• 1
  • 2
2008-06-22, 15:55
  #1
Bannlyst
Malin Persson Giolito, 38, – Leif GW Perssons dotter har skrivit en bok. Tydligen är hon EU-jurist och har tidigare jobbat som affärsjurist.

Någon som känner till något om denna unga kvinna? Vad skriver hon? Deckare?
Citera
2008-06-22, 16:06
  #2
Medlem
cammos avatar
Här kan du läsa det mesta.

http://www.expressen.se/nyheter/1.12...dotter-till-gw

Ingen Deckare är det. Verkar vara en feministbok.

"Malin Persson Giolitos debutroman Dubbla slag utspelar sig på ett advokatkontor. En värld där unga hungriga singeltjejer har framtiden för sig – ända tills de skaffar barn och alla dörrar slås igen.

– När man skaffar familj är det inte längre någon som pratar om jämlikhet."
Citera
2008-06-22, 16:11
  #3
Medlem
Sofftarens avatar
Citat:
Malin Person Giolito
Född: 1969.
Bor: I Bryssel, Belgien.
Familj: Maken Christophe och tre
döttrar i åldrarna 2, 6 och 8 år.
Bakgrund: Var under tio år anställd på advokatbyrån Mannheimer Swartling och stationerad i Bryssel och Stockholm. Hon lämnade byrån efter sin tredje mammaledighet. Är sedan november 2007 jurist och handläggare på Europeiska kommissionen i Bryssel.
Aktuell: Med debutromanen Dubbla slag.

http://www.piratforlaget.se/forfatta...BFA9BFC60DCB75


”Mamma och advokat – en omöjlig ekvation"

Malin Persson Giolitos debutroman Dubbla slag utspelar sig på ett advokatkontor. En värld där unga hungriga singeltjejer har framtiden för sig – ända tills de skaffar barn och alla dörrar slås igen.
– När man skaffar familj är det inte längre någon som pratar om jämlikhet.


Varje nyårsafton så länge hon kan minnas har Malin Persson Giolito gett sig själv nyårslöftet att skriva en roman.

– Förra året så sa jag till mig själv att antingen gör du det, eller så släpper du det, berättar Malin från hemmet i Bryssel där hon bott och verkat i drygt tio år, först som utstationerad advokat för svenska advokatbyrån Mannheimer Swartling och sedan ett halvår som jurist på Europeiska kommissionen.

– Att skriva romaner har alltid varit en dröm. Men så blev jag advokat och under många år hade jag så roligt med det att det inte fanns tid för annat.

Men att vara advokat är ett tufft yrke, särskilt när man är kvinna. Efter sin tredje mammaledighet visste Malin Persson Giolito att hon måste byta arbetsplats. Medan hon sökte nytt jobb fick hon äntligen möjlighet att uppfylla sin dröm och på mindre än ett halvår skrev hon romanen Dubbla slag. Den skickade hon till Ann-Marie Skarp på Piratförlaget och blev antagen.

– Det känns fantastiskt. Jag hade ju aldrig egentligen vågat hoppas på att de ville publicera den, speciellt inte eftersom Piratförlaget ger ut så pass få debutanter per år. Jag ville mest att ett proffs skulle läsa den och göra en bedömning av om det var en roman eller inte.

Och det var det. Efter att ha bearbetat manuset några gånger (”det är svårt att släppa men min redaktör försöker få mig att förstå att den är färdig nu”) och skickat iväg den till tryckeriet, håller hon som bäst på att försöka formulera för sig själv vad för slags roman hon egentligen har skrivit.

– Bokens grundläggande frågeställning är: Hur behandlar näringslivet en kvinna som vill göra karriär och hur mår den kvinna som försöker? Men även om boken kretsar kring de frågorna och dubbelmoralen som finns i Hannas bransch, så är den helt enkelt en skönlitterär roman som jag hoppas ska vara underhållande.

– Sedan vore det bra om den kan väcka debatt om kvinnors villkor i karriären. Det vore inte helt fel om några personer i näringslivet läser den och får en tankeställare.

Dubbla slag handlar om Hanna, en ung och lovande jurist som blir headhuntad från en advokatbyrå i New York till den attraktiva och prestigetyngda advokatbyrån Lemmel & Davidsson i Stockholm. Men från att ha varit en het påläggskalv med löften om en framtid som delägare, falnar intresset för Hanna när hon får barn. Två barn senare och halvvägs in i en tredje graviditet är hon definitivt inte intressant längre. Hon blir satt på allt mindre betydelsefulla arbetsuppgifter.
Till slut räknas hon inte alls, samtidigt som hennes man gör spikrak
karriär och klättrar i graderna.

Malin Persson Giolito beskriver det som att Hanna utkämpar flera slag, både på jobbet och hemma. På kontoret slits hon dessutom mellan viljan att vara en bra advokat och de krav som ställs av arbetsgivaren.

– Jag tycker att det finns en fruktansvärd dubbelmoral inom näringslivet, och kanske i synnerhet inom advokatbranschen. Man försöker låtsas som om det finns full förståelse för de problem som uppstår när man ska kombinera karriär med små barn. Man lägger pannan i bekymrade veck och säger att det är klart att allt görs för att åtgärda problemet med att det finns så få kvinnor i toppen.

– Unga tjejer lockas in i den här världen genom att man påstår att det finns genomarbetade jämställdhetsprogram, att det inte är några problem om man så småningom vill skaffa familj. Men när man väl är där, då blir det plötsligt väldigt obekvämt. Då är det ingen som pratar jämlikhet längre.

Hanna har tidigare varit den unga lovande tjejen, och plötsligt blir hon
omsprungen…

– Ja, jag ville skildra hur man från början har sådana härliga förväntningar
på sig själv, ett exploderande yrkesmässigt självförtroende och en uppfattning om vem man är och vilken kompetens man har. Man vill så mycket, man tror att man ska få göra så mycket. Så plötsligt är det ingen som behöver en längre och då står man där och undrar vad som hände? Vad gjorde jag för fel? Det smittar av sig på hela ens personlighet. Och det är svårt att ta sig ur.

Du beskriver en iskall värld och hur Hanna blir oerhört illa behandlad av både arbetsgivare och kolleger. Är det så hemskt i verkligheten?
– Både ja och nej. Det är kanske bäst att börja med att påminna om att Dubbla slag är en roman. Men tyvärr så är min erfarenhet att advokatbranschen kan vara otroligt cynisk och att man kan hitta ganska avancerad mobbning på alla nivåer i hierarkin. Många ägnar oproportionerligt mycket tid åt att tala illa om kolleger och
konkurrenter för att framställa sig själva i bättre dager. Trots att de samtidigt vill framstå som så upptagna att de knappt har tid att hälsa artigt på sina arbetskamrater på morgnarna.

Varför är det så?
– Jag vet faktiskt inte varför så många, särskilt i min egen generation, verkar tycka att det är häftigt att behandla folk som skit. Kanske hänger det ihop med att de är frustrerade av att inte få vara ”en av de tuffa grabbarna”, en av de höjdare inom näringslivet som den här typen av advokater jobbar åt. De verkar ha missat att de har ett yrke som de kan vara stolta över. Istället tror de att deras enda uppdrag är
att tjäna pengar åt andra, att de bara ska se till att verkställa uppdrag utan att ställa några frågor. En bra advokat beter sig naturligtvis inte så. Men med risk för att låta väldigt kvinnlig, vilket är den åttonde dödssynden i min bransch, så tror jag att det lätt blir en otrevlig arbetsmiljö när mänskliga värden får mindre utrymme.

Är det extra tufft för kvinnliga advokater?
– Ja, det vågar jag nog påstå. Inte så länge man spelar på samma villkor, när man kan sitta och skvallra på kontoret in på småtimmarna. Men man får en stämpel så fort man får barn. Jag roade mig med att göra ett litet räkneexempel. 66 procent av dem som går ut juristlinjen är tjejer. De tjejerna är otroligt attraktiva för de affärsjuridiska byråerna för det är tjejerna som har de bästa betygen. Därför är mer än hälften av dem som anställs också kvinnor.
– Men enligt Advokatsamfundets statistik har den siffran sjunkit
till 20 procent kvinnor efter bara fem år. Det behövs ingen tredjegradsekvation
för att räkna ut vad som händer i tjejernas liv under de där fem åren. Att bli delägare på en affärsjuridisk advokatbyrå brukar ta ungefär sju, åtta år. Och på de fyra största advokatbyråerna i Sverige är 19 av sammanlagt ungefär 230 delägare kvinnor, om jag har räknat rätt. Det är ju rena rama medeltiden ur jämställdhetsperspektiv. Och det är inte siffror som har förbättrats märkbart de
senaste åren.

Även om idén till romanen kommer från Malins egen ”misslyckade karriär på Mannheimer Swartling” är hennes roman inte självbiografisk.
– Hanna i boken är inte jag. Jag har mer gemensamt med andra kvinnliga karaktärer i boken än med henne. Men jag har ju samlat upplevelser från mig själv, kompisar och kollegor som har försökt göra karriär och samtidigt skaffa barn och familj. Så det är ingen science fiction direkt.

Malin Persson Giolitos bok handlar också om svårigheten att kombinera barn och karriär ur ett familjeperspektiv, hur Hanna och maken Johan faller in i klassiska könsroller och hur relationen sätts under stark press när två heltidsarbetande makar samtidigt försöker göra karriär.

– Det kändes viktigt att skildra just den biten, som jag tror är oerhört vanlig. Hur båda lätt glider in i könsroller när man får barn. Även om bägge två egentligen vill något annat. Det pratas mycket om jämställdhet men många vågar inte erkänna hur det verkligen ser ut. Man låtsas att man lever jämställt fast man inte gör det.
Kvinnorna skäms för att de tar huvudansvaret och de är rädda för att kompisarna
ska ifrågasätta – ”vad har du för karl som inte tar sitt ansvar?”

Boken beskriver även hur Hanna slits mellan jobbet och barnen.
– När man går från jobbet klockan sju på kvällen på en advokatbyrå så betraktas det som att man går hem tidigt. Och går man klockan fem då tror folk att man arbetar deltid. Och det är ju klart att det är extremt svårt att kombinera ett sånt liv med barn, kommer jag hem klockan sju träffar jag mina barn i en kvart. Sedan sover de. Men jag har aldrig ställt upp på det. Jag gick ”redan” klockan fem, halv sex för att vara med mina barn och då förvandlades jag omedelbart från
karriärist till löneslav. Och det är också det som drabbar Hanna. Hon räknas inte när hon väljer barnen.

Skulle du rekommendera dina egna döttrar advokatyrket?
– Ja, faktiskt. Jag brukar få den frågan ibland och jag skulle ändå det för att det är ett jätteroligt yrke. Dessutom så tror jag ju att det är ett yrke som går att kombinera med familjelivet om man bara kunde få slippa fördomarna och få lite stöd av kollegerna.

– Men jag skulle säga åt mina döttrar att om det blir jobbigt så är det inte deras fel. Och att de måste ställa krav och tänka på sig själva i första hand. Att de inte ska vara rädda för att säga att ”det här ställer jag upp på, det här ställer jag inte upp på.”

http://www.piratforlaget.se/forfatta...to-/intervjuer
Citera
2009-02-02, 21:08
  #4
Bannlyst
Kritik mot advokatbyråerna:

Det är väl klart att hon har draghjälp av pappan när hon lanserar sin bok och i juristernas tidning JUSEK http://www.jusektidningen.se/arkivet...r-och-familj-/ vädras lite frågor om bakgrunden till boken.

Skvaller?
Tillhörde verksamhetsgruppen för EU- och konkurrensrätt med placering i såväl Stockholm som Bryssel (vilket gjorde att hon träffade sin man ) När det gäller hennes bakgrund så finns det nog mer att säga om hennes kollegor än henne - frispråkig präktighet med vänstervärderingar - och att företräda storföretagen i deras försök att snedvrida konkurrensen kräver sin tribute

Det ingår två kvinnliga delägare i gruppen och en framträdande annan kvinnlig jurist - vilket för hennes fördel varit en fördel (förutom pappan) - en av delägarna är allmänt ganska kladdig mot kvinnliga bitisar men Malin har klarat sig - har väl med integriteten från det Perssonska hemmet....

Det finns mer skvaller om MSA än om Malin (sic)
Citera
2009-02-02, 23:05
  #5
Medlem
chribsson2s avatar
Lite löjligt att skriva en bok och beklaga sig om yrkesarbetande vedermödor när man är i hennes guldsits.

Draghjälp av pappsens ikonstatus, och Guillou lär väl inte våga annat än att publicera. Svd:s och några andras recensioner var ju heller inte direkt översvallande.

Ger mig fan på att det skulle låta annorlunda om vi fick höra ifrån någon gammal arbetskamrat på Manheimer Swartling.
Citera
2010-03-14, 20:41
  #6
Medlem
Brakkans avatar
Vem är författaren Malin Persson-Giolito

http://www.piratforlaget.se/forfatta...-giolito/blogg

Vem är egentligen författaren Malin Persson-Giolito? Är hon en parodi på svensk politisk korrekthet eller tycker hon verkligen det hon skriver?
Citera
2010-03-14, 22:14
  #7
Medlem
pelviss avatar
Dotter till Kriminolog Leig GW Persson.

Intervju från Expressen:

Malin, om du inte vore din pappas dotter sutte jag inte här. Man anar att denna konkurrensfördel får andra debuterande författare att skära tänder, men livet är inte rättvist...
Malin: - Nej, man kan helt klart råka ut för värre öden som debuterande författare.
GW: - Herman Lindqvists dotter, debuterade inte hon på Piratförlaget också?
Hur pass har han varit till din hjälp vad det gäller att få den här boken utgiven?
GW: - Inte alls!
Malin: - Nja, inte alls. Jag skickade den till Ann-Marie Skarp på Piratförlaget för att hon är den enda förläggare jag känner och det gör jag ju via pappa. Sen föredrar jag att tro att det inte enbart är tack vare honom som de ger ut boken.
Är det som nybliven författare även till nackdel att ha din pappa till pappa?
GW: - Det är klart det är.
Malin: - Jag tror att det möjligen kan vara lite svårare att kasta sig ut i det här äventyret om man vet att man kan få reaktionerna: "hon fick bara ge ut boken för att pappa redan är känd". Men sen får vi väl se när recensionerna kommer, då kanske jag kan skylla dem på att skribenterna egentligen är arga på honom.
Är den här boken det första du skrivit?
- Den första romanen. Men som jurist skriver man tjogvis med sidor varenda dag. Och jag har skrivit ett och annat för byrålådan också, jag är en av alla dem som haft författardrömmar sen jag var liten och var bäst i klassen på uppsatsskrivning.
Boken handlar om en gravid, hårt arbetande advokat, redan mamma till två små barn, och om det omöjliga i att få rollerna att gå ihop. Jag anar att den är självupplevd.
- Bokens Hanna och jag har en hel del gemensamt. Men mina barn är mycket lugnare och mer väluppfostrade än hennes stackars ungar.
Hanna får alltså inte ihop bitarna i det förkättrade livspusslet. Hur har du själv lyckats med detta?
- Inte så bra, kan man tycka. Likt Hanna fick jag inte bli delägare i advokatbyrån där jag jobbade när jag blev gravid för tredje gången och då var det bara att lämna. Up or out, det är de enda alternativen. Samtidigt tycker jag absolut att jag lyckats eftersom jag alltid dragit gränsen där jag själv velat dra den.
Är det omöjligt för kvinnor med småbarn att få bli delägare i advokatbyråer av den typ du arbetade på?
- Under de tio år som jag var på Mannheimer Swartling, utnämndes två stycken kvinnliga deltagare i Sverige. Ingen hade barn. En var visserligen gravid, vilket de, så vitt jag vet, inte visste när de erbjöd henne att bli delägare. Hon har lämnat byrån nu.
Skulle du avråda dina döttrar från att bli advokater?
- Nej, det är ett jätteroligt yrke, men man ska veta vad man ger sig in i om man arbetar på en stor affärsjuridisk byrå. Det är ingen känslomässig bransch, ingen kommer att vara extra snäll mot dig för att du kommer att få det extra jobbigt. Vad man än påstått dessförinnan.
Är du fortfarande förbannad på den byrå du fick lämna?
- Du undrar om jag är bitter och det tycker jag inte att jag är. Däremot ser boken ut som den gör för att jag blev förbannad och det var väl den ilskan som fick i gång mitt skrivande. Tid till det fick jag när den tredje mamma-ledigheten var över och jag letade jobb.
Har pappsen varit till stöd och hjälp under själva skrivandet?
- Han visste inte om att jag skrev. Däremot fick han se boken när den var färdig och då gav han mig ett par tre råd som jag sen följde. Honom lyssnar jag på, men inte på så många andra.
Det är definitivt ingen deckare du skrivit, men vad ska man kalla genren?
Malin: - Deckare är pappas revir, det här är en tjejbok. Men den betecknas inte som chick lit, Hanna är för gammal och inte tillräckligt glamorös för det, har jag förstått.
GW: - Och sen är den för välskriven för att vara chick lit.
Jag måste få fråga: hur har Leif GW varit som pappa? Har han alltid funnits i din tillvaro? Finns han i boken?
- Hanna i min bok har en pappa som hon aldrig träffar, aldrig talar med och alltid saknar. Jag var tio, elva när mamma och pappa skildes och han flyttade till Göteborg. Det är klart att vi inte träffades så mycket just då. Men nu pratar vi med varandra minst fyra gånger i veckan och vi umgås på ett sätt som jag tror att få andra föräldrar och vuxna barn gör.
Du ger ut din bok på Piratförlaget, det förlag din pappa lämnat för Bonniers. Är inte det problematiskt?
- Jag tror att jag hade undvikit det förlaget om pappa fortfarande varit kvar där.
Men varför lämnade han det förlaget? Gruff med Guillou? Mera pengar?
GW: - Något mer pengar, men inte särskilt mycket. Huvudskälet var att jag har en väldig volym med böcker som ligger ute och säljer även efter 30 år och jag ville känna att det fanns en huvudman som kunde hålla liv i detta och det tycker jag att jag fick bättre genom Bonniers som varit förläggare i tvåhundra år.
- Det hade alltså inte med någon osämja med Jan att göra. Vi har tillbringat mer tid med varandra än de flesta gifta människor och precis som med de flesta gifta så ändras förhållandet och någon dag är man i någon mån färdig med varandra. Det bara blir så.
Leif GW, du behöver egentligen inte mer reklam än du redan får. Just nu förekommer helsidesannonser med porträtt av dig i guldram i tidningarna. Hur är det meningen att de ska tolkas?
- Man är väl så gammal att man kan förekomma i guldram nu. "GW, han är kungen!" satt de och yrade på marknadsmötena. Och nu har de tagit fram en liten gubbe i plast som föreställer mig också, som man ska kunna köpa. Det gjordes en likadan av Clinton när han skrev. Men jag är den första författaren i Sverige som blivit plastfigur.
Kan den även användas som voodoodocka av fienden? Åter till Malin: Slutligen, är det någon fråga du saknar?
- Du har inte frågat pappa vad han tycker om min bok.
Leif GW, vad tycker du om din dotters bok?
- Det hade varit mycket problematiskt för mig om jag hade tyckt att det varit en dålig bok, för Malin och hennes syskon är det käraste jag har.
- Den är bitvis väldigt bra, bitvis så pass bra att det märks när den inte är lika bra. Bäst blir den när hon skriver om sig själv. Ju närmare man kryper sig själv, desto bättre blir det.
Och Malin, vad har du att säga om din pappas böcker?
- Jag älskar dem. Men jag hoppas att pappa snart lämnar polisromanerna. För om det är sant som han säger att det bara tar honom 30 dagar att skriva en sådan, då tycker jag att han borde sätta sig ner och skriva något som tar lite längre tid.
- Det vore roligt att se vad som skulle hända med hans skrivande om han ansträngde sig på allvar.
PS!
Vi träffas hemma hos pappa Leif GW i den minutiöst och påkostat renoverade "professorsvillan", det vill säga f.d. inspektorsbostaden, om elva rum och kök (inte för stort för två, säger han, och inte för litet) tillhörande ett anrikt gods i Sörmland. På väggarna i hans arbetsrum hänger flera hundra jakttroféer, tapeterna i hans dressing room har jaktmotiv, i källaren hänger en flådd vildsvinskulting. Han har skjutit femton på femton dagar. Åt barnen har han köpt ett "torp" i närheten. Tipp topp. Om tio rum.

Topplistan
Tre manliga författare som betytt mycket för Malin.
CS Lewis: Jag läste Narniaböckerna så många gånger att det inte är någon vits att försöka räkna.
JD Salinger: Jag var inte någon originell tonåring ens på det viset.
Albert Camus: För att det var han och inte min man som var det första skälet till att jag ville lära mig franska.

Tre kvinnliga författare som betytt mycket för Leif GW.
Astrid Lindgren: Favoriten när jag var liten. Speciellt Kalle Blomkvist.
Selma Lagerlöf: I min ungdom. Herr Arnes penningar t ex.
Elsa Morante: Som vuxen.
Citera
2018-03-17, 10:23
  #8
Medlem
mmais avatar
https://www.aftonbladet.se/a/zLQBG1/...rbjuder-sexism

Det vore ju bra! Då får vi samtidigt bort allt sexistiskt slödder i Pride tågen..
Citera
2018-03-17, 18:42
  #9
Medlem
Sqeptisks avatar
En av de få författare som Sqeptisk faktiskt avbrutit ljudboklyssningen av. Fick i och för sig lite problem med mp3-spelaren, men när dessa var lösta så kändes det inte speciellt lockande att återgå till den rätt mediokra inledningen på hennes bok.

Betänk, detta sägs av en som faktiskt genomlidigt en hel Ranelidare, som dessutom var inläst av honom själv. Vet egentligen inte varför jag överhuvud taget gjorde det, möjligen för att kunna skryta med på Flashback att man faktiskt gjort det....som det ultimata självplågarprovet antar jag
Citera
2019-04-02, 05:45
  #10
Avstängd
Malin Persson Giolitos succébok Störst av allt har blivit serie, producerad av det svenska produktionsbolaget FLX för den amerikanska streamingjätten Netflix.

https://www.svt.se/kultur/storst-av-...-netflixserien
Citera
2019-06-25, 11:34
  #11
Medlem
SwizzerNöts avatar
Läste hennes kolumn i Aftonbladet idag och jag tycker den var jättebra skriven. Benar ut skillnaden som KD låtsas inte finns mellan deras röstande och normalt svenskt tänk. Ger dessutom en känga till feminister som gått för långt.
Citera
2021-10-23, 09:14
  #12
Medlem
Gillar hennes böcker - läsvärda och spännande. Hon är säkert en intelligent kvinna
men.....
igår på Skavlan så kommenterar hon att bland det värsta hon vet är män i cykelbyxor - fula med "blöjan" i skrevet och att de är så tighta på feta män.
Jaja, Malin är inte själv så slank och sitter i studion med ett par skinn?-brallor som såg ut att ha sprutmålats på henne. (f.ö. är cykelbyxor ett funktionsplagg som förhindrar skav i arschlet. Våtdräkt, baddräkt m.m. är också tighta funktionsplagg för en specifik sysselsättning. Vad tycker Malin att alternativet är??)

En stund senare - under samtalet mellan Skavlan och Rawdah Mohamed (Vouge Scandinavias chefredaktör) kommenterar hon att (män) skall över huvud taget inte ha en åsikt om kvinnors kläder.

Man undrar, hade hon slagit huvudet i väggen innan hon kom in i studion - något måste det varit, för hon är inte dum på riktigt.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in