Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2022-10-29, 14:56
  #1
Medlem
I ett så gammalt, omfattande, märkligt hanterat, olöst fall som Palmemordet…

…varför är det så få som förstår den vittnespsykologiska relevansen, när en vittnespsykolog bidrog förtjänstfullt (trots en mycket begränsad omfattande bedömning av materialet) till att frikänna en oskyldigt dömd utpekad syndabock, redan 1989?

…varför verkar ingen förstå att utvecklingen inom detta område gjort fantastiska framsteg sedan mordet och att kunskap lätt kan införskaffas och tillämpas på ett så lättillgängligt material, av vem som helst, när som helst?

…varför är inte materialet från Palmeutredningen och media analyserad med mångårig forskningsgranskad kunskap och metodik?

…varför är det inte diskussioner om tolkningar och bedömningar om detta baserad på denna kunskap som konstruktivt diskuteras i olika Palmeforum, för att verkligen föra utredningen framåt?

…varför finns det så mycket gissningar, spekulationer och vinklade antaganden i analyserna av vittnesmålen och andra uppgifter i utredningen? Ibland säkert omedvetna, ibland väldigt medvetna och avsiktligt desinformerande.

Det är nästan lite som Palmeutredningen själv, det bara står och stampar…

Ursäkta, något provocerande inledande frågeställningar. De är tänkta att väcka ett intresse och en nyfikenhet på vad verklig användbar kunskap i kombination med just Palmemordet kan medföra. Vi får se tillsammans om frågeställningarna klarnar något i resten av detta inlägg.

Vad handlar vittnespsykologi om och varför är det så viktigt i detta fall?

Vittnespsykologin är ett inriktat område som en del av rättspsykologin som i sin tur är en del av psykologi i stort. Just denna del av psykologin är väldigt viktig då den är så avgörande för många personers liv och vilken typ av samhälle vi vill ha och leva i. Den är starkt kopplad till juridik, lagar och regler vi alla har att förhålla oss till. Kort kan man säga att den finns till för att underlätta att skyldiga personer till brott blir straffade och att oskyldiga inte blir det.

Själva vittnespsykologigiska grenen fokuserar på det som är relevant när det gäller vittnen och till viss del misstänkta, då det kan vara svårt i en utredning att veta vem som är vad. Det finns så klart även skillnader runt om i världen kring hur länge och på vilket sätt man har förlitat sig på vittnesmål och identifikationer av gärningsmän i utredningar och i domstolar.

Om det kort ska nämnas några intressanta specifika teorier inom detta område, som kan kopplas till vittnen vid ett brott så kan dessa vara bra exempel:

”Vapenfokuseringseffekten”, som lite kort handlar om att finns det med ett vapen i samband med ett brott så tyder forskningen på att vittnen kommer att fokusera mer på vapnet och samtidigt kunna återge andra detaljer lite sämre. I en sådan situation bör man överväga att värdera dessa övriga uppgifter något mer kritiskt.

”Bystander-effekten” som lite kort ger stöd för att ju fler personer som bevittnar ett brott så ökar risken att ingen tar tag i situationen och försöker hjälpa till. Det finns tyvärr ett känt fall (mordet på Kitty Genovese) som visade på detta märkliga mänskliga agerande som i grunden även handlar om ett angränsande psykologiskt område, som socialpsykologi.

Utvecklingen inom vittnespsykologin har ofta sitt ursprung i märkliga händelser i samband med brott och det är då studier genomförts för att försöka förstå dessa. Det finns nästan obegränsat med intressanta teorier och studier inom detta område. Det är detta jag gärna vill dela med mig av och inspirera till att fördjupa sig i.

Som vittnen är vi inga videobandspelare
Det är bara acceptera att vi inte är några videobandspelare som kan lagra och spela upp information av en händelse när det behövs och minnet kan påverkas av många olika anledningar, vilket dock ofta har mycket enkla förklaringar. Sedan är vi människor som vill bidra socialt i en kontext, en samtid. Vi har individuella motiv och drivkrafter som även det påverkar innehållet, hur vi återger information och hur vi vill framställa oss själva.

MEN i allt detta finns otroligt mycket information att hämta och det är viktigt med vittnesuppgifter för att utreda brott och att uppfattningen att vittnesuppgifter generaliseras som ”icke trovärdiga” och ”icke tillförlitliga”, blir då provocerande, när man har denna kunskap. Att detta blir till ”en sanning” för att man inte förstår, är det allvarliga. Om inte annat för att andra skall våga vittna i framtiden. Något som myndigheterna idag brottas med.

Alla de oskyldiga vittnen som bidragit med så mycket i just detta fall, har absolut rätt till en ordentlig upprättelse efter alla år och materialets i utredningen behöver ”dissekeras”.

Ambition
Ambitionen med detta inlägg är att tydliggöra olika metoder och en del av forskning som stöder denna i väldigt grova drag och lyfta fram några detaljer som kanske kan öka förståelsen för både kunskapen och metoderna. Förhoppningsvis väcker det ett intresse att utveckla och dela ett mycket spännande intresse för detta extremt viktiga område. Jag vill tydliggöra tidigt att det på intet sätt är någon ambition att vara heltäckande, då det är ett stort område.

Finns ett intresse, skulle jag kunna delge mer av min begränsade kunskap, i någon form framöver.

Vetenskapliga belägg
Som många olika typer av forskning bedrivs så finns det brister, det finns studier och metoder som inte har tillräcklig vetenskaplig grund, som inte replikerats tillräckligt. Det finns tidigare metoder som visat sig vara skadliga för rättssäkerheten, vilket även det, innebär att det är en kunskap som befinner sig i förändring hela tiden.

Det är till viss del svårt inom forskning att med experimentella studier försöka avspegla en verklighet, detta område är verkligen inget undantag. Det kan vara svårt att jämföra omständigheter i verkligheten, där ”insatserna” är mycket högre och mer ”livsavgörande” (”high-stakes”) än i laboratoriemiljö. Detta har man dock försökt hantera och kontrollera i många studier.

MEN att mycket av den kunskap som redan finns inte ens används eller diskuteras är chockerande. Det är inte ambitionen, engagemanget eller läsviljan jag ifrågasätter, den finns uppenbarligen där, men kunskapen… Det blir en fråga om spekulationer och gissningar i stället för använda vetenskapligt testat kunskap som grund. Rekommendationen från mig som ”bara” analyserat materialet ett år har sedan länge varit att andra skall skaffa sig denna kunskap INNAN man dyker ner i materialet i denna utredning eller läser ALLA de böcker som finns i ämnet, som tyvärr inte heller är baserad på denna kunskap.

Först några grunder, några ord om minnet
När det gäller minnet så har det studerats otroligt länge och det finns många vedertagna studier som byggts till en grund för hur människan minns saker. Man minns ofta saker som är viktiga för oss. Glömmer naturligt andra då det skulle vara en omöjlighet för oss att hantera och lagra ALL information. I vissa fall glömmer vi även, för att skydda oss själva. Att många vet att minnet påverkas är allmänt känt men orsakerna kan vara svåra att överblicka.

I anslutning till minne inom vittnespsykologin pratar man ofta om semantiskt (kunskapsminne) och episodiskt minne (händelser). Jag nämner dessa och några andra vedertagna begrepp framöver så fler kan googla och fördjupa sig, om intresse finns.

Några ord om perception
Även om vi anser oss ha ett bra minne så är det viktigt att förstå att detta inte räcker för att kunna lagra information. Det handlar om vad vi har möjlighet att uppfatta, vilken perceptionsförmåga vi har individuellt och i det sammanhang vi skall försöka lagra informationen. Har en person inte haft uppmärksamheten riktad mot en viss händelse, så finns inte samma möjligheter att lagra korrekta detaljer i alla lägen. I dessa lägen blir det naturligt för vår hjärna att försöka fylla i detaljer och antagande som i vissa fall baseras på subjektiva bedömningar och individuella erfarenheter. Dessa påverkar såklart vår egen minnesbild. Dessa förändringar gör människan i princip automatiskt för att själv kunna förstå en händelse och sedan kunna återge denna för andra utan att den blir fragmenterad och osammanhängande. Sådana historier vill vi själva inte berätta och troligen ingen annan lyssna på. Det är naturligt.

Har en person gjort något annat samtidigt som en händelse kan även detta påverka möjligheterna att lagra information i minnet. Detta är såklart individuellt och i viss form baserat på kön, som många säkert redan vet.

Återkallning/återgivning av ett minne från en händelse, som i ett vittnesförhör
I samband med återgivning kan mycket av den samlade minnesbilden ligga till grund och samtidigt tillkommer nya dimensioner till varför man återger det man gör, på vilket sätt med mera. Det kan nu finnas anledningar till att man inte återger allt. Det kan finnas motiv till varför man säger oriktiga saker. Utelämnar viss information. Att minnesbilder har förändrats. Det kan finnas förklaringar till varför man minns fel, eventuellt överskattat sina egna möjligheter att faktiskt uppfatta saker i samband med händelsen.

Det kan finnas sammanblandningar av andra minnesbilder som påverkar det man lyfter fram som kan ha en förklaring i tiden mellan en händelse och utsagan. Det kan vara så att i samband med av att man skall lämna sin information blir påverkad av den som genomför förhöret och inte bara under det förhöret förändrar sin minnesbild utan även i efterkommande utsagor. Detta kan leda till att en förändrad bild blir ett verkligt minne för personen och när senare utsagor ges blir dessa mycket övertygande och verkliga för vittnet.

Forts…
Citera
2022-10-29, 15:03
  #2
Medlem
…forts.

Som summering finns det många delar att beakta och det kan verka svårt och kanske omöjligt att veta vad någon verkligen sett, vad någon tror sig ha sett, vad som är en detalj från en annan händelse, en annan tidpunkt, vad som är en fantasi eller en verklighet, något man blivit övertygad av, något man inte vill uppge, att man faktiskt ljuger och eventuella motiv till detta.

Går det att reda ut detta baserat på dagens kunskap och metoder?

Visst går det! Så för att ge en liten inblick i detta, lite djupare än diskussioner jag fått erfara i Palmemordsrelaterade sammanhang och forum, så nämner jag kort lite grunder kring omständigheter som kan påverka vittnesuppgifter. Sedan har jag valt ut en metod för att göra en lite djupare analys av informationen i en utsaga. Den har både en svensk förankring och kan vara en bra grund att ifrågasätta materialet i utredningen med, speciellt i just detta fall.

Vidare beskriver jag kort några andra verktyg och metoder som kan innebära nya sätt att analysera utsagorna på. Flera av dessa används runt om i världen och det finns studier på hur korrekta och fungerande dessa är.

Grundläggande variabler kring vittnen

Det finns många olika variabler i vittnesutsagor som bör vägas in och kan delas in i olika kategorier.

Delar som handlar om själva händelsen som: hur ofta en händelse skett, hur lång tid som förflutit sedan händelsen, under hur lång tid som händelsen utspelade sig, typ av händelse, om vapen var inblandat.

Exempel på delar som kan vara relevanta för vittnet som: Vittnets trötthet, fysiska upphetsning vid händelsen, kronisk ångest, neuroticism, extraversion, reflektion-impulsivitet, behov av bekräftelse/stöd, morgon eller kvällstyp, självövervakning, sinnesstämning, alkoholpåverkan, ålder, ras, kön, scheman/stereotyper, fysisk attraktivitet, själv offer för brott, självförtroende, om vittnet är en polis, samarbetande vittnesmål.

Delar som kan vara relevanta för en gärningsman: kön, kroppsstorlek, längd, etnicitet, gång.

Delar som har med vittnesmålen att göra: Tiden för återgivandet efter händelsen, typen av återgivning, om vittnet anstränger sig för att minnas, ledande frågor från förhörsledaren, minnesunderlättande teknik, kognitiv intervju. (Löst översatt av Google och mig från ref. 1)

Alla dessa delar är exempel på hur olika nivåer av värderingar kan göras för att förstå ett vittne i en situation och många omkringliggande faktorer som kan påverka ett vittnesmål. Självklart framgår inte allt detta ur vittnesmålen i just detta fall men att ha dessa variabler i bakhuvudet underlättar att bilda sig en uppfattning om vittnet för att kunna göra en bättre och en mer noggrann bedömning av informationen i utsagorna. Det finns vid flera förhör och andra källor en stor möjlighet att bilda sig en uppfattning om detta i just detta fall för respektive vittne.

Verktyg för analyser av utsagor
Sedan 1950-talet har sökandet efter verbala ledtrådar till osanningar accelererat, och hittills har ett betydande antal visat sig vara undersökande för lögner och osanningar. Vissa verbala ledtrådar mäts isolerat, men de flesta undersöks som en del av verktyg för en ”verbal sanningsenlighetsbedömning” och här nämns tre av dessa verktyg: Statement Validity Analysis (SVA), ”verklighetsövervakning” (Reality Monitoring, RM) och ”vetenskaplig innehållsanalys” (Scientific Content Analysis , SCAN).

Fördelen med dessa verktyg är att de utgår ifrån informationen i utsagor från vittnen, misstänkta men även till viss del hur förhören går till och utformas.

Fokus ligger på dessa tre verktyg eftersom de är ofta används av utövare och/eller forskare. SVA är det vanligaste forskade ”verbal sanningsenlighetverktyget” hittills och mer än 50 studier har publicerats för att undersöka hur detta verktyg fungerar. Det är också det som ofta används i det dagliga livet då SVA-bedömningar används som bevis i brottmålsdomstolar i flera europeiska länder.

SVA
Statement Validity Analysis (SVA) är ett verktyg utformat för att fastställa trovärdigheten i barnvittnes vittnesmål i rättegångar för sexualbrott. Det är inte förvånande att en teknik har utvecklats för att verifiera om eller inte, ett barn har utsatts för sexuella övergrepp. Det är ofta svårt att avgöra fakta i en anklagelse om sexuella övergrepp, eftersom det ofta inte finns någon medicinsk eller fysiska bevis. Det är ofta som det påstådda offret och den tilltalade avger motsägelsefulla vittnesmål, och ofta finns det inga oberoende vittnen som kan ge en objektiv version av händelserna. Detta gör att uppfattningen om den tilltalades och det påstådda offrets trovärdighet blir viktig. Det påstådda offret befinner sig i en ofördelaktig position, speciellt om han eller hon är ett barn, då vuxna har en tendens att misstro barns uttalanden. SVA-bedömningar accepteras som bevis i vissa nordamerikanska domstolar och i brottmål i flera västeuropeiska länder inklusive Tyskland, Nederländerna, Spanien och Sverige.

Verktyget kommer från Sverige (Trankell, 1972) och Tyskland (Undeutsch, 1982) och består av fyra steg: en analys av inblandade i ärendet, en semistruktukturerad intervju, en kriteriebaserad innehållsanalys (CBCA) som systematiskt bedömer kvaliteten på det transkriberade förhöret och slutligen en utvärdering av CBCA-resultatet via en uppsättning frågor (”validity checklist”). Mycket av SVA-forskningen analyseras med metoden hos CBCA, ett av de fyra SVA-stadierna, att kunna diskriminera mellan sanningssägare och lögnare. Även ”validity checklist”, ett annan skede av SVA-förfarandet, har stora fördelar med att bedöma utsagor.

Verktyget är utformat mot barn men kan även användas på vuxna med något annorlunda bedömningsaspekter.

De olika delarna i SVA
I första delen handlar det alltså om att bilda sig en uppfattning om de inblandade och att planera inför ett förhör som beroende på vilken typ av person detta är skall följa vissa regler. Är det barn måste man vara otroligt försiktig med ledande frågor som kan påverka barn utsagor. När sedan informationen har samlats in (vilket skulle kunna motsvara ett förhör i en 36 år gammal utredning) så kan man analysera informationen mot flera kriterier i CBCA.

Några exempel på detta är:
Generella egenskaper
1. Logisk struktur. Konsekvens av uttalandet i termer av att inte innehålla logiska inkonsekvenser eller motsägelser.
2. Ostrukturerad presentation. Presentation av informationen i en (icke) kronologisk ordning.
3. Antal detaljer. Inkluderandet av specifika beskrivningar av plats, tid, personer, föremål och händelser.
Specifikt innehåll
4. Kontextuell inbäddning. Händelser som placeras i tid och plats. Händelser och agerande som kopplas till andra dagliga aktiviteter och/eller rutiner/seder.
5. Beskrivningar av interaktioner. Information som åtminstone länkar samman den påstådda gärningsmannen och vittnet.
6. Återgivning av samtal. Delar av samtalet redovisas i originalform eller om de olika talande inblandade känns igen i återgivna dialoger.
7. Oväntade komplikationer under händelsen. Element som ingår i uttalande som är något oväntat.
8. Ovanliga detaljer. Detaljer om personer, föremål eller händelser som är unika, oväntade eller överraskande i kontexten, men meningsfullt i sammanhanget.
9. Överflödiga detaljer. Detaljer i samband med anklagelser som inte är väsentliga för anklagelsen.
10. Korrekt rapporterade detaljer. Omnämnande av detaljer som ligger bortom intervjupersonens förståelse. Förekommer bl.a. när barn är offer och en vuxen har sagt till barnet vad barnet skall säga.
11. Relaterade externa kopplingar. Händelser rapporteras som inte är en del av det faktiska påstådda brottet, men är relaterat till brott generellt.
12. Berättelser om subjektiv mental aktivitet. Utveckling och förändringar av känslor upplevda vid tidpunkten för händelsen. Detta kriterium också inkluderar även rapporter om kognitiva tankar.
13. Tillskrivning av förövarens mentala tillstånd. Beskrivningar av de påstådda förövarens känslor, tankar eller motiv under händelsen.
Motivationsrelaterat innehåll
14. Spontana korrigeringar. Rättelser som görs under tiden eller information som läggs till tidigare material utan att blivit tillfrågad av intervjuaren.
15. Erkänner brister i minnesbilder. En intervjuperson erkänner brist på minnesbild genom att säga exempelvis "jag vet inte" eller "jag kommer inte ihåg”.
16. Att väcka tvivel om sitt eget vittnesmål. Intervjupersonen anger själv en del av hans eller hennes beskrivning som låter udda, osannolik, tveksam osv.
17. Självförakt. Inkludering av personligt ogynnsamma, självinkriminerande detaljer.
18. Ursäkta förövaren. Att inte skylla på förövaren eller ursäkta hans eller hennes beteende.
Brottsspecifika element
19. Detaljspecifika drag som är typiska för brottet. Beskrivning av delar av brottet som är kända av proffs och som är typiska för brottet men som är kontraintuitivt för allmänheten.
(Löst översatt av Google och mig från ref. 2)

Forts…
Citera
2022-10-29, 15:10
  #3
Medlem
…forts.

En CBCA-utvärdering i sig är inte tillräcklig för att dra slutsatser om sanningshalten i ett uttalande, eftersom CBCA-poäng kan påverkas av andra faktorer än påståendets sanning. Ta till exempel intervjupersonens ålder. Kognitiva förmågor och språkbehärskning utvecklas under barndomen, vilket gör det gradvis lättare att ge detaljerade redogörelser för vad som har bevittnats. Därför är det mindre troligt att alla typer av detaljer förekommer i små barns uttalanden. Även barn under åtta år
kan ha svårt att se världen ur någon annans perspektiv, alltså kriterium 13, redogörelser för gärningsmannens psykiska tillstånd kommer sannolikt inte att förekomma i uttalanden av små barn. Slutligen har yngre barn mindre utvecklad meta-kognitiv och meta-minnesförmåga. D.v.s. att veta om eller inte vad de vet eller att komma ihåg ett tidigare svar. De blir då mindre benägna att vara medvetna om luckor i sina minnen.


Vidare i SVA verktyget
Den fjärde och sista fasen av SVA-metoden är att undersöka om någon av dessa alternativa förklaringar kan ha påverkat närvaron av CBCA-kriterierna i avskrifterna. För detta ändamål har en ”validitetschecklista” sammanställts. Den omfattar 11 punkter (härefter kallade "yttre faktorer") som man tror kan påverka CBCA-poäng. Genom att systematiskt ta itu med var och en av de yttre faktorerna som nämns i validitetschecklistan, utforskar och överväger utvärderaren alternativa tolkningar av CBCA-resultaten. Varje jakande svar som utvärderaren ger på en extern faktor, väcker en fråga om giltigheten av CBCA-resultatet. I ”validitetschecklistan” här nedan, finns exempel på vad man kan ta hänsyn till för externa faktorer som kan påverka utsagorna. (Löst översatt av Google och mig från ref. 2)

(1) Lämpligheten av språk och kunskap, till exempel mental förmåga hos personen
(2) Lämpligheten av känslomässiga uttryck som den intervjuade uppvisar i samband med intervjun
(3) Intervjupersonens mottaglighet för påverkan av förhörsledaren
(4) Belägg för suggestiva, ledande eller tvångsmässigt ifrågasättande av förhörsledaren
(5) Övergripande bedömning av hur omfattande och heltäckande intervjun är
(6) Motiv att rapportera viss information, till exempel värdering av intervjupersonens relation till andra inblandade personer. Tyder på möjligt motiv för osanna påståenden.
(7) Sammanhanget för den rapporterade händelsen. Sammanhanget kring alla utsagor och om hur dessa har initierats.
(8) Påtryckningar att rapportera falskt, som till exempel indikationer på att andra föreslog, coachade, pressade eller tvingade intervjupersonen att lämna ett osant vittnesmål eller osanna detaljer.
(9) Överensstämmelse med verkligheten, naturlagar eller om de beskrivna händelserna är orealistiska.
(10) Överensstämmande med andra utsagor personen givit, andra personers utsagor.
(11) Överensstämmelse med andra bevis, till exempel om det finns viktiga delar i uttalandet som är det motsägs av tillförlitliga fysiska bevis eller andra konkreta bevis.

I det fjärde steget av SVA-förfarandet vid utvärdering av CBCA resultat adresserar utvärderaren systematiskt var och en av de externa faktorer som nämns i validitetschecklistan, och utforskar och överväger alternativa tolkningar av CBCA-resultaten.

Kommentar
Det är här som dessa verktyg blir intressanta. Det är alltså baserat på informationen i utsagan som det faktiskt går att värdera om detta är trovärdigt och upplevt eller misstänkt uppdiktat och/eller en påverkad utsaga. Exempelvis blir det högre poäng i en utsaga för detaljer som avviker, om vittnet är ärligt och säger att hen inte minns, innehåller rumsspecifika detaljer, detaljer i rörelser osv. Det går alltså bilda sig en uppfattning om hur verklig en utsaga är, bara baserad på informationen som ges. Detta kan förstås gälla delar av ett vittnesmål och även något som går att värdera mellan olika vittnesmål, om uppgifter förändras eller anpassas.

Självklart är det bra om det finns vittnesförhör både på video och på band som komplement för att kunna göra bedömningar av fysiska och hörbara detaljer som kan ge tecken på osanningar eller verbala nyanser i formuleringar som avviker från vad som faktiskt sägs.

Men studier har dock visat på att mycket av den allmänna uppfattningen om signaler för om en person inte talar sanning, som att personen har en flackande blick kan vara direkt skadlig vid en bedömning. Även ärliga människor flackar med blicken när de talar sanning. Inom olika kulturer är detta ett mycket varierat kulturellt beteende, speciellt i myndighetssammanhang. Därför kan analyser av den faktiska informationen innebära fördelar.

Andra verktyg som kan vara bra att känna till
Det finns även andra verktyg som det går att finna mycket intressanta delar i att ta med sig in i bedömningar av olika typer av utsagor kring fallet. I flera fall kan dessa verktyg användas som komplement och i vissa fall överlappar metoderna varandra.

”Reality monitoring” (RM)
RM är ett populärt verktyg som används primärt över världen i vetenskapliga sammanhang. En tänkbar orsak till det, är att det har en stark teoretisk förankring genom att anknyta och relatera till kognitiva processer som används för att skilja på verkliga och inbillade/fiktiva händelser. Många som använder RM tror även att det är relevant i fråga om lögner och osanningar och kan tillämpas även i dessa fall.

RM kan användas för att differentiera egenskaperna kring minnet av en händelse som verkligt eller fiktivt då dessa skiljer sig i flera avseenden. Som exempel innehåller verkliga minnen mer information av sensorisk karaktär (”sensory information”). Detaljer om lukter, smak, känsel med mera.

Exempel på minnen som är mer fiktiva kan vara om personen kognitivt resonerar om detaljer som att ”Jag måste haft en mössa på mig den natten, eftersom det var kallt ute”. I detta fall tyder dessa resonemang på något som är mer vagt och mindre korrekt och kan tyda på att det är efterkonstruerat eller uppdiktat.

Scientific Content Analysis (SCAN)
Detta utvecklades av den tidigare israeliska polisen Avioam Sapir och används över världen inom olika områden som i rättsväsende, olika stater, militära organisationer.
Denna metod bygger dock till stor del på att vittnen och misstänkta skriver sin egen redogörelse för att analysera innehållet i en utsaga. I fallet med Palme är detta inte direkt förekommande MEN eftersom materialet i PU är manipulerat och vissa utsagor är uppenbart fiktiva så finns det många delar i denna metod som även bidrar med mycket information, för att förstå ett motiv och bygga ett sammanhang.

Här kan ett exempel som ”structure of statement” vara ett bra tips då det normalt sett i en beskrivning av en händelse bör finnas en rimlig balans i hur mycket information som finns mellan olika delar i en utsaga. En riktlinje för en verklig utsaga är att 20% handlar om det som leder fram till händelsen, nästa 50% handlar om själva händelsen och de sista 30% handlar om det som händer efter händelsen. Jämför gärna detta med när ett kort polisförhör avslutas med ”Han säger på fråga att han icke lagt märke till någonting som kan sättas i samband med brottet och har därför inte hört av sig.” Detta i relation till ett svenskt statsministermord.

Några andra exempel på vad som analyseras och som tyder på verkliga och riktiga utsagor är att en utsaga som innehåller förnekelse till brott som ”Jag gjorde inte…” anses vara mer trovärdiga än de utan.

I en utsaga som inkluderar en annan person, så är det normala att man introducerar den personen och relationen till den. En person som inte presenterar en person anses vilja dölja en koppling till denna av någon anledning. Vilket kan tyda på osanningar.

Det kan även handla om utebliven information. Om utsagan innehåller en händelse och formuleringar som följer efter en beskrivning av en händelse ”en stund senare…”, ”slutligen…”, ”senare…”, ”kort därefter…” efter beskrivning av en händelse, finns det anledning att tro att det hänt något mellan dessa händelser som personen vill utelämna.

Det handlar alltså till stor del om hur vi kognitivt tänker när vi berättar om en händelse och anpassar den av olika anledningar.

REID-tekniken (bara som referensinformation)
Läs gärna mer om REID-tekniken och underliggande verktyget BAI (Behaviour Analysys Interview) som har en mycket svag vetenskaplig förankring. Det är en metod som inte skall användas då det finns bättre sätt att få fram rätt information. Men det förekommer nämligen inslag av detta i konfronterande förhör av oskyldiga vittnen i fallet med Palmemordet, vilket kan ge förklaringar till PU:s hantering av vittnen. Här finns det alltså tydliga tecken på rättsövergrepp mot vittnen.

Status idag inom detta område
Hela detta forskningsområde har en otroligt intressant period sedan många år när möjligheten att DNA-testa personer dykt upp som teknisk bevisning. Det finns så många fall i U.S.A där dömda personer suttit många år i fängelse för att sedan bli frikända med ny bevisning och samtidigt har de riktiga brottslingarna blivit dömda. Det intressanta är att de då även har analyserat hela fallet och tagit reda på vad det tidigare brustit. Det kan röra sig om att vittnen varit säkra på ett utpekande men blandat ihop gärningsmannen med någon de sett i ett annat sammanhang. Men även flera fall där poliser påverkat vittnen att peka ut personer för att de varit övertygade om att den de misstänker, är den skyldiga.

Forts…
Citera
2022-10-29, 15:16
  #4
Medlem
…forts.

De har till och med visat sig att de riktiga gärningsmännen redan funnits i utredningen men att dessa personer inte utretts av olika skäl. Det finns även exempel på hur polisen använt sig av vedertagna metoder som REID-tekniken för att förhöra personer och där det senare visat sig att metoderna fått oskyldiga personer att till och med erkänt att de är skyldiga till brott som de inte ens har begått. Det kan bero på att polisen presenterat bevisning som inte finns och/eller förhört vittnen/misstänkta på ett näst intill tortyrliknande sätt, som innebär att de erkänner bara för att få ett slut på stressen och pressen.

Läs gärna mer om det fantastiska projektet som försöker förbättra rättssäkerheten och öka kunskapen om saker som påverkar vittnen och rättssystemet: Innocenseproject finns på nätet.

Förutsättningar för bra förhör
Självklart finns det en stor poäng med att även förstå hur riktiga vittnesmål skall genomföras för att kunna skapa förutsättningar för vittnen skall kunna återge så mycket detaljerad och korrekt information som möjligt. Här finns metoder för att hjälpa ett vittne att mentalt transporteras tillbaka till tidpunkten för händelsen för att få hjälp att beskriva så mycket som möjligt. Här finns flera begrepp som underlättar som den ”kognitiva intervjutekniken” och ”utredande intervjun” (investigative interviewing) som är en del av PEACE modellen. En modell i fem faser som står för ”Planing and preparation”, ”Engage and explain”, ”Account, clarification and challenge” och ”Closure and Evaluation”.

Är detta sätt relevant för ett 80-tals material?
Visst är flera av alla dessa tekniker, verktyg och metoder utvecklade sedan 80-talet MEN den stora fördelen med denna kunskap är att det mycket lättare går att genomskåda de förhör som inte följer ett normalt format, som fanns redan vi denna tidpunkt vid förhör av oskyldiga vittnen. Vid en mycket snabb genomgång av förhören i denna utredning syns det väldigt tydligt mönster hur förhörsledarna och olika vittnen avviker från normala vittnesmål. Det blir tydligt hur märkligt förhörsledare agerar, vad som sägs och inte sägs när vittnesmålen inte följer en normal struktur. Det finns även exempel på bra förhör vilket påvisar att kunskapen fanns redan på den tiden. Här finns det otroligt mycket att hämta för den som tidigare endast tolkat vad vittnet sagt i förhören. Vill man komma vidare i denna utredning är denna kunskap ”en guldgruva”.

Framtiden
Som engagerad i utveckling så vill jag lyfta fram vilket fantastiskt intressant område det är idag. En del jag inte nämnt berör lögndetektorutvärderingar som används i mycket större omfattning runt om i världen. Det har studerats mycket även kring detta tidigare men en spännande parallell till detta är att det forskas mycket om hur hjärnan reagerar när man exempelvis återger ett verkligt och fiktivt minne. Det finns studier där ”hjärnavbildningsverktyg” används för att se vilka områden i hjärnan som ”tänds upp” i samband med olika utsagor, för att kunna detektera om de är fantiserade eller självupplevda.

Eller ”P300 hjärnvågen” som är en speciell typ av händelserelaterad potential i hjärnan, det vill säga framkallad av relativt ovanliga stimuli men som har särskild betydelse för en person. Ett antal laboratoriestudier har rapporterat att man använder P300-vågor för att särskilja skyldiga och oskyldiga alternativ i experiment.

Har allt detta relevans till Palmemordet?

Självklart!
Vi har redan haft vittnespsykologen Astrid H som mycket begränsat, men mycket betydelsefullt, deltagit i just detta fall, redan -89. Hennes insats finns dokumenterad och tillgänglig på Youtube för ALLA att ta del av. Har man inte lyssnat tidigare så är det måste, för att förstå. Är det svårt att ta till sig, lyssna flera gånger, även när du lärt dig mer. Det är information och bedömningar som är otroligt relevanta fortfarande och betydelsefulla för utredningen. Hennes vassa kritik mot materialet i utredningen, bristande underlag och avsaknad av inspelningar från viktiga centrala vittnen, borde ge många belägg för att allt inte gått rätt till, under hela utredningen!

Vi har för övrigt flera framstående svenska forskare inom detta område, Granhag och Strömvall som även ligger bakom SUE-tekniken (Strategic Use of Evidence). En fantastisk intressant metod om hur man använder bevis mot misstänkta på ett genomtänkt sätt, för att (väldigt förenklat) ställa rätt frågor mot misstänkta INNAN man avslöjar bevisen så den misstänkta inte lätt skall kunna komma på enkla bortförklaringar som exempelvis, ”jaha, jag brukar låna ut min mobil”.

Så med rätt kunskap blir det som att läsa materialet i denna utredning lite som ”en öppen bok”. Vill man träna själv, varför inte börja med vittnesförhöret av vittnet Stig E. Finns både utskrivet och i ljudformat. Allt för att lära sig mer om hur någon ljuger och motiv till dessa. Då kommer ni också enkelt förstå att motivet till att han hela tiden vill ”flytta fram klockan” handlar om hur han ville komma EFTER mordet i stället för FÖRE mordet som han egentligen gjorde. Vittnet Stig E stod nämligen redan på Tunnelgatan när skotten föll och han flydde från gärningsmannen upp för trapporna till åsen. Flera kvarter senare tillbaka på mordplatsen, insåg att han blivit förväxlad med gärningsmannen.

Här ställer sig många frågan direkt om vad vittnet Stig E i så fall skulle göra på Tunnelgatan och spekulationer och gissningar är direkt i gång och i vissa fall fantastiskt kreativa. Men när ingen hittar ingen ”någon rimlig”, då kan det inte stämma och så överväger man det inte längre…

Så jag nämner kort den vittnespsykologiska kunskapen om ”inbäddade lögner” (embedded lies) för att knyta an till viktiga detaljer i fallet.

Inbäddade lögner
Inbäddade lögner är lögner som är inbakade i annars sanna utsagor. I stället för att hitta på en helt nytillverkad lögn så kan en lögnare återge en händelse de redan har upplevt och helt enkelt bara förändra några detaljer som tid, datum och plats. Sådana lögner är svåra för andra att upptäcka för att de är så genuina, självupplevda och trovärdiga. Så när det finns möjlighet, så är det ofta dessa typer av lögner som lögnare tar till.

Ett bra exempel är just vittnet Stig E, som själv berättar för ALLA via sin egen redogörelse i media, vad han egentligen gjorde på mordkvällen. Han flyttar bara på händelsen med klockan i Dekorimaljuset från Tunnelgatan till Sveavägen och att det hände en stund efter skotten. Rimligen även med baktanken att om han skulle bli ställd mot väggen om sina lögner så har han i alla fall redan förklarat vad han faktiskt gjorde på Tunnelgatan, för att vara mer trovärdig. Fler spekulationer om vad vittnet Stig E gjorde på Tunnelgatan behövs inte, om man förstår hur lögner ofta kommer till och kan motiveras.

Detta är speciellt hos vanliga hos oskyldiga personer som kan behöva ta till en ”nödlögn”. Nu har vittnet Stig E för övrigt väldigt många ”inbäddade lögner”, speciellt de 10 första minuterna när han inte var på mordplatsen utan springandes flydde från gärningsmannen, runt flera kvarter och hjältemodigt stoppade pkom Gösta S på Kungsgatan och informerade om dådet, så pkom Gösta S kunde vara först på plats, vid mordplatsen, menar jag.

Som med vittnet Stig E:s ljudupptagning, så hade det självklart varit en fördel att ha ljudupptagningar tillgängliga för ALLA förhör, då de kan bedömas på flera olika sätt. Speciellt i dynamiken mellan förhörsledaren och vittnet. Det är därför vi behöver få ut fler ljudupptagningar från utredningen tillsammans. Detta vet såklart PU om och fortsätter att hindra att det blir utlämnat enkelt och i sin helhet.

Nu förstår ni säkerligen rimliga motiv till varför den i grunden ärlige och välutbildade Lisbeth P vägrade att spelas in. Hon förstod såklart att hennes ton och agerande i ljudform skulle kunna avslöja mer än både hon och PU ville. Att allt det övriga i hennes utsagor skulle dissekeras av vittnespsykologen Astrid H i hovrätten, kom som en överraskning för hela åklagarsidan. Det är bara lyssna på åklagarens förändring till ett ”lekmannamässiga förhållningssätt” under Astrid H:s genomgång… Mycket avslöjande.

”inbäddade sanningar” finns det?
Det finns såklart möjligheten att det kan vara tvärtom att sanningar bäddas in i falska utsagor. Hur vanligt det är kan jag bara spekulera i och inget som jag förstått studerats tidigare. Själv har jag aldrig hört begreppet tidigare i vittnespsykologiska sammanhang. Vet inte om jag kommit på något eget nu men ett tydligt exempel på det från Palmeutredningen är när åklagare Krister P tvingas att på presskonferensen att ”vinkla sanningen” och högläsa ur en fiktiv roman, men de enda två vittnen (av ALLA runt mordplatsen) han väljer ut, är vittne Lars J och vittne Yvonne N.

Varför? Därför att just dessa verkligen har sett vittnet Stig E, när han flyr från gärningsmannen upp på åsen och ner David Bagares Gata. Att han dock bara FLYR är något som åklagaren praktiskt utelämnar och undviker i sammanhanget. Just dessa två vittnen och vad de sett, blir två ”inbäddade sanningar” i ett i övrigt grovt övergrepp i utpekandet av en oskyldig bridgespelande reklamgubbe från Täby, som statsministermördare. Nu har säkerligen åklagare Krister P har väldigt bra koll på vad som är lögner och sanningar i det han för fram under presskonferensen, men att han väljer ut just dessa säger verkligen någonting om Stig E:s icke-inblandning i kombination med Palmeutredningens hanterande av honom.

Men att svänga från att först lämna ”besked i åtalsfrågan” och att ”det är det som kommer avsluta förundersökningen” kommer aldrig kunna stämma med ett utpekande av ett avlidet vittne Stig E, flera månader senare.

Forts…
Citera
2022-10-29, 15:19
  #5
Medlem
…forts.

Saknar utvecklande diskussioner…
Så vart finns all denna typ av diskussion i debatten om lösningen av mordet? Vart finns diskussionerna baserad på kunskap och teoretiska grunder och resonemang? Diskussionerna om tolkningar och bedömningar av olika detaljer?

För mig är det lite skrämmande. Det kan väl inte vara så att ingen av alla dessa som VILL lösa fallet inte förstår att kunskap är viktigt? Det går väl inte avfärda relevant kunskap för att man inte riktigt förstår den? Varför efterfrågar ingen detaljer om kunskapen om det ändå finns substans och relevans?

Det finns ett otroligt engagemang fortfarande i fallet vilket är mycket positivt och något jag även inspireras av. Många läser de böcker som kommer ut, men varför inte de med relevant kunskap? Idag finns det som tur är information lättillgängligt både på Youtube, på biblioteket och böcker på nätet.

Så för hela detta spännande forskningsområdes skull, dess framtid och för att motverka provocerande slentrianmässiga uttalanden som jag hela tiden hör, om att vittnesuppgifter knappt går att lita på, att vittnesuppgifter förvanskas/försämras i stället för att de förändras, så behöver verkligen denna kunskap få ett mycket större utrymme i diskussionerna och uppskattas ordentligt, för vad den bidrar med.

Mina tips när det gäller just denna utredning

En grund är att jämföra utsagorna mellan varandra, mellan olika vittnen, mellan materialet från utredningen, mediarapporterad information och information som alla hedervärda journalister och privatspanare grävt fram genom åren. I detta pussel finns alla möjligheter att nysta upp vad som faktiskt har hänt. Med ett manipulerat utredningsmaterial och utan kunskap blir allt bara gissningar och spekulationer, vilket leder till att de som inte vill att sanningen skall komma fram, lätt kan lyfta fram sina ”körsbärs-plockade” versioner av ”sanningen”.

Med rätt kunskap är det lättare att tolka och dechiffrera materialet. Det finns så otroligt mycket material tillgängligt att ta del av på nätet där hängivna personer gjort SÅ mycket för att belysa detta tidigare. Använd tillgänglig kunskap som studerats så blir det mycket lättar att syna lögner och osanningar bland vittnen, poliser, åklagare och många andra.

Speciellt i ett OLÖST mordfall som kantats av så mycket märkligheter och kritik genom åren. Ver extremt kritiskt till hela förhören, inte bara vad vittnen säger. Försök förstå motivbilder till varför saker sker och varför personer säger som de gör. MEN framför allt kartlägg och förstå förhörsledarnas märkliga beteenden, ledande och suggestiva frågor, konfronterade förhör. Vilka vittnen vissa försöhörsledare ”tar hand om” och vilken information som då lyfts fram. Om förhörsmetoden är berättigad eller inte. Lyssna på åklagarnas frågeställningar mot vittnen under rättegångarna, vilka vittnen de valt, vilken information som lyfts fram och vilka som göms undan. Även vad som INTE sägs eller frågas om. Vilken ny information som vittnen ger, som en åklagare bara ”Mm:ar” vidare åt i stället för att låta vittnet utveckla eller förtydliga. Är det en åklagare som vill få fram sanningen?

MEN framför allt, försök analysera informationen baserat på tekniker som redan används idag. Det är det budskapet jag mest av allt vill föra fram i detta inlägg.

Övriga fördelar
Det är ett fantastiskt spännande område med en intensiv och utvecklande forskning och det är kunskap som inte bara kommer att hjälpa dig i utredningsarbetet, det kommer utveckla dig själv, din syn på andra, dynamiken i mötet mellan människor och möjligheten att ana och avslöja osanningar. Eller bara ana och ställa förtydligande frågor. Oavsett vad som händer med min utredning har jag vuxit som människa på många olika plan och det är något jag velat dela och inspirera andra till under utredningens gång.

Finns intresse kan det framöver komma mer information kring detta med en förhoppning om fler djupare diskussioner baserade på kunskap och vetenskap när det gäller detaljer kring vittnen och annat i Palmemordet.

Lycka till i din egen utredning!

Postum Humanitas

Referenser
Ref 1. Psychology and Law, A Critical Introduction, Third Edition (Andreas Kapardis)
Ref 2. Detecting Deception, Current Challenges and Cognitive Approaches (Pär Anders Granhag, Aldert Vrij, Bruno Verschuere)
Citera
2022-10-29, 17:37
  #6
Medlem
Izismiles avatar
Finns ditt inlägg i bokform?
Citera
2022-10-30, 19:39
  #7
Medlem
Massajens avatar
Intressant och mycket välkommen trådstart. Jag har själv skrivit i frågan på annat håll.
Vill lägga till ett par saker om minnesforskare med anknytning till MOP.

Lars-Göran Nilsson, psykologiprofesseor, som vittnade för åklagarsidan har varit en ledande minnesforskare med internationell lyskraft. Dock är han inte i första hand vittnespsykolog utan han har i huvudsak sysslat med grundforskning om minnet. Han hade exempelvis inte någon kunskap om hur vittneskonfrontationer går till. Man bör då där notera att han av åklagaren ombads svara på frågor om hur minnet fungerar [b]i allmänhet[/B. Han svarade på just dessa specifika frågor om minnets kapacitet. Hans redogörelse motsade inte Astrid Holgerssons som granskat fru Palmes utsagor. Snarare kompletterade de två vittnesmålen varandra.
Citera
2022-10-30, 23:36
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Intressant och mycket välkommen trådstart. Jag har själv skrivit i frågan på annat håll.
Vill lägga till ett par saker om minnesforskare med anknytning till MOP.

Lars-Göran Nilsson, psykologiprofesseor, som vittnade för åklagarsidan har varit en ledande minnesforskare med internationell lyskraft. Dock är han inte i första hand vittnespsykolog utan han har i huvudsak sysslat med grundforskning om minnet. Han hade exempelvis inte någon kunskap om hur vittneskonfrontationer går till. Man bör då där notera att han av åklagaren ombads svara på frågor om hur minnet fungerar [b]i allmänhet[/B. Han svarade på just dessa specifika frågor om minnets kapacitet. Hans redogörelse motsade inte Astrid Holgerssons som granskat fru Palmes utsagor. Snarare kompletterade de två vittnesmålen varandra.

Tack för delat intresse!
Precis, vilket Astrid är mycket tydlig med i hennes redogörelse från hovrätten. Hur minnet fungerar är en bra grund att stå på men det är i sin tillämpning inom vittnespsykologin det kan bedömas vad som är relevant och rimligt att bedöma i vittnesutsagosammanhang. Det är här Astrid gjorde en fantastisk insats, även om hon var snäll nog att låta Lisbeths bild av GM "växa fram" när Lisbeth egentligen aldrig såg ansiktet. Då hade hon nämnt mer i första förhöret.
Citera
2022-10-30, 23:41
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Izismile
Finns ditt inlägg i bokform?

Menar du vart informationen finns jag hämtat delar ifrån så står referenserna till böckerna sist i sista inlägget.

Menar du informationen i min utredning så är länken till version 7.0 här: https://drive.google.com/file/d/16nf...Qy8rArNLi/view
Citera
2023-02-26, 20:15
  #10
Medlem
Här kommer en uppdaterad förklaring baserad på vittnespsykologisk kunskap. Hoppas att det kan ge svar på många frågor och även läka dina ”öppna sår” i detta fall, med en ordentlig utredning som grund. Utredningen bygger på teorier och hypoteser med förankring i tillgängligt material från Palmeutredningen och uppgifter från media. Du som läser detta får själv bilda dig en uppfattning om vad som är sant eller inte.

Precis som flera svenska diplomater redan påtalat under ALLA år så var det Sydafrikanska apartheidregimen som låg bakom mordet. En diplomat har specifikt (”Olof Ps hemliga agent”) hävdat detta, allt sedan hon först fick reda på vad som hänt Olof P och ALDRIG ändrat sig efter det. Det otroligt starka motivet var att Olof P uppmanade hela världen att bojkotta Sydafrikanska regimen och apartheidsystemet ekonomiskt. Detta hotade att isolera regimen helt, mot omvärlden. Det var även Olof P:s som låg bakom att ena apartheidmotståndarna, vilket regimen visste.
Precis som akademiledamoten Pär W bara dagar efter mordet rapporterade till Hans H så var det Craig W som låg bakom planerandet av mordet. Detta dokument låste Hans H in i ett kassaskåp som sedan fick brytas upp efter hans avgång och dokumentet kom senare att ”tappas bort igen” ända tills Sydafrikaner i domstol berättade precis om vilka som låg bakom mordet.

Varför vi över huvud taget inte har en dömd Sydafrikan för själva mordet beror på den hemliga ”Stay behind-övningen” som anordnades i samband med att Olof P skulle träffa sin vän Theo S från Kreta kort vid annonspelaren utanför Dekorima och överlämna något i en påse. Det är därför det finns vittnesuppgifter om att Hans H och säpo-chefen P-G N syntes vid Dekorima dagar innan mordet i samband med att ett vittne letade efter ett systembolag som inte längre fanns kvar på platsen och pratade med herrarna. Av allt att döma var det Säpo som övervakade hela övningen från polisens sambandscentral.

Den hemliga NATO-grundade Stay behind-övningen handlar alltså om att fortsätta göra ett motstånd om ryssarna skulle invadera landet. Därför var den bland annat planerad av chefen för kontraspionaget som namngav den ”Cosi fan tutte”. Operationen var alltså namngiven efter en Mozart-opera eftersom Olof P redan planerat se filmen ”Bröderna Mozart”. Hela operationen kretsade runt paret Palme med hjälp av SÄPO-personal och ett visst antal utvalda poliser (civila/uniformerade). Det är därför som i princip ALLA Walkie-talkieobservationer på stan av vittnen från denna kväll, stämmer. Det är därför Palmeutredningen (PU) ”aldrig lyckats” reda ut dessa observationer genom åren och presenterat märkliga bortförklaringar för många av dessa och lagt skulden på vittnen för bristfälliga uppgifter. Det är även detta som förklarar de märkliga beteenden av poliserna på David Bagares gata direkt efter mordet, när de inte ens stoppar vittnet Lars J. Det skulle även förklara varför Olof P:s sista samtal var till Sven A, eftersom han var delaktig i Stay behind-organisationen och rimligen stämde av allt inför kvällens aktiviter. Att just "högerorienterade" "baseball-poliser" var delaktiga i den planerade övningen, har såklart sin förklaring i att det var en NATO-ledd övning, om ryssen invaderat Sverige. Alla dessa poliser, oavsett bakgrund, ideologiska övertygelser och vapenintresse, hade alltså bara en "riktigt dålig kväll på jobbet" och inget annat. Självklart mörklägger PU sanningen genom att låta alla dessa poliser vara "lösa trådar" i utredningen och uppträda provocerande för att flytta fokus från det som egentligen hänt. Det var därför de fick "ersättning" för det genom att leverera utrustning, bli livvakter med mera, till Hans Holmér. Det är även därför inga andra svenska poliser fick delta i sökandet efter mördaren, eller att svenska resurser användes i analyser av tekniska bevis. Allt skulle till Wiesbaden, ett av NATO:s högkvarter i Europa.

Det är därför vittnen som skådespelaren Robert G uppgett i olika sammanhang att han redan efter mordet uppgivit viktiga Walkie-talkieobservationer utanför biografen Grand och information om en civil polisbil, men att dessa uppgifter inte ens hamnade i hans egna vittnesförhör som han själv senare granskade. Robert G med flera har även uppgivit ett synnerligen ointresse från utredningen att ta emot information efter mordet. Detta har då självklart ingenting att göra med någon ”rörig”/”chockad personal”/”misslyckad insats” av polisen i början av utredningen. Ironiskt nog kommer vittnet Robert G att spela en av ”syndabockarna” i en fiktiv Netflix-serie och då befinna sig vid samma biograf som han besökte samtidigt som paret Palme på mordkvällen många år tidigare.

Den hemliga organisationen ”Stay behind” som även Olof var involverad i valde att ha denna övning i samband med att Olof P SJÄLV bestämt ett PLANERAT kort möte med sin vän från Kreta, Theo S (mellanblå duntäckjacka) vid annonspelaren utanför Dekorima denna kväll. Det korta mötet handlade sannolikt om att kort överlämna något i en påse till Theo S. Varför inte Olof P ville skylta med denna kontakt var för Olof tidigare blivit hedersmedborgare i byn på Kreta och fått ett hus av Theo S när paret var där i september -85. Vid tiden för mordet på Olof P pågick en diskussion om väntjänster i media i och med ”Harvardaffären”. Det kan vara därför Birgitta D såg Olof med en påse redan vid lunchen på morddagen och det är därför ett vittne (Claes B) ser den ”grekiske mannen” med en påse norr om mordplatsen kort efter mordet. Den grekiske mannen finns väl dokumenterad i ett Youtube-klipp om att ”Olofs vänner från Kreta sörjer honom”. Teckningarna som vittnet Birgitta W skissade efter mordet på den man som syntes leta efter Olof innan biofilmen började utanför biografen Grand är väldigt lika Theo S från Kreta med sina djupt liggande ögon och andra utmärkande detaljer i ansiktet.
Klippet med Theo S förklarar även PU:s strategi dagarna efter mordet då de ville att alla inblandade i dådet och den hemliga övningen som även blivit igenkända på mordkvällen, skulle synas i media för att vittnen skulle höra av sig och kunna ”kontrolleras” av PU. Det är därför ”fantombilden” skapades, den märkliga intervjun med Maj-Britt T med polis AA i bakgrunden utanför Rosenbad och programmet om de sörjande vännerna från Kreta med Theo S som den mest synliga personen i bild.

Bara några meter efter det korta planerade mötet vid Dekorima hörnet tog den Sydafrikanske yrkesmördaren Anthony W (svart rock, ingen huvudbonad) vid och utförde dådet då de utnyttjat den grekiske mannen som en ”hare” för att locka fram Olof P obevakad och avslappnad till en specifik plats. Det är därför som Lisbeth P helt korrekt uppgav TVÅ gärningsmän i första beskrivningen till poliskommissarie Åke R på Sabbatsbergs sjukhus, då man inte visste hur oinblandad ”haren” faktiskt var. Det vanliga livvaktsskyddet hade SÄPO avbokat eftersom de redan hade en mycket omfattande bevakningsövning denna kväll. Troligen det största misstaget av alla denna kväll.
Den enkla rimliga förklaringen till mörkläggningen är alltså den samtidiga hemliga Stay behind-övningen, att alla missbedömde hotbilden mot Olof P och bara råkade passa på att ha en operation/övning under kvällen samtidigt som Olof P:s möte vid Dekorima, precis före skotten. Det är därför som Hans H uppgett på en presskonferens att "Det är offret som har valt själva mordplatsen" och att Lisbeth P för sköterskan på sjukhuset förklarade att det var Olof som ville gå förbi Dekorima. Det är även därför Hans H uppger i sin bok "Tie-break" att "...den svenske statsministern...hade skjutits i bakhåll på öppen gata."

I detta läge fattas det fullständigt avgörande och ödesdigra beslutet för en ouppklarad utredning och olöst fall, att Säpo/Hans H/Stay behind/NATO väljer att avbryta hela sin insats och städa undan alla omständigheter runt kvällen som Olof Ps möte vid Dekorima. Det är därför en SÄPO-anställd senare råkar höra en av cheferna på SÄPO säga ”han blev inte skjuten som statsminister, han blev skjuten som privatperson!” som en förklaring på misslyckandet att bevaka statsministern i samband med den hemliga övningen och Olofs möte med sin vän.

Det är därför andra vittnen ser personer med Walkie-Talkie lämna platsen efter mordet och höra civila poliser förvånande uttalanden som att ”han skulle ju inte döda honom” för att de först trodde att det var den Theo S som gått i kapp paret och skjutit. Men precis som vittnet Inge M säger, så stod gärningsmannen redan vid Dekorimahörnet en stund innan mordet. Så ALLA blev lurade i det mycket välplanerade dådet av den Sydafrikanska regimen. Både Olof P, SÄPO, polisen, SB och även Theo S från Kreta.

Det är därför PU rapporterar bara några dagar efter mordet att det var ”mycket välplanerat dåd”. Det är ett märkligt uttalande om man inte vet hur det gått till. Ännu märkligare om man skulle ha trott att det var Christer P, vittnet Stig E eller någon annan ensam galning som utfört dådet.
Det är även därför Palmes efterträdare, Ingvar C redan någon dag efter mordet ringer upp förre moderatledaren Ulf A och säger till honom: ”När nu detta har hänt hade det varit bättre om det varit en enstaka vettvilling. Men det verkar vara mycket väl planerat lång tid i förväg. Det är ett tecken på att det finns en grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället!”

Forts...
Citera
2023-02-26, 20:16
  #11
Medlem
...forts.

Det innebar tyvärr även att ”städa bort” själva gärningsmännen (med en amnesti) för hur skulle en Sydafrikansk yrkesmördare vetat att LOP skulle gå hem denna väg denna kväll? Det är därför kända citat hörts om fallet från kända personer som ”skaka Sverige i grunden”, ”bästa vore om mordet aldrig blir löst”.

Det är även därför flera vittnen bara några dagar efter mordet sett den Sydafrikanske agenten AW både i SÄPO:s lokaler och setts ”turista” på Söder. Han själv säger till Palmeutredningen att han aldrig varit i Sverige och Palmeutredningen ifrågasätter inte ens detta.
Lisbeth P vet precis vilka förutsättningar som varit för mötet och eftersom det varit mediaskriverier om Harvard-affären och ”privata tjänster” håller även hon tyst om detta privata möte. Att Lisbeth P verkligen är medveten om hela Stay behind-övningen blir tydligt när hon lämnar sin skjutne man på trottoaren och springer ut i vägen för att vifta på uppmärksamhet från alla de som hon vet finns i närheten, men blir helt ”lämnad i sticket” av den avbrutna operationen. Det är därför hon ”snäser av” poliskommissarien Gösta S vid mordplatsen och förklarar vem hon är. Lisbeth P vet om den omfattande bevakning som redan finns omkring platsen och när polisen väl kommer till platsen ca. 9 minuter efter första skottet är Lisbeth P självklart upprörd och frustrerad över att inte fått någon hjälp.

De enda SÄPO/SBC gör är att skicka en ambulans till platsen som skall ”låtsas åka förbi mordplatsen” och senare åka via området runt ”Odenplan” för att ge Lisbeth P nödvändiga instruktioner innan Sabbatsbergs sjukhus. Denna ambulans kommer inte förrän 9 minuter efter skotten och om paret blivit allvarligt skadade hade detta fått legat på övningens ansvar. Tiden mellan skotten och poliser på plats ”kortas” alltså från 9 minuter till 3–4 för att verkligen hinna återställa och städa undan övningen/insatsen innan det verkliga larmet. Det är därför som poliskommissarie Gösta S tider som han har satt hela sin heder på i alla år, helt stämmer med verkligheten. Att det tog sådan tid förklarar bland annat att polisen bara åker förbi vittnet Lars J på David bagares gata då de skall samla ihop sig efter bevakningen av mötet på Sveavägen, INNAN de beger sig mot mordplatsen och det riktiga larmet går ut.

Detta förklarar såklart även Lisbeth Ps och Mårten Ps motsträviga medverkan i utredningen under alla år. De visste att mordet var ”polisiärt klarlagt” och vilka som låg bakom/var inblandade men blev tyvärr indragna i allvarliga utpekanden av bland annat en blandmissbrukare från Sollentuna som senare skulle bli syndabock, då inte allmänheten och media ”lät mordet få vara olöst”.
Mårten P blev väldigt snabbt indragen i lögnerna och mörkläggningen eftersom Olof P helt normalt hade skrivit upp namnet på sin vän Theo S i dagboken som fanns i parets hem. Därför fick Mårten P åka förbi där och hämta den på vägen till Sabbatsbergs sjukhus. Det kan såklart även stått något om SB-övningen i den.

Eftersom just PU/Mårten P har pekat ut orimligt många misstänkta genom åren, bland annat baserat på hur mycket Hans H ”trott på det” (avslöjades av Mårten P själv i kommentarer till SRs Ann-Marie Å:s band) så har denna utredning med vittnespsykologisk kunskap undersök när den FÖRSTA syndabocken faktiskt pekades ut av PU med hjälp av Mårten P. Detta skedde redan klockan 05.20 under mordnatten när Mårten P mitt i natten ”kom-på-att-han-sett-någon” utanför möbelaffären som följde paret. 20 minuter innan hade de tagit bort ”Ustasja” från rikslarmet. Det är ca. 6 timmar efter skotten. Det är i samband med detta förhör som Hans H/PU redan väljer att låta en specifik person, Walter K, utpekas för mordet som syndabock. Denna person har som tur var ett ”polisalibi” och kommer undan ”med blotta förskräckelsen” som Hans H uttryckte det i sin bok om mordet efter att han avgått. Han kom alltså undan för att han hade ett polisalibi och inte för att han var helt oskyldig. Att Mårten på egen begäran vill lämna ett vittnesmål och bara blir förevisad en enda bild på Walter K är förstås väldigt avslöjande för att PU redan timmar efter mordet skulle lägga mordet på en syndabock i stället för de verkliga gärningsmännen.

Ironiskt nog är det skådespelaren Robert G:s vän Pia E som är den som mycket förtroendeingivande hela vägen upp i hovrätten mot Christer P hävdar att INGEN följde paret Palme ändra fram till kiosken vid Adolf Fredriks kyrka och då helt ”falsifierar” PU/Mårten P:s tidiga vittnesmål om mannen vid möbelaffären.

Därför behöver ALLA försöka ställa om sig i tankarna om vad som stämmer och ifrågasätta om Hans H viftande revolvrar verkligen är den typen av mordvapnen som använts eller precis tvärtom, i ett olöst 36-år gammalt mord på en svensk statsminister. Vi har alltså letat fel vapen i alla år.
Så den enda som för de Socialdemokratiska partiet/regeringens räkning kunde reda ut denna ”härva” (och gjort flera gånger tidigare) och som även hade insikt/kontroll över SÄPO/poliser, var såklart Hans H. Han var redan inblandad i planeringen av Stay behind-övningen och fick alltså redan under mordnatten kliva in och bidra till bortstädningen, mörkläggningen och ”syndabocksutpekanden”. Han var såklart aldrig på ett hotell i Borlänge denna natt och blev rundkörd på stan precis som hans chaufför förklarade i media. Han kunde såklart inte vara mer synlig om han nu skulle ”komma in i efterhand och försöka lösa mordet”. Vidare styrde Hans H utredningen med järnhand tillsammans med utvalda personer i Palmerummet utan att ta hjälp av erfarna mordutredare, vilket borde väckt misstankar tidigare. Att representanter från regeringen och UD deltog i detta arbete borde också tydliggöra att det var säkerhetspolitiska dimensioner som behövde hanteras.

Mot vad alla ”experter” som numer verkar uttala om Hans H så lyckades han enormt väl med sitt uppdrag genom att städa bort omkringliggande faktorer och överösa utredningen med tips och alla möjliga märkliga turer genom åren innan han valde PKK som utväg för att slippa lägga skulden på en specifik syndabock.

För att kunna förklara alla de märkligheter som tas upp i boken ”Inuti labyrinten” (”bibeln” i Palmemordet) av bröderna Poutiainen utan att en enda svensk är inblandad i mordet så är denna utredning det enda alternativet av alla de spår som funnits. Det går heller inte tro på innehållet i boken och samtidigt skylla allt på en ensam gärningsman. Det var för övrigt den boken som finansminister Kjell-Olof F fann så intressant att han skrev en artikel om det och fick statsminister Ingvar C avgå dagen efter.

Samtidigt går det inte att tro på att ”högerextrema poliser” skulle ligga bakom mordet då ALLA andra poliser som INTE är ”höger-extrema” aldrig hade hållit tyst om ett Statsministermord på Olof P. Att dessa personer hållit tyst om en hemlig Stay behind-övning som INTE hade med mordet att göra denna kväll, är en mycket rimligare förklaring Stay behind/SÄPO/vissa poliser håller tyst om sin egen övning, Lisbeth P och Mårten P om Olofs P:s privata möte denna kväll, partiet/regering/statssekreterare UD om bristande säkerhet för Olof P och rädsla för fler internationella konflikter. Finns säkerligen ytterligare starka motivbilder för mörkläggningen.
Hade PU bara låtit allt vara outrett från början så hade vi troligen fått svaren redan 1990 när Stay behind-organisationen blev känd i Italien. Tyvärr hade svenska myndigheter gjort alldeles för många snedsteg för att det skulle gå att reda ut och det är därför gemene man 36 år senare fortfarande inte förstår vad som hände.

Forts...
Citera
2023-02-26, 20:17
  #12
Medlem
...forts.

Presskonferensen 2020
Så det var absolut Sydafrika-spåret som var det planerade spåret som skulle presenteras till sommaren 2020 av åklagare Krister P, precis som information från PU kom ut via författaren Lars B med flera. Det var på grund av eventuell ”åtalsimmunitet” som ”besked i åtalsfrågan” var osäkert men att i alla fall en förklaring till vad som hände på mordkvällen skulle presenteras. Det var även detta som skulle ”avsluta förundersökningen”, INTE att ”alternativt lägga ner den”, initialt. Ett ”besked i åtalsfrågan” kunde aldrig vara en fråga när det gäller vittnet Stig E. Han var redan vid denna tid avliden och då skulle det ha handlat om ”beslut i nerläggningsfrågan”.

Skälet var alltså att de eventuellt var tvungna att erbjuda de inblandade immunitet för brotten för att kunna få fram sanningen (enligt The Guardian) om vad som hände. Precis som åklagare Krister Ps allra första uttalande handlade om. Orsaken till att detta ändrades var att åklagare Krister P strax efter samtalet med ”Veckans brott” blev informerad om att de inblandade sedan länge fått ”amnesti” för mordet för att tysta ner det. Han blev troligen snabbt informerad om alla de åtgärder som vidtagits under årens lopp för att ”avsluta fallet” genom att peka olika syndabockar och i så fall skulle han behöva lyfta fram alla dessa delar och Åklagarmyndighetens inblandning. Samtidigt blev han informerad om att partiet redan, sedan många år, satt en tidigare politisk författare (med rötter i arbetarrörelsen, enligt hans egna ord) på att hitta på en fiktiv historia om att en bridgespelande reklamgubbe från Täby skulle utfört dådet. Därför lades senare ”…eller lägga ner utredningen” till och PU fick ”skenutreda” vittnet Stig E i ett par månader innan presskonferensen i juni 2020.
Det var därför åklagare Krister P pinsamt fick sitta och ”högläsa” ur en fiktiv bok av en tidigare Socialdemokratisk författare UTAN att ha något nytt att komma med. Detta trots att han tidigare uttalat sig om uppgifterna i denna fiktiva ”roman” och visste precis vad den innehöll och INTE imponerades av dess innehåll. Allt medan spaningsledaren Hans M fortfarande hävdade att Sydafrika var det mest intressanta spåret.

Den 17 mars 2020 var det alltså verkligen planen från PU att till sommaren så:
SKULLE VI VERKLIGEN FÅ VETA SANNINGEN OM VAD SOM HÄNDE PÅ MORDKVÄLLEN!!!!
TÄNK PÅ HUR NÄRA VI VAR ATT FÅ VETA ALLT, OM INTE ”MÖRKLÄGGNINGSFILTEN” LEGAT SOM ETT VÅTT LOCK SEDAN LÄNGE!

Skandiamannen, vittnet Stig E
Vittnet Stig E blev den sista i raden av utpekade syndabockar för mordet inför hela världens ögon. Med vittnespsykologisk kunskap tog det bara några dagar att helt kartlägga Stigs Es förehavanden denna kväll då han råkade komma ut från arbetet och svänga in på Tunnelgatan (för att kontrollera tiden på sin klocka i Dekorimaljuset) precis innan skotten avlossades och sedan fly från gärningsmannen upp för trapporna till Brunkebergsåsen för att sedan via David Bagares Gata och Regeringsgatan ta trapporna ner till Kungsgatan. Vittnet Stig E var faktiskt den hjälte som stoppade polisbilen på Kungsgatan med poliskommissarien Gösta S, som sedan snabbt åkte till mordplatsen och blev första polis på plats. Vittnet Stig E (lång mörk rock, keps, handväska) insåg dock tillbaka på mordplatsen att han blev förväxlad med mördaren (lång mörk rock) och valde att avvakta till dagen efter, när han i stället ville ”komma efter mordet” till platsen. Det är med det starka motivet vittnet Stig E under alla år hittat på vad han gjorde på mordplatsen innan han faktiskt var tillbaka på mordplatsen och pratade med vittnet Jan A och sedan upprörd gick tillbaka till sitt arbete. Detta visste PU under alla år och lät vittnet Stig E vara eftersom han skulle kunnat förklara omständigheter som PU inte ville skulle komma fram om man ställde honom mot väggen, som det bortstädade mötet med paret Palme som han passerade precis innan skotten.

Vem som gjort detta är ointressant i detta fall. Det är informationen i utredningen som får tala för sig själv. Efter att ha provocerats av den alltför ”osannolika” Netflix-serien som ville ”skriva om verkligheten” tog alltså en helt novis person tag i materialet. Men som det visade sig med en avgörande kunskap i rätts- och vittnespsykologi. Kunskap som uppenbarligen inte tidigare använts för att systematiskt analysera och bedöma vittnesmål och annan typ av material i utredningen.
Förutom att vittnespsykologen Astrid H redan i Hovrätten i rättegången mot Christer P sågade Lisbeth Ps vittnesutsagor som förändrades orimligt mellan förhören och som redan på den tiden förordade att man med denna kunskap skulle titta på HELA utredningen. Det är det som nu är gjort.
Du/ni får själva bilda er en uppfattning om vad som är sant och ställa olika uppgifter mot varandra som jag gjort. Det här i alla fall EN förklaring som är mer förankrad i verkligheten och i utredningsmaterialet jämfört med många andra spår och böcker.

Sprid!
Sprid gärna detta vidare till alla andra som vill förstå och vill få mer förklaringar! Väck intresse bland andra. Självklart finns det fler detaljer att utreda, så mer material från utredningen i omaskad/mindre maskad form behöver begäras ut, från en redan nerlagd utredning. Nu förstår du säkert också varför det varit så svårt att få ut material genom åren och att den är godtyckligt maskad i många avseenden.
Var medveten om att ”mörkläggningen” fortfarande aktivt pågår i poddar, Facebook-grupper, Youtube-kanaler och andra internetforum. Nya personer blir även inskolade i detta agerande. Det blir väldigt tydligt när beläggen i denna utredning lyfts fram. Prova själv med detaljerna som finns i utredningen så skall du få se vilka reaktioner man kan stöta på och som jag brottas med under hela tiden när jag begärt att få bli granskad i olika forum.
Hoppas vi alla tillsammans kan hjälpa till att få till det rätta avslutet på detta ”öppna svenska sår” för alla oskyldiga offers skull, i denna verkliga tragiska händelse från verkligheten. Själv brukar jag läsa Anna Hs bok för att hitta ny kraft att fortsätta med detta. Läsa om hur hennes liv blev efter hennes instinktiva, orädda och osjälviska insats för att försöka rädda livet på ett oskyldigt offer, en kväll på stan för över 36 år sedan.

”Privatspanaren” Postum Humanitas

Mer information, bakgrund och detaljer finns nu även på Youtube: https://www.youtube.com/@postumhumanitas
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback