En rättighet är inget intrinsikalt i naturen. Det är ingenting som är av Gud eller naturen givet och endast behöver upptäckas av människan. En rättighet är uteslutande en social skapelse. Om rättigheter vore av naturen givna så hade vi inte haft något sätt att identifiera dem på, lika lite som vi skulle kunna beskriva och definiera en osynlig och oobserverbar Gud som faktiskt finns. Naturliga rättigheter kräver också att dessa rättigheter är universella, de är lika för alla. Det skapar genast ett problem. Om de naturliga rättigheterna är samma för alla, om olika individer inte kan ha olika rättigheter, var drar man gränsen för vem som har rättigheter och vem som inte har rättigheter? Är det alla rödhåriga som har rättigheter? Alla av en viss ras, en viss art, eller en viss nationalitet? Eller är det alla däggdjur som har rättigheter? Oavsett var man drar gränsen så innebär det att vissa erhåller alla rättigheter, eftersom rättigheter är universella och inte lokala, medan andra inte erhåller några rättigheter alls. Att allt liv skulle ha alla rättigheter är uteslutet rent praktiskt, eftersom djur måste döda annat liv - djur, växter eller svampar - för att få näring och överleva. Rätten till liv sägs av förespråkarna av naturliga universella rättigheter vara den mest grundläggande rättigheten, ur vilken alla andra rättigheter växer. Det betyder att man om man inte har rätten till liv, rätten att inte dödas, så kan man inte heller ha några andra rättigheter. Eftersom vi ”måste” äta djur för att själva överleva – och därmed förneka dem rätten till liv - så kan djur då omöjligen ha några rättigheter alls.
En fråga vi kan ställa oss är då varför detta måste gälla alla djurarter. Vi äter inte alla djurarter, och vi är själva djur rent biologiskt. Vi har mer gemensamt, rent genetiskt, med en chimpans än en chimpans har med en gorilla. Och vi äter inte heller chimpanser. Chimpanser och människor är båda homininer, till skillnad från gorillor och orangutanger. Alla dessa är dock hominider. Om vi ska dra gränsen för vem som har och inte har rättigheter på biologiska grunder så finns det ingen självklar anledning att göra det utifrån vilken art man tillhör. Man skulle lika gärna hävda att samtliga homininer, eller varför inte hominider, bör anses ha dessa univerella rättigheter. Gränsdragningen är fullständigt godtycklig, och det finns ej heller någon icke godtycklig motivation man kan ange varför rättigheter ska erhållas utifrån biologisk grupptillhörighet.
Detta försöker naturrätts-förespråkarna ofta lösa genom att sätta upp kriterier för att erhålla rättigheter, kriterier som människor passar in på, men som exkluderar övriga arter. Kriterierna har ofta med människans kognitiva förmåga, som är relativt välutvecklad jämfört med andra arter, att göra. Man brukar föra fram argumentet att djur saknar förmågan att identifiera och definiera sina egna rättigheter. De är oförmögna att förstå abstrakta begrepp såsom rättigheter och kontrakt, och om de saknar förmågan att förstå sina rättigheter, hur kan de ha rättigheter överhuvudtaget?
Problemet med detta resonemang är att det utgår ifrån individuella kriterier för att tilldela eller undanhålla grupper rättigheter. En art är inget annat än en samling individer som delar ett särskilt genetiskt ursprung. En art som sådan kan därför aldrig identifiera eller formulera rättigheter, en art kan inte handla eller tänka överhuvudtaget. Individer tänker och handlar. Kravet på tillräckliga kognitiva förmågor för att kunna identifiera, formulera och förstå sina rättigheter (eller vilket annat godtyckligt krav som helst) är därför per definition ett individuellt kriterium, som endast kan appliceras på individer. Konsekvensen av detta är att vissa individer inom gruppen (arten människa) man använder kriterierna för att tilldela rättigheter inte passar in på alla kriterier. Jag har ännu inte hittat något kriterium som inkluderar alla människor och exkluderar alla icke-människor. Jag tror inte att det finns något sådant kriterium, och ens om det funnes så finns det inget som säger att kriteriet för den saken skull vore rimligt.
Om vi tar exemplet med förmågan att förstå sina rättigheter, att kunna formulera dem, eller förmågan att förstå och ingå i kontrakt så exkluderas genast många människor, såsom förståndshandikappade, små barn, komapatienter, döva och blinda människor, o.s.v. Om dessa kriterier verkligen ska appliceras och om rättigheter är universella så innebär det att man inte kränker någons rättigheter när man våldtar barn, torterar downisar för skojs skull eller äter komapatienter. För att egendomsfrågan inte ska blandas in så antar vi att det är personernas föräldrar som utför dessa handlingar (annars skulle man kunna argumentera att barn är föräldrarnas egendom, och att våldtäktsmannen då kränker föräldrarnas äganderätt när han våldtar deras barn).
När man påpekar detta så inflikar ofta naturrättsförespråkarna att ”arten människa” har förmågan att förstå rättigheter, skriva kontrakt eller vad det nu är för kriterier de sätter upp och därför ska alla människor tilldelas rättigheter. ”Den dagen en chimpans når den intelligensnivå som krävs för att uppfylla rättighetskriterierna så tilldelas alla chimpanser rättigheter” skulle de kunna argumentera. Vad som är helt uppenbart är dock att detta är en fullständigt godtycklig form av kollektivism. Varför ska individer tilldelas rättigheter utifrån grupptillhörighet? Varför ska Görans kognitiva förmågor avgöra vilka rättigheter Sven har? Och varför väljer dessa rättighetskollektivister nödvändigtvis arten som den relevanta grupp som ska prövas enligt särskilda kriterier. Varför inte hushåll? Raser? Eller däggdjur? För om det räcker att vissa människor har förmågan att förstå vad en rättighet är för att påståendet ”människor har förmågan att förstå rättigheter” ska vara sant och kunna användas som ett argument för att alla människor ska tilldelas rättigheter så är ju även påståendet att ”kolbaserade livsformer har förmågan att klara minröjaren på expertsvårighetsgrad på mindre än 100 sekunder” också sant. Samma argument för att tilldela mänskliga individer som inte uppfyller grupprättighetskriterierna personligen rättigheter kan användas för att tilldela alla icke-mänskliga individer rättigheter också. Det är alltså inget argument som presenteras, utan endast en godtycklig och kollektivistisk gränsdragning som bygger på subjektiva värderingar och ingenting annat.
Att försöka motivera alla människors lika rättigheter och alla djurs brist på rättigheter med hänvisning till något annat än att man vill att det ska vara så går alltså inte. Men är inte rättigheter ett helt meningslöst begrepp? På sätt och vis, men det beror på hur man definierar en rättighet, hur man ser på rättighetens väsen. Jag ser på rättigheter som följer.
Tänk dig en man, Göran, som är uppvuxen på en öde ö. Han har aldrig träffat en annan människa och måste därför överleva helt på egen hand. Han har inte tid, möjlighet eller behov av att fundera på saker som rättigheter. Han är ensam mot naturen, och naturen är allting som inte är han själv. Allting som rör på sig och inte är giftigt äter han, vilket han måste för att överleva. Moral och rättigheter är helt överflödiga begrepp. Om en annan människa skulle dyka upp och Göran skulle döda och äta honom så kan man inte anklaga Göran för att ha handlat omoraliskt. Han är ett djur och har bara gjort det som krävts av honom för att överleva i det sammanhang han befinner sig i. Allting, alla djur, alla stenar, vatten, himlen, växter och andra människor, är bara naturens beståndsdelar för Göran. De är medel han kan använda sig av (och skydda sig mot) för att främja sin egen överlevnad. Ingenting Göran gör kan betraktas som omoraliskt, bara primitivt och barbariskt. Man kan döma Göran för ett kannibalmord lika lite som man kan döma en varg för att den äter en hjort, eller ett spädbarn för att det dreglar sönder din fjärrkontroll.