Sur och tvär, jag är bipolär

Du verkar ha närmast total sjukdomsinsikt. Är det alltid så? Fattar man själv när man är manisk respektive depressiv? Kan man påverka situationen i någon grad med den insikten? Hur?

Tror de flesta bipolära typ 1 har sjukdomsinsikt, men inte trivs med medicinerna och längtar efter den där ubermensch känslan man får när man är glad och manisk. Bättre än någon drog som finns. Sen så tappar man verkligheten helt efter man varit vaken i 5 dygn i sträck och blir megapsykotisk. Det är också där man tappar sjukdomsinsikten och är tappad i huvet på ett psyksjukhus med mediciner som till och med hade knockat en elefant. Sen har man bränt sönder hjärnans dopamin/serotonin system och ligger i sängen i typ 1-3 månader efter och helt utmattad i både huvudet och kroppen.

Tyvärr i mitt fall så har jag fått så kallade mixed state manier så mår dåligt och bra på samma gång, svårt att förklara men tankarna går i 1000000 km/h och pendlar mellan ALLT E SÅ JÄVLA BRA LIVET E UNDERBART SUG MIN KUK till FAN JAG UNDRAR VAD SOM HÄNDER NÄR JAG DÖR KANSKE BORDE TA OCH SKJUTA MIG SJÄLV ÄNDÅ. Jävla cpsjukdom.

https://www.youtube.com/watch?v=-N4jf6rtyuw

Låter som att du helt saknar erfarenhet från den miljön.

Blir förundrad ändå när jag läser denna tråd. Jag är diagnostiserad med bipolär typ 2 och har aldrig självmordstankar eller vill dö. Bara stor skillnad i min energi.. Känner mig orkeslös emellanåt men håller mig ovanför ytan. Äter inga mediciner, dock sertralin(antidepp.)

Vad tror ni andra bipolära, kan jag vara feldiagnotiserad? Alternativt är det så sjukdomen ser ut, varierande och kan vara mångfacetterad..

Kan du märka att du går in i en manisk period eller är det helt utanför din kontroll?

Blir förundrad ändå när jag läser denna tråd. Jag är diagnostiserad med bipolär typ 2 och har aldrig självmordstankar eller vill dö. Bara stor skillnad i min energi.. Känner mig orkeslös emellanåt men håller mig ovanför ytan. Äter inga mediciner, dock sertralin(antidepp.)

Vad tror ni andra bipolära, kan jag vara feldiagnotiserad? Alternativt är det så sjukdomen ser ut, varierande och kan vara mångfacetterad.. Läst mycket och kan relatera till en del men inte detta avgrundsdjupa hål många befinner sig i.. mycket trauma i bagaget också så känner mig villrådig. Ambivalensen blir inte heller bättre av att läsa att just bipolära har väldigt dålig insikt.. kan det vara så svävande och otydligt. Känner någon igen sig?

Och du min vän, kämpa. Det kan bli bättre! Vi lär oss under livets gång vad som fungerar och inte.
Kram

(Varit en "smygare" på flashback i mer än 10 år men aldrig blivit medlem. Nu var det dags..)

Lider med dig min vän, har exakt samma skit och det är ett under att jag fortfarande lever. Helvetet på jorden, men sen vet man att det är bara att vänta tills man mår så där jävla dunder bra igen för att allt ska vara som utsuddat och livet är helt underbart, så stå på dig och undvik de där jävla självmordsplanerna som jag antar att du också får... men all skit man ställt till med under psykoserna... Herre gud... Jag har testat de flesta medicinerna men landat på Abilify, den förkortar depressionerna kraftigt och man kan även öka dosen lite för att komma ur depressionen. Och så Ergenyl med som ska hålla en lite mindre Rapid Cycle vad jag förstått det som. Litiumet är ett gift tyvärr, alla får ju till slut sköldkörtel problem av den, i mitt fall tog det bara 1 år innan sköldkörteln pajade.

Gick ner 20kg på 1 månad och såg ut som ett skelett bland annat. HyperTyreos. :/ Sen är cannabis ett annat botemedel för mig iaf, helst en sativa och ut i solen lite. Vänder en deppig dag på 2 bloss ibland, men inte 100% säkert och man får se till att toleransen inte blir för hög så 1 månads uppehåll. Röker väl dygnet runt i 3 månader sen 1 månad 100%strikt av för att rensa ut det ur kroppen. Rökat har ingen effekt längre efter cirka 3 månader dygnet runt. Styrketräning e skit bra med mot depressioner både förebygga och tona ner depressioner. Du kan ju trösta dig med att vi bipolära ofta är överintelligenta så det så.

Krya på dig!

Eftersom man ofta kommer från en period av uselt mående så är det lätt att slå bort tankarna på att man skulle vara på väg uppåt. Sjukdomen tycks alltid kunna spela på ens höjda självbild. Jag blir tämligen tyckmycken och kritisk, tycker mig veta allt så bra. Om man tittar på facit så borde man vara väldigt låg i självkänslan på goda grunder Jag kostar samhället en massa resurser där jag egentligen borde sysselsätta mig med fortplantning, samhällsbygge och andra rimliga aktiviteter. Åke Green kunde lika gärna talat om mig med sina bevingade ord. Märk väl att detta är sjukdomens depressivitet som talar. För oss som inte lyckats bemästra sjukdomen existerar knappt några normala perioder det är bara skov på skov på skov.