Kusingifte, en genetisk katastrof.

Vad har ni för synpunkter angående kusingiften och andra närliggande
släktäktenskap, med följderna barnafödsel?

Vad har detta med I&I att göra?

Jag har träffat 3 par som är kusiner. Allihop "ursvenskar" men knappast från högvälborna familjer om man säger så.

Rent genetiskt är det väl inte bra i längden, men inte heller katastrof då det är tillräckligt långt för att det skall funka. Tillåtet för giftermål i Sverige är det i alla händelser.

Kan man kalla kusingifte introvert och etnocentriskt?

Om man hela tiden förökar sig inom familjen blir det till slut ganska trassliga avkommor. Det är ju självklart, eftersom det blir tätare och tätare inavel om man inte tar in folk från andra klaner.

Den engelska bulldoggen är ett exmpel på hur det kan gå om man bara ligger med familjen.

I mellanöstern har de ca 3 gånger så många ''efterblivna'' eller utveckligsstörda på bästa PK-manér, det beror till största del på just det, kusingifte.
Jag har sett en källa på detta t.om men kan inte hänvisa till den för minns inte adressen
Att många där är analfabeter som alla påstår beror på dålig utbildning må så vara, men en stor bov i dramat är också just det, kusingifte som gör vissa efterblivna. Så i längden är detta en katastrof, man kan ju undra hur många generationer det gått med kusingifte efter kusingifte i t.ex Afganistan.
Om kusingifte sker en gång så kanske inte det händer så mkt nej, men eftersom det hänt i tidigare generationer så skulle jag gissa det blir illa, deras släcktträd där ser nog ut som ett spindelnät

aja, det var min synpunkt iaf, kom gärna med fler eller rätta om jag sagt nått fel

edit: kan vara fler än 3gånger så många också, för vi vet ju hur folkbokförningen eller staten i övrigt funkar i dessa U-länder, den är ju lite sissådär

Den norske genetikern Camilla Stoltenberg kom i sin doktorsavhandling från 1998 fram till att det är dubbelt så vanligt att föräldrar som är nära besläktade med varandra, föder missbildade eller handikappade barn. Hennes studie innefattar pakistanier i Norge och fann att 40 procent av dem gifter sig med en nära anhörig. Pakistanier som inte är släkt med varandra föder inte fler handikappade barn än andra.

http://www.vi-tidningen.se/templates...e.aspx?id=3302

Det är särskilt turkar, pakistanier, assyrier och kurder som gifter sig inom den egna släkten. Människan har två uppsättningar kromosomer, med förvisso samma gener på, men med olika versioner av dem. Naturen har försett oss med möjlighet att "välja" av de båda uppsättningarna av en gen, vilket innebär att den friska genen blir dominant och sjukdomen hålls så att säga tillbaka. När nära besläktade personer gifter sig och skaffar barn ökar risken för att barnen ska få lika versioner av samma gen. Ju tätare släktskapet är, desto större är risken alltså för att skadliga gener förs vidare från både fadern och modern.

Nej. Ju tätare släktskapet är desto större är sannolikheten att recessiva genetiska sjukdomar uttrycks hos avkomman då man behöver dubbel uppsättning gener för att dessa ska kunna gå igång. Det finns även dominanta genetiska sjukdomar som tex "skellefteåsjukan" (som för övrigt är importerad från Portugal via nån svensk hora på 1600talet). Det som brukar skilja dominanta sjukdomar från recessiva är att de utbryter senare, så att bäraren har hunnit bli fortplantningsduglig, annars skulle de ju snabbt sanerat sig själva från genpoolen.

Som kuriosa borde de recessiva generna man återfinner bland svenskar (som blå ögon eller ljus hår bland fler) indikera att protosvenskarna passerade genom en genetisk flaskhals för länge sedan som producerade en hel del inavel, varav de misslyckade individerna snabbt sållades bort. Inavel är inte nödvändigtvis dåligt om det kombineras med en brutal utsållning, recessiva gener kan även bära positiva egenskaper och inavel gör att de uttrycks mycket oftare.

Ja, självklart är det så. Jag var otydlig och slarvig. I övrigt tackar jag för ett mycket intressant inlägg

Måste säga att jag tycker att det känns väldigt konstigt att kusingifte är tillåtet i Sverige. Tabun mot incest är ju något som finns i alla världens kulturer, även i de mest primitiva. Att ett så utvecklat land som Sverige inte har lagar som förbjuder giftemål mellan kusiner känns på något sätt otroligt fel. Som att det är en del av den "sociala evolutionen" vi bara hoppat över liksom. Hoppas ni fattar vad jag försöker säga.

Jag förstår och håller med. Och när det gäller kurder så är det verkligen något i hästväg, och det framkallar illamående.

Jo, man kommer ju ihåg artikeln i Aftonbladet om den sönderinavlade kurdfamiljen som gick på alla fyra.

Nja, läste för något tag sedan om incest kultur i Mellanöstern, Indien och Japan. Något universellt tabu finns det inte, men det är ialla fall vanligare med tabu än det motsatta.



Och här kan ni läsa att bryllingar(?) som skaffar barn är de som är mer framgångsrika än närmare släkt och mer avlägsen släkt.

http://www.sciam.com/article.cfm?id=...-is-best-kissi