2002-07-11, 12:17
#1
Förra hösten så bjöd en av mina äldre jobbarkompisar med mig på älgjakt. Varför han bjöd just mig vet jag faktiskt inte? Jag är totalt ointresserad av både jakt och natur. Jag är stadspojk och har in i det längsta försökt att undvika skogen. Tycker den är skrämmande och ska sanningen fram så är jag lite mörkrädd också.
Jag har aldrig känt mig som Hjortfot men han kanske tyckte att jag behövde komma bort från min lilla inrökta etta ute i höghusområdet.
Tidigt på morgonen så satte jag mig i min bil och körde iväg till den förutbestämda samlingsplatsen ute i skogen. Jag visste att det förekom ett visst intag av alkohol på dessa älgjakter. Det hade jag läst i ett par böcker med Åsa-Nisse och Janne Vängman.
Jag hade packat hela min ryggsäck full med kaffetermosar och spritflaskor. Det här kanske kunde bli riktigt uthärdligt trots allt.
Jag hade tre mil att köra och när jag satt där framför ratten så kunde jag helt enkelt inte hålla mig utan sträckte mig efter en flaska med Kronvodka och tjuvstartade lite. Kronvodka hade jag hört att alla riktiga jägare drack.
Det finns helt enkelt inget mysigare än att sitta och halsa sprit ur en flaska samtidigt som man susar fram på en glest trafikerad väg en tidig morgon. Solen började gå upp vid horisonten och ur bilstereon strömmade härlig musik med AC/DC, Deep Purple, Led Zeppelin och Judas Priest. En bonde tuffade omkring med sin traktor ute på en åker och jag böjde mig ut genom rutan och skickade vinkande och vrålande iväg en morgonhälsning till honom. Alkohol gör mig oftast både artig och sällskaplig.
Livet lekte, kossorna råmade och den lantliga idyllen var total.
När jag anlände till uppsamlingsplatsen så kände jag av mitt flitiga alkoholintag men det var inte värre än att jag kunde skärpa till mig. Ingen märkte något.
Man anmärkte dock på mina kläder, cowboyboots och svart läderkavaj betraktades inte som korrekt klädsel på älgjakt. Jag fick dock låna en hatt med ett orange band samt en lika illande orange väst. Detta för att jag skulle synas bättre ute i skogen och inte riskera att bli tagen för älg och få en kula i skallen.
Man utrustade mig också med ett gevär, "älgstudsare" kallades bössan och jag sade att jag hade stor vana av skjutvapen. Att denna "vapenvana" bestod i att jag hade gjort lumpen långt uppe i Arvidsjaur som kontorist med enbart fyra veckors grundutbildning i vapenhantering - halvt medvetslös av sprit så gott som hela tiden - under min lumpartid för snart tjugo år sedan upplyste jag dem aldrig om.
Jakten kunde börja. De flesta av de andra i jaktlaget gick ut på något som hette "drev", jag som inte hade någon vana blev satt på något som kallades för "pass". Jag förstod inte så mycket men jag fick uppfattningen av att jag skulle skjuta den eventuella älg som drevet kunde driva åt mitt håll.
Det var vansinnigt långtråkigt.
Jag studerade en stund några myror, tittade på några träd, tände en cigg, kliade mig i skrevet och tittade på ännu mera träd. Vad var det som var så fantastiskt roligt och spännande med detta?
Som tur var så hade jag ju alkohol. Jag halsade spriten ren ur flaskorna och sköljde ned det hela med djupa klunkar kaffe direkt ur termosen. Koppar och kåsor är för töntar och manlig dagispersonal. Tuffa hårdrockare fäster inga notiser vid sådana petitesser.
Jag började bli ordentligt berusad och började öva prickskytte mot en gran. Det small och dånade rejält och efter en stund så kom det en gubbe rusande från skogen, högröd i ansiktet och undrade vad i helvete jag höll på med? -"Du skrämmer ju för fan iväg viltet" skrek han. -"Är du inte klok? Jävla idiot!"
När jag hade lovat honom att sluta så gick han. Gubbjäveln.
Jag satte mig ner och fortsatte med att ägna mig åt spriten. Jag blev fullare och fullare. Efter en stund kom jag på att min gamla bergsprängare låg i kofferten i min bil. Musik hade varit trevligt! Jag raglade iväg och hämtade den. Vid det här laget så var jag störtpackad.
På vägen tillbaka till mitt pass så vinglade och snubblade jag fram genom ljung och blåbärsris med en bergsprängare på högsta volym i ena näven, en 75:a i den andra och geväret på ryggen. Judas Priest, Saxon, Jimi Hendrix, Billy Idol och Led Zeppelin dånade ut över myrar, kalhyggen och skogsgläntor.
Efter en stund så blev jag pissnödig och ställde mig under några skyddande träd. När jag stånkande och stönande försökte låta mitt vatten gå så sjönk klackarna på mina cowboyboots ned i den mjuka myllan och jag tappade balansen och började falla framlänges.
Jag har tidigare informerat om att alkohol har en potenshöjande effekt på mig, och så var det även denna gång. Jag hade m a o fullt stånd, ett stånd som jag nu plöjde rätt ned i den mjuka och leriga jorden med full kraft!
Skrällandet från min bärbara stereo och mitt ylande på hjälp hade nu lockat dit hela jaktlaget och de hjälpte mig sprattlande upp. Vid det här laget var jag osannolikt berusad - knappt kontaktbar – mitt underliv dröp av lera och jord medans pisset fortfarande forsade fram i en strid ström som aldrig tycktes ta slut.
Nu hade man tröttnat på mig och släpade iväg mig till bilarna och uppsamlingsplatsen. De sade åt mig att stanna där tills jakten var slut för dagen. – "Annars jävlar avrättar vi dig rakt upp och ner"! Upplyste de mig. De påstod att jag hade förstört hela dagen och ställde sig också frågande till mitt mentala tillstånd.
Led jag av någon svårare form av förståndshandikapp kanske?
Så fort de hade gått sin väg så hoppade jag in i min bil, startade och drog iväg med en rivstart. Jag blåste fram på vägen i minst 150 knyck och jag hade fullt sjå med att hålla bilen på vägen samtidigt som jag halsade sprit ur den reservflaska som jag alltid har liggande i handsfacket.
Däcken skrek i kurvorna och det kändes som om jag tog kurvorna på två hjul - Rock´n Roll!
Till slut körde jag dock av vägen och ut på en kohage i en ohygglig fart. Taggtråd, stolpar, lerkokor och grästorvor sprutade åt alla håll och det blev inte stopp förrän jag dammade rätt in i en klunga med betande kossor.
Jaktlaget hade ingen tur med sig den här dagen, men jag lyckades i alla fall nedlägga två kossor.
Den fina naturskildring lade jag även ut på jägarklubbens debattforum.
http://www.jaktjournalen.se/debatt/debatt.htm
Jag har aldrig känt mig som Hjortfot men han kanske tyckte att jag behövde komma bort från min lilla inrökta etta ute i höghusområdet.
Tidigt på morgonen så satte jag mig i min bil och körde iväg till den förutbestämda samlingsplatsen ute i skogen. Jag visste att det förekom ett visst intag av alkohol på dessa älgjakter. Det hade jag läst i ett par böcker med Åsa-Nisse och Janne Vängman.
Jag hade packat hela min ryggsäck full med kaffetermosar och spritflaskor. Det här kanske kunde bli riktigt uthärdligt trots allt.
Jag hade tre mil att köra och när jag satt där framför ratten så kunde jag helt enkelt inte hålla mig utan sträckte mig efter en flaska med Kronvodka och tjuvstartade lite. Kronvodka hade jag hört att alla riktiga jägare drack.
Det finns helt enkelt inget mysigare än att sitta och halsa sprit ur en flaska samtidigt som man susar fram på en glest trafikerad väg en tidig morgon. Solen började gå upp vid horisonten och ur bilstereon strömmade härlig musik med AC/DC, Deep Purple, Led Zeppelin och Judas Priest. En bonde tuffade omkring med sin traktor ute på en åker och jag böjde mig ut genom rutan och skickade vinkande och vrålande iväg en morgonhälsning till honom. Alkohol gör mig oftast både artig och sällskaplig.
Livet lekte, kossorna råmade och den lantliga idyllen var total.
När jag anlände till uppsamlingsplatsen så kände jag av mitt flitiga alkoholintag men det var inte värre än att jag kunde skärpa till mig. Ingen märkte något.
Man anmärkte dock på mina kläder, cowboyboots och svart läderkavaj betraktades inte som korrekt klädsel på älgjakt. Jag fick dock låna en hatt med ett orange band samt en lika illande orange väst. Detta för att jag skulle synas bättre ute i skogen och inte riskera att bli tagen för älg och få en kula i skallen.
Man utrustade mig också med ett gevär, "älgstudsare" kallades bössan och jag sade att jag hade stor vana av skjutvapen. Att denna "vapenvana" bestod i att jag hade gjort lumpen långt uppe i Arvidsjaur som kontorist med enbart fyra veckors grundutbildning i vapenhantering - halvt medvetslös av sprit så gott som hela tiden - under min lumpartid för snart tjugo år sedan upplyste jag dem aldrig om.
Jakten kunde börja. De flesta av de andra i jaktlaget gick ut på något som hette "drev", jag som inte hade någon vana blev satt på något som kallades för "pass". Jag förstod inte så mycket men jag fick uppfattningen av att jag skulle skjuta den eventuella älg som drevet kunde driva åt mitt håll.
Det var vansinnigt långtråkigt.
Jag studerade en stund några myror, tittade på några träd, tände en cigg, kliade mig i skrevet och tittade på ännu mera träd. Vad var det som var så fantastiskt roligt och spännande med detta?
Som tur var så hade jag ju alkohol. Jag halsade spriten ren ur flaskorna och sköljde ned det hela med djupa klunkar kaffe direkt ur termosen. Koppar och kåsor är för töntar och manlig dagispersonal. Tuffa hårdrockare fäster inga notiser vid sådana petitesser.
Jag började bli ordentligt berusad och började öva prickskytte mot en gran. Det small och dånade rejält och efter en stund så kom det en gubbe rusande från skogen, högröd i ansiktet och undrade vad i helvete jag höll på med? -"Du skrämmer ju för fan iväg viltet" skrek han. -"Är du inte klok? Jävla idiot!"
När jag hade lovat honom att sluta så gick han. Gubbjäveln.
Jag satte mig ner och fortsatte med att ägna mig åt spriten. Jag blev fullare och fullare. Efter en stund kom jag på att min gamla bergsprängare låg i kofferten i min bil. Musik hade varit trevligt! Jag raglade iväg och hämtade den. Vid det här laget så var jag störtpackad.
På vägen tillbaka till mitt pass så vinglade och snubblade jag fram genom ljung och blåbärsris med en bergsprängare på högsta volym i ena näven, en 75:a i den andra och geväret på ryggen. Judas Priest, Saxon, Jimi Hendrix, Billy Idol och Led Zeppelin dånade ut över myrar, kalhyggen och skogsgläntor.
Efter en stund så blev jag pissnödig och ställde mig under några skyddande träd. När jag stånkande och stönande försökte låta mitt vatten gå så sjönk klackarna på mina cowboyboots ned i den mjuka myllan och jag tappade balansen och började falla framlänges.
Jag har tidigare informerat om att alkohol har en potenshöjande effekt på mig, och så var det även denna gång. Jag hade m a o fullt stånd, ett stånd som jag nu plöjde rätt ned i den mjuka och leriga jorden med full kraft!
Skrällandet från min bärbara stereo och mitt ylande på hjälp hade nu lockat dit hela jaktlaget och de hjälpte mig sprattlande upp. Vid det här laget var jag osannolikt berusad - knappt kontaktbar – mitt underliv dröp av lera och jord medans pisset fortfarande forsade fram i en strid ström som aldrig tycktes ta slut.
Nu hade man tröttnat på mig och släpade iväg mig till bilarna och uppsamlingsplatsen. De sade åt mig att stanna där tills jakten var slut för dagen. – "Annars jävlar avrättar vi dig rakt upp och ner"! Upplyste de mig. De påstod att jag hade förstört hela dagen och ställde sig också frågande till mitt mentala tillstånd.
Led jag av någon svårare form av förståndshandikapp kanske?
Så fort de hade gått sin väg så hoppade jag in i min bil, startade och drog iväg med en rivstart. Jag blåste fram på vägen i minst 150 knyck och jag hade fullt sjå med att hålla bilen på vägen samtidigt som jag halsade sprit ur den reservflaska som jag alltid har liggande i handsfacket.
Däcken skrek i kurvorna och det kändes som om jag tog kurvorna på två hjul - Rock´n Roll!
Till slut körde jag dock av vägen och ut på en kohage i en ohygglig fart. Taggtråd, stolpar, lerkokor och grästorvor sprutade åt alla håll och det blev inte stopp förrän jag dammade rätt in i en klunga med betande kossor.
Jaktlaget hade ingen tur med sig den här dagen, men jag lyckades i alla fall nedlägga två kossor.
Den fina naturskildring lade jag även ut på jägarklubbens debattforum.
http://www.jaktjournalen.se/debatt/debatt.htm
