2007-09-19, 20:54
#1
Jag har ofta hört av mina vänner, att dom har svårt att uttrycka vad dom känner för sin partner.
Undrar varför det är på det viset?
Är det för att man inte vill göra bort sig, eller för att man inte klarar att uttrycka sig i ord direkt till personen ifråga?
Jag har nu inte det problemet, men tänkte att jag kunde starta denna tråden för att dom som har svårt ska få en möjlighet att skriva av sig.
Jag börjar så ni får en liten uppfattning av hur jag menar.
Det började för lite mer än ett år sen, jag fick kontakt med dej över nätet.
I början var det lite pirrigt, sen visade du att du inte var som mina tidigare killar.
Jag kan lita på att det du säger är vad du menar.
Du har under året som gått ställt upp för mig både praktiskt och känslomässigt. Stöttat mig när jag behövt det, ställt frågor till mig så jag vart tvungen att tänka själv.
Vi har berättat för varandra om vårt tidigare liv, kanske inte allt. Men tillräckligt för att den andre ska få en uppfattning av hur man fungerar.
Nu vill jag berätta för dej hur jag känner, hur mycket du kommit att betyda för mig.
Det räcker med att jag tänker på dig för att jag ska bli alldeles varm i hela kroppen. Känna att jag vill ha dej nära mig.
Att krama dej efter en hel vecka borta från varandra är helt underbart skönt, känna dina armar runtom mig, sniffa in doften av din hud i min näsa.
Att få finnas där i din närhet utan att ställa krav på dej, att få lov att göra saker för och tillsammans med dig.
Det känns som om känslorna bubblar över, och att jag vill skrika ut över vidderna att jag älskar dej.
Undrar varför det är på det viset?
Är det för att man inte vill göra bort sig, eller för att man inte klarar att uttrycka sig i ord direkt till personen ifråga?
Jag har nu inte det problemet, men tänkte att jag kunde starta denna tråden för att dom som har svårt ska få en möjlighet att skriva av sig.
Jag börjar så ni får en liten uppfattning av hur jag menar.
Det började för lite mer än ett år sen, jag fick kontakt med dej över nätet.
I början var det lite pirrigt, sen visade du att du inte var som mina tidigare killar.
Jag kan lita på att det du säger är vad du menar.
Du har under året som gått ställt upp för mig både praktiskt och känslomässigt. Stöttat mig när jag behövt det, ställt frågor till mig så jag vart tvungen att tänka själv.
Vi har berättat för varandra om vårt tidigare liv, kanske inte allt. Men tillräckligt för att den andre ska få en uppfattning av hur man fungerar.
Nu vill jag berätta för dej hur jag känner, hur mycket du kommit att betyda för mig.
Det räcker med att jag tänker på dig för att jag ska bli alldeles varm i hela kroppen. Känna att jag vill ha dej nära mig.
Att krama dej efter en hel vecka borta från varandra är helt underbart skönt, känna dina armar runtom mig, sniffa in doften av din hud i min näsa.
Att få finnas där i din närhet utan att ställa krav på dej, att få lov att göra saker för och tillsammans med dig.
Det känns som om känslorna bubblar över, och att jag vill skrika ut över vidderna att jag älskar dej.