"Spice n rice" eller "rice n spice" (kommer aldrig ihåg vilket av dem) i borås. Har vad jag förstått ett ganska bra rykte och jag hade även ätit där ett par gånger innan det gick väldigt, väldigt fel. Ska bara stanna in för en snabb måltid och sedan dra mig vidare, men inte hade jag någon aning om att jag inte skulle hinna göra speciellt mycket mer den kvällen/natten.
Det tar en dryg minut innan maten kommer ut, jag visste att dem var snabba på det haket men inte så snabba. Tänker inte så mycket mer på det, resonerar mest att dem kanske börjat göra en till någon som telefonbeställt men inte kommit dit ännu och ger mig först eller något i den stilen. Som vanligt med thai-kyckling så är den väldigt spänstig och ger mer tuggmotstånd än vanlig kyckling, dessutom täcker såsen som den är dränkt i upp vad som antagligen var en röd och slemmig kärna i varje liten kycklingbit. Det kändes långt ifrån bra redan från början och hade jag haft någon tidigare erfarenhet av matförgiftning så hade jag antagligen slutat äta i tid. Men jag är såpass hungrig att jag ändå äter det mesta av vad som hade serverats. Under de nästkommande tre timmarna får jag en ökande smärta i magen och blir även till viss del illamående. Lägg där till att jag druckit upp emot 2 liter vätska, vatten, öl och nyponsoppa så blev det nog den värsta spyan som jag någonsin varit med om och ens hört talas om. När kycklingen skulle upp igenom allting var det som om hela magsäcken försökte vända sig ut och in och rymma igenom strupen, trycket var helt sjukt, liknade mer parodi-spyorna i introt till eurotrip än någonting som de flesta sett i spyväg, 5-6 vågor av spyor utspridda på vägen mot en toa, varje spya hade en ungefärlig diameter på två meter. Jag tycker fortfarande sjukt mycket synd om killen som var tvungen att städa upp allt.
Det tog över två dygn innan jag igen innan jag kunde äta någonting som gick igenom matspjälkningssystemet. Dessutom är jag nu 6 månader efter fortfarande inte helt frisk. Visserligen lite mitt eget fel att det blev så utdraget, men mest deras...