Göran Häggs "Välfärdsåren" - kommentarer och reflektioner

Det här är en diskussion som lika väl kunde ha öppnats i litteratur- eller historieforumet, och som det står moderatorn fritt att flytta. Men eftersom jag önskar en möjligast vildvuxen diskussion, där åsikter om boken blandas med debattörernas egna hågkomster från folkhemmets glansdagar och paralleller till utvecklingen i dag, valde jag att starta här.

Alltnog, i förrgår skaffade jag äntligen Göran Häggs bok Välfärdsåren i pocketupplaga, och de två senaste dygnen har jag legat och läst, döv och blind för ganska mycket annat. Boken är alltså en populär framställning av Sverige från 1940- till 80-talet, de årtionden under vilka folkhemmet växte fram, blomstrade och började krackelera. Hägg, som ju själv har upplevt nästan hela perioden, varvar framställningen med minnen från sitt eget liv. Jag citerar förlagets egen reklam:

Faktaspäckat, roligt och ofta med utgångspunkt i sig själv som exempel för fyrtiotalistgenerationen berättar Göran Hägg om denna märkliga tid i vår historia, och får oss att upptäcka de linjer som närheten i tid hittills har hindrat oss från att se. Här finns förstås kungar, politik och regeringskriser, men också så mycket annat: böckerna man läste, Tv-programmen och filmerna man såg, musiken och radioprogrammen man lyssnade på, mods och raggare, moralsyn och miljonprogram, högertrafikomläggning och ubåtsjakter … Alla borde läsa den för att förstå vår egen tid. Och för varje fyrtiotalist är den helt oundgänglig: Här har du ditt liv!

Det som jag kanske gillar allra mest efter den första genomläsningen är pedagogen Häggs initierade skildring av skolvärlden. Han berättar med värme om sin egen skolgång på 1950-talet och den osannolikt höga kvaliteten på undervisningen - före alla reformer under de följande decennierna.

Han berör (kanske lite väl kortfattat) också sex- och ungdomsbrottsligheten under 50-talet, det decennium då ju allt var "mycket värre" än idag, om man får tro en viss PK-marinerad kriminolog. Man får vilka jätterubriker de fåtaliga sexualbrotten på 50-talet vållade, och vilka osannolika proportioner debatten om knuttar, raggare och övrig "ungdom på glid" kunde anta.

Är det nån av er som läst boken? Vad tyckte ni själva?

Här är avslutningsvis några recensioner, för att locka folk att själva skaffa boken:

http://www.aftonbladet.se/vss/kultur...699092,00.html

http://hd.se/kultur/boken/detalj.shtml?id=36273

http://www.kristianstadsbladet.se/ap...plate=printart

http://www.folkbladet.nu/index.asp?vf=1&x=34024

Jag har läst den, och tyckte att den innehöll många fakta som presenterades på ett lättsmäl sätt, och många träffande iakttagelser.

MEN många av de mer dystra sidorna kom inte fram ordentligt, bl a hur den vansinniga invandringspolitiken inleddes under denna epok. Jag funderade på att skriva till Göran Hägg med några synpunkter, men det blev förstås inte av.

Boken rekommenderas annars starkt.

Välfärds-sår?
Ja, det är ju inte konstigt att det skaver precis, när "välfärden" omsluter oss alla som en enda enorm kondom...

...innan den spricker.