Citat:
Ursprungligen postat av
Joohannaaa
Hej
Jag hade en inflyttningsfest hos mig i fredags. Bjöd in mitt ex & mina kollegor. Har ej träffat detta exet på ett par år. Känner han ändå som en trygg, godhjärtad & fin människa. Tycker om han som person & vi har en god kontakt när vi pratar & hör av oss till varandra. Väl på festen så hade han köpt en fin champange som present, vi stod i köket i början han & jag & redan då kände jag en stark gnista mellan oss & som jag kände att han sände ut till mig. Sedan när han gick ut till mina kollegor som hade funnit en plats till sig i soffan (jag tänkte redan innan festen att jag gärna ville sitta bredvid honom), när jag kom in, den lediga platsen kvar i soffan var som att de hade planerat att jag skulle sitta där. Både med hans blick till kollegorna när jag kom in & såg att det var en ledig plats där vid honom, sedan så ville han skapa en menande blick till mig på ett fint vis medans jag gick & satte mig så följde han mig med blicken hela den tiden. Jag kände av det så mycket & kollade ner i golvet en stund & blev nervös/pirrig av hans blick. Gick & satte mig. Hans fokus i blick var på mig & särskilt desto mer när vi pratade med varandra då släppte han inte blicken från mig. Sedan så när han gick på toa så kollade han också på mig medans han var påväg mot den & ut i hallen. När han skulle gå med en av kollegorna ut mot dörren så fick vi ett så oförklarligt fint moment där han fäste sin blick mot mig igen hela vägen tills han inte såg mig för stunden. Sedan kom han tillbaka & höll blicken på mig tills han satte sig. Jag kände en enorm trygghet av att han var där& då. Sedan när han skulle säga hejdå så sa han ”hoppas att vi ses snart igen” & kollade lääänge på mig djupt in i ögonen. Som att han ville ha en kram. Kanske eventuellt kyssa mig också i samband med den kramen tänkte jag på i efterhand att det kunde varit så. Sedan så hörde jag av mig till honom igår och skrev att det är bara att höra av sig om/när han vill ses. Så kan vi hitta på något” så svarade han med ”yes. Jag är för det mesta ledig. Är du i trakterna så är det bara att höra av dig”
Hur kommer det sig att jag känner att det är något stort här & något särskilt & som att gnistan har stärkts/skapats nu? Finner verkligen en trygghet i honom då jag vet att han är så fin person
Tips: Börja med en korg ingress, där läsaren förstår ungefär vad du tänker berätta.
Ditt inlägg får mig att tänka på hur man uttrycker sig när man ringer bästa väninnan och ba "
guuuud, vet du vad som hände i lördags....."
