Jag har tänkt mer på saken under dagen och tänker börja med en personlig anekdot:
När jag var barn berättade min mormor och morfar om när de var barn, det hände kanske på 1930 till 40 talet eller vad det var. Då gick de alla nämligen man ur huse en dag eftersom de hört att det stod en älg på någon åker i byn.
Ingen hade någonsin sett en älg annat än på bild. De existerade nämligen inte som annat än ett mytiskt väsen. Det här var ändå i en liten by i Ångermanland i Norrland. Föreställ dig det ... på den tiden var skogarna helt tomma, det fanns ingenting annat än fågel i skogen. Kanske någon räv här och där.
Det är svårt att förstå idag hur väsensskilda skogarna i början av 1900 talet var från dagens skogsmark. För det första fanns det väldigt mycket mer gammelskog och lövskog, men skogen var i allt väsentligt helt befriad från stora däggdjur och rovdjur, även rovfågel. Det var tomt. Alla djur större än en räv var borta. Det fanns bara fågel, mygg och myror. Möjligen lite tamdjur på skogsbete.
Idag har vi fler djur, mer djur, än vi troligen haft på många hundra år. Det var nog inga stora mängder djur i skogarna före artonhundratalet heller. Om jag minns korrekt antog man att det i början av 1800 talet fanns kanske som mest 1500 vargar, 1500 björnar samt i runda slängar 1000 lodjur. Hundra år senare var de alla nästan helt utrotade. De vilda klövdjuren var väldigt få, redan då i början av 1800 talet.
(idag finns det gissningsvis 500 vargar, minst 3500 björnar, och kanske 1300 lodjur)
Jakt hade förekommit under lång tid med allehanda verktyg. Musköter och mynningsladdare fanns redan på sexton- sjuttonhundratalet och utöver det så användes armborst, fångstgropar och nät. Man försökte driva varg in i fållor avgränsade med dessa nät exempelvis. Gamla fångstgropar finns överallt i skogen där jag växte upp.
Det är svårt att veta hur mycket vilt som fanns före artonhundratalet. Men vi kan vara absolut övertygade om att vi idag har mer vilt i skogen än vi någonsin haft de senaste 250 till 300 åren och att bestånden var som allra ynkligast under början av nittonhundratalet. Den stora återhämtningen har skett mellan 1950 och idag, de senaste sjuttio åren alltså. Det har långsamt men säkert gått uppåt i årtionden för alla arter utom älgen. Den hade som bekant sin topp redan i början av åttiotalet.
Jag googlade just fram den här sidan som är ganska informativ: https://www.de5stora.com/om-rovdjure...amma-historia/
Den där länken är naturligtvis lite så där lagom politiserad förstås, med pekpinnar osv. Men den är ändå ganska bra tycker jag och stämmer väl hyfsat med vad jag skriver här och i tidigare inlägg i den här tråden. Intressant att höra dina erfarenheter från Kanada, och personligen tycker jag att samerna och renarna ska komma in i tjugohundratalet. Man kan inte fortsätta leva som ett "ursprungsfolk" i all tid och evighet. Varför ska man det?
Renskötseln kanske egentligen håller för stora hjordar också, forskning från Norge antyder att norska samer håller alldeles för stora hjordar i norr vilket leder till svält och utmärglade renar. Det finns incitament att hålla fler renar än marken kan bära i Norge och jag misstänker att samma gäller här och att vi skulle se ökad biologisk mångfald om renen minskar i antal.
Om man spenderar en stund med att googla kan man hitta diagram där beståndsutvecklingen av djur i Sveriges skogar har uppskattats under de senaste hundra åren och de är väldigt intressanta. Det är än i dag hopplöst besvärligt att uppskatta antalet djur i skogen, det varierar inte bara år till år, utan även geografiskt över tid. Mer här ena året, mer därborta nästa år. Alla uppskattningar kan säkert vara felaktiga med plus minus tjugo procent eller mer.
Dessutom har jag och andra en tendens att anta att i ett ostört naturligt ekosystem så finns alla arter i stabil balans. Någon form av optimal jämvikt utan större variation. Det med all säkerhet felaktigt. Det finns naturliga variationer i antal individer som beror på en myriad olika orsaker och samband. Ett exempel är den komplexa interaktionen mellan de tre arterna räv, lodjur och rådjur.
När rävskabb sprider sig i vågor genom rävbestånden, så kommer lodjuret oundvikligen i kontakt med dessa smittade individer och får själva samma skabb, djuren dör. Bestånden av räv och lodjur kollapsar och det i sin tur låter mängden rådjur öka dramatiskt. Detta har skett i omgångar de senaste femtio sextio åren. De efterföljande generationerna räv och lodjur återhämtar sig dock på något årtionde men i olika takt och uppnår aldrig en harmonisk stabil balans över tid.
Man har sett liknande variationer mellan det kanadensiska lodjuret och dess bytesdjur snöskoharen. I USA har man även sett att vargen och dess bytesdjur älgen uppvisar våldsamma variationer i antal vilket antyder att det är omöjligt för ett bytesdjur att nå en stabil balans med det jagande rovdjuret. (se här: https://www.nps.gov/isro/learn/nature/wolves.htm och här: https://isleroyalewolf.org/) Om vi skulle förbjuda all jakt i Sverige skulle vi med säkerhet få se samma våldsamma variationer av mängden varg och älg som där (och alla våra andra djur också).
Som jag nämnt i ett inlägg tidigare så finns det ökande stammar av björn i Jämtland (kanske 1000 individer enbart där) men även ökande mängder i Dalarna, Västernorrland och Västerbotten. Innan årets björnjakt gissar jag personligen att det fanns mellan 3500 och 4000 björnar i Sverige (jag redovisade mina beräkningar i mer detalj för något år sedan i den här länken: (FB) Jägare sköt björn, hävdar nödvärn - anmält som jaktbrott. Västerbotten 2022-09-17). Officiellt ska det visst vara 2900 stycken, en helt orealistisk äldre siffra från 2017. En björn som just klivit ur sitt vinteride tar gärna älgkalvar och det måste alltså ha en viss effekt på älgstammarnas storlek utöver älgjakten. Åtminstone i björnrika områden.
Vi ska vara glada att vi fått tillbaka viltet i skogen och att många av arterna är jaktbara. Jakt är en hälsosam och karaktärsbyggande sysselsättning. Nytta och nöje i kombination. Kanske får vi vänja oss med mindre älg i skogen, men jag tror att mängden kommer att öka igen, åtminstone ovanför Dalälven om cirka tio år eller så.
Varför vill ingen ta tag i frågan med att återinföra Skogsrenen i Sverige? Jag tror den fanns hela vägen ner till Småland en gång i tiden. Den är avsevärt större än tamrenen, är snyggare mer elegant och betydligt skyggare. Det vore väl ett trevligt jaktbart vilt i Götaland och Svealand, eller hur? Tänk att kunna jaga älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, skogsren och vildsvin i södra delen av landet. Vore inte det coolt så säg?
När jag var barn berättade min mormor och morfar om när de var barn, det hände kanske på 1930 till 40 talet eller vad det var. Då gick de alla nämligen man ur huse en dag eftersom de hört att det stod en älg på någon åker i byn.
Ingen hade någonsin sett en älg annat än på bild. De existerade nämligen inte som annat än ett mytiskt väsen. Det här var ändå i en liten by i Ångermanland i Norrland. Föreställ dig det ... på den tiden var skogarna helt tomma, det fanns ingenting annat än fågel i skogen. Kanske någon räv här och där.
Det är svårt att förstå idag hur väsensskilda skogarna i början av 1900 talet var från dagens skogsmark. För det första fanns det väldigt mycket mer gammelskog och lövskog, men skogen var i allt väsentligt helt befriad från stora däggdjur och rovdjur, även rovfågel. Det var tomt. Alla djur större än en räv var borta. Det fanns bara fågel, mygg och myror. Möjligen lite tamdjur på skogsbete.
Idag har vi fler djur, mer djur, än vi troligen haft på många hundra år. Det var nog inga stora mängder djur i skogarna före artonhundratalet heller. Om jag minns korrekt antog man att det i början av 1800 talet fanns kanske som mest 1500 vargar, 1500 björnar samt i runda slängar 1000 lodjur. Hundra år senare var de alla nästan helt utrotade. De vilda klövdjuren var väldigt få, redan då i början av 1800 talet.
(idag finns det gissningsvis 500 vargar, minst 3500 björnar, och kanske 1300 lodjur)
Jakt hade förekommit under lång tid med allehanda verktyg. Musköter och mynningsladdare fanns redan på sexton- sjuttonhundratalet och utöver det så användes armborst, fångstgropar och nät. Man försökte driva varg in i fållor avgränsade med dessa nät exempelvis. Gamla fångstgropar finns överallt i skogen där jag växte upp.
Det är svårt att veta hur mycket vilt som fanns före artonhundratalet. Men vi kan vara absolut övertygade om att vi idag har mer vilt i skogen än vi någonsin haft de senaste 250 till 300 åren och att bestånden var som allra ynkligast under början av nittonhundratalet. Den stora återhämtningen har skett mellan 1950 och idag, de senaste sjuttio åren alltså. Det har långsamt men säkert gått uppåt i årtionden för alla arter utom älgen. Den hade som bekant sin topp redan i början av åttiotalet.
Jag googlade just fram den här sidan som är ganska informativ: https://www.de5stora.com/om-rovdjure...amma-historia/
Den där länken är naturligtvis lite så där lagom politiserad förstås, med pekpinnar osv. Men den är ändå ganska bra tycker jag och stämmer väl hyfsat med vad jag skriver här och i tidigare inlägg i den här tråden. Intressant att höra dina erfarenheter från Kanada, och personligen tycker jag att samerna och renarna ska komma in i tjugohundratalet. Man kan inte fortsätta leva som ett "ursprungsfolk" i all tid och evighet. Varför ska man det?
Renskötseln kanske egentligen håller för stora hjordar också, forskning från Norge antyder att norska samer håller alldeles för stora hjordar i norr vilket leder till svält och utmärglade renar. Det finns incitament att hålla fler renar än marken kan bära i Norge och jag misstänker att samma gäller här och att vi skulle se ökad biologisk mångfald om renen minskar i antal.
Om man spenderar en stund med att googla kan man hitta diagram där beståndsutvecklingen av djur i Sveriges skogar har uppskattats under de senaste hundra åren och de är väldigt intressanta. Det är än i dag hopplöst besvärligt att uppskatta antalet djur i skogen, det varierar inte bara år till år, utan även geografiskt över tid. Mer här ena året, mer därborta nästa år. Alla uppskattningar kan säkert vara felaktiga med plus minus tjugo procent eller mer.
Dessutom har jag och andra en tendens att anta att i ett ostört naturligt ekosystem så finns alla arter i stabil balans. Någon form av optimal jämvikt utan större variation. Det med all säkerhet felaktigt. Det finns naturliga variationer i antal individer som beror på en myriad olika orsaker och samband. Ett exempel är den komplexa interaktionen mellan de tre arterna räv, lodjur och rådjur.
När rävskabb sprider sig i vågor genom rävbestånden, så kommer lodjuret oundvikligen i kontakt med dessa smittade individer och får själva samma skabb, djuren dör. Bestånden av räv och lodjur kollapsar och det i sin tur låter mängden rådjur öka dramatiskt. Detta har skett i omgångar de senaste femtio sextio åren. De efterföljande generationerna räv och lodjur återhämtar sig dock på något årtionde men i olika takt och uppnår aldrig en harmonisk stabil balans över tid.
Man har sett liknande variationer mellan det kanadensiska lodjuret och dess bytesdjur snöskoharen. I USA har man även sett att vargen och dess bytesdjur älgen uppvisar våldsamma variationer i antal vilket antyder att det är omöjligt för ett bytesdjur att nå en stabil balans med det jagande rovdjuret. (se här: https://www.nps.gov/isro/learn/nature/wolves.htm och här: https://isleroyalewolf.org/) Om vi skulle förbjuda all jakt i Sverige skulle vi med säkerhet få se samma våldsamma variationer av mängden varg och älg som där (och alla våra andra djur också).
Som jag nämnt i ett inlägg tidigare så finns det ökande stammar av björn i Jämtland (kanske 1000 individer enbart där) men även ökande mängder i Dalarna, Västernorrland och Västerbotten. Innan årets björnjakt gissar jag personligen att det fanns mellan 3500 och 4000 björnar i Sverige (jag redovisade mina beräkningar i mer detalj för något år sedan i den här länken: (FB) Jägare sköt björn, hävdar nödvärn - anmält som jaktbrott. Västerbotten 2022-09-17). Officiellt ska det visst vara 2900 stycken, en helt orealistisk äldre siffra från 2017. En björn som just klivit ur sitt vinteride tar gärna älgkalvar och det måste alltså ha en viss effekt på älgstammarnas storlek utöver älgjakten. Åtminstone i björnrika områden.
Vi ska vara glada att vi fått tillbaka viltet i skogen och att många av arterna är jaktbara. Jakt är en hälsosam och karaktärsbyggande sysselsättning. Nytta och nöje i kombination. Kanske får vi vänja oss med mindre älg i skogen, men jag tror att mängden kommer att öka igen, åtminstone ovanför Dalälven om cirka tio år eller så.
Varför vill ingen ta tag i frågan med att återinföra Skogsrenen i Sverige? Jag tror den fanns hela vägen ner till Småland en gång i tiden. Den är avsevärt större än tamrenen, är snyggare mer elegant och betydligt skyggare. Det vore väl ett trevligt jaktbart vilt i Götaland och Svealand, eller hur? Tänk att kunna jaga älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, skogsren och vildsvin i södra delen av landet. Vore inte det coolt så säg?
__________________
Senast redigerad av Proprioception 2023-09-12 kl. 19:55. Anledning: tamdjur på skogsbete
Senast redigerad av Proprioception 2023-09-12 kl. 19:55. Anledning: tamdjur på skogsbete
