kontroll av den uppgiften. Verksamhetens delvis illegala karaktär har ett särskilt intresse. Det ska senare hävdas att den svenska polisledningen är laglydig. Det betyder med andra ord t. ex. att det i Sverige inte torde förekomma någon telefonavlyssning vid sidan av lagens bestämmelser med polisledningens vetskap. Det problemet skall senare belysas i detalj. Men vad man inte vet är hur de nu berörda gruppmedlemmarna beter sig. Det uppges att det bland dem finns personer som vet hur ”man ordnar en avlyssning”. Den legala avlyssningen i landet sker genom att den telefon som ska kontrolleras kopplas till polisens avlyssningscentral. Uppkopplingen sker i Televerkets korskopplingar. Men en illegal avlyssning kan ske i boxar i gatan eller i ett hus eller med ”buggar” av olika slag. Slutsatsen av det som har sagts i detta avsnitt blir alltså att det i den svenska säkerhetstjänsten inte finns någon ”illegal” del, som opererar med stöd av polisledningen. De ledande polismännen har bedömts som tillförlitligare källor än gruppmedlemmarna.