75 länder - 63000 cyklade km - 48 bilder.

Mycket inspirerande.

Fick just en ny idol

- Hur fick du modet att genomföra en sådan resa?
- Var det inte jobbigt att bryta från alla du kände hemma? (Antar att syftet delvis var att komma iväg, i och för sig)
- Reste du mestadels själv?
- Blev du aldrig rädd, tänker mig när du var i t.ex. Iran, Bolivia, osv. Dessa länder är väl helt galna? Sätter randomfolk i fängelse osv..
- Vad kostade en resa igenomsnitt, t.ex. den ner till Kapstaden? Innan du åkte till Argentina.

Mycket inspirerande! Drömmer om att göra ngt liknande. Mycket bra bilder! ^^,

Tack för alla uppskattande ord! Blir nästan lite rörd, haha!

Några snabba svar:


Allt finns på min blogg. Läs under http://www.lostcyclist.com/resor/trans-africa/

edit: NEJ! Etiopien är ett av världens mest sevärda länder! Många cyklister, som jag har problem - det är sant. Backpackers råkar inte ut för samma saker... Åk!


Iran är ett av världen absolut säkraste länder att resa i. Ta inte bilder på ngt militärt och håll dig undan gränsen till Afganistan/Pakistan. Och klä dig korrekt. Sen 100% supervänligt.

Bolivia är väl kanske lite "farligt" i storstäderna om man räknar stöld, ficktjuveri osv som farligt. Landsbygden är som vanligt säkrare.

Jag brukar inte bli rädd, nej. Några jobbiga stunder var i Syrien när jag fick stå på knä med kalasnjikovs mot huvudet. Jag hade cyklat fel och hamnat i ett militärområde...

Ena gångerna jag varit nervös för djurattacker är precis norr om Hwange nationalpark i Zimbabwe samt i Katavi Nationalpark i Tanzania. Delade känslor det där med att cykla genom afrikanska nationalparker.


2 stycken GPS:er.


Jag kan svara mer utförligt när jag har tid. Men kortfattat: Det finns inte dokumenterat andra klättringar. Topparna är inga klassiska trofeér och lockar därför få klättrare. Det fanns inget monument på toppen. (som de flesta brukar lämna efter sig.). En av världens mest kunniga personer på området sa att det var oklättrade. Man får inget tillstånd att klättra dem och få vill göra det olagligt. (som vi gjorde). osv

Tack för svaret. Skildringen av resan genom Etiopien stämmer till stora delar med vad Anna upplevde häromåret..det kanske du redan läst iofs http://adielsson.se/blogg/?cat=11

Har du tjänat pengar på dina resor? haft sponsorer eller tagit bilder och sålt till tidningar osv?

Otroligt inspirerande historia vilket liv du har levt.

Kul att se att du har modet att bara dra och inte räds att leva hårt, det tror jag många behöver idag.

Det jag undrar mest är hur du kunnat försörja dig och finansiera ditt resande?

Själv tycker jag det är det bästa som finns att resa men det är drygt att behöva komma hem igen och "börja om" igen, hitta jobb, spara osv innan man drar igen.

Men du kanske har en schysst chef? sponsorer? rik som ett troll redan?

I vilket fall som helst, strongt rest

Kan du berätta lite mer om hur ekonomin ser ut på dina resor? vad har du för beräknad dagsbudget, använder du kort eller tar ut pengar i bankomat?

hur mycket gjorde du av med ungefär på första afrikaresan?

tack för intressant läsning

Tack för att du delade med dig. Inspirerande!
Kom att tänka på Göran Kropps cykel äventyr till Himalaya.

Jag cykeltränade inget. Men jag har alltid varit aktiv i olika idrotter...

Idén kom jag på... Hm, jag vet inte hur jag ska svara. Hur kom du på idén att köpa den mobil du just nu har? Eller hur kom du på idén att lyssna på just den artisten du har i bakgrunden? Jag ville cykla dit helt enkelt. Men andra cyklister jag träffat och gjort mig taggad!


Jag bytte slang och sen lagade jag den gamla vid tillfälle. Troligen inne i tältet/hotellet på kvällen.


Slutdestination. Men den kan ändras efter hand.


Ja!


Den är legendarisk och jag ville prova den. Jag fick den gratis - hade aldrig köpt den då den är för dyr.


Min utrustning kan du hitta på min hemsida. Ibland, men mycket sällan har jag känt ensamhet. Det var oftare jag kände ensamhet när jag backpackade. Då tittade jag mest på - nu är jag en del av verkligheten.

Ang Turkiet så kände jag att jag inte hade något val.


Svår fråga. Vid några tillfällen har jag varit osäker på om det jag betalat har varit en fejkavgift eller om den var riktig. När jag varit säker på att det handlat om mutor har jag aldrig betalat. På gränsen mellan Senegal och Gambia ville de ha betalt vid gränsen, inne på kontoret. Jag hade redan fått stämpeln i passet och när de ville ha pengar så tog jag mitt pass och sa att jag skulle hämta pengarna ute vid cykeln. Väl ute tog jag hojen och cyklade iväg. De hade ingen bil och kunde inte följa efter och jag hade ju redan fått tillbaka pass och stämpel. En annan gång blev jag arresterad i Sierra Leone - för olaga vapeninnehav (min machete). Jag vägrade dock betala och polisen pekade på cellen där jag skulle få sitta - jag fortsatte vägra. Till slut fick jag gå. Detta kan ni läsa om här: http://www.lostcyclist.com/2010/01/1...el-1/#more-722


Nej... men det vore rätt häftigt. Troligtvis skulle jag ge upp ganska snart.. :-)


Bra, utanför vissa delar av Afrika.


Tror aldrig jag känt mig hotad. En kille försökte råna mig i Ecuador, men jag klarade mig genom att ge honom en smäll. Hade han varit beväpnad hade jag aldrig gjort så...


Jag jobbar mest bara på sommaren numera - och då är det alltid lätt att få jobb. Ibland hjälper kompisar mig med att skaffa nytt jobb - de vet hur jag lever och vill väl hjälpa till.


Det finns ca 1200 bilder och långa storys på min hemsida.


Nej. De är bra tills de går sönder. Sen är de sämre. Betydligt sämre. Keep it basic.


Troligtvis på ett eller annat sätt i resten av mitt liv. Eller tills jag hellre vill göra något annat. Jag kommer under inga omständigheter falla för samhällets tryck om hur man ska leva sitt liv. JAG bestämmer hur jag ska leva mitt liv. Mycket enkelt.


Besök de platser som lockar dig i fråga om natur, folkslag, religion etc. En extremt berest person sa att om man ska besöka fem länder i livet så är det: Indien, Etiopien, Brasilien, USA och Mali. (Tror det var de fem).


Två gånger har jag varit nervös för lejon: Katavi NP i Tanzania och Hwange NP i Zimbabwe. Hundar är helt klart värst. Betydligt farligare än vargar, björnar och kattdjur. Babianer kan vara luriga också.


Jag bor hos vänner i Idaho just nu - sikar att flyga hem ifrån Panama i maj 2012. Sen sticker jag nog till Afrika igen 2012-2013. I mitt huvud har jag redan döpt den resan till "Into Africas Broken Heart". :-)


Nej. Man lär sig något av allt.


Allt jag lärt mig sen jag slutade skolan har jag lärt mig av resande. Mer konkret: Världen är vänlig och säker.


Rädslan är oerhört överdriven.


De bemötte mig bättre för att jag var vit. Tyvärr. Jag är bara en människa precis som dem.


Min pappa är bonde. Han har dock lärt mig att inte vara rädd för djur. Kanske det värdefullaste någon någonsin har lärt mig.


Hemskt gärna! Menbar du allvar: hör gärna av dig genom min hemsida. Kommer vara där om några månader.


Backpacking blev tråkigt. Motivationen har jag hittat genom andra cyklister.


Trafik. Att fastna på en trafikerad väg när mörkret faller och jag inte hittar någonstans att stanna. Men skulle ngt sådant hända är det ju jag som planerat fel... Men farligt skulle det mycket väl kunna vara. (Inget lyse på cykeln)


Det är nästan så jag blir nyfiken på vem du är. :-)

Jag kallar mig inte för en äventyrare, men någon har sagt att "äventyrare är för fega för att leva ett normalt liv". Till en viss del stämmer det på mig.


Nej. Men jag har några få sponsorer numera! Och ibland kommer det ett par hundringar genom: http://www.lostcyclist.com/donation/


Nej, inte sålt, men jag har blivit intervjuad ibland: http://www.lostcyclist.com/press/


Ok. Förra sommaren jobbade jag i fem månader tror jag. Natt. Ungefär hade jag ut 16000 i månaden. Efter hyra var det 12 000 kvar. Efter mat och öl och annat var det kvar ca 8000. Kläder hade jag tillräckligt sen förra omgången på hemmaplan. Jag har ingen bil. Och jag fick en telefon av en kompis. Utrustningen fick jag spons på. Så 8 000 x 5 månader = 40 000. Det klarar jag mig på i 10 månader på resande fot med tanke på att jag ibland får en donation.... Kan jag kan du!

Jag nådde till sist Panama. Kom dit i mitten på maj efter att ha cyklat 12 000 kilometer från Kanada. Sen dess har jag varit hemma och jobbat. Resan fortsätter nu på nyår då jag drar till Chile. Här är planen för 2013: http://www.lostcyclist.com/2012/12/27/sky-high-intro/

Och mitt CV som tråden egentligen handlar om:http://www.lostcyclist.com/cv/

Mvh

Grymt! Håll oss väl uppdaterade!

De flesta inlägg i din resa The American Way fungerar inte, eller är det bara för mig? Vore grymt roligt att läsa då jag själv gör sträckan med början på måndag