Rätt och fel

Låt oss anta följande premisser:

(1) den fria viljans existens och
(2) en skillnad mellan rätt och fel,

om vars riktighet jag förvisso inte är övertygad personligen, men låt oss göra antagandet bara för resonemangets skull.

Om man kan välja fritt mellan alternativ, som kan vara antingen rätt eller fel (här tillämpar vi tills vidare lagen om det uteslutna tredje: några halvrätta alternativ ges alltså inte), så kan man medvetet välja fel, men av (1) och (2) tycks det ena förutsätta det andra. Det vore meningslöst att döma handlingar som rätt eller fel, om den handlande inte hade något fritt val. Den fria viljan är alltså en nödvändig förutsättning för en skillnad mellan rätt och fel, som alltså inte kan finnas utan en fri vilja (vilken med andra ord implicerar en skillnad mellan rätt och fel). Så långt är det logiskt.

Vad är det å andra sidan för mening med att välja rätt, om man har en fri vilja? Eller omfraserat: vad är det för mening med att ha en fri vilja, om man förutsätts välja rätt, där möjlighet ges att urskilja det rätta och det felaktiga?

Upphäver man den fria viljan, så upphäver man etiken, men strikt tillämpning av etik upphäver samtidigt den fria viljan. Man har i praktiken inget fritt val, om man det ena är fel och bestraffas. Nu är det förvisso en skillnad mellan att ha möjligheten att välja fel men att inte göra det av rädsla för sanktioner; om man däremot har en moralisk övertygelse, mot vilken det skulle strida att handla på ett annat sätt än det rätta, så skulle man aldrig medvetet göra fel, varför vi kanske får göra en distinktion mellan etik och moral, även om det bara resulterar i en skillnad mellan det kontingenta och det nödvändiga.

Har man någon moral, så kan man dock inte medvetet handla fel (vilket vore omoraliskt, medan ett omedvetet fel inte är att betrakta som något moraliskt snedsteg eller någonting oetiskt), men om man inte kan handla medvetet fel, så har man ingen fri vilja. Här tycks vi alltså tvungna att välja mellan antingen (1) eller (2).

Man kan lockas att säga, att (2) inte är av nödvändig karaktär, utan helt kontingent. Därigenom har man räddat den fria viljan och moralen såsom den egna känslan av skillnaden mellan rätt och fel, men man har samtidigt upphävt den absoluta skillnaden; därigenom är rätt och fel helt godtyckliga begrepp, varför etiken kan förkastas.

Vill man behålla både (1) och (2), måste man handla medvetet fel; annars får man förkasta (1) och därmed både (1) och (2), eller så får man förkasta (2).

Betrakta detta antingen som ett bevis mot den fria viljan eller ett upphävande av skillnaden mellan rätt och fel -- eller varför inte en vederläggning av det kategoriska imperativet, eftersom fel vore rätt, om det skulle upphöjas till allmän lag för att rädda den fria viljan. Någon sådan lag skulle emellertid inte kunna fastställas, eftersom det slutar i en oändlig regress, där fel är rätt och rätt är fel. Etiken skulle tillhöra klassen av alla klasser, som inte tillhör sig själva.

Ok.


Eller formulerat på ytterligare ett sätt: Vad är syftet med etik (eller filosofi i allmänhet). Vad som är rätt är svaret på frågan "hur bör jag agera?". Därför blir det konstigt att fråga varför du bör göra rätt. Det blir som att fråga "Varför bör jag agera som jag bör agera?".


Det första håller jag med om, men inte det andra. Du har möjligheten att göra både rätt och fel oavsett vilken etik du försöker tillämpa (så länge etiken kan ge entydiga svar).


Allt som är fel moraliskt behöver ju inte vara något juridiskt fel. Att kissa i byxorna är fel enligt min etik, men det är naturlagarna som "bestraffar" mig för det - inte staten.


Jag gör ofta fel trots att jag vet att det är fel. Grova fel går dock inte att göra i stor omfattning utan att dö ung eller lida onödigt mycket. Man kan ta ett glas öl för mycket en kväll, men man kan inte supa dagarna i ända i åratal utan allvarliga konsekvenser.


Man kan ha en moral/etik och då vet man vad man bör göra, men man behöver inte göra rätt i alla tusentals små val för det. Det är ju existensen av fri vilja som gör denna skillnad möjlig.

Bara för att rätt/fel existerar betyder det inte att den som gör valet vet vilket av alternativen som är rätt och vilket som är fel?

Nä, men man kan ju inte omedvetet göra moraliskt fel, vilket jag poängterade.

Det här har jag lite problem med. En handling kan väl vara rätt eller fel, oavsett om den handlande har ett fritt val eller inte? Däremot kan den handlande inte klandras för hur han agerar, om det är så att han inte har något fritt val.

I så fall skulle vi kunna säga att en vulkan agerar omoraliskt (eller moraliskt). Den har inte fri vilja. Att kunna "klandra" är kopplat till moral. Man kan inte klandra någon som inte har fri vilja, och man kan inte agera moraliskt/omoraliskt om man inte har fri vilja.

En klassisk frågeställning, som kommer igen i flera etisk-logiska spörsmål. En mycket förenklad syllogism:

1) Att agera moraliskt, är att välja det rätta framför det orätta.
2) En perfekt varelse är en som aldrig kan välja att agera fel.
3) Alltså är en perfekt varelse inte moralisk.

Hon som är perfekt saknar helt enkelt en moralisk dimension.

Därför påstår jag, att etiken existerar endast så länge båda möjligheterna rätt och fel föreligger. Därför förutsätter den icke perfekta människor och liksom Nietzsche sade om alla goda ting i världen, strävar den efter sin egen utplåning.

Därför är en logisk uppställning av spelet mellan etik vansklig att göra, och frågan är om logiken är det bästa verktyget för att närma sig etikens vara och inte vara. Trots allt handlar logiken om vad som "är" medan etiken handlar om det som "borde vara", och de kan inte mötas utan att den ena förintas i processen.

Det är lite det som är poängen. Det verkar vara lika meningslöst att säga att en vulkan har ett moraliskt ansvar för sitt "agerande", som att säga att en person är moraliskt ansvarig för sina handlingar om denne inte kunnat handla annorlunda.

Men att någon inte kan ha moraliskt ansvar behöver inte betyda att en handling den utför inte kan vara moraliskt rätt och riktig.

Anta exempelvis för enkelhets skull att utilitarismen är sann, och en handling är moraliskt rätt om den maximerar lyckan. Vore inte detta sant även om de handlande inte har en fri vilja? Ett riktighetskriterium förutsätter inte agentens fria vilja. Det är bara ett - riktighetskriterium.

Du har tagit rätt och fel ur ett subjektivt samhälle och placerat det i ett objektivt sammanhang.
Om vi antar att fri vilja existerar, existerar moralen. Dock förhastar vi oss när vi anser att valet mellan rätt och fel är självklart, det är det inte.
Moral är bara någonting självklart i ett strikt filosofiskt perspektiv, när vi tar bilden ut i verkligheten märker vi att moralen flukturerar mellan olika individers uppfattningar.
En annan viktig faktor att införa i bilden är egot, för att vi ska dra in moralen, så bör vi införa en tredje faktor (3), nämligen existensen av altruismen, agerande utanför egot.
Det jag ville hävda är att ingenting är strikt självklart, och varierande faktorer bör medtas.
Det är intressanta tankar du har!

Exakt, men människan kan handla annorlunda. Det kan inte vulkanen.


Du blandar nog ihop moralisk/omoralisk med hur en viss händelse kan påverka olika individer positivt eller negativt. Att en vulkan får ett utbrott är negativt för de som bor nära, men det betyder inte att vi kan säga att utbrottet är omoraliskt.

Även om vulkanen hade fri vilja så är det inte säkert att vi kan säga att det är omoraliskt att ha utbrott. Man skulle i så fall fråga sig vad som är rätt och fel för en vulkan (inte vad den får för effekt för en viss djurart - människan).


Nej, det är inte självklart. Skulle du säga att en handling är god om man syftar att döda så många som möjligt, men misslyckas och råkar gynna mänskligheten i stället? Etik skall svara på frågan "Hur bör jag agera?". Om jag inte kan välja mitt agerande är det meningslöst med etik, och det går inte att tala om moraliska eller omoraliska handlingar.

Om du har en filosofi som inte fungerar i verkligheten så är det inte en bra filosofi.


Varför? Altruism är ju bara en etik bland andra. Om den skall beaktas så ska väl även annan etik beaktas?

Måste säga att ditt resonemang vid en första anblick förefaller högst rimligt och relevant för sammanhanget. Dock har jag svårt att förstå punkt 3). För mig borde 3 bli: Alltså är en perfekt människa moralisk i alla lägen.