Jag läste (i Nat Segnit,
Pub Walks in Underhill Country, London 2011) om en evolutionsteori som gick ut på att våra manliga förfäder började gå på två ben innan våra kvinnliga förmödrar gjorde det. Det låter konstigt, men det finns en viss logik i teorin, även om den knappast lär bli populär bland feminister.
När våra förfäder gick från att gå på fyra ben (som aporna gör) till att gå på två så gav detta flera fördelar vid insamlande av föda och jakt. De kunde t.ex. använda redskap och kastvapen mer effektivt. Och på så sätt få med mer mat hem till klanen/familjen.
Men varför var det evolutionärt gynnsamt för arten att honorna fortsatte att gå på alla fyra några 100.000 år till? Jo - om man får tro författaren - för att detta exponerade deras bakdelar för hannarna när de kom hem från jakten och visade tydligt när de var redo för befruktning.
Plus att honornas något begränsade rörelseförmåga hindrade dem från att springa över till grannstammar av besläktade tidiga människoapor (författaren nämner australopithecus -
http://en.wikipedia.org/wiki/Australopithecus - som exempel) och i stället gynna dessas reproduktion och evolution.
Är detta en vettig teori?