Anse utan rationella skäl

Detta att ha åsikter utan belägg, utan att basera dem på rationella skäl, bör man göra det?

(Se min signatur.)

Jag tror det finns olika grader av detta. Tex, jag anser att religiösa människor lägger sin framtid och sitt liv i döden, "himlen". Detta är inte grundat på mer än mina tolkningar av deras texter och min läsning av diverse filosofer, ex Nietzsche.

Men att anse helt utan att vederlägga, eller att när man blir överbevisad inte acceptera detta, utan ånga på som om inget hänt. Det är att ha åsikter utan belägg. Något som är ganska värdelöst.

Jag tror att det är ganska farligt. Förnuftet är vårt främsta medel till kunskap om världen. Medan förnuftet inte är ofelbart, är det vad vi har. Om man inte strävar efter att baserar sina åsikter och sin världsbild på fakta, om man inte granskar dem och utsätter dem för rationell analys, kommer man att komma fram till åsikter som inte bygger på annat än önsketänkande. Det är oansvarigt. Då blir man som religiösa fanatiker och politiska extremister, åsikterna blir dogmatiska och får inte kritiseras, och då kan vi inte veta om de stämmer eller inte. Dock är det värt att tillägga att av allt att döma är större delen av alla politiskt intresserade inte särskilt skeptiskt lagda - i grund och botten tycker de att något låter fint och utgår från det.

Det är praktiskt omöjligt att rationellt berättiga alla dom åsikter och tankar som antingen poppar upp i medvetandet eller har en mer varaktig bostad där. Många uppfattningar hyser vi av födsel och ohejdad vana.

Genom evolutionen har människan utrustats med en välutvecklad, kognitiv apparat. Överlag producerar denna korrekta trosföreställningar som det därför är rationellt att sätta sin lit till. Nåra belägg eller rationella skäl behövs inte i dom fallen.

Men om man sysslar med forskning eller vetenskaplig debatt, då kan kan man inte bortse från kravet på rationellt rättfärdigande av dom uppfattningar som förs fram. Det kravet utgör vetenskapens själva livsluft.

Det är omöjligt, men det är ett mål värt att sträva mot. Annars blir vi slappa och tycker för att vi tycker, oavsett om det visar sig vara korrekt eller inte.

Trosföreställningar är aldrig rationella. Därför är det inte rationellt att lita på dem.

Men rationalitet, menar du, har ingen betydelse i den politiska debatten?

Jag tänker på en mängd vardagliga övertygelser. Jag tror till exempel att det träd jag ser utanför mitt fönster verkligen är ett träd och ingen hallucination. Det finns inga skäl för mej att söka rationellt berättiga den uppfattningen.
Jag ilägger en icke-religiös mening i "trosföreställning", ungefär den betydelse "belief" har i engelskan (vilket kontrasterar mot "faith").

Byt istället ut "trosföreställning" mot nåt av "åsikt, uppfattning, övertygelse", så framgår den avsedda innebörden av mitt påtående.
Jodå, där också. I avgörande frågor som rör fakta eller logiska sammanhang är det av yttersta vikt att rationellt söka belägga dom synpunkter man framlägger. Kanske kan man t.o.m. diskutera värdefrågor inom en rationell diskurs.

Ja. Men människan fungerar inte på det sättet. Ej heller du, misstänker jag.

Vad som är fakta och vad som inte är det är föremål för en hetsig diskussion, och medan man kan avfärda mycket som nonsens så är det desto svårare att verifiera det som fakta. Vad vet vi egentligen?

Så någonstans kommer tron in i bilden, även för den ortodoxa naturvetaren. Men på en skala så finns det ju inget tvivel om vem som är mest rationell av de som skapar sin världsbild primärt på faktabaserade premisser och vilka som skapar den primärt på trosbaserade premisser.

Detta är falskt. Människan är en förnuftsvarelse. Hon har förmågan att använda sitt förnuft. Det gör ditt påstående falskt.

Du tycks ha missförstått mig. Jag menar inte att man kan vara absolut säker på allting man tycker, jag menar att man - där det är möjligt - alltid bör sträva efter att granska sina åsikter rationellt. Alternativet är att inte göra det alls, eller att göra det när man känner för det.

Människan fungerar på det sättet, ja, men vi kan åtminstone försöka vara rationella. Jag tycker det är fruktansvärt tragiskt med bakåtsträvare, vi måste framåt.

Människan är ett primitivt djur, och gör det som gagnar henne bäst i alla tänkbara situationer. Och ibland gagnar det en bäst att göra avkall på sitt förnuft för att inte provocera någon som man för tillfället är i en beroendeposition av, alt. vill hålla sig väl med eftersom det gagnar en i det långa loppet.

Påståendet falskt. Är du hög eller? Var det inte du som propagerade för en icke dogmatisk inställning till det intellektuella samtalet whatever?

Det finns det visst. Inte varje gång du förnimmer något, men du utgår alltid från att det du förnimmer i stort sett hela tiden är tillräckligt korrekt för att vara användbart. När det gäller vardagliga sinnesförnimmelser (dvs. nästan alltid) finns det alltså ingen anledning att ifrågasätta dem.

Jag menar med "tro" att ha en åsikt som man inte har några bevis eller något som helst stöd för. En "trosföreställning" behöver alltså inte vara av religiös natur, men det kan vara det. En trosföreställning är en åsikt som man har utan att ha några som helst rationella skäl för att ha. Oftast baserar man sådana föreställningar och åsikter på rena känslor eller vad man kallar "intuition". Ibland har man dem för att man är för slapp och lat för att ifrågasätta dem. Lägg märke till att logiska axiom m.m. inte är trosföreställningar, trots att de inte "bevisas".

Övertygelser och trosföreställningar har ju en annan innebörd än åsikter och uppfattningar?

Säg mig, då, vilka frågor rör inte fakta eller logiska sammanhang? En åsikt är en uppfattning om hur någonting i verkligheten är. Därmed har en åsikt alltid med fakta (sanningar) och logiska sammanhang (vårt sätt att skilja sant från falskt) att göra.

Detta stämmer inte. "Primitiv" är relativt, och i alla relevanta sammanhang är människan det "advancerade" djuret. Människan gör inte alltid det som gagnar henne, hon gör inte ens alltid det hon tror gagnar henne.

Om man väljer att välja de val som gagnar en så gör man det för att det är rationellt att göra det. I vilket fall så använder du förnuftet när du väljer att det är rationellt att göra avkall på ditt förnuft.

Dogmatiskt är det när man inte får ifrågasätta ett påstående! Det är det jag gör.