Att; Ni med Borderline, kan ni lita på människor?

Igen.

Försöker lita på min pojkvän men när han inte ens kan göra små struntsaker som jag bett honom om (det handlar om en bok som jag lånade honom och som han lånade vidare utan mitt godkännande och nu är den borta) hur ska jag då kunna släppa på mina känslor och lita på honom?

Nu är jag tillbaka på noll och tror inte ett ord av vad han säger (vi har varit tillsammans i 7 månader). Hur ska jag kunna veta att han talar sanning när han säger att han tycker om mig när han inte talade sanning om att ge tillbaka mig boken? Jag glömmer aldrig, jag förlåter aldrig och ja, jag är extrem långsint. Men hur kan man låta bli att bli så när folk sviker en, när de inte ens kan hålla sitt ord när det kommer till småsaker och så ska man lita på dem i alla andra fall eller? Jag förstår inte.

Jag undrar om ni med borderline har samma problem? Litar ni på era partners och om ni gör det hur lång tid det tog för er? Hur reagerar ni när ni på ngn sätt tycker att ni blir svikna?

Jag känner mig som ett ufo.

Det kan ju också vara så att människorna runtomkring dig inte sviker dig i ordets rätta bemärkelse, utan att du upplever det som svek p.g.a din borderline.

det är ju inte bara det. om ngn säger att de ska göra en sak och sedan inte gör det (inget speciella hinder för personen att göra det) så är det ju ett svek.

Handlar det här om en bok? Haka inte upp dig på en sån sak, det låter lite rubbat faktiskt.

Om såna saker hindrar dig från att lita på folk har du gjort det till en grej, då kommer du aldrig någonsin kunna lita på någon för alla kan göra små och dumma saker.

har du BL?

Jag har samma problem. dock så brukar jag kunna gömma undan de känslorna ganska bra. En grej däremot är att de i min familj gör mig sällan besviken. De har väl lärt sig en smula hur jag är och syrran är extremt pålitlig och kräver ganska mycket själv att man passar tider o s v.

Edit: Jag är själv inte felfri om någon trodde det.

Det är väl där skon klämmer, du hänger upp dig på småsaker. Småsaker är det väldigt lätt att glömma eller inte lägga energi på, just för att det är Småsaker.

SMÅsaker = låg prioritet = faller lätt i glömska etc. Är det så svårt att förstå och sätta sig in i hans situation? Glömmer du aldrig småsaker? Var glad för att du kan lita på honom i större och viktigare saker.

Glömma en bok?
Vara otrogen?

Vilket är det största "sveket"? Gäller att ha perspektiv på det hela, vilket du ser ut att sakna.

Jag har BL, jag får svara!

Jag skulle känna mig kränkt i den situation du beskriver.
Det handlar egentligen inte alls om boken i sig, utan JAG skulle se det som en förtroendehandling.

Med andra ord, JAG skulle känna mig sviken....

Å andra sidan, min mångåriga terapi skulle göra så att jag tog upp saken med personen ifråga, och alltså inte gå och låta det jäsa upp.
Ta ett snack om vad saken egentligen står för i DINA ögon, han ser nog boken som en skitsak, medans du kanske ser på saken som jag beskrev det....

Jag har oerhört svårt för att känna förtroende och tillit till mina medmänniskor. Oftast så har det varit så att man blivit sviken på allvarliga sätt, och det gör så fruktansvärt ont. Så, det skall mycket till för att jag skall känna förtroende / närhet till någon annan.

Jag kan jämföra med känslan jag har till min make ibland;Jag hatar dig därför att jag älskar dig!
Det skall tolkas som att han har en makt över mig, därför att jag älskar honom så mycket. Alltså kan han göra mig fruktansvärt illa om han ville.
Jag kan säga att han nog är den jag litar MEST på. Men jag litar inte helt och hållet på NÅGON annan person. Nej.
...Och det tog en 9-10 år innan jag kände det sorts förtroende jag har för honom idag....

StorMamma:
Åh, vad skönt att läsa det du skriver. Jag är inte ensam (det känns alltid bättre...). Jag växlar också till hatkänslor ofta trots att jag tycket om min sambo.
Jag pratade med honom om boken och hur det kändes men han tyckte att det var en skitsak, vilket självklart genast ledde till hat, hat, hat. Och spelar ingen roll vad han gör nu för jag är tillbaka på noll förtroende och måste börja om från början att försöka lita på honom.
Har du några tips på böcker om borderline som kan vara bra för anhöriga att läsa? jag har lärt mig mycket om mig själv och BL i terapin men är hemskt dålig på att uttrycka.

Jag vet inte....
Jag tror att Görel Näslund har skrivit en bok som skall vara rätt bra, men jag har inte läst den själv.
Bra att du talade med honom iallafall, och om han inte kan ta till sig det så är det honom det beror på, inte dig. Du har ju iallafall försökt.

Det som är väldigt jobbigt är ju att man växlar så oerhört lätt emellam kärlek och hat, det är som en berg och dalbana, utan tvekan.
Men efter min DBT så kontrollerar jag det bättre. Vilket inte utesluter att jag känner mig som en skithög iallafall.

Jag har också en släng av borderline, vid sidan av ADHD och
emotionell personlighetsstörning. (Nej Schaffer, har inget med
mitt tidigare missbruk att göra så bespara mig dina korkade kommentarer)

Har alltid haft jättesvårt att lita på folk, ärligt talat tror jag inte
jag har litat på någon enda person i hela mitt liv.

Detta har lett till att jag valt att leva ensam, som stäppvargen som
smyger omkring i utkanten av civilisationen och beundrar, om än på
avstånd och samtidigt föraktar.

Detta passar mig utmärkt eftersom jag sällan behöver tampas med
de problem som du ovan beskriver. Jag mår som bäst när jag är helt
själv och ingen annan människa är i närheten, jag ogillar att knyta
kontakter om jag misstänker att dessa kan komma att fördjupas, då
flyr jag fältet innan det är försent.

Givetvis är vi alla olika och det är inte säkert att min modell är den
rätta för någon annan än mig själv, men jag mår idag hur bra som helst,
inga förhållanden till människor där jag ständigt behöver gå och oroa mig
för dittan och dattan utan som sagt, bara jag och mig själv.

För din del måste du sannolikt göra helt klart för din partner och närmaste
kompiskrets att du inte kan hantera dessa "svek" och hoppas att de tar det
till sig och accepterar denna aspekt av dig som person. Misslyckas dem med
det så är dem enligt mig inte värda ett skit.

Jag skall säga att så levde jag en lång period innan jag träffade min make.

Det var skönt. Faktiskt.