Citat:
Ursprungligen postat av 41-Mosquitoes
Hej,
Har psykologi A och trögfattad som jag är förstår jag inte vad de menar i boken.
I boken står det om Freuds fyra teoretiska utgångspunkter. Två av dessa är "Varje händelse - även psykisk - har en orsak", och "Mänskliga handlingar har en mening".
Förstår inte skillnad mellan dessa.
Så här står det om första utgångspunkten jag nämnde:
"Freud ansåg att varje händelse, psykisk som fysisk, i princip kunde förklaras med hänvisning till bakomliggande orsaker..." "...Människans själsliv är också determinerat, enligt Freud. Allt vi säger, tänker, drömmer eller gör har en orsak. Ibland kan det förstås vara tillfälligheter men ofta har våra beteenden psykologiska orsaker.
Så här står det om den andra utgånspunkten jag nämnde:
"För Freud var de flest handlingar inte bara orsaksbundna utan dessutom meningsfulla. Med det menade han att det fanss en öppen eller dold avsikt bakom dem. Som exempel visade Freud bland annat på de så kallade felprestationerna. Den som glömmer bort ett viktigt sammanträdde och går till den avtalade platsen dagen efter att mötet skulle ha hållits, gör det kanske för att han egentligen finner sammanträdet obehagligt..." Sen nämns några fler exempel (t.ex freudiansk felsägning)
Det jag undrar är vad fan är skillnaden mellan dessa två? Tycker båda borde gå under den första punkten.
Tack på förhand
På den första menar han såklart drömmarna. Oavsett vad du drömmer så är det ingen slump att du drömde om en viss sak. Alla drömmar kan tolkas.
Dessutom så kan även den flummigaste drömmen betyda något. om du t.ex drömmer om hur du ser en stor och lång träd kan det stå för penis.
Då undrar du säkert; Varför drömmer man inte om penis om drömmens budskap är just det? Det gör man inte för att vi har försvarsmekanismer som inte tillåter sådana saker förekomma från det omedvetna när vi sover. Nu tog jag penis som ett exempel

Men i verkligheten är det mycket svårare att tolka komplexare drömmar.
Slutligen kan man säga att allt vi drömmer har en mening/orsak.
Det andra är säkert att alla handlingar man gör har en grundlig orsak. En av Freuds patienter ( Vargmannen) hade hästfobi. Freud menade då att grunden till hästfobin var att hans far var väldig sträng mot patienten, lösningen blev då att Freud sa till patientens far att prata med sonen. Efter de hade pratat så hade sonens fobi upphört.
ps. Fallbeskrivningen om Vargmannen är jag inte alls säker på att det var så.