36 049 besökare online
857 066 medlemmar • 45 823 423 inlägg
Användarnamn 
Lösenord
Flashback Forum > Vetenskap & humaniora > Paranormala fenomen, ockultism och ufologi
Svara på ämne
Ämnesverktyg
KönsKlas
Medlem
KönsKlass avatar
Det här har väl inget med övernaturligheter att göra men ändå, det är ju ändå skrämmande.

Jag är inte mörkrädd alls, men när man tillexempel sitter hemma en mörk vinterkväll framför datorn/teven och pysslar och plötsligt strömmen går och allting blir knäpptyst och det blir så mörkt att man inte ens ser handen framför sig så kommer det krypandes. Skräcken och paniken av att inte kunna göra någonting förrän ögonen vant sig vid mörkret och man kan urskilja små svaga ljuskällor som kan guida en fram genom lägenheten för att hitta ficklampan/tändaren. Jag får en fruktansvärd skräck-känsla då. Det känns verkligen som att nåt ont har tagit över lägenheten. Man bara väntar på att få höra en suck bakom ryggen eller känna en hand på sin axel. Värre blir det också då man inte vet vart tändaren eller ficklampan ligger och får irra omkring i mörkret. Siluetten av en lampa i vardagsrummet kan se ut som ett huvud av någon som sitter i soffan och stirrar på mig. Jag vill bara hoppa in i ett trångt skrymsle då för att inte ha några stora öppna platser omkring mig då. Vill kunna känna väggarna omkring direkt. Jag blir tvungen att tala högt för mig själv och svära lite för att bygga upp modet inombords. "Helvets jävla tändarjävel. Vart fan ligger tändarhelvetet. Att man alltid ska vara så jävla dum i huvudet att aldrig lägga tändaren på samma jävla plats" Svordomar på svordomar bara för att på nåt sätt känna att man visar upp en tuff attityd mot det onda i lägenheten som man inbillar sig finns där. Är jag inte rädd, så kan inte det onda skrämma mig. Är jag rädd så känner det säkert av det och ger sig på mig. Det bara väntar på att jag ska ge vika och sedan kasta sig över mig.

Skumma tankar alltså. Ibland blir jag tvungen att sticka ur lägenheten helt och hållet. Att tända ett ljus gör skräck-känslan ännu värre då, för ljuset i den stora mörka lägenheten kastar dansandes skuggor överallt och man inbillar sig att ljuset ska locka till sig olika väsen av nåt slag. Jag väljer då att kliva ut på gatan och ta en promenad istället. Komma ut bland människor i rörelse och känna livet så att säga. Jag är ju inte alls mörkrädd annars. På natten då jag vaknar och måste gå på toaletten så kan jag ju gå i mörkret helt utan problem, men då strömmen plötsligt går så blir jag helt ombytt. Blir som en rädd liten skitunge som bara vill fly på nåt sätt.

Någon mer som känner som jag?
__________________
KönsKlas dansar fuldans
 
WoWbagger
Medlem
WoWbaggers avatar
Får du strömavbrott ofta eller? Borde väl inte vara så stort problem tycker man.

Jag var grymt mörkrädd som barn och sov nästan uteslutande med huvudet under täcket. Det har dock vuxit bort med åren, men att tex gå ensam i skogen på natten skulle jag inte klara.
__________________
 
KönsKlas
Medlem
KönsKlass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WoWbagger
Får du strömavbrott ofta eller? Borde väl inte vara så stort problem tycker man.

Jag var grymt mörkrädd som barn och sov nästan uteslutande med huvudet under täcket. Det har dock vuxit bort med åren, men att tex gå ensam i skogen på natten skulle jag inte klara.
Hehe. Nej, inga strömavbrott ofta här. Antar att jag hade varit stentuff då, men eftersom de sker ett par gånger om året så skakar jag sönder mig varje gång.
__________________
KönsKlas dansar fuldans
 
WoWbagger
Medlem
WoWbaggers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KönsKlas
Hehe. Nej, inga strömavbrott ofta här. Antar att jag hade varit stentuff då, men eftersom de sker ett par gånger om året så skakar jag sönder mig varje gång.

Du lider alltså av nån sorts strömavbrottsfobi skulle man kunna säga.
__________________
 
Lucid Dream
Medlem
Lucid Dreams avatar
Läste i en annan tråd för evigheter sen om en kille som var mörkrädd.
Han fick rådet att han skulle gå in i mörkret, liksom bli "omfamnad" eller vad det stod.
Du kan ju testa att kanske sitta kvar lite, kanske dra en snabb tralla eller något annat avslappnat så du känner dig lugn.
 
Snövit
Medlem
Snövits avatar
Jag är inte mörkrädd alls. De flesta av mina tjejkompisar förstår inte att jag utan problem kan spendrea en natt ensam i min sommarstuga. Jag finner det avslappnande och skönt när det är mörkt och tyst.

Men för ett tag sedan var jag nere i min tvättstuga. den ligger i en källare och har således inga fönster eller liknade naturliga ljuskällor. Det blev i alla fall strömavbrott och riktigt beckmörkt. Jag såg inte ens min hand framför mig. Jag fick nästan lite panik och började andas häftigt. Jag blev även lite derorienterad och hade svårt att ta mig ut i mörkret. Riktigt obehaglig upplevelse i alla fall.
 
StorMamma
Medlem
StorMammas avatar
Tråd rensad ifrån OT och oneliners.
__________________
Tillbaka med hederskodexen!
Skriv INTE ut adresser och mail till din source.
Jag hinner inte svara på alla pm! är det viktigt maila mig, stormamma@hushmail.com
 
Badsector
Medlem
Badsectors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KönsKlas
Jag är inte mörkrädd alls, men när man tillexempel sitter hemma en mörk vinterkväll framför datorn/teven och pysslar och plötsligt strömmen går och allting blir knäpptyst och det blir så mörkt att man inte ens ser handen framför sig så kommer det krypandes. Skräcken och paniken av att inte kunna göra någonting förrän ögonen vant sig vid mörkret och man kan urskilja små svaga ljuskällor som kan guida en fram genom lägenheten för att hitta ficklampan/tändaren. Jag får en fruktansvärd skräck-känsla då.
Vi är sociala och biologiska varelser, med en lång historia där ensamhet och mörker betydde utsatthet och risk för ens fortsatta överlevnad. Att just ensamhet och mörker gör oss ängsliga är inte konstigt alls.

Ta skräcken i kragen, vänd dig till dig själv och fråga vad fan du är rädd för? Det finns inget där som kan skada dig. Du har legat i mörker många många timmar i ditt liv, utan mystiska skador.

När jag varliten var jag mörkrädd i perioder, av olka anledningar. Får slängar av det som vuxen kan jag märka, när klockan är mycket och man nästan somnat. För mig fungerar det utmärkt att fråga mig själv vad jag egentligen är rädd för.
__________________
Forskningsläget gällande etnicitet och kognitiv förmåga;
http://psychology.uwo.ca/faculty/rus...Hypotheses.pdf

MalcolmtripleX: "en somalier som är mer intelligent än dig"
 
Svara på ämne
Topp Dela »