Mörkrets furste (Debut på DXM 1125 mg)

Låt mig säga en sannerligen intressant resa för min del.

Ålder:18 år

Vikt: 68 kg (får väl i alla fall äran att säga att jag är hyfsat vältränad)

Erfarenheter: Testat amfetamin och lättare saker som cannabis, tramadol, citodon och lite andra läkemedel

Dos: 1125 mg DXM

Till att börja med har mina två kompisar, som vi kan kalla Niklas och Linus länge använt DXM. Själv har jag aldrig riktigt vågat prova denna hallucigen, som jag hört skall vara en ganska potent ”drog”. Mina enda upplevelser har varit att smått konverserat med Niklas över telefon när han varit under påverkan av drogen.

Har fått många, många berättelser förtäljda för mig hur underbart det är, hur häftigt det är att kunna hallucinera och få ett helt annat perspektiv på sig själv och omgivningen. Ja, ja, men det är inget för mig kände jag mer eka i huvudet i lite mer än ett år.

Innan nyår var det bestämt att jag skulle hälsa på Niklas och bo några dagar hos honom, även herr Linus skulle ansluta sig till oss och vi bestämde oss för att ha lite kul och bli lite varma inför festkvällen nyår. Nu kände jag att min stora chans var här, både Niklas och Linus vet vad dom pysslar med när det gäller DXM, och jag fick veta att Niklas och Linus hade ett antal tabletter kvar från sitt senaste inköp. Nu eller aldrig!

Jag anlände strax efter klockan 9 till Stockholm där Niklas och Linus bor, till min lycka ser jag att även Hampus, som är en god gammal kompis, var med dom och mötte upp mig vid Swebuss ankomststation. Till min förvåning får jag veta att Hampus däremot inte kommer ta DXM som vi andra planerat denna kväll. Men när vi alla fyra var på väg hem till Niklas märker jag att Hampus avviker lite från ett normalt beteende. Han hoppar mer runt på sina hälar när han går och håller blicken hårt fokuserad framåt hela tiden, stel som en glasspinne, hans förmåga att göra två saker samtidigt var som att låta en kvinna sminka sig och köra bil på samma gång (katastrof). Detta beteende förklarar sig rätt fort när Linus övertygande berättar att Hampus kommit över några kartor Stilnoct (Ja, du har rätt… dödsdrogen stilnoct).

Vi hade alla trevligt på väg hem till Niklas och pratade lite gamla minnen, kom i rätt stämning så att säga, för här skulle nu intas DXM.

Hemma hos Niklas slängde vi alla snabbt av oss våra ytterkläder och rör oss in till Niklas rum, ett trevligt och mysigt ombonat rum med lite olika lampor i mystiska färger utplacerade. Jag fick snabbt förklarat för mig att det var ”trippiga” lampor, och som noob höll jag absolut med ovetandes om den egentliga betydelsen av dessa lampor.

Vi la nu fram alla tabletter på bordet och Hampus la fram sina stilnoct. Allt för att inte något skulle försvinna när vi väl blev påverkade. Niklas och Linus svalde varsin 250 mg tablett utan problem, dom var ju vana! Själv svepte jag ner den med lite vemod över att bli påmind om smaken från mormors kåldolmar man alltid blev bjuden på hemma hos henne.

En kvart susade förbi medans Niklas frenetiskt förberedde rummet med tyger som hängde lite och lampor i alla dess färger. Allt detta medans Linus och jag låg och kollade på flashback, menar vadå, vad spelar några lampor för roll i en tripp? Vartefter märkte vi att Niklas blev lite irriterad över att Linus som är en van DXM-trippare bara kunde sitta och slöa när vi snart skulle gå in i en annan värld, Niklas ville ha all hjälp han kunde få att tända braskaminen och släcka ned lägenheten och bara ha några få levande ljus tända. Suck, allt detta för några tabletters skull, vad är detta egentligen, han måste ju redan vara påverkad tänkte jag. Men jag fick då förklarat av Linus att settings faktiskt har en stor roll.

Vid det här laget har Hampus irrat runt lite överallt i lägenheten. Ingen har egentlig koll på honom och hur många stilnoct han intagit. Han var mer som ett djur på en djurpark. Ibland tittade man lite på honom och skrattade, men för det mesta sprang han runt på äventyr och skötte sig själv.

Klockan närmar sig nu lite efter 22 och vi bestämmer oss för att hålla upp tempot på intagandet, därför intar vi alla igen en 250 mg tablett. Jag som från början tänkte nöja med 500 mg dos på första trippen tänkte nu avvakta ett tag för att verkligen känna efter effekterna. Jag lägger mig i soffan och slappnar av till ett totalt lugn.

”VAR ÄR MINA TABLETTER” skriks genom rummet. Hampus hade nu vid det här laget lyckats förlägga sina Stilnocts någonstans i lägenheten. Linus fick en förbryllad min över var de kan ha tagit vägen, menar ingen hade orken att göra något drastiskt som att gå iväg med tabletter vid det här laget. Niklas börjar slita bland alla kuddar och möbler för att hitta tabletterna. Dom är helt enkelt borta, vi hittar dom inte. Hampus står hela tiden i stort sett och bara tittar på när de andra letar, fast vi förstod att Hampus måste vara boven i dramat. Kändes lite som cluedo när jag låg i soffan och tänkte på situationen.

”Åh, här är dom”, ropar Niklas. Kartan med stilnocts som var kvar låg under en ljusstake som stod på ett skrivbord i hörnet av rummet. Vem fan har lagt den där tänkte vi alla förbryllat, tills Hampus viftar vidare på äventyr och vi förstår att hans minne måste vara som en guldfisk vid det här laget.

Ytterligare någon halvtimme passerar och vi ligger mest bara och känner efter. Niklas och Linus säger båda att de börjar känna sig lite ”Dexade”. Själv känner jag mig mest bara efterbliven eftersom jag ligger på golvet framför den öppna elden i vardagsrummet och försöker klämma fram hallucinationer, som en krystande kvinna. Jag känner bara ingenting tänkte jag för mig själv, de här suger. Efter lite prat med Niklas och Linus bestämmer vi oss för att tillsammans beträda nivån 750 mg. Gjort som sagt.

Vi fördrev tiden lite mer efter intagandet och låg och snackade lite i vardagsrummet framför den öppna elden. Måste erkänna att man började känna sig lite påverkad vid det här laget. Det stora genombrottet kom när jag kände ett behov av att släppa fram en syndaflod. Ställde mig försiktigt upp och kände att balansen var riktigt dålig, DET VAR TECKNET!!!! tänkte jag och kände nu att jag stolt kunde göra saker och skylla på DXM. Men, mot toaletten siktade jag och nådde fram utan större komplikationer. Gick in och stängde dörren, men tände inte direkt.

Då kände jag hur jag sjönk in i mörkret på toaletten, och ljusspringan överst på dörren flög längre och längre bort. Jag tände snabbt lite chockartat, tänk om ljusknappen hade flugit iväg för långt bort annars! Jag gjorde mina behov och gick tillbaka till Niklas och Linus, och möter Hampus på min väg, han skulle tydligen dricka vatten. Tillbaka hos Niklas och Linus var jag stolt över min bravad mot mörkret på toaletten och drar med dem båda dit. Vi går in på toaletten och Hampus smyger in med oss. Vi känner då alla fyra hur vi dras bort från ljusspringan och blir mindre och mindre i mörkret, tills Hampus öppnar dörren, antagligen på grund av tappat intresse, han var ju trots allt på stilnoct och inte på DXM.

Vi beger oss nu i samlad tropp tillbaka till Niklas rum där vi började och slår oss ner i hans soffa. Själv känner jag att blicken fastnar på de kvarvarande dxmtabbsen och jag behöver knappt säga något innan vi alla klättrar upp på 1000 mg.

Herr Hampus har jag inte längre någon koll på vid detta läge. Jag hade fullt upp med att sortera alla intryck och mönster som kom på väggarna och golven, Hampus var mer en figur som susade förbi i ögonvrån emellanåt och åstakom lite ljud. Niklas och Linus satt och småpratade på golvet och jag låg i soffan. Kände hur jag hela tiden fast jag låg på rygg drogs till vänster. Liksom lutade till vänster så jag nästan ramlade av soffan. Hur mycket jag än la tillbaka mig på rygg så var det någon jävel där och välte över mig på vänstersidan nästan över soffkanten.

------ Minneslucka-------

Nu satt Linus och jag på golvet bredvid glasbordet i rummet och förberedde bomber. Bomberna tror jag landade på 125 mg styck, då vi inte hade hela 250 mg tabbs som vi mosade. Bomben sjönk ner och smakupplevelsen blev till min föga förvåning en upplevelse tack vare mitt tillstånd. Bomben smakade inte alls så illa som jag trodde. Niklas nämnde något om en mission till badrummet och nu befann jag mig själv stående på alla fyra på väg in till det stora badrummet med herr Niklas framför mig och herr Linus bakom mig. Halvvägs till badrummet ställer sig Niklas upp och frågar vafan vi ska gå in i badrummet för. Linus och jag titta bekymmersamt på Niklas som helt enkelt ställer sig upp och stapplar tillbaka in i rummet. Linus och jag fortsatte mot badrummet, själv var jag lite bekymrad över Niklas beteende, tänk om han hade blivit schizofren.

När vi väl bemästrade den stora tröskeln in i badrummet öppnades sig en helt ny värld, och då menar jag en helt ny värld. Jag smet snabbt in i hörnet av badrummet och Linus satte sig i mitten på golvet. Rummet var nästan helt svart. I mörkret började Linus mumla till mig och jag fäste min blick på honom. Lustigt nog var det Broder Tuck från Robin Hood jag pratade med. Linus växte både på bredden och fick munktröjja på sig. Nu hörde jag röster från toaletten. Den svajjade förföriskt i min ögonvrå därifrån jag satt. Den försökte säga något, men kunde helt enkelt inte komma till tals. Tvättstället med tvätt såg förbryllande likt ut en giraff vandrandes på savannen, men duschmunstycket blev jag däremot bara irriterad på. Vad gör en hyena skällandes där, den är bara dum och ivägen. Usch, med avsky från hyenan beger sig Linus och jag tillbaka till rummet där Hampus och Niklas befinner sig.

Jag känner nu hur röster och mönster tränger sig in i hjärnan och jag lägger mig på soffan lite, tror jag tuppar av för ett tag, för jag kvicknar senare till av att Linus står i dörröppningen och Niklas pratar lite med mig, själv hör jag inte mycket, tänker bara på hur Niklas och Hampus ser ut som två South Park karaktärer med jättestora huvuden, blev lite rädd faktiskt. Fick för mig att melonhuvud var ett erkänt problem i den medicinska världen. Problemet var nu att jag tänkte ta mig in till mitt sovrum som låg bredvid rummet jag nu befann mig i. Stapplar mig förbi Linus i dörren med mitt urusla balanssinne, och vidare ut i korridoren.

När jag ny stapplar framåt känner jag hur folk börjar skrika åt mig, det flashar förbi massa ljus och ljuden blir bara intensivare. Hur fan lyckas Niklas, Linus och Hampus göra ljud lika starka som en kastrat-kör? Ljuden och ljusen byggs på mer och mer och allt blev plötsligt svart, nästan som en lättnad för att slippa alla hemska upplevelser.

Vaknar liggandes på golvet med en JÄVLA huvudvärk och Linus och Niklas står och tittar på mig som Ufon. Jag förstod ingenting och Linus sa att han såg mig stappla framåt och sen kollapsa och ramla med huvudet in i elementet och sen dunsade i backen några gånger. Dunsarna uppstår lätt när man låter ett någorlunda ihåligt material falla mot marken utan något absorberande under.

Jag låg tydligen medvetslös en liten stund innan jag kvicknade till, Niklas och Linus berättade utförligt att dom trodde jag hade dött då jag inte gav några livstecken innan, nu var dom bara oroliga att jag hade dragit på mig en hjärnskakning. Dessa bilder är lite suddiga men Niklas släpade in mig i rummet och drog upp mig i min säng. Niklas och Linus sa att om man har hjärnskakning får man ABSOLUT inte somna, då kan man få hjärnskador så ”somna inte!”. Det var de sista jag hörde, sen skuttade de iväg för att hallucinera vidare, själv låg jag kvar på peaken av mitt DXM rus.

Jag låg nu och hörde hjärnskador eka i huvudet, som för övrigt kändes helt tomt efter smällen. Som om någon hade knäckt ett ägg och att innehåll flutit ut, men innehållet i huvudet mådde säkert bättre liggandes i korridoren än instängt i mitt huvud. Jag somnade dock nu och vaknade några timmar senare med en härlig ”after glow”. Bula i huvudet hade jag och mådde lite smått illa, men sicken upplevelse. Skrämmande, spännande, märklig och rolig.

Sammanfattning:
Jag hade en toppenkväll med mina kompisar. Något som gjorde mig helt lugn inför kvällen var att jag var med Niklas och Linus speciellt, som var vana DXM användare. Det enda som var negativt med kvällen var när jag kollapsade, det har skapat en enorm respekt för drogen DXM vilket kanske också är sunt. Men jag vill absolut råda de som vågar och är pålästa om drogen att testa den! Kommer inta DXM många mer gånger känns det som! Dock ska ni veta att det var så mycket som hände, så många intryck. Svårt att skriva ner allt, då skulle jag praktiskt taget behövt göra en till bibel. Det orkar jag inte, för att veta vad jag menar måste ni nog tyvärr prova DXM =)

Bra rapport!
Har inte vågat mej upp på doser över 750 än, men efter nästa beställning så lockar det..
Se till att det inte blir för ofta bara.
Du får 4/5 för denna!

Edit: du får 5/5 istället.

Fin rapport!

Blev kanske lite väl mycket dex bara. Trots allt blev det ju ändå ingen snedtripp, och dessutom vill du ju prova igen! Bara det tyder på en god tripp.

5/5 i betyg. Du lyckades ju få med en hel del, även fast du var tokbäng och fick minnesluckor.

Haha tackar

Jo kan bara instämma, det blev mycket DXM, i alla fall för att vara första gången. Det enda läskiga var som nämnt innan när jag tuppade av, blev lite mkt för huvudet kändes det som. Tackar för betygen hittills! :

hur kan du kalla amfetamin lätt.? iaf en välskriven rapport 3/5

Okej, den kan jag ta på mig. Ändrat det nu Kul att ni orkar läsa igenom hela trots att den blev ganska lång

Bra rapport När jag skummade igenom rubriken fick jag för mig att det var första gången du tog DXM och smällde i dig 1125mg

Vad är det för magiskt med toaletter under påverkan av olika substanser? Det förbryllar mig, alltid känns toaletten så annorlunda från allt annat..

3/5 <- Det fattas något.

edit: ändrade mig du får 4/5, rapporten var bra inte medel.

Jao, landade på det som första dos. Men jag kände hela tiden att jag var lugn och säker med tanke på att vi gick sakta men stadigt uppåt hela tiden

Gärna lite konstruktiv kritig grabbar på vad som saknas och så Min första tripprapport!

Mörkret på toan har jag själv även upplevt. Man får mer hallisar ju mörkare det är. För då har man möjlighet all leka med synen mer. När jag tar hallucinogener eller dissociativa (DXM, DMT) droger gillar jag att blunda eller släcka alla lysen. Då kan man se saker. På dxm är det bästa att ha musik i hörlurar i öronen, sedan ligga ner och blunda. Då känns det som man flyter i rymden, eller dras mot svarta hål..

Jag är då ny här på flashback men denna Tripprapport va en av de bästa jag har läst, mycket intressant hur du förklarar om toaletten, synd att du ramlade ihop men det verkade fungera bra efter.

5/5