Varför säger folk sök vård? Tror ni på att psykologi hjälper och hur i så fall?

Det har blivit mer vanligt de sista 20 åren att folk säger så. Innan brydde man sig mer om varandra och många försökte leka amatörpsykologer i tron om att de kunde hjälpa de som mådde dåligt av olika anledningar.

När man säger "sök vård" eller "sök hjälp" även när en person har problem som skulle kunna vara ganska enkla att lösa, är det mest ett sätt för dem att slippa bry sig. "Det får någon annan ta hand om, jag har nog med mitt".

Själv leker jag gärna "amatörpsykolog" och försöker hjälpa folk om jag kan. Jag tycker det är en skön känsla att känna att man faktiskt gjort något bra och betydelsefullt för någon annan.

Jag rekommenderar inte längre psykologer, även om vissa av dem faktiskt är bra och vill hjälpa. Detta efter att själv ha gått hos ett antal olika psykologer sedan 25-års-åldern. Ofta har jag fått känslan av att flera av dem faktiskt har ett intresse av att hålla kvar patienten i ett sämre mående. Det är sällan de kommer med konkreta förslag på hur man skulle kunna lösa sina problem. Istället sitter de och ställer frågor, ofta om sådant som man redan svarat på, och frågar "hur tänker du kring det"? Det känns som att de bara vill prata i det oändliga utan att komma fram till något.

Sök vård!
- Kön är lång, hur länge har du stått?

Ofta betyder det bara att du är dum i huvudet. Ofta att man skulle vara moraliskt defekt.

Men ibland är det bokstavligt och då tror personen att det finns magisk psykvård som lätt kan ta bort alla problem och karaktärsavvikelser en människa har.

Många ska tydligen "söka vård" för autism, det går ju inte ens att bota. Man ska tydligen också vårda bort att vara trans.

Men på riktigt, folk TROR att man kan gå till den magiska psykiatrin helt weird och komma ut som en ny person.

Säg att man "bara" har depp och ångest, då får man ju inte vara hos psykiatrin fast man kanske behöver. Då ska någon somalisk läkare sitta på vårdcentralen och skriva ut sertralin och Atarax och sedan är det meningen att man ska bli bra.

Har du lust att utveckla vad du menar med underutvecklad? Är det synonymt med lätt utvecklingsstörning eller något annat?

Känslomässigt kanske, ja. Det märks att de har ett humorsinne som ligger på samma nivå som en 10-årig pojkes, att de har en omogen syn på förhållanden och intimitet och att de själva inte märker det, och att det är därför de är ensamma.

Språkligt och logiskt är de säkert normala, och det är väl därför de framstår som normala män när de skriver på flashback att de är ensamma och att kvinnor har för höga krav.

Ok. Tack för svar. Antar att man bör lära känna någon väl, innan man avgör humornivån. Blir ju skumt om omdömet är helt annat angående humornivån från många andra. Och humor kan ju skilja sig väldigt också.

Fast det märks rätt omgående om en vuxen människa inte har en normalt utvecklad hjärna. Hundratals små ledtrådar som talar om för ens egna empati att det är ett mentalt barn man har att göra med.

Hm, jag är inte alls beredd att hålla med dig om det.

Du har en del poänger men dom största homunculus är de som är elaka och ignoranta.

Utveckla tack!

Jag känner ofta att jag får kärlek/känslor och ger kärlek/känslor...plus minus noll...ändå är kärlek bland det alla måste få.