Citat:
Ursprungligen postat av Jazzil
En kombination av 1 och 2.
...
Men den som jobbar som läkare betalar också således MYCKET mer i skatt än städaren. Och detta gör så att punkt 2 kan bakas in i punkt 1.
...
Punkt 3 är inte ens något att försöka tänka på.
Nu är ju saken med "mycket mer i skatt" en del av "saftglasrättvisan", när "mer" är i räknat i procent.
Enligt min ringa mening (som naturligtvis är måttstocken för vad som är sunt förnuft här i världen!) så skall det vara samma procentsats rakt av på alla inkomster. När någon som lyckas tjäna mycket pengar skall betala en större
andel av sin inkomst i skatt än den som inte lyckas tjäna lika mycket pengar så är detta inte "rättvisa". "Progressiv beskattning" är en eufemism för "statssubventionerad kontraproduktiv avundsjuka". Arbete, studier, ambition, smarthet eller ren och skär bondröta borde uppmuntras istället för att bestraffas.
Procentsatse(ns|rnas) storlek överlag är en annan diskussion.
Nu är ju avundsjuka socialismens och saftglasrättvisans grundsten, och så länge det finns ett större antal röstkort i händerna på låginkomsttagare än på höginkomsttagare så kommer sosseriet att utnyttja människans lägsta drifter (att "klämma åt" andra som "har mer", att tro man kan få saker "gratis" o.s.v.) för att kunna fortsätta vältra sig i makten och härligheten i landet de äger. En ofrånkomlig självklarhet som "klassklyftor" (att folk helt enkelt tjänar olika mycket pengar) utmålas som något negativt i sig. Att låta någon större andel av valboskapen få smaka på friheten att disponera över sina egna pengar vore farligt.
Att vi betalar skatt överhuvudtaget för att finansiera saker som var och en av oss inte kan fixa individuellt ser jag som uppfyllandes rättvisetyp 2.
Som svar på Strix m/94:s fråga: 1 och 2 för min del. Endast 1 vore idealt, men det är en utopi och min moral får vika för verkligheten.