Skvaller om Anders Bagge? [Idol-juryn/TV4]

Lärde känna Anders Bagge för femton år sedan och hade möjligt att lyssna på en massa musik med honom i studion. Jag har bara gott att säga om honom. Han är en person som man genast märker är sympatisk. Som alla som har riktiga meriter i bagaget och inte försöker spela allan så har han aldrig försökt att förställa sig. Han var parhäst med Peter Swartling från början, för dem som inte känner till det. På den här tiden höll Ricochette Records, Peters skivbolag till vid Karlaplan. Det här var vid tiden då Jennifer Brown jobbade på sin genombrottsskiva men om jag inte minns fel så hade Anders redan då hunnit skriva bl a Happy med Meja som kom 93 eller i slutet av 92.

Sedan kom Laila till Stockholm på hösten 94. Hon hade under sommaren bl a haft en mycket kreativ gogoshow på krogen Kavaljeren i Halmstad med hennes dåvarande danskollega Laura och gjort sig ett namn där vilket hade nått Stockholm. Kavaljeren var ett stort ställe med flera stora salar och en inbyggd gård där det var högt i tak. De två tjejerna hade olika inrepeterade dansuppträdanden som var kombinerade med dj.ns musik och hela stället såg till att samlas när de skulie uppträda. Då hade jag aldrig sett någon liknande show i Sverige med den stilen och det temperamentet.

Deras show höll hög internationell klass med ett högt tempo och olika
klädbyten. Laura var den vackrare av de två med långt lockigt brunt hår och en vacker kropp. Laila var den av de två med marknadsföringssinnet och såg till att de två fick ta sin go-goshow till Sturecompagniet hösten 1994. Deras go-go framträdanden väckte tidigt uppmärksamhet i Stockholm och Laila gjorde allt för att dra nytta av det och var i princip med överallt där något hände i Stockholm på den tiden. Deras nummer hade dock under Sturecompagniettiden blivit litet mer av rutin jämfört med showen på Kavaljeren där de använde lokalens förutsättningar och det höga taket på en massa upptänkliga sätt som än idag skulle hållit hög klass.

Någon gång under den här tiden tog Laila initiativet att rekrytera tjejer som skulle jobba på dansgolvet på Sturecompagniet i den sk gummibaren och sälja shots. Gummibaren var en lång svart bar på hjul som rullades in för kvällen inifrån Sturegallerian där ett antal långa blondiner med stora bröst och långt blont hår, varav några blev några av de tidigare Slitz/ Café utviken, fick jobba. Några av dem hade plastikopererat sig rejält och gjorde olika ingrepp under tiden de jobbade. Det var Laila som hade rekryterat samtliga och det var mycket knark och annat som försiggick under ytan vid just den här baren. Vilket kanske inte är någon överraskning eftersom det handlade om krogverksamhet men i det här fallet var det inte någon direkt diskret verksamhet. Även Laila körde på rätt hårt. Personalen på Sture hade inte så mycket till övers för de där tjejerna som var ganska i ögonfallande mot dem och var misstänksam för att yttrycka sig milt.

Då hade inte var och varannan tjej, även de som inte såg ut som bombnedslag, skaffat sig plast vilket blev cementerat och närmast en norm tio år senare.

Fram till dess hade Sturecompganiet varit ett relativt städat ställe. Kriminella gäster hade för det mesta skyltat med sin frånavaro på Sturecompagniet vilka fram till dess hade hållit sig mest till Café Operas söndagskvällar som gemensam träffpunkt men några andra av inneställena då, som Riche, East, Biblos, Landbyska verket, osv hade inte blivit ett sånt tillhåll att det nästan var fler kriminella på stället än vanliga svenssons.

Lailas rekrytering av bröstbrudar med sitt långa blonda hår, vita,lurviga fuskpälsbikinis med långskaftade stövlar drog snart till sig kriminella som brukade hålla sig till "gummibaren" och dansgolvet. Laila som vid den här tiden såg till att festa rätt hårt med allehanda självmedicinering osv blev snart vandringspokal mellan de kriminella. I baren tillsammans med andra kollegor kunde man få se HA´s medlemmar med jämna mellanrum för att nämna några. Mer och mer kändes det som om stämningen på stället började förändras. Det blev vanligare med slagsmål och stämningen tycktes bli allt hårdare. Tjejerna i gummibaren fortsatte att locka kriminella medan det också alltmer började spåra ut för dem. En blev bl a tagen för kreditkortsbedrägerier. Laila och Laura dansade samtidigt för allt vad tygen höll under sina sets samtidigt som Sturecompagniet hade börjat hålla öppet till fem. Allteftersom gummibaren drog alltmer kriminella började två som skulle komma att fylla det årets rubriker söka sig, i likhet med alla andra som Lailas gummibar tycktes locka.

De hette Guillermo Marquez Jara och Thommy Zethreus den senare som numera går under namnet Tommy Belmonte. Deras plats blev Sturecompagniets vestibul alldeles innan atriet där dansgolvet låg/ ligger. Det som hände någon månad senare blev tyvärr modern svensk historia. och krävde fyra liv. En stor anledning till att det som hände hände var just typen av klientelet i den sk gummibaren och det den blev känd för i breda kretsar. Lailas verksamhet med bröstblondinerna, hennes hårda festande och privata vilda umgänge med de som baren drog till sig blev en av faktorerna bakom den sammanstötning som skulle kosta fyra unga människor livet.

Nu var inte Stuecompagniet helt ensamt i den här kapaciteten. Gilda kunde också vara litet vilt men där var blandningen mellan busar, vanligt folk och kändisar ok och de busarna var de som var vana vid att röra sig i salongerna i mångt och mycket. Dragan Joksovic Jokso som skötte dörren på Gilda ville dessutom inte ha bråk på "sitt" ställe vilket blev en garant för att folk för det mesta skötte sig. Det var inte så att det satt bus i mer eller mindre vartenda hörn och glodde på varandra i revir och hävdelsesyfte som rådde på Sturecompagniet och det ökända Milliebar. Samma Milliebar där Dragan Kovac som blev skjuten på Broder Tuck som hämnd för mordet på Jokso några månader tidigare hade dörren om jag inte minns helt fel.


Lailas show försvann ganska snart från Sturecompgniet efter det som skedde men gummibaren fanns kvar en tid till mer eller mindre tills Sturecompgniet genomgick en övergripande ombyggnad. Efter det kom bratkulturen sakta in i och med att en viss Christopher Ahlbom och en Pål Kårfalk fick arbete där. Stans klubbdagar i ordets rätta bemärkelse var över för att tas över av bratmentaliten.

Det var med viss förvåning som jag en tid senare fick höra att Laila hade fått skivkontrakt med Motown eftersom jag överhuvudtaget inte associerade henne med sång. Jag hörde någon låt eftersom det blev rätt så uppmärksammat att hon som den enda vita tjej någonsin, hade fått kontrakt med Motown. Jag kan ha fel om detta men jag vill minnas att det var så det var. Jag var dock inte så imponerad av materialet men det kunde bero på att just genren inte var min musik. Dock imponerade den på andra som hade en helt annan musikkompentens än jag.

Anders Bagge hade gjort jobbet och visat att han hade fallenhet för olika genrer av musik som inte många andra inom musikundret kunde motsvara. Jag unnar verkligen Anders hans framgångar.