Thomas Bodström, Dan Eliasson & Sten Heckscher är anmälda för maktmissbruk.

AKTUELLT 2011:

Thomas Bodström, Dan Eliasson samt Sten Heckscher, med sällskap, är anmälda för illojal maktanvändning; ”Detournement de Pouvoir”[fra].[/b]

Bakgrund; apropå brottsoffrets, ”Målsägande” tillika ”Kärande” anmälan om maktmissbruk som utförts av förtroendevalda tillsammans med andra sanktionerande myndighetspersoner.

Inledningsvis, bör läsaren även ha den socialdemokratiske kriminologen Leif GW Persons slutsats härnedan, i åtanke, när man läser om utvecklingen i målsägandets s.k. ”Grundärende” som började med en dito känslig anmälan under valfu(s)kåret 2002, som vid den tidpunkten beskrevs av medierna såsom en ”het potatis”, som ingen åklagare syntes vilja våga ta tag i: såtillvida man inte ville försvåra sin egen framtida karriär.

Leif GW Persson, som är känd för att nära på begå självmord, efter det att han obetänksamt bekräftat vänskapskorruptionen i ”Bordellhärvan”, sitter dock idag som överlevare kvar i staben på Rikspolisstyrelsen samt är en nära kollega till både säkerhetspolisen och ”mörkermannen” Thomas Klang, samt den åtalade Göran Lindberg, som blev frikopplad från sin tjänst först efter valnederlaget år 2006 och omplacerad till Rikspolisstyrelsen.

Lindberg gavs inga öppet fasta arbetsuppgifter, utan han hade nu gott om tid att sannolikt även anlitas till diverse andra politiskt initierade ”hemliga uppdrag”, utav sina politiska beskyddare inom främst den socialdemokratiska toppolitikersfären:

Måhända även utav en frustrerad Bo Holmberg, som efter rättsprocessen, inte ansåg att mördarens motiv tillräckligt kartlagts utav råklagarna och därför öppet visade sitt missnöje med resultatet.

Det är tidigare avslöjat att vissa socialdemokratiska toppolitiker (även tillsammans med IB), är välkända för att vilja bedriva egna hemliga undersökningar, ovanför lagarna, som man själv lättare kan kontrollera, då man inte litat på att den vanliga polisen ska klara deras uppdrag, eller att bli anklagad för ministerstyre.

Leif GW Persson slutsats vid en chatt med TV4:as tittare per den 28 aug 2010.

Pelle frågar: Vem tror du mördade Olof Palme?

Leif GW Persson svar: Vet ej, sannolikt någon från hans säkerhetspolitiska sida.

JU: OP:s mördare i säkerhetspolitisk närhet. Du menar sossar med anknytning till IB?

Leif GW: Möjligt men jag tror mer på Säpo och folk inom den militära säkerhetstjänsten.

Johan student: Tror du att det idags dato finns folk människor som vet om vem Palmes mördare var eller att mördaren rent av fortfarande är vid liv?

Leif GW svar: Ja.

Rick frågar: Kan det vara så att Palmemordet är uppklarat men att det av politiska orsaker inte publiceras?

Leif GW Persson svarar: Ja, läs min roman ”Faller fritt som i en dröm”.

************************************************** ************************

En liknande ÖPPEN FRÅGESTÄLLNING får därför ställas beträffande målsägandes grundärende:

Kan det vara så att den grupp förövare som fortsätter utsätta en kvinnlig målsägare för olika anmälda brott samt olagliga repressalier, egentligen redan är kartlagda samt brotten uppklarade?

I synnerhet beträffande det senaste anmälda inbrottet som skedde på nyårsaftons kväll 31/12-2010, som de maktmissbrukande mörkermännen måste ha utfört tillsammans med tidigare avslöjade medhjälpare i bilen med loggan: Haninge Lås AB, samt som ska ses som en förlängning av tidigare hot & trakasserier mot henne som person efter att ha både upptäckt samt anmält missförhållanden inom de offentliga myndigheterna:

Fortsatta ofredande hot och inbrott som utförts i syfte att skapa osäkerhet och otryggkänsla samt för att förmå henne att inte driva grundärendet vidare.

Att det visat sig vara så pass högt uppsatta personer inom Sveriges samhällstopp som målsägande pekat på, så att svenskt rättsväsende inklusive vänskapskorrupta advokater samt dito journalister, av olika politiska orsaker, vare sig törs publicera fakta, än mindre agera eller åtala, utan hellre bekvämast fortsätter lägga locket på?

För detta talar även det faktum att man fortfarande inte velat hörsamma målsägandes öppet ställda krav på en SANNINGSKOMMISSION, som ånyo gjordes, men nu samtidigt som de två politikerna Elsie Ländin (m) och Staffan Yngve (s) i Uppsala krävde en Sanningskommission i den åtalade f.d. Länspolismästaren Göran Lindbergs fall.

Öppen fråga:
> Vad mer behöver rättsväsendet tillsammans med våra folkvalda och medierna egentligen dölja? <

Grundärendet från valfu(s)kåret 2002: (med reservation för eventuella felskrivningar)

Dataintrång, grova stölder, mejlmanipulationer och urkundsförfalskningar samt skadegörelse och riktade inbrott både i målsägandes lägenhet inne i City samt ute vid hennes landställe i Roslagen, polisanmäldes först i augusti valfuskåret 2002:

De riktade brotten skedde i spåren efter det att hon under pseudonym, skickat ett harmlöst, men kritiskt, samt tydligen även humoristiskt mejl, till f.d. statsministern Göran Persson, som alltså måste diarieförts av registratorn vid RosenBAD-gate.

Justitieminister Thomas Bodströms storasyster Cecilia Bodström var då journalist på Dagens Nyheter, (DN) när dataintrången gjordes. Dessförinnan hade hon arbetat i dess ledning som ansvarig nyhetsredaktionschef. En tidning inom Bonniersfären som i augusti 2002 också polisanmäldes för misstänkta dataintrång och grov stöld, m.m. mot målsägandes PC

Men då framförallt de svenska medierna Svenska Dagbladet (SvD) & Aftonbladet samt Dagens Nyheter (DN), m.fl. slutligen under augusti 2002 blev polisanmälda, tvingades efter valet, även Bodströms syster Cecilia att omplaceras via en mjuklandning till en ny chefspost inom Public Services radiokanal P1.

Detta skedde sannolikt också efter dataintrångsförövarnas sedvanliga förhandlingar bakom kulisserna, samt ovanför våra svenska lagar, tillsammans med vissa toppolitiker som främst såg till att skydda dessa sina respektive särintressen.

Cecilia Bodström arbetar idag som ansvarig chef för public service organet Sveriges Radios kanal P1.

Bakom kulisserna ovanför lagen, förhandlades samtidigt av citat: ”Den grå eminensen”, att DN:s dåvarande ansvarige chefredaktör Hans Bergström, också måste tvingas avgå.

Bonniers advokatbyrå Cederquist, hade efter målsägandes allra första anmälan blivit misstänkt för att ha utfört censurerande DOS-attacker, gentemot hennes PC som helt släcktes ned: Dessa DOS-attacker roade sig anställda på Bonniers advokatbyrå Cederquist - bevisligen - sig med att även utföra gentemot andra drabbade såsom ” OfficialWire.com ”. Bevislänken till advokatbyrån Cederquist avslöjade brott, är numera borttagen, men informationen kan senare återgivits i en separat Bilaga 4 på slutet:

Tidigare bevislänk: http://www.officialwire.com/main.php...recent&rid=144

Vidare,

Jag fattar nada

Det var i Statstevens program Vetenskapens Värld samma valår 2002, som chefredaktör Lena K. Samuelsson på SvD samt sambon Niclas Silow på Aftonbladet (s), på ett tidigt stadium, subtilt utpekades som det skyldiga ”spionparet”, tillsammans med andra medförövare, även inom DN (oberoende liberal).

Producent för Vetenskapens värld vid SVT var då programledaren Bo G. Erikson och den som ledde det tipsande utpekandet av”spionparet. Han är även far till den kände svenske artisten ”E-Type”.

Men det var även via ett liknande tips från frilansande journalisten - Maria Leijonhielm - som kom via den utav målsägande prenumererande tidningen Damernas Värld, som hon fick det allra första tipset på mediernas dataintrång samt vad de höll på med, inklusive deras då pågående manipulationer, urkundsförfalskningar och grova stölder, med hennes PC NT 4.0, utan brandvägg - innan anmälan - när internet och dess faror, var helt nytt, samt okänt, för de flesta utav oss.

Relativt ny chefredaktör på tidningen var då Mona Johansson. Målsägande diskuterade senare, per telefon med en ansvarig polisman vid Polisens Samordningsenhet för Stockholms län, om att hon ville att han skulle förhöra Mona som vittne. Men inget hände utan polismannen informerade istället målsägande om hur hon skulle gå tillväga för att begära överprövning hos en åklagare. Det ovilliga vittnet Mona har genom åren avslöjat att hon citat: ”Inte vill förstöra sin karriär”.

Det vara samma initierade Bonnieranlitade frilansande journalist - Maria Leijonhielm - som i ett senare nummer utav Amelia Adamos nya tidning; "M-magasin" nr 9 juli 2009, också hade ”tjatat” (det stod så) till sig en intervju med f.d. statsministerparet Göran Persson med nya frun Anitra Steen, på deras herrgård; Gården Torp i Sörmland.

En f.d. misstänkt inblandad partiledare för socialdemokraterna tillika statsminister då det begav sig, som via både dokumenterade rekommenderade brev samt sedermera även via ett öppet brev, blivit informerad samt öppet tillfrågat om hans inblandning i mörkläggandet utav målsägandes grundärende, vars spår vid ett tidigt skeende även ledde in till Rosenbad-Gate, via otillbörligt ministerstyre samt deras maktmissbrukande kränkande olikabehandling

Det var via vänskapskorrupta kontakter, tillsammans med dåvarande socialdemokratiska Rikspolischefen Sten Heckscher samt den därefter avskedade Länspolismästaren i Stockholm Gunno Gunnmos aktiva medverkan, som inblandade inom svenskt rättsväsende med numera avlidne Riksåklagaren Klas Bergenstrand i spetsen, samt andra delar utav etablissemanget, tillsammans med främst Bonniersfärens medier, lyckades att så effektivt mörklägga och tysta ned förövarnas olika brott, gentemot - en för dem och deras hotade karriärer - alltför envis samt obekväm målsägande.

Riksåklagare Klas Bergenstrand blev som ”Tack För Hjälpen” att mörklägga samt tysta ned målsägandes ärende också senare befordrad till Säpochef:

På den posten erhöll han än fler maktmissbrukande tvångsmedel att kunna fortsätta kontrollera deras alltför envisa målsägande: Ständigt uppbackad av framförallt de socialdemokrater i regeringen som sett till att befordra honom. Personer som statsminister Persson & justitieminister Bodström med flera, som inte heller de hade något samvetsskval över att – Ad hoc – ändra våra lagar, när så krävdes eller när luckorna skyndsamt måste täppas till beträffande polis- och Säpos avslöjade olagliga verksamhet - above the law - gentemot målsägande, med drabbad familj.

Via utpekade toppolitikernas maktmissbruk samt medieförövarnas vänskapskorrupta kontakter, bland rättsväsendets olika handläggare, inklusive kontrollorganen JK & JO, tilläts förövarna år efter år att komma undan med sina riktade nya brott, mot sitt brottsoffer: Samtidigt som man med både hot och mordbrand, effektivt försökte tysta ned sitt brottsoffer, eller den som försökte hjälpa henne, då hon envist fortsatt peka på deras brott samt fortsatta kränkande olikabehandling samt grova maktmissbruk; ”Detournement de Pouvoir”[fra].

I spåren efter att hon anmält brotten samt fortsatt peka på vänskapskorruptionen då polisen dessutom sopat bort hennes inlämnade bevis, så kulminerade dessa hot och olagliga repressalierna år 2005 i en riktad mordbrand mot hennes delägda vinterstuga.

Mordbranden år 2005, verkade dock främst riktat i syfte att nu även försöka tysta hennes vredgade delägare och släkting, eftersom buggarna hade läckt ut deras privata samtal att – gemensamt – försöka erhålla en advokat. Målsägande hade nämligen själv försökt att anlita en erfaren svensk advokat, utan att någon enda visat tillräckligt civilkurage eller god vilja att våga ställa upp för henne.

Då målsägande därför blev tvungen att istället fortsätta kontakta både KU & JuU, samt JK & JO, tvingade hon i varje fall framgångsrikt dåvarande justitieministern Thomas Bodström & Co. att tillsätta en Internutredningsutredning, vars slutresultat dock visade sig bara ha varit ett spel för galleriet. Däri ingick emellertid även polisens internutredare Leena Kangas, samt advokat Per Durling, som senare också utsågs till statens opålitliga ombud vid användandet av hemliga tvångsmedel.

[Noterat i vår lilla ankdamm: att exempelvis ombudet advokat Per Durling, i dagsläget har privata affärer ihop med Michael Treschow, genom företaget Rollo AB. Likaså att socialdemokraten Pär Nuder har privata affärer ihop med f.d. Rikspolischefen Sten Heckscher via hans bolag STEN HECKSCHER AB. Pär Nuders fru journalisten och tidigare folkpartisten Ingrid Carlberg sitter kvar som anställd inom DN alltsedan valfuskåret 2002. Vidare att Aftonbladets medieadvokat tillika republikanen Peter Ahltin, sitter i styrelsen för Piratförlaget, tillsammans med Jan Guillo med flera.]

Långt senare tvingades nämligen även Aftonbladets avslöjade medieadvokat Peter Ahltin, (kd) avgå från sin förtroendepost i riksdagen, då han liksom hans grovt maktmissbrukande kollega Thomas Bodström (s), anmäldes för att ha brutit mot förvaltningslagen, genom att fortsätta vägra svara på öppna frågor, som dokumenterat tillsänts dem utav målsägande;

Öppna frågor som målsägande nu hade lärt sig att - dokumenterat - ställa med åberopande av förvaltningslagen och med brottsbalkens påföljder om de inte besvarades:

Förvaltningslagens regler som i synnerhet en förtroendevald måste se till att åtlyda samt diarieföra inom både KU & JuU: då de bevisligen tillsänts f.d. ansvarige justitieministern samt JuU Ordförande Thomas Bodström, via flera rekommenderade brev, som hämtats ut. Ett öppet brev hade dessförinnan även tillsänts dåvarande statsminister Göran Persson med samma krav på svar.

Vidare: (fortsättning kommer...!)

Samma år 2005, då hotbilden kulminerade i en verkställd mordbrand, hade dessförinnan även ett rekommenderat brev - med samma öppna frågor – skickats till moderaternas partistyrelse, som besvarades av dåvarande partisekreterare Sven-Otto Littorin, med undanflykten att han citat. ”inte kunde kommentera en pågående rättsprocess”.

Därav att - även – statsrådet Sven-Otto Littorin valdes ut att effektivt rensas bort, via Aftonbladet(s) plötsliga attack, om hans påstådda sexköp: Med hjälp utav tidigare insamlade brottsuppgifter, som man med hjälp utav sitt särintresse Aftonbladet, slugt inväntat att utnyttja, vid ett för det socialdemokratiska partiet, passande tidpunkt: Det vill säga; mitt under Almedalsveckan under ett viktigt valår 2010, när medieuppbådet är som störst och skandalen garanterat blir som slagkraftigast.

Littorin har därefter också tagit sin tillflykt, via en till påtvingad time-out, till storebror i USA.


Målsägande har på goda grunder inte kvar förtroendet för svenskt polisväsende:
I början sprang målsägande naivt samt personligen med sin anmälan, till sin närpolis i Vasastan, som därefter hänvisade henne vidare till en dataspecialist vid polisens huvudkontor på Kungsholmen. Då han var jäktad och plötsligt påstod sig inte ha tid att hjälpa henne, trots bokat möte, så försökte hon därefter istället kontakta Säpo för en brottsutredning: Detta först efter det att hon upptäckt att polisledningen måste ha varit inblandade, agerat korrupt, samt dessutom slarvat bort eller snarare sopat bort hennes inlämnade bevis, i form av utdragna datalistor m.m. Bevisen hade liksom plötsligt ”kommit bort” och kunde, liksom, plötsligt inte återfinnas: Häpp…?!

Men då hon, fortsatt lika naivt, istället försökte kontakta Säpo vid Kungsholmen sade de sig inte ta emot privatpersoner och hon hänvisades återigen till att promenera ned till polisstationen strax bredvid på Kungsholmen.

Den då inte invigde Stationsbefälet Kjell på Kungsholmens polisstation, avslöjade därför vänligt, men uppenbarligen av rent misstag, till nackdel för sina korrupta avslöjade chefer, att hennes ärende hade förflyttats ned till Västra Götalands polisdistrikt: samt att beträffande det anmälda internet- & dataintrångsärende, så var det ärendet tvärtemot vad som tidigare meddelats målsägande, visst fortfarande kvar öppet samt pågående enligt hans datauppgifter (!)

Detta motsades av de brev som målsägande tidigare erhållit från både polisen i Stockholm samt den därefter handläggande åklagare Mats Åhlund, som tvärtemot dokumenterat skrivit och meddelat henne att samtliga hennes ärenden var ”nedlagda samt förundersökningen avslutad”.

Så känsliga var bevisligen, hennes anmälda brottsärenden på den tiden, på grund av de högt uppsatta personer som målsägande pekat ut som misstänkt inblandade, i korruptionen inom grundärendet, att man bakom ryggen på brottsoffret mörklagt att ärendet omplacerats till Göteborgspolisen.

En på den tiden så pass känsligt ärende att till och med en handläggande åklagare Mats Åhlund, riskerade sin framtida trovärdighet, via svarsbrevet till målsägande, genom att däri avslöja sig själv, för att dokumenterat ha farit fram med medvetna lögner gentemot ett brottsoffer, samt sannolikt vikt ned sig för otillbörliga politiska påtryckningar, som skett bak i kulisserna. Misstänkt ministerstyre.

Noteras ska att Mats Åhlunds fru Guntra Åhlund, trots påpekat jäv, senare också valde att motarbetande handlägga målsägandes ärende. Från att ha varit en relativt medioker åklagare steg hon – därefter – snabbt i graderna och erhöll en raketkarriär ända in i toppen hos Riksåklagaren.

Som sagt, mutor & bestickningar, behöver inte alltid vara en bunt sedlar under bordet, utan kan ske på mycket fler subtila sätt.

Efter dessa allra första, naiva, försök att personligen kontakta samt lita på polis- och åklagarväsendet, upphörde målsägande med att överhuvudtaget försöka kontakta rättsväsendet personligen och kommunicerade därefter vid behov, enbart via – dokumenterade – mejl samt - rekommenderade – historiska bevisbrev. Förtroendet var förbrukat.

Varva ner litegrann. Du skriver som om du vore en jurist i en manisk episod. Ta lite litium kanske?

Rosenbad-Gate samt bakgrund till kommentaren; ”Du har ju fått alla poliserna emot Dig”.

Efter att ha upptäckt rättsväsendets svek & lögner samt fortsatta vänskapskorruption, vars spår ledde ända in till Rosenbad-Gate, så intensifierade målsägande sina krav på en nödvändig oberoende internutredning och påtalade i skarpa kritiska ordalag, i synnerhet till Sveriges Riksdag, att denna utbredda vänskapskorruption snarast bara måste stävjas samt beivras:

Innan dess hade den politiskt tillsatte partiske Rikspolischefen (S)ten Heckscher, med judiskt påbrå, krävt Länspolismästaren i Stockholm Gunne Gunnmos omedelbara avsked; vilket Gunnmo i medierna öppet beklagade sig över att han bara var ett citat: ”bondeoffer” vidare att han ansåg att det skulle bli intressant att följa citat: ”det fortsatta spelet”…Som alltså därför förflyttats ned till Göteborg.

Sammantaget bidrog kritiken till att internutredarna slutligen även tvingades lägga ned hela polischef Leif Jennekvist specialavdelning på Riks.krim. eftersom nya brottsprovokationer och riktade olagliga repressalier anmälts, som uppenbarligen även kunde kopplas dit.

Då hade i all tysthet, med både KU & JuU goda minne, vissa utvalda Säpo anställda kopplats in i den ”känsliga” polisutredningen: eftersom den tidigare högt uppsatte Säpoanställde kvinnan Margareta, nu placerats hos polisen och efter utredningen, i ett utav sina få uttalanden, som gjordes i samband med att Jennekvist avdelning lagts ned; att det var på grund av att hans avdelning varit citat:

”Roten till det onda”.

Säpokvinnan Margareta blev tydligen kvar inom polisväsendet och sitter numera som en ansvarig mellanchef någonstans inom Rikskriminalen.

Leif Jennekvist, som dessförinnan blivit rikskänd samt något utav en hjälte, då han med kollegor, fått fast Anna Lindhs mördare; blev nu alltså omplacerad, efter diskussioner med Länspolismästare Carin Götblad och placerades på en ny position vid Roslagens polismästardistrikt; dvs. inom samma område som målsägande hade sin dåvarande sommarstuga. Knappast en tillfällighet.

En sommarstuga ensam ägt av målsägande, som också hade utsatts för flera hemfridsbrott och skadegörelse, inklusive riktade olagliga repressalier, där förövarna bedrivit”stalking” av målsägande.

Delar utav rättsväsendet försökte senare åtala Carin Götblad samt Leif Jennekvist som därmed riskerade att bli dömda för grova tjänstefel, m.m. Men det var återigen en underlydande poliskommissarie Liljegren, som istället fick bära hundhuvudet. Sparka ned, slicka upp.

Leif Jennekvist avdelning lades gemensamt ned utav både Säpo och internutredarna, samtidigt som man kunde läsa i den lilla grävande kristna tidningen Världen idag att åklagaren - även i detta fall - sägs ha fått påtryckningar från politiskt håll att skydda den högre polisledningen undan åtal; genom att framförallt inte låta Länspolismästare Carin Götblad eller Leif Jennekvist ta sitt ansvar. Carin Götblad, har genom åren dessutom främst varit Bodströms ständige allierade och protegé, förutom att Bonniersfärens medier, såsom Expressen, också positivt sett till att ”känslomässigt bearbeta” henne, exempelvis genom att utse henne till en bästa chef.

Målsägande noterade efter sin flytt år 2007, (från sin gamla inbrottsdrabbade lägenhet, några stenkast från Bonniers högkvarter vid samma gata), att Leif Jennekvist, samtidigt återigen blev omplacerad, nu till Söderorts polismästardistrikt…

Det blir för mycket på en gång.

Dra av några rader och en frågeställning så kan du svara på frågorna som kommer.

Nytt riktat inbrott sker efter inflyttningen i nya bostaden år 2007:

Efter målsägandes flytt till ny bostad i början på år 2007, skedde fortsatta ofredande inbrott och olagliga repressalier bland annat i form utav nya renoveringssabotage, vilket kulminerade i en tvist- och skadeståndsprocess tillika ”Not a fair trial”, som ägde rum vid en utav Stockholms södra tingsrätter under år 2009.

Efter det riktade inbrottet år 2007, vid nya bostaden, så ringer en uppskakad samt i affekt, heligt förbannad, brottsoffer till polisen och tvingar ut en utav deras spanare till brottsplatsen, för att säkra bevis. Brottsoffret fick ringa tre gånger innan närpolisen pallrade sig ut, efter hennes sista samtal.

Belysande utdrag från närpolisens rapport med dnr 0201-K131683-07, som senare även tillsändes Domare Barketorp hos tingsrätten, för kännedom och åtgärd, samt som en ytterligare bevis- och indicierbilaga, inom den då pågående skadeståndsprocessen: Att ses som ett ytterligare led i tvistens orsak - och verkan samband med grundärendet och de olagliga repressalier, även i form utav dessa renoveringssabotage, som följt i spåren, i och med hennes allra första polisanmälan:

Men utan vare sig önskat gehör eller tillräckligt beivrande åtgärder från Domare Barketorp & Co.

Vid mörkermännens riktade inbrott maj 2007, så pekade hon ut den maktmissbrukande f.d. Rikspolischefen Sten Heckschers vid namn som misstänkt anstiftare (alternativt stämpling eller uppviglande) till närpolisen, som dock valde att inte ta med hans namn i polisanmälan som upprättades därefter, utan valde att försiktigare formulera hennes anmälan enligt nedan:

Utdrag från närpolisens upptagning av målsägandes anmälan på brottsplatsen:

(...)"Hon vill anmäla ett riktat inbrott mot henne som person. Detta är en följd av tidigare anmälningar/händelser som [Målsägandes förnamn X] anmält. De som utsatt X för detta är högt uppsatta personer inom Sveriges samhällstopp. X berättar att hon har sina misstanker mot polis, åklagare samt media".(...)

Vidare: (...)"X finner inget som direkt saknas ur vare sig förråd eller fastighet. Hon håller det dock för troligt att det inte heller är meningen med gärningen utan det är utfört mot henne för att skapa osäkerhet och otryggkänsla för att förmå henne att inte driva grundärendet vidare"(...):

Avslutningsvis: (...)"X överlämnar handlingar vid anmälans upptagande som kan belysa vidden av det inträffade. Dessa handlingar bifogas denna anmälan (26 sidor). Enligt X är detta en förlängning av tidigare trakasserier mot henne som person efter att ha upptäckt missförhållanden inom offentliga myndigheter m.m.(...).

De som var satta att skydda brottsoffret var alltså istället de som misstänktes ha uppviglat eller medverkat till brotten.

Sannolikt även sanktionerat utav andra partiska närpoliser under ansvarige Länspolismästare i Stockholm Carin Götblad ledning; som under alla de år som dessa olagliga repressalier sanktionerats pågå - hela tiden - varit den som ansvarat för samtliga de bostadsområden där målsägande har tillåtits att - upprepade gånger - utsättas för dessa olika riktade inbrott och trakasserier utan att närpolisen ens visat tillstymmelse till att någon gång åtminstone försöka beivra dem. Tvärtom har de främst försäkrat sig om sin egen poliskarriär genom att löpande lägga ned de nya brottsärendena, samtidigt som en närpolis tillsammans med en utredare som oväntat ringde på vid målsägandes bostad, avslöjade genom att bekräfta citat: ”Det där ligger ovanför våra huvuden”.

Det är dessutom fler än målsägande som noterat att Länspolismästare Carin Götblad, alltid varit den person som maktmissbrukaren Thomas Bodström & Co. sett till att främst beskydda samt hålla bakom ryggen. Liksom utpekade triad även gjort med sin andre protegé, sadisten Kapten Klänning.

Att just en av Carin Götblads underhuggare Leif Jennekvist måhända är den hämndlystne (?) polischef som synes ha flyttat "som en svans" efter målsägande och nu återigen finns verksam inom hennes närområde, är därför sannolikt inte heller någon tillfällighet.

En annan poliskommissarie, (källa: tipsande journalister på DN samt inom deras NoN sida), som medierna insinuerat om ska ha erbjudits en s.k. betald fallskärm (mutor & bestickning) från just den mäktiga judiske Bonniersfären; sägs vara It-brottsrotelns poliskrim. Bosse Norgren, som bor i Bromma, dit många utav tidigare ledtrådar också lett. En poliskommissarie som i ett utav sina svarsmejl till brottsoffret via olaga hot, också försökt tysta målsägande, genom att hota med att stämma henne om hon fortsatte att kalla vissa utpekade poliser för vänskapskorrupta.

Poliskommissarie Norgren - tidigare Säpo anställd – som fortfarande motarbetande chefar inom It-brottsroteln; samt som vid de dataintrång som en socialdemokrat utsattes för av några folkpartister, samt Bonnierägda Expressens reporter, under valfuskåret 2006 - via ett enda vänskapskorrupt telefonsamtal från socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog - bevisligen lät henne få företräde, till polisens gräddfil, jämfört med alla oss andra vanliga medborgare, som dessförinnan hade drabbats av mycket fler allvarligare samt kostbara attacker, vilket anmälts innan, utan åtgärd.

Upprepade attacker som misstänks ha utförts utav samma grupp polisanmälda (medie-) förövare, med anlitade underhuggare samt mörkermän, på den tiden som målsägandes först hade den anlitade internetleverantören Tele2, inom Stenbecksfären där Göran Perssons best man Björn Rosengren var verksam som deras rådgivare. för att därefter byta till den halvstatligt ägda TeliaSonera.

Istället sanktionerades brotten och de upprepade attackerna tillbakalutat samt tidvis hånfullt, av kontaktat rättsväsende, inklusive kontrollmyndigheter såsom Justitiekansler Göran Lambertz samt Justitieombudsmannen Mats Melin, vars partiske fru nyligen valt att sätta sig i knäet på Dagens Nyheter och bli en till avlönad lojal dito mörkläggande journalist inom Bonniersfären.

Vidare misstänks rättsväsendet för att - återigen - tillåtit förövarna att både sopa bort målsägandes bevis samt undanhålla de nya utkrävda bevisen; vilket är fortsatta grova tjänstefel och underlåtande.

Noteras ska att målsägande alltid arbetat öppet med sitt ärende, samt varit medveten om att hennes E-post samt privata sfärer, inte varit fredade utan buggade, vilket hon direkt berättade och ville att hennes anlitade advokatombud också skulle vara medveten om, innan hans åtog sig hennes skadeståndsärende år 2009.

De korrupta olagligheterna pågick dessutom långt innan advokaterna Thomas Bodström och Peter Ahltin, med flera komprometterade riksdagsledamöter, såg till att via efterkonstruerade lagar, ”täppa till luckorna" då de i desperat konsensus röstade igenom grovt integritetskränkande buggningslagar samt FRA; som nu – hör och häpna - även skulle tillåta korrupta myndighetspersoner att i så kallat FÖREBYGGANDE SYFTE tillåtas bugga svenska medborgare som inte ens behövde vara misstänkta för något brott >>> (S)icken rättsröta!

Som tur är så kan de stora grabbarna inom EU ta lillebror Bodström och hans mörkermän i örat, eftersom EU-konventionens Artikel 7.2 fortfarande kan sätta sig över hans lagar samt stipulerar att:

”Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som gjort sig skyldig till handling eller underlåtenhet som VID DEN TIDPUNKT DÅ DEN VAR BROTTSLIG enligt de allmänna rättsprinciper som erkänner civiliserade stater.”

Artikel 6 säger vidare att ”var och en har rätt till en rättvis rättegång INOM SKÄLIG TID”!

Så frågan här är om Sverige ska tillåtas fortsätta sänka ned sig till varandes en bananrepublik eller våga sälla sig till de allmänna rättsprinciper som betecknar mer civiliserade stater?

Det så kallade Bodströmssamhället:

Den alltmer desperate, avslöjade, Thomas Bodström såg nämligen till att tillsammans med sina komprometterade riksdagskollegor, skyndsamt klubba igenom efterkonstruerade lagar, med dold agenda, som främst syftade till att skydda sina tidigare olagligt verksamma underhuggare som verkat ovanför våra lagar, innan de blev avslöjade samt anmälda av målsägande.

Detta inkluderade således (under-)chefer inom både polis & Säpo som tidigare medvetet fortsatt att verka ovanför lagen; så för att förhindra att de skulle kunna åtalas för sina avslöjade grova tjänstefel samt kränkande olikabehandling, med flera åtalspunkter, såsom grova övergrepp i rättssak mitt under pågående rättsprocess: så måste lagar ändras.

Efterkonstruerade maktmissbrukande lagar, med dold agenda, främst för att förhindra att svenska staten via JK skulle tvingas få byxorna skämmigt neddragna - igen - genom att riskera att återigen bli skadeståndsskyldiga mot en olikabehandlad målsägande, med drabbad familj.

Som tur var har EU:s regler redan förutsett att maktmissbrukande korrupta politiker skulle komma att försöka vilja efterkonstruera lagar till sin och sina underhuggares fördel; Genom att förhindra att deras efterkonstruerade lagar i vart fall inte skulle kunna lagstifta bort straff för brott som redan begåtts innan man hunnit ändra lagarna: Måhända inte så konstigt att den f.d. Säpochefen Klas Bergenstrand, råkade ut för en plötslig samt förmodad… hjärtattack, efter socialdemokraternas valnederlag 2006.

Fler komprometterande fakta är vidare att Chefen för Riksenheten för polismål samt en utav målsägandes tidigare kontaktad handläggande åklagare vid samma enhet, båda visade sig vara medlemmar inom Frimurarna, där mycket starka lojalitetsband ställs på deras medlemmar.

Motarbetad av både rättsväsendet samt sitt advokatombud även under tvisten vid tingsrätt.

Kärande tillika målsägande, fick det starka intrycket att både hennes eget anlitade juridiska ombud samt domare Catarina Barketorp, motsatte sig hennes strävan att med laglig grund tillåtas åberopa omvänd bevisbörda, eller minst delad: Framförallt kärandes strävan att kunna få med hela bilden inom en och samma pågående rättsprocess:

Istället motarbetades hon i att tillåtas få upp alla korten på bordet, genom den så tydliga kopplingen till grundärendet och dess orsak - & verkan samband, i spåren av de otaliga olagliga repressalierna som därefter följt; varav tvisten med renoveringssabotaget, bara ska ses som ett ytterligare exempel. En tvist som sannolikt uppviglats av samma anmälda förövare i bakgrunden, som misstänkt sett till att både skapa samt fortsätta elda på denna tvist, med svarande G.

Hennes advokatombud och domare Barketorp var båda överens om att vilja tysta ned grundärendet:

"Låt det rinna ut i sanden"..."Du får inte rättvisa på detta sätt"....”Det är bara ett spel” var istället några av deras kommentarer samt råd.

Däremot var tingsrätten positivt inställda till att ge kärande en skyndsam laga kraft vunnen dom beträffande själva skadeståndsbeloppet, eftersom samtliga inblandade parter, inklusive svarande G. i princip, redan gett henne rätt i sak på den punkten: Vad som återstod var bara en tvist beträffande storleken på skadeståndsbeloppet: En dom som Domare Barketorp menade på att kärande skulle kunna ta till kronofogden, om så skulle behövas, för att få slut på svarandes G. illvilligt saboterande fördröjningar utav sina juridiskt reglerade åtaganden.

Rättsväsendet inklusive i synnerhet kärandes eget advokatombud visade därför tydligt att man bara ville låta grundärendet bero: Därmed också med fortsatt mörklagd verksamhet, bakom kulisserna, samt ovanför lagen: I spåren efter tvisten kunde målsägande därför, på behörigt avstånd, ändå notera följande orsak & verkan samband samt fortsatta utrensningar eller omplaceringar: