Skulle du göra abort om det visade sig att fostret hade downs syndrom?

Jag halkade in på forumet familjeliv och förfärades över den ständiga häxjakten på kvinnor som skulle göra abort om det visade sig att deras foster hade Downs syndrom. Den ena morsan (de hade givetvis barn med ds själva) Jag tycker att de överlag verkligen dumförklarar de som skulle välja abort i denna situation. Jag läste ord som mord, rasism, nazism mm.

Jag undrar lite vad ni som hänger på fläskbak tycker? Jag vet att det är en känslig fråga, men om man mår så fruktansvärt dåligt (som dessa FL-mammor verkar göra) så kanske man bör undvika trådar som handlar om downs syndrom.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig hur jag skulle göra, men det jag VET är att jag skulle skita i vad andra väljer att göra. Metoden finns förmodligen av en anledning. Nämligen att alla kanske inte anser sig förmögna att ta hand om ett barn med DS. Men enligt FL-mammorna verkar det vara väldigt kränkande att alla inte vill ha ett barn med DS. Det är ju tydligen en baggis att ha barn med DS. Allt annat är kränkande.

Om jag nu var kvinna; ja.

I vilken vecka kan man se om barnet har t.ex DS?

Man gör undersökningen runt v 11-13 tror jag det var.

Utan tvekan. Satan, man vill väl inte nära ett kolli vid sin barm...

Absolut. Ett defekt barn är inget man vill dras med

Nja, de behöver nödvändigtvis inte bli kollin, MEN många av dem kräver en väldig massa extra stöd och hjälp. Många av dem föds med svåra hjärtfel och de lever inte lika längre som en människa utan DS. De jag känner till med DS är trevliga utvecklingstörda människor som behöver rätt mycket hjälp i vardagen.
De är individer och vissa har "lättare" handikapp än andra. Problemet är hur ska man veta HUR pass handikappat just mitt skulle bli? Jag skulle nog tänka mer än tre gånger.

Jag har kommit i kontakt med ett mongo (min familjs bekantas barn) och han var gravt invadiliserad. Självklart behöver inte alla bli det, det finns naturligtvis grader i helvetet, men risken är väl nog för alla vettiga människor att göra abort.

O ja det skulle jag göra. Så länge som det inte har gått så länge att aborten är tvivelaktig när det gäller foster eller bebis. Jag hoppas också att man kan se fler sjukdomar som barn kan ha så att man forhoppninsvis får ett friskt barn, kanske låter hårt i vissa öron men det så jag känner.

Jo, de som får extremt "lindrigt" utvecklingstörda har en himla tur. Jag har träffat många med DS och många av dem har fler diagnoser. (autism och andra multihandikapp) Då undrar man ju om det är en slump???
Sedan att alla med ds kallas solskensbarn mm. Människor med DS är precis som oss normala. De finns buttra, glada, envisa och jävligt dryga typer. Att det skulle vara underbara människor i alla lägen är att försköna verkligheten tycker jag. De kan ha ett jävla humör och vara utåtagerande också.
Och vissa mår verkligen PISS över att de är skadade, vissa har sjukdomsinsikt och har riktigt svår ångest över att de aldrig får ta körkort, familj mm. Alltid vara beroende av färdstjänst, personal som bestämmer mm.
Som förälder till ett barn med DS har man ett stort ansvar HELA livet. Inte bara barntiden. (i många fall) Sedan finns det dem som klarar sig otroligt bra, men hur ska man veta??

Jag skulle ge all min kärlek till mitt barn, frisk som sjuk!

abort!! för helvete även om ungen har halva huvudet ute ur musen

Abort, lätt, skulle aldrig klara av att leva med en downis..
Edit: Skulle ju garva ihjäl mig, så då står det ju mellan mig och downisen..
Någon som vet om dom ser ut som muppar då dom kommer ut eller om det kommer i puberteten på de små liven?