Max Tegmark och Stephen Hawking verkar tala om olika saker gällande multiversum, begreppen flyter och tillskrivs som uppfattning av någon som kanske aldrig haft den i sina böcker. Innan jag läser djupare i ämnet så vill jag få begreppen utredda då jag inte går in med fel bild av vad det handlar om.
Försökte på nätet genom att läsa artiklar, men det hjälpe inte. Multiversum typ 1, typ 2. Är det kopior av vårt eget som bildas hela tiden, och de andra av samma skäl?
Startar ett universum från varje ögonblick utifrån just den utgångspunkten. Har vi kanske aldrig blivit födda utan är produkten av ett minne från ett alternativ någon som är som jag i miljarder tidigare universum?
Det låter som skräp och jag hoppas att jag har missförstått hela grejen jag läst hittills.
Jag trodde det handlade om att det finns oändligt med universum som bildats där bara jag finns i ett av dem. Men begreppen flyter ihop och därför måste jag fråga om ni kan kortfattat bena ut detta för mig?
Försökte på nätet genom att läsa artiklar, men det hjälpe inte. Multiversum typ 1, typ 2. Är det kopior av vårt eget som bildas hela tiden, och de andra av samma skäl?
Startar ett universum från varje ögonblick utifrån just den utgångspunkten. Har vi kanske aldrig blivit födda utan är produkten av ett minne från ett alternativ någon som är som jag i miljarder tidigare universum?
Det låter som skräp och jag hoppas att jag har missförstått hela grejen jag läst hittills.
Jag trodde det handlade om att det finns oändligt med universum som bildats där bara jag finns i ett av dem. Men begreppen flyter ihop och därför måste jag fråga om ni kan kortfattat bena ut detta för mig?
Citat:
Ur Filosofisk tidskrift, nr 1, 2015
Vårt matematiska universum – mitt sökande efter den yttersta verkligheten- Max Tegmark en bokanalys av en som heter Lars Bergström
https://www.filosofisktidskrift.se/f..._bergstrom.pdf
Nästan alla inflationsmodeller ger upphov till evig inflation, säger Tegmark (s. 147). Även ”om vi bor i en ändlig rymd formad som en hypersfär finns det åtminstone
hundra parallella universum på nivå I”, men att rymden är ändlig ”motsägs
starkt av observationer som gjorts på senare år” (s. 166). Och i multiversum
II finns i sin tur oändligt många multiversum av typ I (se s. 172).
Det är svårt att förstå. Inflationen pågår kanske fortfarande, men den
har väl ännu inte pågått oändligt länge, så hur kan den då redan ha hunnit
producera oändligt många oändligt innehållsrika multiversum? Den
eviga inflationen gör visserligen att ”allt som kan hända faktiskt händer”
(s. 194), men av detta följer väl inte att allt redan har hänt.
Men ännu konstigare låter kanske idén att varje människa finns i oändligt
många olika universum (se s. 159); ”det existerar både flera universum och
flera du” (s. 433). Tegmark säger att enligt ”den enklaste och mest populära
kosmologiska modellen”, så existerar det ett annat exemplar av mig, en
person vars liv är identiskt med mitt åtminstone upp till nu, i en annan
galax i ett annat universum oerhört långt härifrån (s. 155) – och om ”nu”
är mitt dödsögonblick, så blir ju hela våra liv identiska. Men kan verkligen
oändligt många ”identiska” personer leva i olika universum? Strider inte
det mot Leibniz princip att om X är identisk med Y, så finns det ingen
skillnad mellan X och Y? Att leva i olika världar innebär ju en skillnad.
Detta diskuterar inte Tegmark, men man kunde kanske tänka sig en
teori om jaget som gör det hela konsistent.
Vårt matematiska universum – mitt sökande efter den yttersta verkligheten- Max Tegmark en bokanalys av en som heter Lars Bergström
https://www.filosofisktidskrift.se/f..._bergstrom.pdf
Nästan alla inflationsmodeller ger upphov till evig inflation, säger Tegmark (s. 147). Även ”om vi bor i en ändlig rymd formad som en hypersfär finns det åtminstone
hundra parallella universum på nivå I”, men att rymden är ändlig ”motsägs
starkt av observationer som gjorts på senare år” (s. 166). Och i multiversum
II finns i sin tur oändligt många multiversum av typ I (se s. 172).
Det är svårt att förstå. Inflationen pågår kanske fortfarande, men den
har väl ännu inte pågått oändligt länge, så hur kan den då redan ha hunnit
producera oändligt många oändligt innehållsrika multiversum? Den
eviga inflationen gör visserligen att ”allt som kan hända faktiskt händer”
(s. 194), men av detta följer väl inte att allt redan har hänt.
Men ännu konstigare låter kanske idén att varje människa finns i oändligt
många olika universum (se s. 159); ”det existerar både flera universum och
flera du” (s. 433). Tegmark säger att enligt ”den enklaste och mest populära
kosmologiska modellen”, så existerar det ett annat exemplar av mig, en
person vars liv är identiskt med mitt åtminstone upp till nu, i en annan
galax i ett annat universum oerhört långt härifrån (s. 155) – och om ”nu”
är mitt dödsögonblick, så blir ju hela våra liv identiska. Men kan verkligen
oändligt många ”identiska” personer leva i olika universum? Strider inte
det mot Leibniz princip att om X är identisk med Y, så finns det ingen
skillnad mellan X och Y? Att leva i olika världar innebär ju en skillnad.
Detta diskuterar inte Tegmark, men man kunde kanske tänka sig en
teori om jaget som gör det hela konsistent.
