Hur klär sig rika människor/överklass? Vilka märken har de?

Haha! Jag har faktiskt på riktigt varit med om att folk har trott att jag var utvecklingsstörd.

En utvecklingsstörd kille jag jobbade ihop med orkade inte gå till toaletten utan han bara pissade där han stod. Skön kille.
Jag undrar hur utvecklingsstörda klär sig? De jag har jobbat ihop med har ofta haft munkjacka av någon anledning. Det kanske är enklare än blixtlås eller knappar?

Får jag frågar du klär dig?

Nog för att Djursholm huserar en del folk av kvalitet men det är ju inte så att en majoritet där är "riktig" överklass, de är nyrika och faller således under den kategorin och då är det du nämner helt i sin ordning för det är så de lever.

Snarare så att på vissa gator på Östermalm men framförallt på godsen ute i landet som man ser mer av den riktiga överklassen.

Menar du att kvinnor springer runt offentligt i "raffset"? Var bor du egentligen? Låter som ett trevligt ställe.

Folk av kvalitet = överklass?

Är det rådande människosyn?

Kommer ihåg en artikel i Sunday Times om att begagnade, slitna Barbour-jackor betingade ett högre pris än nya.

Rolls Royce och Jaguar är förmodligen bannlysta - Bentley och Daimler är OK.

Idag klär jag mig oftast i chinos och skjorta. Då när det hände så tror jag att jag bar jeans och t-shirt.

Sen handlade det också om andra saker, men det kan jag inte gå in på av integritetsskäl.

Om vi skiljer mellan rika människor i allmänhet och personer som är uppväxta och uppfostrade i en mer traditionell överklass (med eller utan pengar) så ser man inte så mycket skillnaden i vad man har på sig som i hur man bär kläderna och helheten av uppträdande. Det är klart att det finns undantag men inte sällan ser man en självklar trygghet som kan vara provokativ för mer ängsliga personer. En aspekt av det gäller kläder: de kan välja att följa vissa klädkoder eller inte men poängen är att det är medvetna val. De kan reglerna och är trygga nog att även kunna strunta i reglerna när och om det passar dem. Släpper de fram den tryggheten känner man igen dem även om de bara har ett par badbyxor från Dressman på sig.

Enig.

På Djursholm finns det riktig överklass, en större procent än 5% av de där boende, kanske någonstans mellan 5 och 10-15%. Resten är nyrika dock, människor som jobbat eller investerat sig till pengar, men som saknar den bakgrund som krävs för att vara överklass i Sverige.

Jag har varit där en del, och bott där kortare tidsperioder i samband med familjehändelser, och jag kan inte direkt säga att jag blivit särskilt slagen av hur sobert eller distingerat de där boende beter sig. Det är väldigt mycket vräkighet och "bräcka grannen"-syndrom som huserar ute på Djursholm. Mamma och jag roade oss en gång med att räkna cabrioleter som blev polerade i solskenet under en särdeles solig påskhelg som spenderades just på Djursholm för ett antal år sedan. Det är DEFINITIVT inte överklassbeteende, som jag känner överklassen.

Det här var en mycket bättre beskrivning än någonting jag hade kunnat prestera. Väl skrivet! Jag är helt enig med dig efter att ha funderat lite. Det handlar mycket om självklarheten i sin egen uppenbarelse och plats i den sociala omgivning man befinner sig i. Ingen ängslig strävan efter att tillhöra en gruppering, eller oro för att inte passa in.

Jag blir ibland avundsjuk på just det där, men har tidigare inte kunnat sätta ord på det. Jag är inte särskilt ängslig, men jag är samtidigt en person som gärna vill passa in till den grad det går, då jag inte är särskilt exhibitionistisk och social. Jag trivs inte med att bli lagd märke till i större utsträckning än andra.

Kul att du känner igen det! Precis, ingen strävan och ingen jämförelse och är skjortan köpt på Lantmännen så är det ett medvetet val att bära den. Men det märks i alla fall i sociala sammanhang. Har man sett det några gånger kan man med hyfsad trygghet pricka in att någon gått Lundsberg eller Sigtuna också.

Seriös överklass klär sig aningen anonymt men dyrt, lite som Bill Gates.

Vräkiga lyxloggor på kläderna får de nyrika hålla på med.