Barn ska inte elitsatsa!

Nu börjar de ansvariga att offentligt prata om att den tidiga elitsatsnngen inom idrotten inte är bra. RF:s ordförande Karin Mattson träffade idag idrottsministern för att diskutera elitsatsning inom barn- och ungdomsidrotten. Det är enligt mig inte en dag för tidigt att man tar tag i detta problem och försöker göra någonting konstruktivt åt det.

http://www.rf.se/templates/Pages/NewsPage____689.aspx

Jag förstår inte vad som är fel med att elitsatsa i ung ålder. Är ungdomen i fråga villig att göra det, ser jag inga som helst problem.
Jag elitsatsade själv i ung ålder, och jag ser det absolut som en fördel, utan nästan några negativa sidor alls.

Jag är intresserad av att höra vad du tycker är fel med det.

Så länge det inte går ut över barn som själva inte vill elitsatsa så...

Det är även jag emot.

och sen när har du rätten att hindra ett barn som självmant vill elitsatsa? vill barn göra något som inte är skadligt för deras phsyke eller hälsa så ska dom få göra det.

och hälsan lär det inte ta allt för hårt på gämfört med om han suttit vid datorn och druckit jolt istället.

Phsyket tar det inte på om barnet själv vill satsa, enbart om han blir tvingad till det vilket är fel.

men dom ska ha möjligheten att välja.

Jag tycker det verkar vara rätt mycket moralhysteri över "elitsatsningar" i ungdomsidrott. Vill de själva så är det ju inga problem tycker jag. Tror det är mycket vanligare att ungar tröttnar för att det är för lite tävling och för lite möjlighet att bli bra och visa det, än att de far illa av att en galen förälder jagar dem, som är den vanliga skrämselbilden som målas upp.

Jag tror att du har helt fel här. Det finns en rad andra parametrar som man måste ta hänsyn till. Själv är jag i högsta grad inblandad i just detta och vi ser för ofta att det är föräldrarna som väljer åt barnen. Föräldrar och ledare sätter för mycket press på ungarna i för tidig ålder.

Du skriver att barnen vill visa hur bra de är och det är helt sant. Men vänd på frågeställningen lite.
Om vi som exempel tar ett ishockeylag där spelarna är 12-13 år gamla så ser de i många fall ut så här:

* Vi har ett par tre spelare som har varit bäst sedan de började.
Om något år måste de som alltid har varit bäst och glidit runt på en räkmacka måste helt plötsligt börja träna hårt för att vara i topp och det är de inte vana vid. Alltför ofta leder det till att de slutar med idrotten helt istället för att ta vara på sin talang.

* Vi har en merparten av spelarna i mittensegmentet där en del är lite bättre och en del är lite sämre.
Medelgruppen kan inom några år blomma ut både psykiskt och fysiskt och helt plötsligt bli riktigt bra. De är vana att hela tiden få träna och kämpa så för de är det inget problem med den fortsatta satsningen vid 15 år och äldre.

* Vi har de som är sämst och förmodligen alltid har varit det.
De kommer förmodligen aldrig att bli bra heller.

Det här är naturligtvis en kraftig generalisering eftersom det är människor vi diskuterar.


Vän av ordning som dessutom är hockeyintresserad invänder då genast mot mitt resonemang och säger TV-pucken i samma mening. Men, TV-pucken är inte den plantskola vi tror att det är. Det är få av stjärnorna i de lagen som sedan blir stjärnor i vuxen ålder.
Ett stort problem med för tidig satsning är att vi dels slår ut de som skulle ha blommat ut lite senare och dels att vi bränner ut barnen så att de slutar med idrotten i den ålder då det egentligen är dags att börja satsa...

För att styrka mina påståenden länkar jag till ett par dokument som jag tycker att alla idrottsintresserade ska läsa igenom och sedan bilda sig en uppfattning utifrån det.

Studier av ungdomsidrott

Så blir ditt barn en guldgosse

Du kan egentligen läsa mitt ovanstående inlägg, men jag ställer en fråga till dig.
När slutade du idrotta och varför?

Jag har inte slutat, jag skulle vilja säga att jag fortfarande elitsatsar.
Jag är fortfarande en ungdom.

Okej, tänk så här... Tror du att du idag hade varit sämre inom din idrott om du hade börjat träna hårt och endast en idrott (om det var så för dig) när du var 15 år istället för vid 10 år?

jag tror faktiskt att ni båda har rätt.
är barnet/undomen villig att satsa så är det inget fel med det. vill han/hon vänta ett par år tills han/hon är lite äldre, säg 14-15, så TROR jag inte att det spelar nån roll om han eller hon börjat 4-5 år tidigare.

Som vanligt förordas att de små barnens tillvaro på alla sätt skall vara vadderas utan inslag av konkurens och "sortering". Problemet är att detta är kontraproduktivt, om barnen aldrig lär sig att anstränga sig eller möta motgångar kommer de aldrig att klara sig som vuxna. Som David Ebenhard skriver så bryter vissa 20-åringar idag ihop totalt för att deras förhållande brister, när de sedan är stressade och möter motgångar på jobbet, då blir de utbrända. Allt detta är enligt mig en produkt av att barnen blir överdrivet omhändertagna.

Min inställning är att vi bör ge barnet en grundtrygghet i familjen, sedan skall de i skolan, idrotten och på andra områden succesivt lära sig att konkurens är en del av livet. Och att man måste anstränga sig för att komma någonstan.