Kris med cannabis

Vi hade denna pratstunden innan idag.
Han kan "gå med på" att trappa ner i september men ville ha kul i sommar. Och han gjorde klart för mig att han aldrig kommer att sluta. Inget jag säger verkar bita på honom, och han verkar veta bäst.
Jag har ingen erfarenhet själv av droger då jag bara testat en gång i hela mitt liv.
Och känner mig ganska hjälplös just nu.

Eftersom du uppenbarligen har väldigt dålig koll på droger skulle jag avråda dig från att kommentera på ämnet när allt du gör är att snacka bs. Att sluta med cannabis är ingen svår sak när man går in för det, så sluta snacka som om han skulle ligga på plattan och skjuta horse.

Han lägger även mycket pengar på detta och detta drabbar såklart vår ekonomi.
Vad skall jag göra?
Jag känner att jag snart inte klarar mer, en stor klump i bröstet som tynger mig och jag har ingen att prata med (förutom honom) som förstår. Det han gör är ändå olagligt, och hans vänner langar... Jag vill inte ha dom här men han förstår inte detta.
Jag orkar inte...
Jag vågar inte ens ta hem mina föräldrar eller vänner då jag är rädd att de skall hitta hans saker eller att det skall stå framme när vi kommer. Jag skäms... Men jag älskar honom.
För bortom dessa drogerna är han det bästa som hänt mig.

Min sambo röker diverse cannabis m.m. (inga tyngre droger) sedan många år tillbaka.
I början av vårat förhållande var jag helt okej med detta, led inte av att han gjorde det. Då han höll det i små mängder och inte så ofta som nu.
Nu är det dagligen och han springer ut i köket och tar sig ett bloss var 15e min.
Lukten av drogerna ger mig huvudvärk och jag mår dåligt rent psykiskt, då jag tycker att det är ofräsht och vill inte att han skall behöva använda drogerna, för att dämpa sin ångest som han själv uttrycker det. Samt att vi inte längre kan åka iväg någonstans där vi måste stanna minst 2 dagar för dom kommer replikerna: MEN DÅ KAN JAG INTE RÖKA JU!!!
Hans vänner kommer hit och då håller dom på hela dagen långt in på småtimmarna.
Vi har än inga barn men två katter och en hund. Och jag ser helst att han slutar att röka helt och hållet. Men han håller inte med, och det känns som om han sätter sina droger före mig och vårat liv tillsammans.

Han lägger även mycket pengar på detta och detta drabbar såklart vår ekonomi.
Vad skall jag göra?
Jag känner att jag snart inte klarar mer, en stor klump i bröstet som tynger mig och jag har ingen att prata med (förutom honom) som förstår. Det han gör är ändå olagligt, och hans vänner langar... Jag vill inte ha dom här men han förstår inte detta.
Jag orkar inte...
Jag vågar inte ens ta hem mina föräldrar eller vänner då jag är rädd att de skall hitta hans saker eller att det skall stå framme när vi kommer. Jag skäms... Men jag älskar honom.
För bortom dessa drogerna är han det bästa som hänt mig.

Hur gick det?