felaktig varning från arbetsgivare?

Jag fick idag en varning från min arbetsgivare då jag helt enkelt vägrade göra en viss maträtt. Jag informerade dock arbetsgivaren redan innan anställningen att jag inte vill använda denna råvara.
Jag citerar mitt inlägg från MAT forumet.

gjorde jag något fel?

Det kan du knappast ha gjort något fel i, om du kommit överens om du inte ska behöva tillaga torsk redan innan du anställdes.

Sen finns det lagar som handlar om sånt här, men jag tror dom lagarna bara är till för att ge muslimer och dylikt fördelar, inte för att folk ska kunna hävda etiska skäl till att vägra göra något.

Mina etiska skäl har ju dock accepterats innan anställingen , då borde varningen vara felaktig?

För det första... Varför skulle nån vilja anställa en person som inte kan tillaga alla maträtter på menyn?

Sedan undrar jag om du har er överenskommelse på papper, så inte ord står mot ord.

Hur som helst så är det nog så att du får ta din varning på grund av din uppfattning av fisk, du har min fulla respekt

Din fråga berör arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, den s.k. arbetsledningsrätten. Arbetsgivare och arbetstagare har vissa grundläggande förpliktelser mot varandra genom anställningsavtalet. Arbetstagarens viktigaste skyldighet att fortlöpande arbeta åt arbetsgivaren efter dennes anvisningar. Arbetsgivaren är skyldig att utge lön till arbetstagaren efter utfört arbete.

Frågorna som då uppstår är:

- Hur mycket och när är arbetstagaren skyldig att arbeta?
- Vilka arbetsuppgifter är arbetstagaren skyldig att utföra?
- Var är arbetstagaren skyldig att utföra dessa uppgifter
- Vem bestämmer om arbetsskyldigheten när parterna har olika uppfattning om det?

Arbetsledningsrätten är en gammal historisk tvistefråga på arbetsmarknaden. Redan 1906 tvingades LO i överenskommelse med SAF (decemberkompromissen) erkänna arbetsgivarens rätt att leda och fördela och att fritt anställa och avskeda. I utbyte gavs arbetarnas rätt att organisera sig. Föreningsrätten skulle lämnas okränkt.

Arbetsdomstolen fastslog i en klassisk dom 1929 (AD 1929:29) att en arbetstagare är skyldig att utföra alla arbetsuppgifter som faller inom kollektivavtalet och under hans allmänna yrkeskvalifikationer. Arbetsuppgifterna måste ha ett naturligt samband med arbetsgivarens rörelse. Arbetsskyldigheten och arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet fick i och med denna dom även juridisk bärighet.

Att arbetsvägra, dvs att neka utföra arbetsuppgifter inom ovanstående ram innebär därför ett brott mot anställningsavtalet och i förlängningen saklig grund för anställningens upphörande. Arbetsgivaren måste inför ett sådant beslut först uttömma alla möjligheter till ändring i arbetstagarens beteende. Arbetsgivaren brukar normalt då verkställa disciplinära åtgärder i form av skriftlig erinran, andra arbetsuppgifter, omplacering m.m.

Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är omfattande och kan endast beskäras genom överenskommelse i det egna anställningsavtalet eller i kollektivavtal. Trådskaparens möjlighet att neka utföra vissa arbetsuppgifter, t.ex. utifrån etiskt ställningstagande, bottnar alltså i skriftlig överenskommelse med arbetsgivaren.

Jag har själv nekat utföra arbetsuppgifter på ett visst sätt ett flertal gånger. Då har det dock handlat om säkerhetsfrågor, mina lösningar tar längre tid och kostar mer men jag riskerar inte min egna hälsan. Skulle arbetsgivaren ge mig en varning eller be mig att lösa problmemet på annat sätt så är det hans problem! Jag vägrar och vill han varna mig eller sparka mig så är han välkommen att göra det!

Vi har inte torsk på menyn. Vi serverar inte torsk i normala fall.
Detta var en specialbokning till ett större sällskap och jag ringdes in trots ledighet för att hjälpa till pga sjukdom.

Men muntlig överenskommelse är ju juridiskt giltig inom avtalsrätt...

PS: själv har jag fått en enda varning under mitt yrkesliv, det var när jag och några kollegor nästan sprängde chefen i småbitar så han var tvungen att åka hem för att byta byxor efter händelsen. I jämförelse med det tycker jag torskincidenten låter patetisk för att vara ärlig, särskilt om en överenskommelse kommit till stånd före anställningen och det inte ens skedde under normal tjänstgöring...

Det är sant, men vilken betydelse kan ett muntligt avtal tillmätas då den ena parten bestrider. Muntliga avtal är naturligtvis också avtal, men tyvärr väldigt dåliga sådana. Lagen föreskriver för övrigt arbetstagarens rätt till skriftlig information om sina anställningsvillkor.

Sant och åter sant. Det är inte ett bra läge (för endera part), men den juridiska utgången är långt ifrån given oavsett vilket.

Till att börja med - kudos för din principfasthet, riktigt imponerande.

Jag tänkte rätt tidigt svara att varningen sannolikt var korrekt utdelad juridiskt men moraliskt och smidighetsmässigt felaktig. Dock just med ordet "sannolikt" då jag inte vet, och fortsätta med att skriva att du skulle hoppas på att Wildhorses skulle besvara din tråd då han troligtvis kunde utelämna ordet "sannolikt" och veta, och mycket riktigt

Måste ifrågasätta din arbetsgivare lite. Du ställer upp och gör dem en tjänst genom att rycka in, arbetsvägrar på grund de redan visste om och får en varning som tack? Hur osmidig var du, totalvägrade du att arbeta eller kunde du tänka dig att fixa potatisen om Lasse lagade torsken?

Har ni diskuterat situationen? Om du klargör för din arbetsgivare att du inte avser att ändra på din hållning angående torsk samt att du informerat om detta i förväg, att du ställde upp och ryckte in trots ledighet och varför du arbetsvägrat är varningen vanvettig. En smidig arbetsgivare som värdesätter dig skulle svära i det tysta men acceptera din hållning. Är du en värderad tillgång för företaget och ställer upp är det bisarrt agerat ur smidighetssynpunkt av din arbetsgivare.

Hur bra trivs du på företaget? Jag skulle ha svårt att acceptera det.