2007-04-29, 16:50
#1
På den tiden jag var tät, köpte jag mig gärna en cigarr från Brobergs. Några av märkena var H. Upmann, Cohiba, Davidoff, Montechristo, där den som särskilt etsade sig fast i mitt minne var den sistnämnda.
Jag tog för givet att alla cigarrer brinner jämnt, har en balanserad och fin doft, smakar bra och har en god karaktär och allt sådant; att den håller sig kvar i minnet och på ett sätt berikar livet.
Nu senast köpte jag några serier billigare cigarrer, mest på kul (och för att jag är pank) för att se hurdant enligt kännare "dåliga" cigarrer smakar. Skillnaden var enorm! Den jag köpte brann ojämnt, smakade svampigt, kändes torr och knappast handrullad (vilken den utger sig för att vara), inget fanns kvar varken i smak eller minne då sista puffen blåste iväg...
Myten är alltså sann - allt det arbete som ligger bakom en välgjord cigarr skiljer och utmärker sig något vansinnigt från de övriga sorterna, helhetsintrycket är totalt annorlunda, det är som att jämföra pop med klassisk musik, som dag och natt!
Det som förbluffar mig kan alltså sammantaget summeras till den oerhörda distinktion, som råder emellan lågbudget och de dyrare sorterna. Jämför med t ex märkeskläder, där man köper i princip samma plagg fast flera hundralappar dyrare om det är ett visst märke. Det var så jag trodde det var med cigarren - man betalar för ett visst märke, och får i princip samma sak som ur lågbudgetskategorin.
Mitt råd är att det lönar sig att köpa en fin cigarr hellre än fem, ja kanske tio halvfabrikat i närmaste turkkiosk. Njutningarnas njutning - den dyra cigarren - legenden är sann.
Jag tog för givet att alla cigarrer brinner jämnt, har en balanserad och fin doft, smakar bra och har en god karaktär och allt sådant; att den håller sig kvar i minnet och på ett sätt berikar livet.
Nu senast köpte jag några serier billigare cigarrer, mest på kul (och för att jag är pank) för att se hurdant enligt kännare "dåliga" cigarrer smakar. Skillnaden var enorm! Den jag köpte brann ojämnt, smakade svampigt, kändes torr och knappast handrullad (vilken den utger sig för att vara), inget fanns kvar varken i smak eller minne då sista puffen blåste iväg...
Myten är alltså sann - allt det arbete som ligger bakom en välgjord cigarr skiljer och utmärker sig något vansinnigt från de övriga sorterna, helhetsintrycket är totalt annorlunda, det är som att jämföra pop med klassisk musik, som dag och natt!
Det som förbluffar mig kan alltså sammantaget summeras till den oerhörda distinktion, som råder emellan lågbudget och de dyrare sorterna. Jämför med t ex märkeskläder, där man köper i princip samma plagg fast flera hundralappar dyrare om det är ett visst märke. Det var så jag trodde det var med cigarren - man betalar för ett visst märke, och får i princip samma sak som ur lågbudgetskategorin.
Mitt råd är att det lönar sig att köpa en fin cigarr hellre än fem, ja kanske tio halvfabrikat i närmaste turkkiosk. Njutningarnas njutning - den dyra cigarren - legenden är sann.