Praktisk filosofi på universitetet

Jag tänkte läsa praktiskt filosofi 20p på stockholms universitet nästa termin. Är det någon som har nån erfarenhet av kursen som kan berätta nåt?
Hur går lektionerna till och hur mycket väntas man studera utöver lektionerna? jag antar eftersom det är "full takt" att man väntas plugga 8 timmar om dagen men det är ju inte alla kurser som kräver det.
Helt enkelt så skulle jag vulja höra vad folk har att säga.

Jag har läst 60 p Praktisk filosofi och 20 p Teoretisk filosofi. Det man kan säga är att du själv bestämmer hur mycket tid du vill lägga ner. När du läser första 20 poängen så räcker det med att du följer med på lektionerna och pluggar två kvällar innan tentan för att klara det. Vill du ha bättre betyg och förstå det du läser måste du ju givetivs läsa mer. Så är det!

tack för svaret
om man som du har fortsatt läsa filosofi, är det att bli lärare du söker dig emot eller vad tänkte du använda din filosofi till?

Värdelöst..det är svårt som det är för humanister/akademiker, vem behöver en renodlad filosof? Inte en jävel. Lärare eller arbetslös är alternativen grovt sett. Dock upplyst, vilket säkert kan kännas trevligt..

Annars finns det ju filosofifabriken nere vid hamnen. Skicka CV och jobbansökan bara.

Nä, men det finns forskarutbildning annars. Man kan även bli filosofisk rådgivare, som psykolog fast gällande mer filosofiska ämnen som logik, existentialism, etik, etc. Praktisk filosof som det heter.

Jag läste ett par tre terminer PF vid SU för några år sedan och jag gillade det, men som anda har påpekat är karriärsmöjligheterna något begränsade.

Man kanske snarare får se filosofistudierna som en del av ens personlighetsutveckling. De kan göra en rätt skicklig på att analysera problem och pröva giltigheten av argumentation i olika sammanhang.

Killen som undevisar i praktiskt filosofi på SU är dessutom rikskändis och småtokig utilitarist. Mao inte gråtrist. Tror att det kan vara en grym kurs!

A-kurser är ju inte direkt en karriärssatsning, men jag tror att det är nyttigt oavsett vad man pysslar med. Som personlig utveckling alltså, inte som en certifierad yrkesutbildning

Tännsjö?

Jag menar å det fullaste att praktisk filosofi som universitetsdisiplin är det mest larviga och meningslösa ämnet av alla. Visst är det ett bra sätt för människor att tänka lite annorlunda och reflektera över moraliska ställningstaganden men mer är det inte.

Sedan lång tid tillbaka har självupptagna gubbar (även ett fåtal madamer) suttit på sina universitetsämbeten och funderat fram diverse teorier utan förankring i verkligheten. Deras skattefinansierade grubblerier har bara två syften:

1: skapa en teori som är så vattentät (läs öppen, luddig) att ingen annan professor kan slå håll i den.
2: grubbla skattefinansierat för att hitta håll i ovansagda teorier.

Kort sagt, vuxna människor sitter och hittar på teorier om hur vi människor bör resonera för att vi ska bli lyckliga individer. Deras teorier är så komplexa så det blir löjeväckande (praktiserande utilitarist, kants maximer. mmm....) och har ingen grund i människans natur vilket gör att det inte blir annat än hittepå.

Har jag fel?
Jag har själv läst 80 p filosofi och det här är min examensslutsats. Det har ingenting med bitterhet över att jag är en avvisad doktorand (för det är jag inte) utan jag tycker bara att den här slutsatsen är självklar.

Bli religös istället så får du tydliga riktlinjer!

Det finns en sekulär motsvarighet: tillämpad etik. Där är handlingsreglerna både tydliga och handfasta, i precision överglänsande de olika religionernas moralbud.

Sen kan man fundera över Platons fråga: Är det goda vad Gud vill, eller vill Gud gud det, därför att det är gott?