Citat:
Ursprungligen postat av
Naddissson
Har följt tråden till och från genom åren och känner att jag äntligen orkar och vill yttra mig om Pelle. Vill få ut det i etern både för din upprättelse och för att du var älskvärd.
Detta jag skriver här är för dig Per och för att du var i mitt liv de sista åren och precis i den vevan du försvann. Alla detaljer tänker jag inte dra upp här avseende ditt försvinnande då det endast berör oss som stod dig närmst och som var dina anhöriga på slutet.
Pelle.
Du var min egna stora nallebjörn. Jag är så tacksam för vår sista tid ihop och speciellt den gången när du bjöd mig på resan till Köpenhamn och även bjöd mig på middag på RizRaz. Våra fina ringar ligger kvar graverade i sin vackra ask hos din mamma.
Jag visste direkt att något hade hänt dig när du inte svarade på mitt sms. Kände det i hela kroppen... Du som alltid svarade mig direkt och ville vara med mig varje dag.
Bara DU och JAG vet vad vi hade. Många kan snacka och tro att de kände dig men de kände bara ytan och masken du bar upp och visade för dem. Du berättade ofta för mig om rollen du var tvungen att spela på "gatan" för att överleva. En roll som inte ens var du.
Jag är glad att du visade mig den riktiga Per. Den lilla Per. Han som var sårbar/känslosam och djup. Du förtjänade ett bättre liv och en bättre uppväxt än den du fick och bättre "vänner"/umgänge! Du hade inte många äkta vänner som du själv sa till mig. Jag vet precis vad du menade med det. Många var med dig antingen utav rädsla eller för att de tyckte du såg häftig och tuff ut. För "skalet" och för din "image". Det visste vi båda två. Mycket snack. När det verkligen gällde fanns typ INGEN där!
Jag gjorde allt jag kunde och lite till för att få polisen att lyssna och godkänna och gå ut med efterlysningen till slut! Tyvärr några månader för sent! Ingen ville tro mig först när jag sa att jag VISSTE att något hänt dig! Jag kunde KÄNNA det för vi hade ett speciellt band vi två som vi aldrig haft med andra.
Det är sorgligt att jag skulle ha rätt i min känsla för jag önskar så att du hade fått leva, bli fri från dina inre demoner och äntligen bli riktigt lycklig!
Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta och minne. Hoppas innerligt att någon en dag ger sig tillkänna om vad som hände dig/vad de gjort mot/med dig.
Har bilden sparad och inramad när du ler stort och glatt och sitter utanför lilla P i stan med mig på sommarkvällen. Gav även en likadan bild inramad till din mor i julklapp det året du försvann. Den bilden kommer jag spara för resten av mitt liv då jag minns hur glad du var den kvällen.
Du ville bara få ro på slutet. Du var trött och du hade till och med sagt till mig "att de yngre får ta över nu"
Jag minns även hur ofta du sa "de kommer döda mig..." "de kommer döda mig..."
Vilka "de" är vet jag inte då du aldrig ville blanda in mig i den mörka världen/delen utav ditt liv då jag aldrig figurerat i den eller vill ha med den att göra.
Det är dock sorgligt att jag aldrig fick chansen att se dig växa och blomma ut totalt för du hade potential och var både skarp och viljestark. Hade så gärna velat se dig bli fri från den världen för jag vet att du var trött på den på slutet. Du var en kämpe. Du ville lyckas bli fri från demonerna och hade till och med berättat för din chef och din mor om att du ville bli inlagd.
Mitt hjärta blev varmt när din mor berättade att du aldrig tidigare velat det eller nämnt det på det sätt du gjorde när du var tillsammans med mig. När hon bekräftade att du ville det utav kärlek och för att du älskade mig så blev jag väldigt berörd då hon berättade detta efter du försvann. Tänk att du var beredd att göra detta för oss...
Men du fick aldrig chansen.. någon/några berövade dig den möjligheten..
Sen att du av myndigheterna tyvärr inte värdesätts som andra försvunna personer med fina utbildningar och bättre bakgrund än vad du hade är bara beklagligt och har fått mig att inse att inte alla människor har ett lika värde i samhällets ögon.
Älskar dig för alltid oavsett om tiden går och mitt liv gått vidare. Pelle, Min Babby. ❤️
Blev lite berörd av det du skrev då jag kände Per när vi gick i låg/mellan och en del av högstadiet. Har många sjukt glada minnen tillsammans med honom och är glad över att jag har dom minnena. Buset på den tiden var mest smälla raketer i brevlådor och palla äpplen och smygröka i skogen efter skolan. Jag önskar att det hade gått bättre för honom i livet sen.
