Daddys, Slutstriden har börjat....

"Inte den här farsan" tänkte jag den där dagen jag travade från familjerätten med domen. Vi rekommenderar enskild vårdnad till modern stod det i deras utredning. "Nu jävlar har dom gett sig på fel snubbe..."

Om jag hade vetat vilken koloss jag utmanade då jag bestämde mig för att inte ge upp kampen för min dotter, hade jag kanske gett upp redan där och då. Om jag hade vetat redan då vad för monster jag hade i andra ringhörnan så vetefan....

Men min dotter, kärleken till detta barn som alltid kom och kastade sig i min famn då jag dök upp på mina 4 timmars bevakade umgänge varannan söndag. Hennes gråtande röst som sa "gå inte pappa" varje gång timmarna var slut. Vem kan ge upp ett barn och kalla sig pappa?

Så jag mopsade mig. Jävlar vad stryk jag fick. Idag ett par år senare har jag äntligen fått på mig handskarna och börjat slå tillbaks.
I ena ringhörnan: Daddy och dom som följer och stöder min kamp för ett jämställt föräldraskap, upprättelse och rättvisa.

I den andra. Mor, mormor, familjerätten, socialtjänsten, polisen, åklagaren, domstolarna, politikerna, de s k överlevarna samt Sveriges samtliga rödstrumpor.

Vad ger ni mig för odds?

Gör som åklagarmyndigheten, socialstyrelsen, skatteverket, datainspektionen, försäkringskassan, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, justitiekanslern m fl...

Följ matchen live på
http://daddys.blogg.se
För jämställdhet och barnperspektiv istället för feminism

Skjut morsan, du är ute om 8 år med gott uppförande och får ta hand om din dotter?

Njaa...jag vill nog att min dotter skall ha två föräldrar...

För att det är så det skall vara, du vill att hon ska ha en mor som utnyttjar sin dotter enligt egen utsago för att få hämnd på dig.


"ok"

Ta kontakt med Arne Wirén, http://www.pappaombudsmannen.se/
och få tips av honom. Det lär hjälpa dig. Hoppas allt går bra!

Analysera vad exakt dom bedömde i sin "utredning".

Det enda tipset jag har att ge dig är att samla alla papper i en perm. Jag förmodar att du gör det redan. Men jag säger det iallafall.
Om du har en scanner så scanna in dem med och lägg dem på separat USB-stticka också.

Var på din blogg.. Snyggt grepp av dig att "banda konversationerna" och beröm skall du ha för att du orkar hålla dig lugn och samlad.

Jag måste säga som kvinna att det är tragiskt att vi kvinnor har så stor makt när det kommer till barn frågor och att kvinnor kan lättvindigt peta bort pappan på detta sättet. Jag fick faktiskt hjälpa min man (då var han pojkvän) med sitt EX för att få lov att träffa sin son. Hon försökte sabotera umgänget mellan honom och sin son bara för att hon "inte gillade mig". Nåja vi hade lätt då jag var vaken och hade alla kort på bordet till min man om mig som person och visade honom vad lagen sade och han förklarad ett och annat. Nu fick han ett "easy case" med sitt EX då hon tog sitt förnuft till fånga och insåg att hon skull banna honom på löjliga grunder i praktiken.
Det var för några år sedan min man son är vuxen idag. Jag har själv granskat hur det är i dag och jag får säga att det har fan inte skett mycket till förändringar på det området.

Femnister (tillika kvinnor) maler på felaktigt om att kvinnor får frågan "Planera du barn i framtiden" på anställningsintervjuer i stor utsträckning i dag. Vilket är ett falskt påstående. Knappt ingen arbetsgivare i dag som vågar fråga den frågan och det bottnar sig i hur det varit på bordet på DO (I dag har det gått in i JämO) många gånger för 6-8 år sedan,och det står mer eller mindre hugget i sten i dag att man inte ställer sådan frågor på intervjuer.
Medan det på "Pappa-barn" fronten inte har hänt så mycket mer än att papporna har blivit mer engagerade och tar ut mer VAB och pappledighet. Lustiga är att det gnälls på från feminismens håll över att pappor inte tar ut det så ofta detta med papaledighet. Kanske vore på sin plats att kolla upp hur det är ställt med kvinna i familjen. Många kvinnor vill faktiskt ha den mesta delen av mammaledigheten, något det talas tyst om.
Dock när det kommer till separation mellan mamman och pappan så har mamma fortfarande lika lätt än i dag som hon hade på den tiden jag var ung mamma, och även när jag var barn.. Mamman har så jäkla lätt att sabba umgänge med pappan än i dag så man undra ju vad man vill med samhället.

Man gnäller och klagar på att pappan inte tar lika mycket ansvar och i nästa vända så spottas pappan på när det kommer till separation och han får inte vara delaktig i ansvaret längre. Moment22 på sitt värsta.

Lycka till i kampen. Försök att ha för ögonen att det är din dotters rätt till sin pappa du kämpar för.

Skönt att du har musiken. Jag känner många killar som sysslar med musik som har använt sig av den för att ta genom svåra perioder.
Din blogg ligger som bokmärke på min datorn.. Jag är glad i dina vägnar över att du klar av att hålla dig så samlad på socialkontoret.

P.S
Om det kan var en klen tröst för dig så kan det var jobbigt att var kvinna och vilja göra rätt för sig emot sitt barn. Jag ville att pappan (tillika EX) skulle umgås med vårt barn och jag fick faktiskt "onda ögat" av samhället och fick outtalade förväntningar i luften på att man skulle exkludera pappan från barnet bara för att vi två inte var ihop..

Jag har följt din blogg en längre tid, och stött på ämnet framförallt vid sidan om i t ex debatten om Liza Marklund och Gömda-soppan. Jag beundrar din energi och valet att ta upp allt detta privata till diskussion, samt att orka kämpa mot myndigheterna.

Själv valde jag - i vårdnadsärenden som är mycket annorlunda, ska sägas - att inte gräva mer, att gilla läget, inte protestera och inte älta. Varför? Därför att jag vet att jag skulle kunna bli en riktig rättshaverist, vilket inte skulle leda till något gott. Och jag hade ingen mental energi kvar.


När det gäller att följa din blogg, så kan jag för min del inte läsa allt. Det är alldeles för mycket material, för många saker som tas upp, för långa inlägg... det är inte en kritik direkt, utan det är så jag och säkert en hel del andra fungerar.

För att nu försöka göra ett nedslag i diskussionen: menar de ( soc ?) på fullt allvar att det är suspekt att ett barn på 4 år sover i samma säng som sin förälder? Det låter helt galet.

Inte för att det var mig du frågade.
Men jag kan göra en gissning.. I dagens tider med den infekterade hetsjakten på "potentiella pedo..." så att ett barn som sover hos pappan och duschar ihop med pappan ses alltid som suspekt. Inte bara av socialen utan tyvärr av många mammor och omgivningen med. Det är otroligt lätt att dra till med att det är "misstänksamt" att en pappa gör så med sitt barn och strunta i att det är naturligt att man är lite naken och ibland att barnet vill duscha ihop även med pappan. (För all den del även sova med pappan).
Att jag går in och lägger en kommentar på det också bottnar sig i att en av mina killvänner råkade på dessa fula anklagelser och hade ett helvete med sociala myndigheterna och rättsväsendet. För socialen höll ju med mamman det var ju konstigt med att pappan ville tillåta att barnet att duscha ihop med honom.

Aja det var inte mig du frågade utan Daddys..

Jag har en tendens at skriva för långa inlägg tycker en del.
Det kan stämma till mångt och mycket. Har till hösten blivit antagen till Nordiska journalistlinjen. Förhoppningsvis kan bota mig från detta.

Min blogg fyller 4 funktioner.
1. Informera allmänheten hur illa det egentligen är ställt. Inte bara för mig utan för oss allihop. Och framförallt för barnen.
2. Få tillbaks min dotter som jag anser har kidnappats av kriminella människor. Har ingen betydelse om en brottsling kallar sig polis eller Hells angel. En brottsling är en brottsling
3. Terapi. Om jag inte hade startat min blogg i Oktober 08 så hade jag inte levt idag. Allt detta skrivande och grävande har väckt insikter och nya sidor av mig som har legat dolda har stigit till ytan.
4. Förbättra situationen för barnen som är rätt jävlig idag. Bör inte vara så svårt att se att den myndighet som har ansvaret för barnens trygghet fullständigt har havererat.

Jag spelade efter deras regler i över tre år, men felet jag gjorde var att jag inte gav mig. Enligt deras plan skulle jag ha insett min plats då dom tog vårdnaden av mig. Dom har t o m kommenterat min "intellektuella nivå" i vårdnadsutredningen. Där har dom emmelrtid överskattat sin och underskattat min.

En rättshaverist är en människa som inte kan lägga saker bakom sig.
Jag har fortfarande saken framför mig så jämförelsen bli felaktig tycker jag.

Det jag skrev om rättshaverist handlade om mig själv. Jag har utan tvivel perfekta anlag för att bli en riktig rättshaverist. Jag har under åren råkat ut för så mycket vansinnigheter från myndigheterna, att jag på vägen var tvungen att fatta beslutet att släppa alltihop.

Okej, my bad.
Fast jag börjar nästan tycka att epitetet rättshaverist har fått en orättvis negativ klang. För mig betyder numera "Människa som står upp mot ett havererat rättssystem".

Ni som vill höra mig dra ner brallorna på Åklagaren kan kolla in mitt senaste inlägg.

//daddy

Du har mitt fulla stöd! Kämpa på! Jag beundrar dig och din energi. Borde inte Europadomstolen för mänskliga rättigheter ta sig an feministsvinen? Sverige är en rättslös totalitärstat.

Ditt barn är lyckligt lottat att ha en far som dig!