Är du där? Ja, det är jag. ( Datura )

Den här trippen hände för cirka 7 år sen men jag kommer fortfarande ihåg denna i efterhand otroligt obehagliga upplevelse som om det var igår. Den blir läskigare ju mer jag tänker på den genom åren. Jag var relativt oerfaren med andra droger än cb, hade rökt majja i ett antal år, och dragit tjack nån gång. Detta var min debut på en ”hallucinogen”. Eller ska vi säga gift? Great start! Kan sägas att jag inte har testat nån annan hallucinogen eller deleriant, vad det nu heter, efter det, tappade helt enkelt lusten och jag blev lite rädd för hur kraftfullt det egentligen kan vara att leka med sitt psyke. Trippen i sig var inte så jobbig eller så men det är när jag i efterhand inser hur stark den var rent psykiskt och hur övertygad jag var att allt hände som jag blir lite rädd. Den här trippen slutade inte med sjukhuset, som det brukar med Datura.

Observera att texten är relativt lång, jag kommer ihåg specifika händelser och för att det blir mer levande när jag går in på detaljerna kring allt. Jag skiter i om det är inkorrekta meningsuppbyggnader n whatnot. Jag skriver på mitt sätt, lev med det.

Haha…

Det var i början på November och klockan var ca 8-9 på kvällen. Det var en klar natt och mysigt kallt ute. Jag och min kompis, ”Eva”, satt hemma i hennes varma lya och snackade om allt och inget, som vi alltid brukade göra. Vi hade delat på varsin spliff och filosoferade mellan skrattattackerna som dök upp då och då. En av våra favoritsysselsättningar när vi var bänga var att göra om filmtitlar med att ersätta nåt ord med ordet bajs. ”Agent 007 med rätt att bajsa”, ”Robin Hood: Prince of Bajs”, ”Det sjunde bajset” etc. Omoget som fan men så mycket som vi skrattat dom gånger vi gjort det har nog förlängt vårt liv med decennier. Det skulle inte hända nåt speciellt senare på kvällen utan det var planerat att jag skulle softa en stund för att sen dra hem och sova. Vi drog en massa skämt och hade oss, och i bakgrunden spelade en skiva med Jimi Hendrix, som hennes kille var helt torsk på för tillfället. Han var förövrigt inte hemma just då men skulle komma hem om inte en alltför lång stund med en annan väldigt god vän till oss, ”Robin”.

Efter ett tag så hör vi en dörrnyckel i låset och in stiger Evas kille, ”Greken” och Robin. Kramar utdelas och alla är på bra humör. Eva lagar lite mat åt oss och vi sitter runt bordet och har det trevligt. Efter ett tag så kommer vi in på psykedeliska droger och det visar sig att Robin och Greken trippat på svampar tidigare under dagen. Dom sitter och berättar om hur underbart det var och jag frågar Robin om han inte har lite över. Tyvärr inte. Däremot så har han flugsvampar och några frön från en växt som heter Datura. Flugsvamp är definitivt inte aktuellt så jag frågar lite om det andra. Han berättar lite om effekterna, om när han och Greken tagit det för några veckor sen och såg drakar n shit, att det var ett helvete. Greken var sjuk i ca 2 veckor efter det, av utmattning. Han låg i sängen för den mesta av tiden. Han säger att det är väldigt tungt och påfrestande men han berättar dock INTE om att det är giftigt och att man kan dö utav det. Hur som helst så tycker jag att det låter häftigt ( ja, jag var jättecool! ) och att jag vill testa. Jag frågar Eva och hon är såklart på. Robin går hem till sig med Greken och jag & Eva är återigen ensamma. Vi röker en till spliff och väntar. Och skrattar lite mer. Bajs.

T minus snart

Till slut så står jag där med små frön i handen. Det ser helt ofarligt ut. Jag kommer inte ihåg hur många det var men Robin har doserat dom åt oss. Han är förövrigt väldigt erfaren med narkotika, ett jävla uppslagsverk och jag antar att han visste vad han gjorde. Vi sveper fröna med vatten, väntar lite, skrattar och pratar, röker en till spliff och blir lite otåliga på att det inte händer nåt. Jag tror att det går lite över en timme när vi frågar Robin om vi inte kan få lite till för det här är fan inget roligt, jag är trött och om inte det händer nåt snart så drar jag hem. Jag är honom evigt tacksam för att han lyckas övertala mig att stanna ( jag vill inte ens tänka på vad som kunde hänt om jag gått hem då, jag bodde fortfarande hemma och mina föräldrar skulle nog dött av en hjärtattack om dom fick se mig i det stadium jag senare hamnade i ).
Han ger oss lite fler och vi bestämmer oss för att lägga oss i sängen alla fyra och kolla på Titanic, som Eva typ sett 24 ggr redan. Men men, alla var trötta och bänga så det låter som en bra idé iaf. Vi kommer ändå att däcka snart. Jag har med mig små Daim sen tidigare och Eva har Cola hemma. Vi lägger oss i sängen och myser. Filmen är på och det börjar äntligen hända saker med mig. Jag börjar smått tappa tidsuppfattningen, en minut känns som timmar eller om det är tvärt om, jag vet inte. Jag kan inte fokusera på filmen, varken mentalt eller med ögonen, fattar ingenting av det jag ser och jag bryr mig inte heller speciellt mycket. På nåt konstigt sätt så känner jag hur min omgivning blir mörkare, nästan som att nån släcker lampan och ljuset försvinner men väldigt sakta. Som en dimmer. Jag blir också tyngre i kroppen. Men det som är mest framträdande är att jag är jättetorr i munnen, jag kan knappt svälja och när jag äter daimen så kan jag nästan känna varenda liten sockermolekyl i munnen. Det blir väldigt ansträngande att tugga och när jag tar en klunk av colan så gör det nästan ont i tänderna. Jag bestämmer mig för att lägga ner, jag börjar bli väldigt trött och jag måste sova. Jag växlar ett sista ord med Eva om hur jobbigt det är att äta daim. Klockan är typ 2 på natten. Sen så somnar jag. Jag har inget val, min kropp känns tung och allt som allt så mår jag jättebra. Det kommer att bli en god sömn.

Tungt

Helt plötsligt så befinner jag mig i vardagsrummet och det är ljust ute. Jag vet inte varför jag är där, hur jag kommit dit eller var jag ska. Men jag känner att min kropp väger flera ton och jag har stora svårigheter att gå. Jag säger nåt till Eva som jag vet ligger i sovrummet brevid om att det känns som att jag har betongblock runt fötterna och vi skrattar åt det. Sen så träffar jag inte Eva på flera timmar. Var hon tagit vägen vet jag inte, jag glömmer bort att hon ens är där.

Jag tycker att det är jätteroligt att försöka hasa sig fram och jag är glad. Helt plötsligt så ser jag en rullad joint brevid stereon och blir lite nojig. Min syster och mamma ska ju komma på besök och dom får inte se den där så jag bestämmer mig för att gömma den. Jag går in i köket, eller springer jag fram? Hur som helst så känns inte kroppen tung längre och jag är normal igen. Skönt! Allt runt omkring mig ser ut som det alltid brukar göra, inga rosa elefanter eller färger, allt ser väldigt normalt ut. Jag är inte heller medveten om att jag tagit nåt. Utan jag är helt normal, och jag är i verkligheten. Jag gömmer jollen i köket och sätter mig på soffan och väntar.

Då ser jag mitt ex som står i kö för att komma in i badrummet. Det är tydligen nån annan där inne. Jag går fram till henne och vi börjar prata lite. Det enda jag kommer ihåg av vår konversation är att hon är besviken på mig, att jag aldrig ville ha henne eller nåt. Sen går hon, var vet jag inte. Jag sätter mig i soffan igen. Då kommer personen som var inne på toaletten ut. Till min förskräckelse ser jag att det är pundaren som jag brukar se runt där jag bor! Vad fan gör han här? Han ser hög och paranoid ut och jag blir rädd. Tänk om polisen kommer nu? Eller morsan? Vad ska jag säga? Jag ber honom gå, han bönar om att få låsa in sig på toaletten igen, men jag vet att han gör nåt förbjudet därinne och han kan inte stanna. Efter ett lugnt samtal försvinner han och jag är lite stolt över att jag klarade av situationen så bra. Utan att bråka eller tjafsa. Han är mycket längre än jag och skulle antagligen slagit ner mig om det varit så.

Vi måste prata

Det händer säkert en massa saker som jag inte kommer ihåg längre. Nästa minne är från när jag hör dörrklockan ringa. Det är mamma och syrran. Jag kollar en gång till om jag gömt jointen och försöker att inte se så knarkig ut så att dom inte misstänker att jag tar droger
När jag öppnar dörren och ser dom så märker jag på en gång att det inte kommer att bli en behaglig vistelse. Min syster ser arg ut och min mamma är utmattad och ledsen.
Vi går in i köket och dom börjar prata om att dom är oroliga för mig, att jag har blivit så konstig den senaste tiden och att dom vill veta vad det är som händer med mig. Jag spelar dum och fattar ingenting av det dom pratar om. Vadå konstig? Jag är ju bara trött, det är så mycket i skolan. Det är klart dom inte ska vara oroliga, jag mår bra blablabla. Till slut så lyckas jag övertyga dom om att allt är bra och dom går. Min syster ger mig ett leende innan hon går. Som att hon är lättad. Sen så har jag en minneslucka.

Stäng av teven, dom sover ju

Fan, mamma och hennes kompis ( makes no sense ) ligger ju och sover i sängen. Jag måste stänga av teven i sovrummet, ljudet är för högt och dom kommer att vakna. Jag stänger av den och andas ut. Men den jävla teven är trasig så den sätts på igen! Jag säger högt till den andra personen i rummet ( det var en till, men jag vet inte vem ) att jag snart slänger ut den genom balkongen. Jag är jättearg och frustrerad över att tv:n sätts på när jag stänger av den. Gång på gång. Han måste hjälpa mig, jag vill inte att dom vaknar. Han säger då att teven är av.
Jag blir arg för att han driver med mig, jag ser ju själv. Jag stänger av den igen. Gissa vad som händer. Jag svär lite. Han säger att teven är av igen. Jag tittar och stänger av den igen och blir lite arg på honom också, han tror att han är rolig eller nåt. Den sätts på. Personen i rummet säger att jag måste sluta sätta på och stänga av teven hela tiden. Jag fattar inte vad han menar. Min hjärna vaknar upp ett steg och jag ser att tvn nu är avstängd. Äntligen! Då säger personen i rummet att jag ska kolla ordentligt på vem som ligger i sängen. Jag tittar men ser min mamma och hennes kompis. Han säger till mig att gå närmare. Min hjärna vaknar upp ännu ett steg och jag ser till min lättnad och STORA glädje att det bara är Eva och greken! Och dom skrattar åt mig. Jag är SÅ JÄVLA LÄTTAD över att jag bara hade inbillat mig och oron släpper.

Det var som att jag på mindre än 1 sekund gick från att vara totalt väck till att bli normal.
Jättekonstigt och jag kan inte förklara hur det hände. Jag var tillbaka i verkligheten. Jag ser lite konstigt men annars mår jag bra. Jag inser att ingenting varit på riktigt ochbörjar berätta om händelserna för dom andra. Dom skrattar åt mig och säger att dom har sett världens roligaste enmansshow och skrattat konstant under natten, tack vare mig. Bla åt att det var jag som satte på teven först. Och Robin stängde av den, då blev jag arg över att den var på och så rullade det. Det måste varit en rolig syn att se mig bli asförbannad över en avstängd teve och fått noja över att folk ska vakna av den höga volymen. Sen skäms jag som fan över alla pinsamma grejer jag måste ha gjort och hur mycket dom nog har drivit med mig under kvällen.

Sen blir jag rädd och får ångest över vad som KUNDE ha hänt. Jag var ju normal hela kvällen och ingenting var konstigt eller overkligt. Jag kunde ha fått för mig vad som helst. Får forfarande rysningar när jag tänker på det.

Jag kan också tillägga att Eva hade somnat in väldigt skönt och behagligt och sov gott tills hon vaknade upp av mina nojor. Jag hade somnat in, helt plötsligt förde jag civiliserade konversationer med mig själv i sömnen, yrat ett tag och svettats som en häst ( kudden luktade fränt och bittert. Äckligt som fan ), sen gick jag upp och började ha mig i några timmar.
Det var jättekonstigt men hon blev inte alls påverkad utan bara känt sig lite tung i kroppen, blivit lite torr i munnen och sen somnat. Kan nån förklara för mig hur det funkar? Är vissa människor resistenta? Vi tog lika mycket. Jag antar att det är det där som är så farligt med Datura, att det slår väldigt olika på alla beroende på dos och att det är lätt att överdosera och trilla av pinn. En.

En dusch, lite köttfärs och sömn

Klockan är nu 9 på morgonen och jag har varit ”vaken” i ca 1 timme och nu måste jag gå hem. Jag har lovat att jag ska käka frukost med familjen. Robin föreslår att jag ska följa med honom hem. Jag svarar att jag verkligen måste hem och att jag nu är normal igen. När han säger att jag inte är i skick att gå hem än ( TACK ROBIN! ) så måste jag följa med honom.

Hemgången blir händelserik. Jag ser bland annat 2 gigantiska figurer som dansar långt borta. Jag frågar Robin om han ser dom, det är ju ashäftigt. Såklart ser han dom också…

Hemma så lagar Robin lite mat, men jag är inte hungrig. Han har tvätttid så vi går ner. Dom vita lakanen i maskinen ser ut som ansikten. När jag säger detta till Robin, lite roat, så får jag en konstig blick från den pakistanska kvinnan som också tvättar. Jag måste ha sett riktigt förstörd ut. Jävla kärring.

När vi kommer hem så föreslår Robin att att jag ska ta en dusch. Precis innan så ser jag min sista hallucination. En muslimsk kvinna i svart dräkt där man bara ser ögonen sitter brevid mig i soffan. Hon tittar på mig, jag frågar henne vad hon gör där och sen så är hon borta. Jag duschar, känner mig mycket bättre och softar en stund och sen så går jag hem. Klockan är ca. 14 nu.

Jag tar tid på mig med en promenad istf tuben och när jag kommer hem så tar jag ett varmt bad pga av att jag har ont i kroppen och sen somnar jag. Det enda jag säger till familjen är hej och ”nu lägger jag mig”, typ 4 på eftermiddan. Och så sover jag i ca 18 timmar. Med ett kort avbrott när jag vaknar av att farsan väcker mig och frågar vad fan jag har gjort, han frågar om jag har knarkat. Jag svarar att jag är väldigt trött och somnar igen.



Phew, fan vilken tid det tog att skriva den här rapporten. Jag gör det endast för att dela med mig och JAG UPPMANAR INGEN TILL ATT TA DEN HÄR DROGEN. DOM FLESTA HISTORIER SLUTAR INTE SOM MIN. Jag hade en otrolig tur som hade en sån erfaren och bra kompis med mig som var nykter och kunde ta hand om mig. Jag är honom evigt tacksam för att han hade tålamod och koll på mig. Som jag skrev tidigare så får jag fortfarande ångest av att tänka på vad som kunde ha hänt. Ruset i sig känns helt onödigt, eftersom allt jag såg var inget onormalt eller häftigt utan det var precis som i verkligheten. Jag var inte alls medveten om att jag var berusad. Jag pratade med människor som var där och nojjade på saker som hände. Förstår ni?

Om du är det minsta nyfiken på Datura så föreslår jag att du läser en MASSA fakta. Jag tycker själv att det var totalt onödigt och för riskabelt för det jag fick. Not worth it.
Börja med:

http://www.erowid.org/plants/datura/datura.shtml

Härlig tripprapport! Alldeles för sällan man läser bra datura-rapporter.

5/5 mate.

Riktigt bra tripprapport, och trors dina adekvata varningar kan jag inte hjälpa att på sedvanligt vis falla i beundran över vilket skadat rus man verkar få.

Jag blir lite sugen, kan jag erkänna.

Jag förstår absolut din fascination, det är ju helt klart en upplevelse och jag tror inte man förstår hur kraftfull den är när man bara läser om den, det låter bara overkligt och skevt. Men det är helt annorlunda att befinna sig mitt i en. Trippen i sig är mörk och jag upplevde ingen eufori eller förändring av mitt tankesätt, jag fick inga insikter n shit. Det var inte på något sätt psykedeliskt.
Och allt jag såg var där på riktigt, och jag interagerade med människor och saker. Det var ingen tvekan om det. Jag fattade ingenting. Och när tex människorna jag pratat med i typ 20 minuter helt plötsligt försvann ut i tomma intet så reflekterade jag inte ens över det utan bara fortsatte som vanligt.

Om jag nån gång under trippen fått se en obehaglig hallucination som att det var zombies i lägenheten eller att det kröp ut ormar ur väggarna så hade ingen trippvakt kunnat övertyga mig om att det inte hände. Jag har läst många rapporter om LSD och andra hallucinogener och vid en snetripp så verkar det som att man ändå kan tala till människor så att dom lugnar ner sig. Jag tror INTE att det går på Datura.
Dom bodde på 8 våningen. Om jag hade fått för mig att det brann i lägenheten och mitt enda hopp för att överleva var att hoppa ut genom balkongen, för att nere på marken fanns det brandmän med en filt som dom tar emot en med, så hade jag gjort det. Jag känner det så starkt. Jag hade sett brandbilarna, hört sirenerna och sett presenningen och känt paniken. Nu tar jag "hoppa ut genom balkongen" scenariot för att det är sån kliché men ni vet vad jag menar. Sen så ska min inte glömma dom fysiska effekterna av växten, den är ju giftigt, extremt svår att dosera, mycket potent och dödlig. Inte samma som LSD, då kan man bara ride out the wave psykiskt.

Hur som helst så är jag själv oerhört fascinerad av vad jag gick igenom och är oändligt tacksam för att ingenting gick snett. Jag är också tacksam för att jag har ett relativt bra psyke som inte spelade mig några alldeles för obehagliga spratt. Men jag hade hellre läst nån annans tripprapport än att gå igenom det själv, know what i mean?

Nåväl, läs på extremt mycket, ta reda på alla fakta, begrunda det ordentligt och ha nån som du litar på till 100% innan du ger dig in på att prova...


Tack för era snälla kommentarer också, jag skrev den i ett block på 4 timmar, har länge funderat över det men det har aldrig blivit av. Om jag kommer på nåt mer som hände eller får det återberättat så lägger jag till det senare.

EDIT: Jag vill också tillägga att den andra personen i sovrummet var Robin
( han var där på riktigt, men jag såg inte nån utan hörde bara rösten ) som "väckte" mig genom att säga till mig att det jag såg var fel. Jag blev extremt förvirrad när vi hade hållit på en stund med teven, och han sa till mig att teven var av när den var på ( i mitt huvud ). Detta upprepade han gång på gång när det hände att jag till slut tror att min hjärna uppfattade det han sa och jag var tvungen att koncentrera mig till 100% för att se efter. Jag tycker fortfarande att det märkligaste som hände var att jag "vaknade upp" så våldsamt och så fort. Som en fingerknäppning. Är det nån annan som har exempel på nån annan drog där samma sak har hänt?

Jag tar dina ord i beaktning. Det verkar ju helt klart vara något man ska ha stor respekt för. Bra beskrivet.

Mycket bra rapport, måste tacka dig för att du tog dig tid att skriva den. Du har helt och hållet lyckats avskräcka mig, fast jag egentligen är ganska avtrubbad var till och med det här för skevt för min del.

Är ganska snäll när jag betygsätter tripprapporter, men den här kan jag ge 5/5 utan att få dåigt samvete.

5/5, datura verkar grymt.

Väldigt synd att det här var ditt första och kanske enda möte med hallucinogener. Icke desto mindre en oerhört läsvärd och intressant rapport.

Dude, jag vägrar dö innan jag har testat LSD och svamp, måste bara hitta nåt bra tillfälle då jag inte är så stressad och det inte händer så mycket i mitt liv. Jag är medveten om att dom psykedeliska drogerna är annorlunda mot delerianter, framförallt så är dom inte dödliga. Jag nyttjar inte droger längre men LSD/svamp verkar vara en erfarenhet som jag måste få uppleva. Jag skrev tidigare att jag tappat lusten men intresset har alltid funnits där. Men det får komma till mig, jag orkar inte och har inte tid eller lust att leta upp det själv. When the time is right...

Du har fått en jävligt sund inställning låter det som. Man behöver aldrig ha bråttom att testa någonting nytt

Enda risken är att man älskar upplevelsen och ångrar att man inte gjort det hela livet... Med den här typen av droger är det dock en väldigt liten risk

Grymt bra rapport. Väl uppstyckad, väldigt bra skrivet. 5/5

Jag ställer mig i hyllningskören och ger dig 5/5. Tacka din lyckliga stjärna för