Thåströms bästa konstellation

Alldeles för få omröstningar i det här forumet nuförtiden.
Vi kör en om vilken av Thåströms grupper ni gillar bäst.
Räknar även hans soloarbete som en grupp.
Rösta på!

Helt klart Ebba Grön.

Har ni några snitsiga motiveringar får ni gärna bjuda på dem.

Imperiet var ju lysande och med den enorma scennärvaron som pricken över i. Tror det finns något klipp med "du skall va president" där thåström når helt oanade höjder.

Ebba Grön, utan tvekan. Ett band som gjort betydande intryck, både på sin samtid och på många efterförljande generationer. Ett nyskapande band som hade förmågan att både vara arga och skarpa samtidigt som de levererade fantastiska låtar med fantastiska refränger. Ett viktigt band.

Ebba släppte tre album, och jag undrar om något svenskt album innehåller så många moderna klassiker som mittenplattan, Kärlek & Uppror. Blir fan glad bara jag tänker på den. Men även debuten We're only in it for the drugs, den självbetitlade plattan Ebba Grön och en stor del av singlarna håller extremt hög klass i genren. Hade Ebba varit ett Londonband skulle de varit världsartister.

Som gammalt Ebba-fan smärtar det därför att konstatera att Ebba är det enda bra Joakim Thåström gjort. Visserligen fick Rymdimperiet/Imperiet fram ett par riktigt bra låtar de första åren, men har aldrig fått fram ett album värt namnet. Rasera hade ju en del bra spår som till exempel Höghus, låghus, dårhus och Rasera, men på samma platta återfinns också katastrofer som Guld och gröna skogar. Fanns det en höjdpunkt i bandets karriär så var det någonstans mellan debuten Rasera och andra släppet, en mini-LP döpt till Imperiet.

Just Guld och gröna skogar, med sina pretentioner och sega tempo, gav ju en försmak om vad som komma skulle, i form av plattan Synd, som är det mest pretentiösa skit som någonsin släppts på svenska. Det är en smärre katastrof att Pimme är hjärnan bakom den plattan. Även uppföljaren Tiggarens tal är ett riktigt, riktigt dåligt album.

Rymdimperiets/Imperiets bästa släpp var singlar, speciellt singlar som släpptes under bandets första år som Vad pojkar vill ha som Rymdimperiet, och sedan Alltid rätt, alltid rött och Du ska vara president som Imperiet. Att stänkaren 19hundra80sju släpptes efter stolpskott som Österns röda ros bevisar bara vilket osäkert band Imperiet faktiskt var.

Tyvärr dog inte Imperiet en gång, utan tre. De fortsatte med experimenterande och katastrofprojekt alldeles för länge. Jag har pinpointat deras dödslar till plattan Synd, när de tolkade Bellman och Taube, samt när de släppte C.C. Cowboys och Fred på engelska.

Thåströms senare projekt, som t ex Peace, Love and Pitbulls, har ju varit direkt olyssningsbara. Skebokvarnsvägen kan jag inte bedöma eftersom jag inte lyssnar på Pimme längre, trots att jag älskar hans röst. Han har svikit mig musikaliskt för många gånger. Allt för länge trodde jag att jag gillade Imperiet och alla andra märkliga projekt, när jag i själva verket bara gillade Thåström. Jag litar inte på honom.


Imperiets bästa
• Alltid rätt, alltid rött
• Du ska va president
• Kriget med mig själv
• Århundradets brott
• Höghus, låghus, dårhus

Imperiets fem värsta hjärnsläpp (tyvärr kan den här listan göras mycket längre)
• Tennsoldat och Eldvakt
• Vykort
• Saker som hon gör
• Cosmopolite
• Österns röda ros

Nu ska jag vara messerschmitt och påpeka att låten heter Guld och döda skogar och dessutom är riktigt bra. Vilket för övrigt PLP är. De ligger nära till hands att få min röst.

Helt rätt, fel av mig.

Ebba Grön givetvis. Då främst för singlarna och första LP:n. Tycker faktiskt att Kärlek och uppror på ett ganska tydligt sätt förebådade Ebbas undergång. Starka låtar som vanligt på den visst, men oerhört välputsat, nästan pop för fan. Efter den plattan blev ju Ebba sedan ett renodlat mainstream-band utan vare sig nerv eller känsla. Men det är väl så när man säljer mycket och måste anpassa sig.

En annan minnesvärd grej är ju faktiskt singeln med Rymdimperiet, vad pojkar vill ha, den kan jag acceptera för det är en bra låt. I övrigt anser jag faktiskt att Thåström mest gjort ren och skär skit efter Ebba.

imperiet pga den musikaliska bredden. postpunk, funkpoprock, synthrock, diskopop, poprock, ballad, visa, osv osv.


+ att thåströms röst har nått sin topp, han sjunger som bäst under denna period.

Röstade givetvis också på Ebba, deras sjuttiotalsproduktion är och förblir något av det bästa som har satts på tejp någonsin. På allvar. Jag tyckte det när jag var 14 och jag tycker det fortfarande, nio år senare.

Sedan måste jag faktiskt även slå ett slag för Imperiet. Visst, åttiotalssoundet är väl inte så kul alla gånger och ojämnt är bara förnamnet, men när de träffade rätt slog de fan hårdare än några andra. Var e vargen, Alltid rött..., Du ska va president, men också underskattade pärlor som Rasera och Kom ihåg (den fria världen).

Röstade på Ebba Grön, det andra han gjort är jag inte särskilt bekant med.

Gillade både Ebba Grön och Imperiet. TYcker inte det är lika bra längre. Röstade åp Imperiet.