Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2022-10-06, 07:56
  #25
Avstängd
[quote=Dopamina|81903247]

Norge är fint 🥰
Men absolut. Vandring i Norge är något som finns på min bucket list. Vet du specifikt fina platser så skicka gärna PM. 😊

PM kommer , är själv sugen på en långvandring där , att pressa sej själv och samtidigt bara njuta av friheten och naturen och att kunna slå läger när man behöver pusta ut , då tidspress inte är viktigt

tänkte mej även lite fiske och fotografering och nattvandring under stjärnhimlen när andan faller på
Citera
2022-10-06, 08:20
  #26
Medlem
Sam.Spades avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dopamina
Sägs att vi bygger lättare i början då vi får lite tillväxthormonförändringar. Typ större händer kan man få och näsa etc. Då borde man bygga lite lättare än en ny tjocksmal person.

Jag äter multivitaminer och Omega-3 men glömmer ibland. Försöker komma ihåg varje dag. Träffade en dietist så fick drycker och matråd för mitt andra hälsotillstånd. Har flera gällande maten som lär beaktas. Logiskt vet jag hur jag ska åstadkomma men min kognitiva förmåga är "efter".

När jag svältit har jag verkligen känt hur hjärnan ätits på och luktat otroligt vidrigt under perioder. En period duschade jag inte på flera månader etc. Vet inte om det går att överhuvudtaget få tillbaka hjärnkapacitet efter sådan här kraftig svält.
Det kan nog återbildas, i alla fall det mesta om du börjar äta igen och nyttigt.

Sedan blir jag något osäker på om det verkligen är din ADHD som ger vissa specifika symptom; påverkar arbetsminne, korttitdsminne och koncentrationsförmåga, när det mycket väl skulle kunna vara just din sjukdom som påverkar de hormonella nivåerna, som i sig påverkar prefrontala cortex.

Din sambo, varför tillåter han dig att forsätta med detta destruktiva leverna, är han medberoende, kanske rädd att bli ensam?
__________________
Senast redigerad av Sam.Spade 2022-10-06 kl. 08:25.
Citera
2022-10-11, 08:04
  #27
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sam.Spade
Det kan nog återbildas, i alla fall det mesta om du börjar äta igen och nyttigt.

Sedan blir jag något osäker på om det verkligen är din ADHD som ger vissa specifika symptom; påverkar arbetsminne, korttitdsminne och koncentrationsförmåga, när det mycket väl skulle kunna vara just din sjukdom som påverkar de hormonella nivåerna, som i sig påverkar prefrontala cortex.

Din sambo, varför tillåter han dig att forsätta med detta destruktiva leverna, är han medberoende, kanske rädd att bli ensam?

Håller med. Tänk om man hade använt sin drivkraft att försöka älska sin kropp, sig själv och livet självt. Lätta vägen. Tänk om man också skulle ta den vägen. Då hade det ju inte funnits något samhälle.
Känns som att är standard att man sätter egna diagnoser och tror sig kunna medicin när man i själva verket bara är en vanlig människa påväg mot samhälles botten. Träffar dessa människor varje dag i mitt jobb och jag respekterar dem och behöver inte läxa upp dem. De får antingen ordning på livet eller så dör de. Men det kommer nya "hemlösa" oavsett. Alla har sina historier och det är tragiskt.
Det är bra att hon har en kille. Annars hade hon ju varit själv. Och att hon tränar är positivt jämfört med de människorna som jag sett som gett upp.
Citera
2022-10-11, 14:22
  #28
Medlem
Dopaminas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sam.Spade
Det kan nog återbildas, i alla fall det mesta om du börjar äta igen och nyttigt.

Sedan blir jag något osäker på om det verkligen är din ADHD som ger vissa specifika symptom; påverkar arbetsminne, korttitdsminne och koncentrationsförmåga, när det mycket väl skulle kunna vara just din sjukdom som påverkar de hormonella nivåerna, som i sig påverkar prefrontala cortex.

Din sambo, varför tillåter han dig att forsätta med detta destruktiva leverna, är han medberoende, kanske rädd att bli ensam?
Han älskar mig och jag honom. Vi har båda en gedigen träningshistorik så han vet vad som krävs och har själv deffat och kämpat i gymmet i flera år. Ätit kosttillskott mm.

Vi är ganska lika varandra till övriga intressen också och har ett bra sexliv. Vi är väldigt bekväma och transparenta, vilket båda gillar. Jag är något mer rastlös dock och söker mer äventyr än honom. Det blir därför lite skillnad ibland. Har ett högriskbeteende och blir lätt uttråkad. Jag har nog mer impulsivt beteende och vill vara där det händer.

Utöver det fattar jag oftast inte vad de säger på TV och han gillar att streama serie på serie och det tar mig till slutet innan jag fattar vem som är vem. Så oftast får han förklara då jag alltid försvinner bort i huvudet.

Han är inte medberoende. Han är medstöttande. Angående mig så har jag varit så här hela tiden. Har inte med vikten att göra då jag vägt 70 med samma beteende. Utredningen utfördes vid normalt BMI. Typ över 60 kg och tränande.

Citat:
Ursprungligen postat av JohnWicks
Håller med. Tänk om man hade använt sin drivkraft att försöka älska sin kropp, sig själv och livet självt. Lätta vägen. Tänk om man också skulle ta den vägen. Då hade det ju inte funnits något samhälle.
Känns som att är standard att man sätter egna diagnoser och tror sig kunna medicin när man i själva verket bara är en vanlig människa påväg mot samhälles botten. Träffar dessa människor varje dag i mitt jobb och jag respekterar dem och behöver inte läxa upp dem. De får antingen ordning på livet eller så dör de. Men det kommer nya "hemlösa" oavsett. Alla har sina historier och det är tragiskt.
Det är bra att hon har en kille. Annars hade hon ju varit själv. Och att hon tränar är positivt jämfört med de människorna som jag sett som gett upp.
Jag ger aldrig upp. Däremot är jag, liksom många andra, beroende av folk runt omkring för min överlevnad.

Neuropsykiatriska utredningen utfördes på mig innan diagnostrenden drog igång. Då klassades jag som dampig med asperger. Men tror damp har växt bort men jag lever inte upp till min ålder beteendemässigt. Rätt omogen av mig pga impulsiviteten och alla idéer jag slänger ur mig hela tiden.

Jag var vuxen och drogfri när utredningen gjordes och hade failat gymnasiet flera gånger innan drogerna hittade mig. Fan vad lugn jag blev av tjack. Helt sjukt. Minns det som om det var igår. Allt bara stannade upp och jag orkade med det som hände runt omkring mig.

Tyvärr har CS mycket sides så. Är inte på det sedan flera år tillbaka och det har lett till ett litet knepigt beteende med begångna brott osv. Och mycket glömska samt aggressiva utbrott/beteende. Jag har ett jävla humör.

Går liksom tillbaka till att vara en dryg 15-åring utan min medicin. Har försökt nu flera år utan och få någon ordning men psyk och alla är överens om att jag måste äta medicin.
__________________
Senast redigerad av Dopamina 2022-10-11 kl. 14:29.
Citera
2022-10-11, 14:42
  #29
Medlem
Dopaminas avatar
Håller vikten typ och redan blivit mer stark. Hunnit igenom musklerna två gånger nu och trots att jag ligger på kcal- så ökar jag i styrka och definition.

Har dock blivit påkommen med min anorexi av flertalet på gymmet så snart är man väl inte välkommen. Vet inte om gym kan hindra anorektiska personer från att gymma. Men jag försöker gömma mig i stora kläder. Dietisten sa att jag hade farligt låg vikt men jag dislike näringsdryckerna så mycket så får se om jag lyckas hålla vikten med annan flytande kost som typ naturell yoghurt.

Fått ett LPT med polishandräckning under dessa träningsdagar för fick som psykos efter jag hade tränat hårt på natten. Nu kom jag ut rätt fort för jag behövde gymma så det var tur. Annars hade jag fått panik.
Citera
2023-02-20, 07:19
  #30
Medlem
goofers avatar
Är ts fortfarande under tvångsvård?, tråden dog rätt snabbt.

Men hur stor chans har en anorektiker som börjar med en deff och sen gymmar på det.....
Citera
2023-02-20, 11:17
  #31
Medlem
Eldamyckes avatar
Läste igenom tråden för några veckor sedan. Hela texten genomsyras av hypomani och sjukdomsförnekelese. När ts beskriver hennes sambo som stöttande kändes det som en tidsfråga innan LPT var ett faktum.
Citera
2023-02-22, 08:25
  #32
Medlem
Dopaminas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av goofer
Är ts fortfarande under tvångsvård?, tråden dog rätt snabbt.

Men hur stor chans har en anorektiker som börjar med en deff och sen gymmar på det.....
Det är jobbigt att komma igång från låg vikt för man vet inte vad man ska börja + svimmade till slut hela tiden och blev psykotisk. Jag fick vård. Är under vård men kroppen orkar inte äta och träna samtidigt när kosten reverseras.

Citat:
Ursprungligen postat av Eldamycke
Läste igenom tråden för några veckor sedan. Hela texten genomsyras av hypomani och sjukdomsförnekelese. När ts beskriver hennes sambo som stöttande kändes det som en tidsfråga innan LPT var ett faktum.
Hypomani? Lugn nu. Då var jag hypoman sedan mitten av tonåren i typ tvåsiffrigt antal år. Men ok, klart jag har haft svackor i träningen men det failade när psykiatrin slutade medicinera. Fick självmedicinera. I impuls tog jag amfetamin under BMI 15 och fick bröstsmärtor så åkte på LVM. Knepigt nog har jag inte lyckats gå upp i vikt trots att jag äter regelbundet. Nästan så man kan tro att jag har överaktiv sköldkörtel. Har mycket symtom som pekar åt det hållet och haft för lågt TSH förut på prover ändå struntade de att prova för fritt T3. Det enda som skruvade ner kroppen var för låg psykdos lithionit. Så jag har givetvis frågat bipolära om just den substansen och knaprat off label.

Jag har flertalet syntom som definitivt inte stämmer med min ålder och låga vikt. Får äta blodtryckssänkande. Får högt BPM+blodtryck random, svettas/ångar bort typ, ångest, utmattning, missriktad hyperaktivitet, extrema pinsamma svettningar överallt, hjärtklappning, ögonproblem, kronisk halsont, hög förbränning av mat.

Märker att många i personalen underskattar min aptit på boendet jag är på och har fått frågan om jag kräks upp, vilket jag inte gör. Så jag kan inte med säkerhet bekräfta att jag skulle ha bipolär sjukdom eftersom inget symtom blir bättre av andra stämningsstabiliserande utom en låg dos långt under terapeutisk bipolär dos av lithionit. Vården/psyk hävdar att den substansen skulle sakna effekt vid dosen jag tagit, men 1 tablett som ger för låga koncentrationer flyttar TSH uppåt inom några dagar. Jag har fått den förskriven i år så jag vet vad proverna visade.
Citera
2023-02-22, 08:43
  #33
Medlem
goofers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dopamina
Det är jobbigt att komma igång från låg vikt för man vet inte vad man ska börja + svimmade till slut hela tiden och blev psykotisk. Jag fick vård. Är under vård men kroppen orkar inte äta och träna samtidigt när kosten reverseras.

Hypomani? Lugn nu. Då var jag hypoman sedan mitten av tonåren i typ tvåsiffrigt antal år. Men ok, klart jag har haft svackor i träningen men det failade när psykiatrin slutade medicinera. Fick självmedicinera. I impuls tog jag amfetamin under BMI 15 och fick bröstsmärtor så åkte på LVM. Knepigt nog har jag inte lyckats gå upp i vikt trots att jag äter regelbundet. Nästan så man kan tro att jag har överaktiv sköldkörtel. Har mycket symtom som pekar åt det hållet och haft för lågt TSH förut på prover ändå struntade de att prova för fritt T3. Det enda som skruvade ner kroppen var för låg psykdos lithionit. Så jag har givetvis frågat bipolära om just den substansen och knaprat off label.

Jag har flertalet syntom som definitivt inte stämmer med min ålder och låga vikt. Får äta blodtryckssänkande. Får högt BPM+blodtryck random, svettas/ångar bort typ, ångest, utmattning, missriktad hyperaktivitet, extrema pinsamma svettningar överallt, hjärtklappning, ögonproblem, kronisk halsont, hög förbränning av mat.

Märker att många i personalen underskattar min aptit på boendet jag är på och har fått frågan om jag kräks upp, vilket jag inte gör. Så jag kan inte med säkerhet bekräfta att jag skulle ha bipolär sjukdom eftersom inget symtom blir bättre av andra stämningsstabiliserande utom en låg dos långt under terapeutisk bipolär dos av lithionit. Vården/psyk hävdar att den substansen skulle sakna effekt vid dosen jag tagit, men 1 tablett som ger för låga koncentrationer flyttar TSH uppåt inom några dagar. Jag har fått den förskriven i år så jag vet vad proverna visade.

Jag förstår dina diagnoser och ätstörningar, på de bilder du la upp såg jag egentligen ingen anorektiker utan en väldigt smal/fit kvinna.
Du behöver vårda det mentala först och sedan äta ordentligt och inte vara rädd att gå upp i vikt.

Några kilon på rätt ställe och du blir riktigt fin.

Sen kommer träningen och den skall syfta till att stärka kroppen inte bränna av fett.
Citera
2023-02-22, 09:57
  #34
Medlem
Dopaminas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av goofer
Jag förstår dina diagnoser och ätstörningar, på de bilder du la upp såg jag egentligen ingen anorektiker utan en väldigt smal/fit kvinna.
Du behöver vårda det mentala först och sedan äta ordentligt och inte vara rädd att gå upp i vikt.

Några kilon på rätt ställe och du blir riktigt fin.

Sen kommer träningen och den skall syfta till att stärka kroppen inte bränna av fett.
Aha, du minns det. Jo lite undervikt kanske. Det var lättare att träna på låg vikt/tom mage än något kg tyngre och ätandes. När jag startade tråden var jag hyperaktiv på låg vikt.

Återfått mensen nyligen. Tog en månads ätande så något måste ha fixat till sig hormonellt men har mycket kroppsliga symtom som ont i kroppen mm. Under svält var jag bedövad. Det finns väl mediciner som kan hjälpa mig upp fysiskt och psykiskt men att hoppa på neuroleptika känns drastiskt.

Det är absolut inte första aggressiva viktnedgången men absolut mest kritiska. Jag känner aldrig hunger. Kan bli psykotisk och se mat/godsaker men det kurrar inte. Inga hungersignaler förutom hallucinationerna. Fick tyvärr bekräftat att jag fuckat magen också så den tål inte mycket av det jag äter vilket har lett till uppstötningar. Så jag är inte ansvarig för kräkningar atm.

Jag hoppas inte att tillståndet leder till livslångt lidande nu med aptitregleringen så att jag går ner igen när jag kommit hem. Är tveksam till insatser här med boende och personal för här ska jag inte bo hela livet för att påminnas om mat. Förut har standard varit näringsdrycker, dietist, kurator, bensodiazepiner, antidepressiva och neuroleptika, invägningar och LPT-hot i öppenvård. Nu blev jag erbjuden Elvanse men fuck no.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback