Genomsnittligt antal studietimmar i veckan per olika enklare högskoleprogram

Jag är nu 34 och orkar inte riktigt med livet som det ser ut längre. Jag ha jobbat i fyra år på samma ställe och det är själadödande. Lyckligtvis har jag riktigt meningsfulla fritidssysslor som skänker mig styrka och mening.

Jag har kollat lite på ett par olika program, främst Personalvetenskap och sen Systemvetenskap. Det jag läst online pekar mot att systemvetare tjänar bättre och har en mycket bättre arbetsmarknad. Personalvetare verkar slappare, men mer osäkert efter examen. Jag är man, så jag kanske kan könskvoteras in eftersom det är 90% kvinnor inom HR. En fördel.

Jag har dock inga dyra hobbies, så pengar är inte den drivande faktorn för mig, utan snarare tänker jag såhär: jag är beredd att lägga 3 år för att få en kandidat och sen kunna jobba med basic kontorsarbete i någon form, men jag är inte beredd att lägga över 25 timmar i veckan på studier, då jag vill försöka kombinera studierna med min hobby för att samtidigt få mer tid till hobbyn och kanske till och med börja tjäna pengar på den under studietiden. Satsar jag inte och lägger mer tid på min hobby nu så kommer jag antagligen aldrig få tid, så detta kan förhoppningsvis bli en slam dunk för mig där jag kan plugga något och lägga stort stort fokus på att försöka få igång en "passiv" inkomst via det jag älskar.

TLDR: Hur många timmar behöver en genomsnittlig systemvetare kontra personalvetare lägga i veckan för att klara godkänt? Finns det andra humniorahorautbildningar som typ statsvetare eller historiker eller gud vet vad som också är slappa och leder till jobb? Jag vill inte utbilda mig till garanterad arbetslöshet, så snälla låt bli tramset och rekommendera inte genusvetenskap eller Harry Potter-studier. Jag vet att AI kommer ta alla jobb och döda oss alla men låt oss bortse från det för en sekund.

Väldigt tacksam för svar då jag plötsligt inser att det bara är en dryg vecka kvar innan sökfönstret till hösten stänger!

8 timmar x 5 dagar = 40 timmar i veckan. Bli inte en hr-person, du kommer inte att lyckas som man, du måste vara en knullbar bimbo.

Jag tror helt ärligt att ganska få program faktiskt kräver 40 timmar i veckan. Jag läser ett femårigt naturvetenskapligt program som jag skulle klassa som ett av dom svårare, och jag har nog lagt 6-8 timmar per dag i genomsnitt under dessa snart 4.5 år. Sedan går det i perioder hur mycket tid som krävs oavsett program. Under svårare kurser och i tentaperiod lägger man oftast ner mer tid på studierna.

Du har svårt för Ma2a men ska bli systemvetare? Den får du nog förklara lite tror jag.

Trist att du blev deprimerad av din juristutbildning men det bästa hade nog varit om du hade slutfört den.

Vad använder du för tänk när du sållar fram de här utbildningarna som du ska gå?

Jo, visst lär du ha en fördel precis som du säger, men det är fortfarande hög konkurrens och jag tror inte man i samma utsträckning är lika villig att könskvotera män i kvinnodominerade yrken än så som det ser ut i mansdominerade yrken då det "inte är ett lika stort problem".

Om du är intresserad av HR så kanske socionom kan vara något? Inte särskilt svår utbildning om du är en mer humanistisk snarare än en naturvetenskapligt belagd person. Du är i princip alltid garanterad trygg anställning med duglig lön av staten med möjlighet att jobba privat inom exempelvis HR om du skulle vilja.

Kvinnodominerad utbildning också så mycket möjligheter till spex.

Vare sig personalvetare eller systemvetare kräver mer än 25h per vecka i genomsnitt. Notera det sistnämnda. Någon vecka kan kräva en 40h-vecka, men då kommer du också ha veckor med 0 timmar.

Punkt 1: Som jag förstått det (rätta mig jättegärna om jag har fel här, det uppskattas) så ingår det ingen matte på själva Systemvetenskapsprogrammet, utan det är bara ett meningslöst förkrav. Typ som att socionomer behöver Ma2 för att kunna komma in på Socionomprogrammet, men den enda "matten" som förekommer där är typ 7,5 hp statistik eller något.

Visar det sig att det faktiskt kräver räknekunskaper så lägger jag den idén på hyllan redan nu.

Punkt 2: Ja, jag vet. Hindsight is 20/20, och allt det där. Men gud vad besviken jag blev på juridik som ämne, det är något som bara torrbollar klarar 4,5 år av!!

Punkt 3: Det är kravet på Ma1 som jag använder (och så får det väl vara rimligt att kunna komma in med ett HP på 1,15, som varken är högt eller lågt, utan bara väldigt average). Jag har tummat på att anmäla mig till provskrivning för Ma2 för att ge det en chans (och lägger ett par timmar om dagen på matte online, men det är bara inte riktigt min grej, tyvärr!).

Jag är "minsta motståndets lag" förkroppsligat, och mitt främsta syfte med utbildningen är, i ingen specifik ordning:
Läsa mig en "slapp" utbildning som ändå ger jobb. Lön är sekundärt, som nämnt.
Ha tid till att under utbildningens gång lägga nästan lika stort (om inte större) fokus på min hobby
Vill undvika 40 år av att gå och lyfta lådor, packa ordrar, lägga golv, fixa tak, köra truck eller andra meniala sysslor som jag fått nog av. Ett "helt vanligt kontorsjobb" är väl då målet. Gärna med en lön över 25k som kundtjänstmedarbetare får. Men tjänar jag över 30k så är jag rätt nöjd, och det kan man fan inte behöva bli kallad girig för. Det är väl ändå under, eller nära, rikssnittet, har jag för mig.

Tror du har rätt, men skadar inte att ändå söka sig till något enklare. Då jag har en historik av att tröttna när det blir för krävande/tråkigt så tror jag det gynnar mig i längden att läsa något som inte kräver alltför mycket tid per vecka. Det ger mig tid till min hobby som är som ett mentalt plåster, typ såhär: "usch, måste plugga X antal timmar idag, men jag har ändå Y antal timmar till något kul", och då blir det enklare för mig. Behöver jag lägga säg 6+ timmar om dagen så kommer jag successivt nötas ned mentalt på samma sätt som på juristprogrammet. Vill undvika!


Nja, mitt ex var socionom (eller snarare socionomstudent) när jag pluggade till jurist, och hon berättade hur det var när hon var på praktik. Skrikiga blattar som hotar en över bidragspengar och missbrukande svennar som är nästan lika illa. Visst, socionomer kan jobba med annat, men en socionom som söker ett HR-jobb kommer i 99/100 fall trumfas av någon med en vanlig HR-utbildning. Man låser till stor del in sig i ett fack som statligt anställd som tvingas jobba med totala drägg. Undviker gärna det också.

Men tackar oavsett för tipset, då det ligger någorlunda inom sfären för de tips jag efterfrågade. (Även om socionomprogrammet också kräver ma2, och fixar jag den kursen lockar nog systemvetenskap mer.)


Misstänker det. Systemvetenskap låter dock mer krävande, baserat på vad jag läst ur kursplanen och den lilla studentlitteratur jag kunnat hitta online. Personalvetare låter mer som en semi-slapp fortsättning på samhällsvetenskap från gymnasiet med lite arbetsrätt och annat inblandat.

Inser nu att det måste låta som att jag bara försöker få min bias bekräftad, men så är inte fallet.

Grejen med systemvetenskap är ju att svårighetsgraden varierar väldigt mycket beroende på kurs och inriktning på programmet. Kurser i t.ex. ledarskap, projektledning osv. är generellt väldigt slappa, och påminner i hög grad om organisationsteori inom FEK (som också är slappt). Programmeringskurser/databasteknik är däremot mer krävande. Så väljer man en "chill-inriktning" så är det betydligt mindre plugg än om man väljer en mer teknisk inriktning.

Ligger nog en hel del i vad du säger.

Usch gud vad svårt att veta vad man ska göra. Jag är alltid såååå velig, och väljer jag A så får jag för mig att B egentligen är bättre, och vice versa. Den ängen är grönast som ligger längst bort.

Bäst att testa och se om du tycker det är roligt.