De som inte kunde arbeta

När fångarna i auschwitz (och andra "dödsläger") sorterades i led för att en SS - man sedan skulle avgöra vilka som skulle få arbeta och vilka som skulle "gasas". Enligt Revisionister så ledde inte det ena ledet till gaskammaren utan till en annan del av lägret för de som ej kunnde arbeta.

Finns det några vittnen eller bevis för att det gick till på det här viset?
Det borde ju finnas någon som kan vittna om att de som inte kunde jobba inte skulle ha mördats.

Jag vet inte om jag har uttryckt mig otydligt, isf så säg till så ska jag försöka förklara bättre!

Det beror ju på vad man tolkar som bevis. Var har du läst detta? Där kan du ju börja. Är den källan pålitlig?

Jag ställde samma fråga på ett utländskt forum och de enda jag fick till svar var att de inte blev gasade utan sattes i en annan del av lägret. Mer information var svårt att få ut så jag hoppades på bättre lycka här...

det jag egentligen undrar är vars de som inte var kapabla till att jobba hamnade. "I andra delar av lägret" sade de som inte menade att de vart gasade. men om nu det var så att de inte blev gasade, vars tog de vägen?

Tycker nog din fråga har felaktig formulering.
Den borde vara ställd i pluralis.
Är alla dom hundratals vittnesmålen som berättade om selektering verkligen pålitliga?

/VV

Fakta är att det finns väldigt många vittnesmål som bekräftar denna selektering direkt vid ankomst av de fångar och andra som deporterats till Auschwitz. Vittnena består av bl a andra fångar, SS-personal. De finns dessutom dokumentation och annat som pekar på att dessa selekteringar ägde rum.

Det är även ett faktum att det finns mycket utförlig dokumentation på de flesta av dessa deportationer till dessa läger, med antal av barn och vuxna samt varifrån de deporterades. Till det kommer sen mängdes av vittnen som var med på dessa transporter, och andra som såg dessa deportationer och tågen de reste med eller ankom med till lägren. Det finns massor med vittnesmål från folk som hanterade dessa ankommande deporterade människors tillhörigheter, som de ju fick lämna ifrån sig när de kom fram. Detta samlades upp och transporterades till en lägerdel som kallades för Kanada. Där sorterades allt av andra fångar och smycken pengar och annat värdefullt samlades in och sändes till Berlin och blev byte för den nazistiska statskassan.

Däremot så finns de inga som helst vittnen eller dokumentation om att dessa deportationer skulle ha fortsatt ut från Auschwitz oc vidare längre österut till någon annan slutdestination eller område. I princip alla spår efter dessa deporterade människor slutar i Auschwitz. Några få fick arbeta ihjäl sig på några veckor någon månad. Men de flesta mördades i gaskamrarna bara timmar efter ankomst til Auschwitz.

Allt detta är väl undersökt och bevisat via en samlad bevisning i dokument vittnesmål undersökningar och annat.

Revisionisterna förnekar givetvis detta och pladdrar om annat som de påstår skulle ha hänt. Men de har noll och nix i bevisning, och gör just inget annat än förnekar ett tragiskt historiskt faktum.


Dr Tinnitus

Nej de kom inte till "en annan del av lägret" och inte någon annanstans heller! Det är en av revisionisternas rabiata lögner.

Det har flera gånger behandlats under tråden "Bevis för förintelsen" bl.a. under http://www.flashback.org/showthread...93383&page=156

Se alltså även http://www.flashback.org/showthread...297930&page=72 "Vittnesmål" om "utrotningsläger och gaskammare" där ---------- "Tiotusentals personer har vittnat om 1. Att de hårt sammanpressade i bokapsvagnar utan mat vatten, ibland i dödlig kyla eller hetta efter dygn av transport kom till Auschwitz. 2. Att det skedde en selektion vid ankomsten, där kanske 10-15 procent av de anlända uttogs till arbete och där de andra, mestadels åldringar, kvinnor och barn, fick gå det andra hållet och sedan aldrig återsågs. 3. Att det blev välkänt för bl.a. de som selekterats till arbete i Auschwitz vad som hände dessa "försvunna", nästan alla lade ju också märke till gaskammarna och kremationerna.

Det rörde sig alltså om c:a 1 miljon människor som bara "försvann".

I http://www.levandehistoria.org/default.php?id=45 (läs gärna dess "bruksanvisning"!) ges det åsyna vittnen i Auschwitz av selektion, gaskammare och kremation. De hade räddats till Sverige av de "Vita bussarna" och intervjuerna är från våren 1945. De följdes i flertalet fall upp många år senare.

Här är några belysande trådar om Auschwitz som du bör läsa:

(TYVÄRR, TYVÄRR, JAG MÄRKER NÄR JAG SKULLE KOLLA DE FEM URL:EN JAG HÄR ANVISADE ATT "FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA" HAR ÄNDRAT SIDAN IFRÅGA, JAG FÅR ÅTERKOMMA MED DEM! Introduktionen till dem finns dock här, http://www.levandehistoria.se/node/1252 )

Här redovisas dock var andra vittnesmål från Auschwitz och de övriga lägren står att finna på webben och det är alltså bara en del av dem:

Fortunoffprojektet på Yale med över 4300 vittnesmål: http://www.library.yale.edu/testimonies

På Centre for jewish history finns en sammanlänkad databas som listar innehållet i drygt fem arkiv i USA. En enkel sökning på "Holocaust testimonies" resulterade i 75 sidor av resultat där varje sida har drygt 15 dokument vardera. Där hittar du år, tryckdatum, författare etc. http://www.lbi.org/mclinkpage.htm

En sökning på http://www.ushmm.org/research/collections/archives/ resulterade i över 900 dokument (varav vissa är samlingar med flera vittnesmål). Deras söksystem är enkelt och du kan beställa nästan allt material.

Shoah foundation har samlat över 50000 vittnesmål, katalogen finns på http://tc.usc.edu/vhftc/(4dyjb52hvbu...i45)/menu.aspx .Där kan du genomsöka den online.

Boken "Röster som aldrig tystnar" upptar intervjuer 1945-46 med polska koncentrationslägerfångar strax efter att de anlänt till Sverige . Författaren debatterar f.ö. här på FB. Se http://www.bokus.com/b/9789151844145.html

Det framgår av nästan alla vittnesmål från de som uttogs till arbete i Auschwitz och sedan hade turen att överleva, att ALLA och med få undantag "selekterade" människor bara försvann! Alltså barn, gamlingar, men även många arbetsföra, men där således "dagsbehovet" var fyllt! Det kom ju dagligen tusentals nya, så man kunde ju välja och vraka!

Inga maskingevärssalvor hördes, så det är uppenbart att nästan alla avlivats med gas, vilket vittnesmålen också talar om. Dock givetvis inte från de som föstes in i gaskammarna utan från dem som kunde se det!

Tillsammans med vad som bl.a. framkom vid den "stora" Auschwitzrättegången i Frankfurt 1963-64, Västtyskland, där sådana vittnesmål förelåg, överlevanden från Sonderkommando också vittnade, erkännanden och medgivanden från somliga av de tilltalade också fanns (och där ingen f.ö. kunde förklara var c:a 1 miljon "saknade" tagit vägen!) var bevisningen om bl.a. gaskammarna fullt tillräcklig. Höss efterlämnade anteckningar var f.ö. en viktig del av rättegången, då det han skrivit där kunde följas upp och styrkas. Auschwitzdomen här, http://www1.jur.uva.nl/junsv/brd/brd.../brdeng595.htm

För att belysa omfattningen av det hela: Bl.a. deporterades c:a 55000 holländska judar i alla åldrar till Auschwitz. Där "selekterades" c:a 50000 som aldrig mera hördes av.

Här är deportationstågen från Holland, http://www.cympm.com/deportationtimetable.html

Här är det digitala gravmonumentet över Hollands c:a 100000 mördade judar med de som mördades i Auschwitz! Klicka på http://www.joodsmonument.nl/article-274281-en.html och sedan på monumentet, http://www.joodsmonument.nl/index.php .

Tillägg till inlägg 6 ovan: Url:en till berättelserna i "de dödsdömda vittnar" har alltså som jag anmärkte ändrats. De berättelser som jag skulle hänvisa till återfinns nu under http://www.levandehistoria.se/node/245 på vänstra delen av sidan. Det finns många sådana!

Se gärna även inledningen under http://webwarper.net/ww/~av/www.leva...ia.se/node/224

Jag har redovisat delar ur några av dessa hemska berättelser under
"Vittnesmål om utrotningsläger och gaskammare", http://www.flashback.org/showthread...297930&page=74 sid. 74 inlägg 888 och påföljande sidor därefter, inlägg 894, 896. Se även inlägg 905. Det gäller berättelserna från Maria Hanel, f. 1913, ej judinna, Dina H., f. 1922, judinna, Dora B. f. 1922, judinna och Janina G. f. 1915, ej judinna.

Vittnesmålen från SS-personal under samma tråd, http://www.flashback.org/showthread...297930&page=73 sid. 73 inlägg 870 är också intressanta - liksom det typiska bemötandet!

Det finns åtskilliga undersökningar av detta på http://www.vho.org/, du får söka och läsa själv - bevisläget är visserligen något dunkelt, p.g.a. att Förintelsemyten inte tillåter mer prosaiska förklaringar till vad som hände under judeförföljelserna:

http://www.vho.org/GB/Journals/JHR/1...4p-4_Graf.html

Låter som en krånglig och kostsam historia att skeppa hundratusentals barn och gamla från öst för att sedan skeppa tillbaka dem. (Jag tänker här främst på Ungern-judarna, vi får väl kalla Ungern för öststat även om det ligger söder om Auschwitz)

Den dokumentär som gick i TV2 häromdagen handlade om morden på de norska judarna. Den sammanfattades av DN enligt följande, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=511512

"19 år gammal gifter sig Sonja med sin norsk-judiske kusin Aksel Moritz. Vigseln äger rum i Göteborgs synagoga. 1930 flyttar Sonja till Oslo. Hennes man arbetar som typograf på Aftenposten. Efter att barnen Leif (1933) och John (1937) fötts blir Sonja hemmafru. Enligt norskt folkregister bodde de alla år i en lägenhet på Calmeyers gate 15 i centrala Oslo.

Det var härifrån Sonja och hennes pojkar hämtades av norska quislingar på morgonen den 26 november 1942. En månad tidigare hade myndigheterna utfärdat lagen om expropriering av all judisk egendom och beslagtagit familjen Moritz tillgångar. När faran blev alltmer uppenbar försökte de fly. Aksel gömde sig i en stuga, ägd av Aftenposten och belägen utanför Oslo. Han angavs och arresterades. Sonja skall ha ringt sin mor och berättat att hon tänkte ta pojkarna på tåget till Sverige. "Vi är ju svenskar."

Men det var för sent. Sonja, Aksel, Leif och John samt övriga släktingar till Moritz deporterades från Oslo hamn med "SS-Donau" till Nazi-Tyskland. Av de 532 norska judar som fanns på fartyget överlevde endast 9 personer. Enligt dödsattesten mördades Sonja och hennes pojkar direkt vid ankomsten till Auschwitz den 1 december 1942. Aksel mördades en månad senare. Ingen i släkten Moritz överlevde Förintelsen."

Söker man på Internet under orden "Holocaust norge donau" får man bl.a. upp det här, http://www.hlsenteret.no/kunnskapsba...rtasjoner/1155

"Donau ankom Stettin klokken 11.10 om formiddagen 30. november. På grunn av den sterke stormen i Østersjøen var skipet et døgn forsinket. På kaien ble de norske jødene overlatt til det tyske sikkerhetspolitiet og vaktmannskaper fra ordenspolitiet. Jødene blir fraktet videre mot Auschwitz med tog senere samme dag. Her ble de som nazistene mente kunne arbeide, sendt i arbeidsleir, mens kvinner, barn og eldre - i alt 346 mennesker - ble sendt rett i gasskammeret. I alt 186 menn i alderen ca. 15 til 50 år ble registrert som arbeidsdyktige fanger. De fikk fangenumrene fra 79064 til 79249" .

Alltså det som också berättades av en av de mycket få överlevande judarna från Auschwitz, Samuel Steinmann, i dokumentären. Berättelsen finns f.ö. under
http://www.neveragain.no/index_porta...wfilm=80010%20, även med en sammanfattande text, där jag klipper litet (Minutangivelserna avser alltså berättelsen in i filmen. Jag stryker vidare under litet av det mera belysande av denna)

"Fra start: Situasjonen utover i 1942. Hetsen mot jødene. Angst for hva som ville skje. Forsøkene på å gjemme seg bort. Arrestasjonen.
Ca. 7 min: Massearrestasjon av jødiske menn. Internering på Bredtvedt Fengsel på Berg. Norske hird-medlemmer oppførsel som vakter - de første fornedringer.
Ca 10 min: Den 26. november - transport til Pipervika i Oslo der MS Donau lå og ventet. Norsk politi var i full gang med å arrestere jødiske kvinner og barn. Nå hadde SS-soldater overtatt. De var svært brutale.
------
Ca 15 min: Etter tre døgn ankom båten Stettin. Oppstilling etter alfabet. Et brød til hver ble utdelt. Kommandert inn i kuvogner, så tett at alle måtte stå. Ei dobøtte i et hjørne. Ikke vann - ”Juden - kein wasser….”
Ca 17:30: Den 30 november kom toget fram til Auschwitz. Stor opplyst plass, fanger sorterte de nyankomne. 186 menn ble sortert ut som arbeidsdyktige - resten av de 532 som var del av transporten ble lastet i militære kjøretøyer og kjørt bort. Det var alle barn, kvinner, syke og gamle. De så dem aldri igjen.
Ca 20:30: De 186 nennene måtte ta oppstilling på appellplass. Leirkommandanten ønsket velkommen og sa at de snart ville treffe kvinnene og barna igjen. Så ble de stilt opp for avmarsj til selve Auschwitz.
-------
Ca 28:00 Etter karanteneperiode - avmarsj til arbeidsleir. Arbeid for Bayer-Werke og IG Farben. Innkvartering og daglige rutiner.
Ca 31:00 Om tvangsarbeidet og om IG Farbens kjøp og bruk av mennesker for eksperimenter. Om arbeidet i ”Kabelkommando”. Telling morgen og kveld.
Ca 35:00 - Om organiseringen og arbeidslederen som gav ham lov til å tisse - og deretter mishandlet ham for å innynde seg hos SS. Broren (Brodern) fikk knust (krossad) tåa i en arbeidsulykke. Da han ikke ble god igjen i løpet av ei uke på sykehus ble hand sendt til gasskammeret.
Ca 38:30 - Sprang til mars 1943. Av de 186 ”arbeidsdyktige” fra MS Donau levde nå bare 25 . Forteller kort om de vanligste dødsårsakene. Han fikk jobb på ”Krankenbau” (”sykehuset”) med å vaske gulver og bære lik.
Ca 42:30 - Om vennskapet med Herman Sachnowitz som fikk jobb i fangeorkesteret som spilte ved høytideligheter og henrettelser. Sammen bestemte de seg for at de ville overleve. Han forteller også om Julius Paltiel.
Ca. 47:00 - Så - i januar 1945 kom evakueringsordren. Alle som kunne gå+ ble kommandert ut på marsj, åtti kilometer vestover til Gliwice i snøstorm. Om lag 30.000 fanger døde underveis. Der ble de lastet inn i åpne jernbanevogner og fraktet videre om vest. Fortsatt store dødstall. Endte i Buchenwald i Sør-Tyskland.
Ca 52:00 - Kontakt med andre norske fanger i Buchenwald. De fikk Røde Kors-pakker og delte med de norske jødiske fangene.Tvangsarbeidet ble også lettere - vaktene var pensjonister fra Østerriket, ikke SS.
----------
Ca 01:07:00 - Britisk feltprest kjørte de fem overlevende til Kiel. Derfra fikk de lastebiltransport til Flensburg. 17. mai 1945 kom til Danmark. De fikk sivilt tøy av Røde Kors og de fikk meldt fra til gjenlevende slekt i Sverige at de levde. 30. mai kom de fram til Oslo på en båt - motsatt vei av MS Donau to og et halvt år tidligere.

Alltså en av de säkert tiotusentals berättelserna från de överlevande i Auschwitz och som jag har berättat om ovan, om deportation, selektion och avlivning.

Dödsattesterna i Norge för de 188 norska kvinnorna och deras 42 barn samt de 116 "överflödiga" norska männen har samtliga den 1 december 1942 som dödsdatum, alltså dagen efter den kväll de ankom till Auschwitz.

Sådana massmord utfördes alltså dagligen i Auschwitz!

Med tiden också i en allt större skala med framemot 1944 ibland flera tusen mord på polacker, ungrare m.fl., indrivna i i gaskamrarna varje dag.

Skrev SS ut dödsattester, där det stod att Sonja och hennes pojkar (och Aksel en månad senare) mördades den 1 december 1942?


Skrevs dödsattesterna redan i Norge? Redan innan deportationen?

Varför inte mörda dom direkt, i Norge, i så fall?

Irriterad och VILL missförstå?

Tyskarna ansåg väl dock inte att det skulle vara någon vidare reklam för dem att mörda dem redan i Norge. Eller vad tror du?

Det enda besynnerliga i redogörelsen är att 30000 judar skulle ha omkommit under dödsmarschen från Auschwitz. Dock tror jag att han där talar om dödsmarscherna i hela Tyskland, där hela antalet omkomna nog uppgick till denna summa. Alltså antingen att han sagt fel under det långa föredraget eller ett redigeringsfel av den som sammanfattade och kortade ner hans berättelse på den angivna webbsidan.